Utmattningssyndrom och resor

 
Som ni säkert har märkt är det långt mellan uppdateringarna här på bloggen nuförtiden. Det har flera skäl faktiskt. Dels har jag fullt upp med annat och behöver ofta vila huvudet när jag inte är på jobbet, dels mår jag bättre och det minskar behovet av att skriva.
 
Jag arbetar halvtid fortfarande och förra veckan var jag på utbildning på Malta (!). Det var ännu ett steg mot en fungerande vardag och den här sommaren har stegen varit ganska många. Jag har varit på semester med familj och vänner, målat om sonens rum och nu rest utomlands med jobbet. Utlandsresor, även i form av semester, har varit uteslutna fram tills nu. Att resa är jobbigt och det är inte säkert att det räcker att få "vila hela dagarna" på stranden och bara ha semester. Man behöver tystnad och ensamhet och man behöver få vara sjuk och inte tvingas till att upprätthålla en fasad inför andra för att orka. Och flygplatser , tågstationer och bussar är ofta en riktigt tuff miljö att befinna sig i för en utmattad själ. Men nu handlade det alltså om en utbildning och inte om en semester och det borde ju vara ännu tuffare.
 
Jag rivstartade veckan med att vara med på allt. Det visade sig ganska snart vara fel strategi. Det blev för jobbigt helt enkelt så jag backade till att vara med på lite färre lektioner. Då blev det bättre och jag kunde komma igenom utbildningen och få med mig en del nya kunskaper hem. Socialt valde jag att vara med de andra ganska mycket men ändå dra mig tillbaka till rummet och vila mellan varven. Tog också egen tid på stranden och det var uppenbart att jag behövde vara ensam och inte behöva ta hänsyn till någon annan än mig själv. Det är det som är mest effektiv vila för mig. Ensamhet och tystnad. Men vi hade väldigt trevliga middagar tillsammans och en kväll rev vi till och med av lite karaoke. Det var inte igår vill jag lova. Så himla kul!
 
Mina arbetskamrater har varit fantastiska. Vi har haft så roligt och vi har arbetat tillsammans på ett väldigt bra sätt. Jag hade tänkt berätta för dom som inte redan visste att jag ibland drabbas av panikångest men jag hann inte riktigt innan panikattacken var ett faktum (när rivstarten pågick i början av veckan, efter en lång dag med studier, på en buss mellan två städer...)  Det blev bra ändå. En av mina arbetskamrater var införstådd och några av de andra blev det ju då. Tänkte liksom att det kunde vara bra om de visste så att de inte blev rädda och ringde nån ambulans eller nåt. Det var det som tur var ingen som gjorde. 
 
Förutom utbildningen var vi på två utflykter där vi fick uppleva en del maltesisk kultur. Det var väldigt intressant och samtidigt väldigt jobbigt. Men det fungerade och jag fick med mig en del kunskap om landet och dess kultur. 
 
Hemresan blev, så när som på ännu en panikattack, bra. Vi kom hem i söndags och ännu har inget bakslag gett sig till känna så jag har gott hopp om att slippa det. Det vore ännu ett stort framsteg.
 
Summa summarum, fem år och tre månader efter att jag drabbades av utmattningssyndrom och depression kunde jag äntligen åka utomlands, lära mig nya saker och måla rum. Bland annat. Det går sakta och det tar tid men det går solklart framåt. Jag återkommer om vad jag tror orsakat förbättringarna så tydligt just den här sommaren i nästa inlägg. 
 
Hur går det för er andra? Har er sommar varit bättre än den förra? 
 
Kram och ta hand om er!
 
 
Anonym
2018-09-12 @ 20:01:20

Så härligt att höra! Här går det inget vidare. Jag har blivit
utförsäkrad, trots läkarintyg och arbetsförmågeutredning som säger att jag inte kan jobba. Och till månadsskiftet blir jag även arbrtslös6då jag blivit tvungen att säga upp mig när jag inte kan jobba Varit sängliggande 3 månader nu efter att min pappa dött i våras oväntat och jag samtidigt behövt göra flera resor till Försäkringskassans arbetsförmågeutredning i en annan stad. Så nu blir det leva på sparpengar och hoppas att jag kan bli tillräckligt frisk för att söka jobb inom ett år. Varit sjuk i 4 år i dec

