Våra hjärnor är inte byggda för det här

 


Inte alls så långt tillbaka i tiden var de intryck vi tog in från omgivningen avsevärt mycket färre än idag. Men, man kan titta väldigt långt bakåt i tiden utan att hitta en anpassning av våra hjärnor som skulle kunna vara oss till gagn i det här nya snabba samhället som vi helt aningslöst har skapat. Vi har faktiskt själva skapat det utan ägna en tanke åt om det kommer att fungera för oss. Jag tror inte att våra hjärnor är byggda för det här sättet att leva på.
 
Innan elektricitetens intåg sov man långa nätter eftersom man helt enkelt sov när det var mörkt. Man arbetade förvisso hårt, men det var mest fysisk ansträngning som tröttade ut människan. Kroppar tröttades ut och hjärnor var intakta.
 
Intrycken blev fler ju mer utvecklingen i samhället gick framåt. Alla intryck man får i stora städer var något nytt. Bilarna kom och med det ökade takten och ljudnivån på gatorna. Telefoner gjorde sedan att vi kunde kommunicera på ett nytt sätt. Men fortfarande var intrycken begränsade till vissa platser och vissa tider på dygnet. Tv:n gjorde entré och ganska snart började experter och föräldrar förfasas av att barn och ungdomar spenderade tid framför den. Detta trots att det bara var frågan om ett par timmar varje kväll som det ens sändes något på TV. Internet och mobiltelefonernas intåg revolutionerade helt klart vårt samhälle och när de stationära datorerna byttes ut mot laptops och surfplattor samtidigt som mobiltelefonerna plötsligt fanns i var mans hand blev vi plötsligt nåbara varsomhelst och närsomhelst. Praktiskt förstås, men jag undrar om det inte var här nånstans som det gick fel.
 
Våra hjärnor är som sagt oförändrade. De har inte hängt med i tiden och anpassat sig efter den här nyordningen. Kroppen har fortfarande samma stresshormonsystem som när man behövde vara på sin vakt på savannen. Den har fortfarande samma fantastiska förmåga att kicka igång oss och låta oss orka och klara av närmast heroiska insatser när kortisolet och adrenalinet tar över. Men, den har också samma behov av återhämtning som den alltid har haft för att kunna fortsätta fungera efter stresspåslaget. Aktivitet måste följas av vila. Då som nu.
 
När tekniken plötsligt blev så avancerad som den är idag upphörde väldigt många av oss att ta hjärnans behov av återhämtning på allvar. Vi kanske inte förstod att hjärnan har det behovet. Eller så ville vi inte förstå eftersom fördelarna med den nya tekniken var så många. Någonstans där blev det också status att ha mycket att göra. Aktiviteter varje dag. Barnen skulle ha sitt och vi vuxna skulle helst också hålla igång med diverse mer eller mindre viktiga saker. Träning, skola, jobb och föreningsarbete. Vara engagerad, se snygg ut och vara smal. Ställa upp, säga ja och ha en full agenda. När vi får en stund över plockar vi upp vår mobil och surfar en stund. Kollar sociala medier, jämför oss med andra som också har fullt på programmen, ser snygga ut och dessutom verkar ha jäkligt roligt. Vi stannar inte upp och sluter ögonen en stund för en kort vila när möjlighet ges. Vi sitter inte stilla och tittar oss omkring en stund. Tamej sjutton så kanske vi inte ens småpratar med någon vi tycker om. Nej, vi tar fram mobilerna. Vi låter intrycken skölja över oss mellan alla våra aktiviteter, åtaganden, nöjen och måsten. Vi tillåter oss aldrig att ha tråkigt ens en liten, liten stund. Robert Gustafsson sa på "Renés brygga" i förra avsnittet att det var när han hade tråkigt som hans idéer kom. Att tråkigheten var själva återhämtningen som möjliggjorde kreativitet. Så viktigt sagt tycker jag.
 
Att drabbas av utmattningssyndrom är solklart starkt kopplat till den är tillgängligheten vi har i och med mobiltelefoner, mail och sociala medier. Det är starkt kopplat till alla intryck som vi tar in varje minut, varje sekund av vår vakna tid. Det är dessutom starkt kopplat till idealet där alla har en massa viktiga saker att göra. Som inte kan vänta. Inte tills imorgon och inte tills på måndag.
 
Om, jag säger om man är en person med höga krav på sig själv, kanske med en prestationsbaserad självkänsla, kanske med en vilja att hjälpa andra. Om man har ett stressigt jobb med krav från flera håll. Viktiga arbetsuppgifter som inte kan vänta. Stort ansvar för andra människor och mängder med intryck i form av rörelser, ljud och digitala apparater. Ett jobb där man måste vara beredd och ständigt flexibel. Ett sånt där underbart roligt men ändå så tufft och krävande jobb. Då ligger man pyrt till. Då är risken att drabbas enormt stor. Så hur gör vi för att vända den här skutan? Som vi helt aningslöst byggt alldeles själva?

frkenduktig.blogg.se

Fröken Duktig - Vägen tillbaka från utmattningssyndrom och depression

RSS 2.0