Utmattningssyndrom och resor

 
Som ni säkert har märkt är det långt mellan uppdateringarna här på bloggen nuförtiden. Det har flera skäl faktiskt. Dels har jag fullt upp med annat och behöver ofta vila huvudet när jag inte är på jobbet, dels mår jag bättre och det minskar behovet av att skriva.
 
Jag arbetar halvtid fortfarande och förra veckan var jag på utbildning på Malta (!). Det var ännu ett steg mot en fungerande vardag och den här sommaren har stegen varit ganska många. Jag har varit på semester med familj och vänner, målat om sonens rum och nu rest utomlands med jobbet. Utlandsresor, även i form av semester, har varit uteslutna fram tills nu. Att resa är jobbigt och det är inte säkert att det räcker att få "vila hela dagarna" på stranden och bara ha semester. Man behöver tystnad och ensamhet och man behöver få vara sjuk och inte tvingas till att upprätthålla en fasad inför andra för att orka. Och flygplatser , tågstationer och bussar är ofta en riktigt tuff miljö att befinna sig i för en utmattad själ. Men nu handlade det alltså om en utbildning och inte om en semester och det borde ju vara ännu tuffare.
 
Jag rivstartade veckan med att vara med på allt. Det visade sig ganska snart vara fel strategi. Det blev för jobbigt helt enkelt så jag backade till att vara med på lite färre lektioner. Då blev det bättre och jag kunde komma igenom utbildningen och få med mig en del nya kunskaper hem. Socialt valde jag att vara med de andra ganska mycket men ändå dra mig tillbaka till rummet och vila mellan varven. Tog också egen tid på stranden och det var uppenbart att jag behövde vara ensam och inte behöva ta hänsyn till någon annan än mig själv. Det är det som är mest effektiv vila för mig. Ensamhet och tystnad. Men vi hade väldigt trevliga middagar tillsammans och en kväll rev vi till och med av lite karaoke. Det var inte igår vill jag lova. Så himla kul!
 
Mina arbetskamrater har varit fantastiska. Vi har haft så roligt och vi har arbetat tillsammans på ett väldigt bra sätt. Jag hade tänkt berätta för dom som inte redan visste att jag ibland drabbas av panikångest men jag hann inte riktigt innan panikattacken var ett faktum (när rivstarten pågick i början av veckan, efter en lång dag med studier, på en buss mellan två städer...)  Det blev bra ändå. En av mina arbetskamrater var införstådd och några av de andra blev det ju då. Tänkte liksom att det kunde vara bra om de visste så att de inte blev rädda och ringde nån ambulans eller nåt. Det var det som tur var ingen som gjorde. 
 
Förutom utbildningen var vi på två utflykter där vi fick uppleva en del maltesisk kultur. Det var väldigt intressant och samtidigt väldigt jobbigt. Men det fungerade och jag fick med mig en del kunskap om landet och dess kultur. 
 
Hemresan blev, så när som på ännu en panikattack, bra. Vi kom hem i söndags och ännu har inget bakslag gett sig till känna så jag har gott hopp om att slippa det. Det vore ännu ett stort framsteg.
 
Summa summarum, fem år och tre månader efter att jag drabbades av utmattningssyndrom och depression kunde jag äntligen åka utomlands, lära mig nya saker och måla rum. Bland annat. Det går sakta och det tar tid men det går solklart framåt. Jag återkommer om vad jag tror orsakat förbättringarna så tydligt just den här sommaren i nästa inlägg. 
 
Hur går det för er andra? Har er sommar varit bättre än den förra? 
 
Kram och ta hand om er!
 
 

frkenduktig.blogg.se

Fröken Duktig - Vägen tillbaka från utmattningssyndrom och depression

RSS 2.0