Svar: Vad tråkigt att höra. Ja det är inte bara arbetet som spökar. När det händer något privat så finns inga reserver till att hantera det. Och försäkringskassan, vad ska man säga...? De gör folk sjukare med sina konstiga bedömningar. Som om de visste bättre än läkaren. Och som om folk skulle vara hemma om de inte behövde. Sååå kul är det inte att vara hemma och vara sjuk... Hoppas att det löser sig för dig och att du får må bättre snart.
Fröken Duktig

Lotta
2018-09-13 @ 11:32:50

Den här sommaren, precis som för dig den femte sedan jag blev sjuk, har varit både upp och ner. Jag har bytt medicin som har gjort att jag sover bättre och slipper den obehagliga hjärtklappningen jag hade varje dag. Jag orkar vara mer bland folk och det har känts bra. Jag har skrivit böcker och det har flutit på bra med det. Ändå mår jag inte helt bra. Försöker ändra mitt liv för att må bra/bättre, men det tar ju så lång tid! Eller är det jag som är otålig?!

Svar: Känner så igen det du skriver. Det är bättre, men inte bra. Det syns ibland utåt och ibland inte så många tror nog att allt är bra men ibland känns det mer som om man fungerar än att man mår bra. Men visst är det roligt att orka mer. Det är positivt. Mediciner är ett bök, det får konsekvenser kortsiktigt med förhoppningsvis tillfälliga biverkningar och det är tufft att sätta in och ut mediciner. Jag blir också otålig och det är ju för att det verkligen tar vääääldigt lång tid. Kan man bli annat?
Fröken Duktig

Ankan
2018-09-13 @ 18:05:53

Vad härligt för dig att det går framåt! Jag blev akut sjuk för ett år sedan, men har gått m en mängd fysiska stressfenomen ett antal år innan dess. Har nu börjat arbetsträna på 25% på skolbibliotek, kan inte gå tillbaka som lärare i grundskolan.
Arbetsträningen går bra, måste dock sova 1-1,5 timme efteråt, om jag varit där i 3 eller 4 timmar. Känns det igen?
Det värsta fenomenet, förutom den blytunga fysiska tröttheten som fortfarande drabbar mig, är att jag får dimsyn o ser dåligt på längre avstånd när det är mycket intryck, t ex i en affär, tågstationer, särskilt nör jag är trött. Någon som har samma besvär? Obehagligt. Dessutom har jag ingen lust att träffa folk i mängd. Känner mig lite folkskygg, men orkar faktiskt inte bry mig om det just nu. Tänker att det kommer väl en dag när det känns bättre.
Jag är glad för att jag lärt mig vila. Jag är inte lat, jag rehabar.
Försöker oxå lära mig att vända kaostankar till positiva tankar. Kämpar med detta :)
Tack för din fina blogg!


Svar: Bra att du kan arbetsträna lite även om det är på annan plats. Jag provade arbetsträning på flera olika tjänster och arbetsplatser också. Dimsyn känner jag igen. Också problem med det när jag blir trött. Jag har också varit cäldigt folkskygg men det är bättre nu. Jag tycker mer att det handlar om självbevarelsedrift. Man orkar inte med intryck och när man är med folk blir man så trött att man mår riktigt dåligt. Dessutom funkar man inte socialt utan får anstränga ihjäl sig för att verka hyfsat normal. Det tar på krafterna. Jag blev mer social när orken kom tillbaka och framförallt när depressionen blev bättre. Bra att du rehabar. Helt rätt tänkt!Tack för att du läser och kommenterar!
Fröken Duktig

Anonym
2018-09-14 @ 13:38:35

Blev sjuk sommaren -14. Förra sommaren började jag kunna resa med husbil igen. Har varit ute på 7 olika turer i sommar. Orkat packa, kört 20-30 mil. Umgåtts, njutit av att kunna vara med igen. Dragit mig tillbaka o vilat. Kört hem, totalt slut dan efter. Utförsäkrad, jobbat 25% nu 50%.

Svar: Härligt att du orkat semester! Skit att du blivit utförsäkrad. Man undrar hur det kan vara möjligt när man uppenbart inte klarar mer än 25-50 %... Hoppas att det går bra för dig!
Fröken Duktig

jessica
2018-09-14 @ 15:03:26

Åhhh va härligt

jessica
2018-09-14 @ 16:11:29

Känner du dig bättre i depression?

Svar: Ja, definitivt. Blev det när jag la till en medicin i våras.
Fröken Duktig

Anonym
2018-09-16 @ 20:00:22

Min sommar har varit vedervärdig. 7 veckor ensam (ensam-ensam) med en fyraåring, ständigt pank, ständigt energilös, ständigt dåligt samvete. Ledsen, uppgiven och tröttheten. Apatin. Oro för hösten/vintern. Jag hamnade på ekonomiskt obestånd, både pga sjukskrivningen men även, egentligen,av skäl som ledde till den. Jag lever inte längre, jag är bara inte död.

