Utmattningssyndrom, utförsäkring och lärarbrist - hur hänger det ihop?

Det här inlägget ska handla om sjukskrivningar för utmattningssyndrom och depression. Nej förresten, det ska handla om lärarbristen. Eller vänta! Kanske ska det handla om försäkringskassans och regeringens tillkortakommanden? Eller varför inte bara slå ihop allihop? De går ju ändå hand i hand.
 
 
 
 
Vi lärare vet att vi egentigen har världens bästa jobb. De flesta av oss älskar våra jobb men den orimliga arbetsbördan föder ständig samvetsstress. En stress som äter upp en inifrån när man varje dag går från sitt jobb med vetskapen att man inte ha klarar att göra sitt jobb trots att man både tar hem det över helgen och skippar raster och toalettbesök till förmån för konfliktlösning, dokumentation och allt möjligt annat som dyker upp hela tiden.
 
Så här upplevde jag min vardag de sista åren jag arbetade i grundskolan.
 
Man småspringer mellan klassrummen och rastvaktandet samtidigt som man med jämna mellanrum inser att man inte hunnit göra en vettig pedagogisk planering till lektionen som börjar typ nu. Ofta löser man en konflikt i korridoren på väg in i arbetsrummet där man tänkt hämta material till lektionen när en förälder ringer. Man ber att få ringa upp och springer vidare och hjälper någon med låset till skåpet på väg in i klassrummet. Nu kan lektionen börja, något försenad, som vanligt. Eftersom planeringen inte blev riktigt klar skjuter man från höften. Som så många gånger förr. Man är ju rutinerad. Under lektionen försöker man hjälpa och stötta så många som möjligt av de 30 eleverna men alla hinner inte alltid få hjälp då en stor del av tiden går åt till att försöka använda smarta individuella lösningar till elever med särskilda behov. Inte heller där lyckas man och när man går därifrån vet man att man inte har räckt till. Att de "svåraste" eleverna behöver en annan komptens än den man själv kan erbjuda och att de andra till stor del fick klara sig själva. Det är det som är samvetsstress. Att veta vad som behövs men inte ha resurserna till att genomföra det. Att göra sitt bästa varje dag men ändå inte nå fram. Det kan saknas resurser i form av fler händer, fler hjärnor, teknik, material eller en kompetens som man inte besitter. Omdömen skulle skrivas och det kunde handla om flera hundra stycken. Nationella prov skulle rättas. Också de väldigt många till antalet. Trots allt detta var det roligt att arbeta i skolan. Det hände något hela tiden och det blev aldrig någonsin långtråkigt. Och arbetskamraterna var fantastiska. De positiva sakerna gör att man orkar ganska länge, men det finns en gräns. Och den klev jag och många med mig över.
 
Ovan är förstås inte en fullständig arbetsbeskrivning. Inte på något sätt. Mängder av mer eller mindre akuta arbetsuppgifter dyker upp dagligen men det här är en del av en lärares vardag. Det var som sagt några år sedan jag arbetade i grundskolan men jag känner många som upplever sin vardag så här fortfarande. Har det inte hänt något alls trots att lärare insjuknar till höger och vänster? Har man inte börjat arbeta förebyggande? Trots att många byter jobb eller går ner i tid för att orka jobba? 
 
Så vad händer? Jo vi blir sjuka av stress. Vi kör på så länge vi kan men till slut går det inte längre. Vi drabbas av utmattningssyndrom, ofta i kombination med ångest och depression. Vi har alltså valt att utbilda oss, ta studielån och köra skiten ur oss för att till sist inte kunna ta oss ur sängen längre. Förhoppningsvis fångar sjukförsäkringen upp oss och vi får vila och rehabilitering. Så att vi kan återgå till vårt lärarjobb där förutsättningarna nu har förändrats avsevärt för att fler lärare ska kunna stanna i yrket. Läraryrket är ju som alla vet ett bristyrke och därför är regeringen, arbetsgivaren och försäkringskassan måna om att lärare kommer tillbaka till jobbet efter en sjukskrivning och att de inte återinsjuknar i stressrelaterad ohälsa.
 
