Dags för nästa steg i min rehabilitering


 
Det är dags. Dags att ta ytterligare ett steg framåt. Nytt år nya möjligheter.
 
Efter fyra års heltidssjukskrivning och ett antal misslyckade rehabiliteringsförsök både i skolan och på andra arbetsplatser klarade jag i våras äntligen arbetsträning på 25% i grundskolan. Jag hade sökt flera olika jobb under året som gått men inte fått napp på grund av att ingen ville ha någon som måste börja arbeta på deltid. Ett av jobben blev jag erbjuden mot löfte om att komma upp i heltid på två månader. Jag kände och insåg att det skulle bli svårt för att inte säga omöjligt, så jag tackade nej.
 
Arbetsträningen i grundskolan fungerade hyfsat, men jag kände tydligt hur svårt det skulle bli att klara av stressen som lärarjobbet i grundskolan innebär. Ljuden och intrycken som väller in hela tiden skulle bli tuffa att hantera och  alla möten som varje dag sker på en stor skola både med elever, kollegor och föräldrar skulle bli övermäktiga. För att inte tala om den ständigt pågående samvetsstressen som är mer regel än undantag när man arbetar med barn och ungdomar.
 
Så jag sökte ett annat jobb... Och fick det... Jag sa upp mig och började på vuxenutbildningen i augusti och där blev jag blev oerhört väl omhändertagen och alla accepterade min situation. Arbetsuppgifterna är toppen. Jag får fortfarande undervisa, vilket jag älskar att göra. Jag slipper reda ut bråk och konflikter och ringa föräldrar. Jag slipper skriva hundratals omdömen och min undervisningsgrupp är liten. Eleverna är där av egen fri vilja. Inget jagande och letande efter ungdomar som inte orkar vara på lektionerna.
 
Arbetsgivaren har varit oerhört tillmötesgående. Relativt få arbetsuppgifter för att få en lugn start och en rehabilitering som ger förutsättningar för förbättrat mående. Hjälp att prioritera när arbetsuppgifterna blivit för många för att få plats i mina 50%. Överenskommelser om hur jag kan göra när jag behöver vila eller hantera min ångestproblematik som fortfarande kommer på besök ibland. Jag hoppas att det har lagt grunden för att upptrappningen ska fungera nu. Tänk att jag fick den här möjligheten. Att jag togs emot trots att det skulle vara på halvtid och trots att man inte alls kunde vara säker på att det skulle fungera. Jag hade ju ändå varit hemma i fyra år... Jag är så tacksam!
 
Efter sex månader på halvtid är det nu dags att utöka min arbetstid till 75%. Nuvarande arbetsuppgifter ska jag fortsätta med och det som ska läggas till är ett implementeringsarbete med ett nytt dataprogram som ska hjälpa elever till en effektivare språkinlärning. Så nu hoppas jag bara att jag ska klara det. Att jag ska orka långa dagar utan att falla ihop som en hösäck när arbetsdagen är slut. Att bakslagen ska hålla sig på avstånd så att jag klarar måsten som läxläsning och matlagning här hemma. Att jag ska fixa att arbeta lagom och inte gå "all in" hela tiden. Det kommer att bli svårt men är ju något jag måste lära mig för att mitt arbetsliv ska bli hållbart i längden, det vet jag ju nu.
 
Jag prioriterar fortfarande hårt i mitt privatliv. Jag umgås sällan med någon utanför min närmaste familj, är sällan med på aktiviteter, går ytterst sällan på fest, skriver sällan här på bloggen, åker till köpcentret och så vidare... Jag väger tillfällen och aktiviteter på guldvåg och försöker njuta av det lilla, som en trevlig fredagsmiddag med maken och barnen, en tv-serie eller en bra bok. Och jag kommer att fortsätta med det här prioriterandet för att utökad arbetstid ska bli möjligt att klara av. Jag kommer också fortsätta med alla strategier som jag använder för att hantera trötthet, ångest och hjärntrötthet. För att funka i vardagen helt enkelt. Och medicinerna får hänga kvar så att jag får sova och vara glad. Det får bli så ett tag till helt enkelt. Det är ok...
 
...att ta ett steg i taget...
 
Ta hand om er!
 
 
Anonym
2018-02-07 @ 19:57:47

Stort lycka till!♥️ Kram Helena

Svar: Tack! Kram
Fröken Duktig

Pia
2018-02-07 @ 20:39:03

Vad roligt att höra, lycka till! Längtar tills jag är där. Jag börjar tro att det är något konstigt med mig. Varför fixar inte jag att jobba tre timmar som är 50% av mina 75%?! Men jag ska vara ”duktig” så jag biter ihop ett tag till och ser om det vänder. Men detta ger mig lite mer ljus denna dag i alla fall 😊

Svar: Jag har ju hållit på med det här väldigt länge. Snart fem år och först efter fyra år började det ljusna så pass att det fungerade med en arbetsträning på 25%. Jag har ökat min tid på jobbet sedan några veckor och det går sådär. Senaste veckan har varit ganska dålig och jag fick helt enkelt gå hem efter halva dagen igår så det går ju inte som på räls. Jag brukar också tänka att det är något konstigt med mig så det är du inte ensam om. Hur länge har du varit sjuk? Ge inte upp hoppet i alla fall för det ljusnar nog snart. Ta hand om dig!
Fröken Duktig

Chrissan
2018-02-07 @ 21:00:51

Vilken fantastisk framgångssaga! Så glad jag blir för din skull.