Svar: Åhh, låter jättetufft. Hoppas att du snart blir bättre och att du får hjälp!
Fröken Duktig

Anonym
2018-09-21 @ 16:12:02

Åh vad kul att det tycks gå "framåt" för dig. Det är du verkligen värd !

Men så ledsamt o oroande, (läs ångestframkallande), att läsa här i kommentarer, att en del blir utförsäkrade. Hoppas verkligen att det löser sig för er som blivit det. Är orolig för vad som händer oss långtidssjuka när politikerna tjafsat färdigt. Och hur den nya regering Sverige får, kommer att behandla oss??

Kram till alla som kämpar

Svar: Visst blir man upprörd över FK och deras beslut. Hur tänker de? Vill man knäcka folk totalt så att de aldrig blir friska igen???
Fröken Duktig

Maria H.
2018-09-25 @ 14:49:12

Hej!
Hittade din blogg av en slump. Har inte hunnit läsa alla inlägg ännu men känner igen mig i mycket av det du skriver.
Nu undrar jag: var det du själv, din nya arbetsgivare, din läkare, försäkringskassan eller någon annan som kom fram till hur många procent du skulle jobba till att börja med.
Det verkar hur som helst ha fungerat, fast det så klart har varit kämpigt ibland.
Något speciellt knep du använde dig av i början på nya jobbet för att klara av det?
Varmaste hälsningar/Maria H.

Svar: Det var jag. Jag ville prova att arbetsträna igen efter x antal egna försök tidigare som inte fungerat alls, eftersom jag började känna mig redo. Jag valde att arbetsträna på 25% på en skola och jag arbetade bara lite i klass och mest vid skrivbordet. Det gick bra och jag bestämde mig själv för att söka ett nytt jobb eftersom det inte kändes rimligt att arbeta med barn längre. För jobbigt helt enkelt. Hade tur som en tokig och fick jobbet. Bestämde själv att jag ville testa på 50% och det fungerade, men inte mer än så i början. Men det var mitt val. Det var också mitt val att testa 75% efter ett halvår men det gick inte bra så jag fick backa till 50%. Min plan är att testa igen snart. Jag har hela tiden sagt till läakren hur jag vill göra, hen har sagt sin åsikt och gett mig råd och sen har jag bestämt utifrån det. Har självklart vägt in läkarens råd och åsikter innan jag bestämt hur jag velat testa arbete.Mina knep har varit att vara bra på att ta rast. Ha öronproppar när jag är på saker med mycket ljud för att spara energi. Dra mig undan när jag behövt, fast det funkar ju inte alltid. När jag testade 75% och behövde ge eleverna extra långa raster för att jag behövde lägga mig en stund så funkade ju inte det till exempel. Då var det ju helt klart för mycket för mig. Vara ensam mycket när jag är ledig är viktigt för mig.
Hoppas att det går bra för dig!
Fröken Duktig

Caroline
2018-09-26 @ 11:56:56

Känner du dig utvilad när du vaknar på morgonen? Har du svårt att stå upp och hålla upp armarna?

Svar: Nuförtiden känner jag mig hyfsat utvilad på morgonen om jag inte gjort för mycket dagen innan. Förut var jag aldrig utvilad oavsett hur mycket jag vilade och att stå upp en stund var nästan omöjligt. Jag ville vara sitta och ligga hela tiden. Fanns inte möjligheten fick jag sätta mig på vad som helst, typ på backen ibland. Orkade helt enkelt inte vara upprätt.
Fröken Duktig

Anonym
2018-09-29 @ 22:39:59

Hej igen! Tack för svaret. Mycket klokt av dig att börja jobba igen i så liten skala. Det gjorde inte jag, gick igång med 80% plus massor av övertid och det var INTE bra. Tog bara tvärstopp. Var tvungen att sjukskriva mig själv vilket råkade bli någon dag för mycket enligt reglerna. Verkar inte finnas några möjligheter att gå ner i tjänst Måste nog säga upp mig och byta jobb samt börja om från början. Väldigt tråkigt för det här jobbet verkade så mycket lugnare än det jag hade innan. Precis som du hade jag hittat ett lärarjobb inom vuxenutbildningen i stället för på en grundskola med barn och ungdomar.
Tack för tipsen med öronproppar(själv föredrar jag fetvadd), ta pauser, ha tystnad på fritiden.
/ Hälsn. Maria H.