Eller vänta nu. Det är ju precis så det INTE går till. Utmattningssyndrom är en sjukdom som tar mycket lång tid att bli frisk från. Ofta pratar vi om år. Men försäkringskassan har skärpt reglerna på uppdrag av regeringen i ett försök att sänka sjuktalen. De sjuka ska prövas mot hela arbetsmarknaden efter 180 dagar. Man uppmanar alltså lärare (kan appliceras på alla yrkesgrupper där det råder brist på arbetskraft) att säga upp sig och söka ett enklare jobb eftersom man inte längre kan få ersättning från försäkringskassan. Trots att man är sjuk. Trots att en utbildad läkare har bedömt att den sjuke ifråga inte är arbetsför. Om hen har lyckats kämpa sig tillbaka till att arbeta deltid räcker inte det heller. Då ska hen prövas mot hela arbetsmarknaden eftersom försäkringskassan (Obs! inte läkaren!) anser att hen kan utföra ett enklare jobb. Nu dyker det upp riktigt många frågetecken i mitt huvud.
 
Vilka enkla jobb menas? Vilka stressfria jobb där man kan arbeta en liten stund vissa dagar finns att söka? Vilka jobb behöver den sjuke inte ta sig till när hen inte är frisk nog att köra bil eller gå en längre promenad? I vilka jobb gör det inget om det blir fel eller om den sjuke måste gå och lägga sig plötsligt titt som tätt? Om hen inte hittar orden eller förstår vad som sägs på mötet? Om hen mår illa och inte hänger med i samtal? Inte minns vad hen skulle göra härnäst och är helt jäkla slut????
 
Dessutom, när läraren ifråga har sagt upp sig. Vilken arbetsgivare anställer en sjuk människa som inte kan arbeta alls? Ingen!  Vilken arbetsgivare anställer någon som bara kan arbeta deltid? Några få om de verkligen tror på personen ifråga! Då ska man ha VÄLDIGT tur. Det här verkar ju lovande eftersom den sjuke har sagt upp sig. Eller hur?!
 
Är det inte lärarbrist? Ska man då låta folk:
 
1) Ta dyra studielån och lägga 4-5 år på studier för att bli lärare.
2) Arbeta sig sjuk hos valfri arbetsgivare.
3) Antingen: Tvingas säga upp sig istället för att rehabiliteras tillbaka till bristyrket lärare. Detta på grund av att Försäkringskassan anser att denne kan klara ett lättare jobb, trots att den utbildade läkaren bedömt att hen inte klarar något jobb alls. 
Eller: Mitt i en pågående rehabilitering tvingas avbryta den för att säga upp sig och söka ett enklare jobb? Detta  trots att hen nu kan arbeta deltid och kanske kan återgå till heltid om rehabiliteringen bara får ta den tid den sjuke behöver och som läkaren bedömer är rimlig.
 
Hur många av de sjuka lärarna kommer då tillbaka till skolan igen? Till bristyrket som det ständigt talas om överallt? När ska man förstå att man måste arbeta förebyggande för att undvika sjukskrivningar och inte frisera siffrorna genom att låtsas att sjuka människor är friska genom att kasta ut dem ur sjukförsäkringen? Fundera på det medan du läser ledaren som Sofia Mirjamsdotter skriver i Sundsvalls tidning som för övrigt är mycket bra.
Trevlig läsning!
 
http://www.st.nu/opinion/ledare/sofia-mirjamsdotter-nytt-ar-nya-harda-bud-for-forsakringskassan
 

... åh så var det det här med att orka och att hålla fokus...

\n
Ibland orkar man inte hela vägen fram... Ibland börjar man skriva och så tappar man helt och hållet fokus. Det blir osammanhängande eller fel. Man orkar inte ta upp tråden där man var eller så kanske det dröjer så länge tills man orkar skriva något igen så att texten blir helt inaktuell. Det är typiskt för utmattningssyndrom... Just nu är jag så jäkla trött så det här är det enda som blir. De flesta av er vet hur det är... 
Ta hand om er tills det kommer ett nytt och viktigare inlägg! 
\n
 


Hur vet man vad som fyller på energinivåerna?

 

 Bild från boken Lär dig säga jag och nej, Burlin och Pellbäck. Reviderad av Stressrehab.

 

Den här bilden är väldigt bra tycker jag. Den gav mig ny kunskap om hur man bör leva med ett utmattningssyndrom och det är ovanligt med tanke på min långa erfarenhet av just detta. Att man måste fylla på med sådant som ger energi och minska ner på sånt som tar energi säger sig självt. Inga överraskningar där. Men hur man gör det blir man nog aldrig fullärd på. Det är olika för varje människa och det är olika från tid till annan för samma människa. Det gör det hela komplicerat.

