Hjärnvila när den är som bäst

Hur går det för dig? undrade en läsare. Jo, sanningen är att det går både bra och mindre bra och det är svårt att prioritera att skriva ibland. Ibland orkar jag skriva och så publicerar jag inte. Texten blev inte bra eller innehållet för personligt. Kanske klagade jag lite för mycket eller så blev texten inaktuell innan den blev färdig. Men här kommer i alla fall en liten uppdatering.
 
 
(null)
 
 
Semestern började ganska dåligt då jag blev helt slut innan den äntligen kom. Så de första dagarna användes till ångesthantering, att ligga på soffan och sova 12-timmarspass. Sen tog det sig och det blev bra dagar. Sen blev det skit igen efter att hjärnan fick härdsmälta. Jag blev påmind om att jag inte kan samordna saker och dessutom gå ut och förlusta mig utan att det blir stresspåslag, hjärntröttthet och ångest. 
 
Det blev bättre lagom till husvagnssemestern. Den var verkligen lugn och jag nattade tidigt och sov länge varje morgon. Det var skönt och vi hade det bra även om huvudet inte var helt med. Men det var helt ok ändå. 
 
Hemma har vi fixat i trädgården och tagit det superlugnt. Bra dagar igen alltså. Sen, en ny våg av ångest som hälsade på ändå och måste hanteras. Det blev några dagar när jag återigen undrade vad jag har gjort för ont för att få den här skiten. Det kanske kunde vara klart efter sex år? Man får fokusera på att andas helt enkelt. 
 
Så bestämde vi oss för en minitripp till Höga Kusten. Vi vandrade en dag i några etapper. Fikade gott och bara tog in omgivningarna, som är fantastiska där uppe. Högst upp på ett berg, den totala tystnaden. Ingen vind, inga fåglar, inga trafikljud eller sus i några trädkronor. Helt kompakt och helt underbar tystnad. Hjärnvila när den är som allra bäst. Och så rörelse i eget valt tempo och samtal med maken. En hotellnatt, god middag och en tur till Norrfällsviken dagen därpå innan vi åkte hem igen. Riktigt bra! Jag är glad att det blev av och att jag mådde gott och kunde njuta. 
 
Nu har jag laddat i flera dagar med att göra ingenting eftersom vi ska träffa goda vänner och gå på Torgfesten och lyssna på gamla 90-talsdängor imorgon. Ikväll blir det tidig kväll, som vanligt, för att förutsättningarna ska vara så bra som möjligt tills imorgon. Planering är A och O.
 
Så, Hur går det för dig? kan besvaras med, upp och ner och att jag mår ganska bra hyfsat många dagar och ganska dåligt några dagar, med något slags obegripligt intervall. Men jag är ganska försiktig med att prata om att det fortfarande är jobbigt eftersom jag känner att jag har tagit så mycket "klagoutrymme" under så många år. Jag orkar liksom inte belasta folk med mina problem och jag antar att de inte heller orkar höra. Men som jag nog har nämnt tidigare, i ett långt perspektiv blir allt bättre och bättre. Vi pratar i och för sig perspektivet år, men det är bra ändå. Eller hur?!
 
Hur går det för er andra?
 
Ta hand om er!

frkenduktig.blogg.se

Fröken Duktig - Vägen tillbaka från utmattningssyndrom och depression

RSS 2.0