Framåt är vägen jag går

(null)
 
Framåt är vägen jag går. Inte tillbaka. Det går inte. Det är ingen idé att sträva mot att komma tillbaka dit jag en gång var. Det är ingen idé att försöka klara allt i samma omfattning eller i samma tempo som förut, eller att försöka bli som innan sjukdomen. Det är meningslöst eftersom det sättet att leva uppenbarligen inte fungerade. Nu gäller det att leva på ett sätt som fungerar. Att köra när man kan och bromsa INNAN det tar stopp av sig självt. Varje dag är en ny lektion att lära sig av.
 
Häromdagen såg jag en sån där "fråga folk på stan grej" i tidningen. Ni vet när en journalist stoppar folk på gatan och ställer samma fråga till alla. Frågan är ofta något i stil med "Vad önskar du dig nu?" eller "Vad vill du ha mest av allt?" Jag brukar läsa frågan och svara spontant för att sen kolla vad de tillfrågade svarade. Den här gången var frågan just "Vad längtar du efter?" Jag svarade "sol". Sen kom jag att tänka på att jag aldrig svarat annat än "Att bli frisk" eller "Att må bättre"  eller "Att orka mer." Inte på sex år i alla fall. Jag väljer att se det som ett friskhetstecken. Att spontant tänka på annat än att man mår dåligt betyder ju att att man inte mår dåligt i just den stunden. Eller hur? 
 
Jag gjorde en MR eftersom jag hade konstiga och rejäla känselrubbningar i hela vänstra kroppshalvan under nästan ett halvår. Man misstänkte MS, men hittade inga tecken på det, som tur var. Troligtvis orsakades problemen av brist på folsyra. Jag hade tydligen ett väldigt lågt värde och efter att jag hade tagit tillskott i fyra månader var känselrubbningarna nästan borta, så jag antar att det var det som var problemet. Bra!
 
En annan "bra" sak var att på MR upptäcktes ett diskbråck i nacken. Det kändes faktiskt skönt att förstå varför jag fortfarande har mer eller mindre huvudvärk varje dag. Nu när jag vet orsaken till problemet kan jag ju göra en riktad insats. Fysioterapeuten säger rehabövningar två gånger om dagen, promenad varje dag och muskelavslappnande medicin, så det är vad som gäller nu. Det känns riktigt bra, för jag hade nästan gett upp hoppet om att få bukt med skiten. Spända muskler och värk i nacke, axlar och hals som leder till ständig huvudvärk, stelhet och en evig klump i halsen. Nu kan jag ju göra något åt det hela. Också bra!
 
Hur har ni det? Vad har blivit bättre för er? Eller sämre...?
 
Ta hand om er!

frkenduktig.blogg.se

Fröken Duktig - Vägen tillbaka från utmattningssyndrom och depression

RSS 2.0