Advent? Nu till helgen?

Någon sa till mig i söndags att "Nästa helg är det ju advent också. Redan. Tänk vad fort det går." Och jag blev, tro det eller ej, förvånad på riktigt. Jag hade inte ens börjat tänka på julen än. Fram med alla kartonger med adventsgrejer och gardiner. Sen ringde telefonen och besked om min mormors hjärtstopp fick mig att lämna allt i en röra och åka till sjukhuset.
 
Hemma igen kände jag bara att, nej, just ja. Alla grejer. Det var rörigt som attans och allt låg utspritt på golvet. Ljuststakar, gardiner, dukar, julbeslysningar som inte funkade, kartoner och röda kuddar. Huller om buller... Det har tagit mig tills nu att få advent på en våning i huset. (Jag tror jag skiter i den andra...) Plocka, vila. Gardiner, vila. Ljustakar vila. Ljus, vila. Ja ni vet hur det är att ha utmattningssyndrom. Vila is the key to everything... Har förstås varit till sjukhuset också. Mormor mår lite bättre och har flyttats från IVA, men fortfarande vet vi inte om hon känner igen oss och hon kan inte förmedla sig. Man vet inte hur stor skada syrebristen under hjärtstoppet har orsakat hjärnan. Hoppas att hon blir bättre. Det känns inte bra alls om hon blir liggande så.  
 
Det känns som om jag har haft fullt upp trots att jag inte jobbar alls. Allt tar sån tid när vila ska läggas in mellan varje moment. Men så länge jag är sjukskriven så får det ta den tid det tar. Ett bra mantra att upprepa då och då. "Det tar den tid det tar."
 

frkenduktig.blogg.se

Fröken Duktig - Vägen tillbaka från utmattningssyndrom och depression

RSS 2.0