LCHF - periodisk fasta och utmattningssyndrom

Jag läste nånstans att man skulle vara försiktig med periodisk fasta om man drabbats av utmattningssyndrom. Jag äter ju mestadels LCHF sen ungefär ett år tillbaka och det finns två skäl till det. Det ena är ju att jag vill vara smal. Jag vill tappa de där kilona som smugit sig på nu när jag slutat hårdträna och dessutom äter antidepressiva  mediciner som påverkar vikten negativt. Det andra är att jag har IBS.
 
IBS-problemen försvann direkt när jag började på LCHF. Helt fantastiskt eftersom jag haft problem med det sen jag var barn. Det här gör att jag kommer fortsätta med lågkolhydratkost framöver.
 
Vad gäller vikten har jag tappat ett par kilo, men inte alla. Därför tänkte jag ta i med hårdhanskarna och köra LCHF 16:8. Det innebär att man fastar sexton timmar och äter under de återstående åtta timmarna varje dygn. Men där gick jag på en nit. Blev så himla dålig. Det var som om jag kastades långt bak i tiden med panikångest, matthet och hela skiten, så det funkade inte för mig. Då läste jag som jag skrev ovan att man skulle passa sig för fasta om man var i ett utmattningssyndrom efersom det stressar kroppen och reserverna för en sån som mig är mycket knappa. Och det stämmer på mig vill jag lova. Inget mer fasta för mig. Nu måste jag börja vara mer snäll mot mig själv. Sluta fokusera på maten hela tiden. Jag måste väl för sjutton kunna tillåta mig själv att ha en valk eller två. Jag är ju snart 40 år och tvåbarnsmamma. Varför lyckas jag inte? Hur sjutton gör man?

Hockeycup med proppar i...

Bussresa tur och retur till en hockeycup med äldsta sonens lag. Totalt 90 mil ungefär. I en buss. Tillsammans med femton 13-åringar, ett gäng föräldrar och småsyskon. Som tur var skötte sig ungarna exemplariskt. Även yngsta sonen var "easy going" hela helgen. Det blev ju mycket ljud att hantera för mig förstås. Därför blev öronpropparna mina bästa vänner redan efter en stund på bussen. Sen åkte dom in under alla matcher och på några av restaurangerna, där ljudnivån var hög. Jag körde "toatricket" rätt ofta. Ni vet när man säger att man är pinknödig men i själva verket måste ta an paus från allt. Det funkade bra. Minipauser. Andas lugnt, slappna av.
 
Själva cupen var sjukt spännande. Stressnivån ökade ju ganska markant i min stackars kropp förstås. Och det mest hela tiden. Men hockey är ju så kul när ens egna barn spelar. Det roliga övervägde det jobbiga den här helgen. Grabbarna kom fyra. De var riktigt duktiga hela cupen.
 
Fick chansen att prata med några föräldrar som jag sällan träffar också. Det var trevligt och en lagom social utmaning för mig som är på väg tillbaka från utmattningssyndrom och depression. Ett stort problem har ju hela tiden varit att jag inte orkat prata med folk och egentligen inte ens velat träffa folk alls. Framsteg skulle jag kalla det.
 
Frukosten på hotellet var kanonbra! Det fanns allt man behövde för att klara LCHF-livet. Ägghalvor, äggröra, bacon, korvar och ostar. Oliver, keso och skinka... Allt för att min mage skulle må bra hela helgen också. Ingen IBS i sikte. Lyckades undvika vetemjölet hela helgen och det kändes finfint i magen.

LCHF efter sjätte veckan

 
Det går inge vidare för mig nu. Frestelserna har varit allt för många. Helgen bjöd på hockeycup och hotelnätter för mammorna och de andra ville käka kinamat första kvällen. Jag dribblade länge med samvetet och sen åt jag tre små rätter och drack rött vin. Andra kvällen blev det ceasarsallad utan bröd och krutonger med mycket ost. Det var ju relativt LCHF-vänligt, men vin. Rosévin och rödvin. Kaffedrink, visserligen helt osötad, men ändå. När jag kom hem kändes allt förstört så jag käkade upp resterna från yngsta sonens lördagsgodis när jag ändå var igång. Plus en delicatoboll... Sen blev det lite jobbigt efter allt flängande och jag blev trött och fick brottas med rejäl ångest några kvällar. Vad hände då tror ni? Jo, jag åt lite choklad. Det botar ju all ångest. Ända nackdelen är att man får ny ångest. Den här gången för att man ätit fel. Bortsett från (allt) detta har jag skött mig exemplariskt. Hehe...
 
Detta ledde till viktuppgång såklart. Väger nu 62,7 kg. Upp 0,8 de senaste två veckorna. Jag tar nya tag idag och hoppas kunna tappa de där tre retsamma sista kilona. Men om inte är det ingen katastrof, så länge jag inte går upp. Jag är ändå hyfsat smal och det känns som om jag dragit högvinsten ändå, så länge magen är IBS-fri. Och det verkar den fortsätta vara tack vare LCHF.

frkenduktig.blogg.se

Fröken Duktig - Vägen tillbaka från utmattningssyndrom och depression

RSS 2.0