Svar: formgjutna öronproppar. fick av arbetsgivaren när jag frågade om det var möjligt. mycket bättre än vanliga.
Fröken Duktig

Maria H.
2018-09-30 @ 13:40:05

Formgjutna öronproppar är bra. Fick sådana på mitt förra jobb. Var toppen i klassrummet. De tog bort det värsta bullret men släppte igenom vanligt tal. Kanske ska börja med dem igen. ALLT ljud är kanske tröttande, alltså inte enbart skrik och buller som i en klassrumsmiljö.
Hade oturen att på mitt nya jobb få ett klassrum utan fungerande ventilation med fönster mot en fyrfilig gatukorsning. I augusti var det som bekant närmare 30 grader varmt här i Sverige.
Om vi öppnade alla fönster samt klassrumsdörren fick vi luft men hörde inte vad någon sa. Om vi stängde slapp vi trafikljudet men förgicks av värme och syrebrist.

Svar: låter bedrövligt. Det funkar ju inte alls att ha det så. Jag känner att ljud är tröttande nästan jämt. Det gör att min energi räcker till mindre och jag måste spara på den för att funka och då är öronpropparna bra!
Fröken Duktig

Maria H.
2018-10-01 @ 06:46:42

Formgjutna öronproppar är bra. Fick sådana på mitt förra jobb. Var toppen i klassrummet. De tog bort det värsta bullret men släppte igenom vanligt tal. Kanske ska börja med dem igen. ALLT ljud är kanske tröttande, alltså inte enbart skrik och buller som i en klassrumsmiljö.
Hade oturen att på mitt nya jobb få ett klassrum utan fungerande ventilation med fönster mot en fyrfilig gatukorsning. I augusti var det som bekant närmare 30 grader varmt här i Sverige.
Om vi öppnade alla fönster samt klassrumsdörren fick vi luft men hörde inte vad någon sa. Om vi stängde slapp vi trafikljudet men förgicks av värme och syrebrist.

Anonym
2018-10-07 @ 17:53:43

Fantastiskt❤️❤️❤️Då glad för din skull! Hur många år va du dålig?

Svar: Fem och ett halvt år sen jag kraschade och var nog dålig ett tag innan också. Och jag skulle nog säga att jag fortfarande är dålig men betydligt mindre dålig om du förstår hur jag menar. Jag måste fortfarande anpassa mig efter sjukdomen och jag har fortfarande ångest och jag väljer mina aktiviteter för jag orkar inte så många. Men katastrofdålig i tre år. Väldigt dålig i fyra och nu det senaste året har jag börjat fungera igen.
Fröken Duktig

Anonym
2018-10-07 @ 17:57:53

Hej hade du värk i benen och i hjärnan även vid bakslag ?

Svar: Inte värk i benen men total matthet. Värk i hjärnan vet jag inte, men sjuk huvudvärk väldigt ofta.
Fröken Duktig

Anonym
2018-10-09 @ 16:40:45

Vad har varit viktigast att göra för att komma tillbaka??

Svar: Ja du, jag vet inte. Provade ju allt utan någon som helst effekt i tre år. Sen var ett medicinbyte viktigt för då kom jag upp ett par trappsteg. Tid kanske? Acceptera läget och inte pressa kroppen?
Fröken Duktig

Anonym
2018-10-14 @ 15:05:35

Hur läng3 kände du att det var jobbigt att stå upp? När blev det bättre? Tack för en fantastisk blogg

Svar: Riktigt illa var det i ungefär tre år. Sen började jag orka stå en stund i taget utan att få panik för att jag kände mig svimfärdig. Men det händer faktiskt fortfarande ibland men det är inte alls lika akut som förut. Det är lång tid som attans. Hur länge har du varit sjuk?
Fröken Duktig

Anonym
2018-10-15 @ 19:22:02

Jag har varit sjuk i 2,5 år sedan sista bakslaget. Rädd för att det varit ME då jag känner mig svag att stå upp och ibland lyfta armarna och borsta tänderna eller håret men känns hoppfullt att du blivit bättre <3

Anonym
2018-11-10 @ 14:59:13

Hej undrar hade du problem med att din hjärna inte funkade heller ?! Typ hjärntrötthet ? Kram

Anonym
2018-11-10 @ 15:01:44

Hej hade du hjärntrötthet oxå?




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

frkenduktig.blogg.se

Fröken Duktig - Vägen tillbaka från utmattningssyndrom och depression

RSS 2.0