 

När man är riktigt sjuk är ju i princip allt sådant som tar energi. Endast sömn och helt tyst rum kan räknas som påfyllning och dessutom fylls det bara på lite, lite varje gång man sover (om man har turen att vara en sån som kan sova). Allt annat tar energi, samvaro, intressen och till och med att äta och sköta sin hygien. Men sedan förändras ju det där och ju mindre dåligt man mår desto fler saker kan sorteras in under rubriken påfyllning. Men så plötsligt funkar inte påfyllningen som den borde. Det som fungerade igår fungerar inte idag. Bakslag och svackor. Man får försöka att hitta balansen igen och igen... Man tror att samtal med en vän eller en bra tv-serie ska ge energi eftersom det gjorde det förra veckan, men icke. Idag är det andra tider... Det här betyder ju att många av de saker som står under påfyllning faktiskt kvalar in under förbrukning och att de sedan med tiden kan flyttas till påfyllning. Ibland... Visst verkar det enkelt att veta vad man behöver för att må bättre???

 

Men hur som helst, det som var nytt för mig med den här bilden var hur det som är i glaset är fördelat och vad de olika delarna är döpta till. Och hur man ska tolka detta...

  • Välbefinnande - Fullt glas. (Mår bra och har inga symptom.)
  • Tidiga signaler - Drygt halva glaset. (Tidiga signaler.)
  • Varning! - Mindre än halva glaset. (Varningsläge och det måste till en förändring snabbt!)
  • Symptom - Nästan tomt glas. (Här har man alltså symptom.)

 

Om jag tänker på mig själv och relaterar till det här glaset blir det problem. Detta eftersom jag förstår att man måste komma upp till fullt glas, alltså välbefinnande, för att kunna använda sig av den här metoden. Man måste vara symptomfri för att kunna känna de tidiga signalerna och göra en förändring redan där för att inte hamna i varningsläget och kanske därefter falla tillbaka till symptom. Om man har symptom hela tiden, som jag tror att väldigt många har under väldigt lång tid, tänker man ju på förstärkta symptom som en varning, men då är man ju enligt bilden redan nere på en nivå där man inte bör vara. Och det är det här som är pudelns kärna. När man blivit sjuk i utmattningssyndrom blir man förhoppningsvis sakta bättre och bättre, men man har fortfarande mer eller mindre starka symptom som man liksom inte blir av med trots att man försöker fylla på med rätt saker. Rätt saker att fylla på med är fortfarande fel saker ibland. Man vet ju liksom inte från dag till dag. Ibland är det energigivande med en träff med vänner eller en trevlig lunch med arbetskamraterana och ibland känner man redan efter en stund att man måste bryta aktiviteten för att inte bli sämre. Ibland går det riktigt bra och man tror att det är lugnt. Men så kan det slå till efteråt, dagen efter eller till och med ett par dagar efter man gjort det där som var så roligt. Lömskt så det förslår. Men samtidigt måste man ju prova saker med jämna mellanrum om man ska komma framåt. Det händer ju faktiskt också att man tror att en aktivitet inte ska fungera, men så gör den det. Det är ren och skär glädje det!

 

Jag har betydligt mer energi nu än tidigare så alltså är mitt glas mer påfyllt. Men jag har ju symptom hela tiden, varje dag, även om de är hanterbara och jag kan behålla dem för mig själv utan att andra märker av dem de flesta gånger. (Tror jag i alla fall...? )Att må helt bra och vara helt symptomfri (alltså fullt glas) är inte hur mitt liv ser ut ännu. Men det blir lättare att lära sig när och med vad man ska fylla på sitt glas ju längre tiden går. När man mår helt bra i perioder kanske det blir lättare att känna tidiga signaler än när man har dom hela tiden, bara olika starkt. Eller vad tror ni? Vad fyller ni på med och vad undviker ni fortfarande?

 

By the way, det går bra på jobbet! Det är roligt och jag trivs. Jobbar 50% med en ledig dag mitt i veckan nu och det fungerar bra! Fantastiska arbetskamrater som ger energi alla dagar då jag är mottaglig för det. När de inte ger mig energi handlar det inte om dem utan om mig. Jag är tacksam!

 

Ta hand om er!

 

frkenduktig.blogg.se

Fröken Duktig - Vägen tillbaka från utmattningssyndrom och depression

RSS 2.0