Svar: Tack! Det svänger på lite hit och dit så vi får väl se hur allt blir framöver...
Fröken Duktig

Lotta
2018-02-07 @ 21:50:32

Vad glad jag blir för din skull! Har ju följt dig ett tag nu och känner igen mig i din historia. Hoppas jag tar några kliv också snart. Kram!

Svar: Åh, hoppas jag också. Hur går det med ditt skrivande?
Fröken Duktig

Ewa
2018-02-09 @ 11:20:21

Vad kul att det känns så bra för dig! Önskar dig allt bra mående som finns!
Fast du ska veta att jag saknar dina välformulerade och tydliga blogginlägg som så bra förklarar hur man kan må. Något som inte alla kan sätta ord på, i alla fall inte jag. Hoppas du fortsätter att må bättre och lycka till på jobbet!

Kram

Svar: Tack! Vi får väl se, men jag hoppas ju att jag ska få till några fler blogginlägg framöver. Det känns bra att de är uppskattade. Tack för det!
Fröken Duktig

Anonym
2018-02-09 @ 15:38:11

Härligt att det faktiskt går framåt så sakterliga

Svar: Sakta, sakta... Det går upp och ner upp och ner...
Fröken Duktig

Alldamnstories
2018-02-12 @ 15:59:52
URL: http://Alldamnstories.com

Håller tummarna för att det ska gå toppen för dig! Söker också jobb nu efter arbetsträning i nio månader upp till 50 % men alltså... så svårt! Företag är fast i att alla jobb måste vara heltid vilket jag tycker är konstigt. Nåja, allt löser sig väl tillslut. Men glad att du hittat ett bra jobb och att allt gått bra hittills. Var tjänsten på halvtid när du sökte den? Eller var det en heltid? Bara en fundering från en förvirrad tös... heja dig!

Svar: Det har gått bra och lite mindre bra i perioder. Senaste veckan väldigt jobbigt så jag vet inte om 75% är i mesta laget eller hur det är. Ja, det är knepigt med jobb när man måste arbeta deltid. Svårt att hitta någon som vågar satsa på en då. Jag hade tur tror jag. Jobbet var en heltidstjänst och det var viktigt för mig att det var så. Annars kan man ju inte gå upp i tid när man mår bättre och då kanske man måste byta jobb igen för att det ska runt ekonomiskt när man inte får FK längre. Hur går det för dig nu?
Fröken Duktig

jessica
2018-02-16 @ 09:01:58

Härligt❤hejar på dig

Anonym
2018-03-05 @ 14:00:04

Har gått på jordens bakslag. Gått snart fyra år sen kraschen. Jobbat 25% nästan hela tiden. Förra året tröttnade sambon och bedrog mig var otrogen och missbrukade alkohol. Har bott själv sen oktober. Nu har jag ramlat ner långt. Ångest och tårar. Svimningskänsla. Noll minne.

Svar: Lider med dig. Så tråkigt att höra. Hoppas att du mår bättre snart!
Fröken Duktig

Tamy
2018-03-06 @ 01:14:57
URL: http://www.utbrandtillsolbrand.se/

Jag känner med dig och känner även igen mig i så mycket som du skriver. Jag fick själv ta ett livskvalitetsbeslut efter utbrändhet och tog mitt pick och pack och flyttade till Gran Canaria, här lever jag nu ett liv med större livskvalitet och hälsa tillsammans med min man och där vi driver vårt företag inom hälsoturism. Små myrsteg framåt är också framgångssteg, önskar dig all lycka till och skickar dig samtidigt en massa omtanke, kärlek och styrka.

Svar: Vilket modigt beslut du tog. Det skulle jag nog aldrig våga göra. Bra gjort! Hoppas att det går bra för dig och att du mår bra!
Fröken Duktig

Lotta
2018-03-18 @ 14:29:46

Det går bra med skrivandet. Boken kommer till hösten. Blir spännande. Både att se hur den tas emot och hur jag kommer att orka...

Svar: spännande! vad är det för genre?
Fröken Duktig

Sandra Andersson
2018-03-18 @ 15:19:37
URL: http://attbestigaberg.blogg.se

Hej!

Har varit inne på din blogg nu några gånger. Jag försöker läsa så mycket som möjligt om depression bland annat. Har en ungdom som är i en depression och jag försöker få så mycket kunskap som möjligt. Också för min egen skull då det är väldigt påfrestande att leva i detta som anhörig. Tack för många kloka inlägg som berör.

Svar: Tack för att du läser! Jag förstår att det måste vara otroligt tufft att vara anhörig och när det är ens eget barn blir det ju värsta tänkbara oro. Har många gånger tänkt att om jag vore min egen anhörig (make) skulle jag nog ha blivit galen vid det här laget. Hoppas att ditt barn mår bättre snart och att du är snäll mot dig själv och ser till att få återhämtning så att du orkar.Ta hand om dig!
Fröken Duktig

Lotta
2018-03-18 @ 20:34:08

Det är en deckare. Har ingenting med utbrändhet att göra :D

Svar: Så spännande! Du meddelar väl på insta när den kommer och vad den heter så att man kan införskaffa den då? Älskar böcker!
Fröken Duktig




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

frkenduktig.blogg.se

Fröken Duktig - Vägen tillbaka från utmattningssyndrom och depression

RSS 2.0