Två steg framåt och ett tillbaka...

 
...är bättre än ett steg framåt och två tillbaka.
 
Jag som tyckte att jag hade kommit så långt på jobbet. Gått upp i tid och dragit igång ett litet projekt. Jag hade mycket energi och fick mycket gjort. Effektiv och energisk. Brände väl av den mesta energin på jobbet och var lite trött hemma men fixade ändå det jag behövde och var relativt glad. Började tänka på att ringa till folk och att träffa andra utan särskild anledning...
 
Men så blev det neråt i några veckor. Ångest och depressionssymptom kom på besök och jag orkade inte mer än det allra nödvändigaste. Sjukskrev mig på halvtid den vecka man kan göra det själv och hoppades att det skulle räcka. Det gjorde det inte. Läkarbesök och sjukskrivning på halvtid eftersom 75% inte längre var ett alternativ.
 
Nederlag... försöker jag att inte se det som, även om det är lite svårt. Men jag tänker att halvtid är MYCKET bättre är 25% eller "nolltid". Men lite besviken är jag...
 
 
Tråkigt att backa men det blev nödvändigt när jag inte fixade jobbet, hade svårt att komma hem med bilen eftersom jag var yr och illamående, och inte klarade saker hemma. Så kan jag ju inte ha det. Inte nu när jag är på väg tillbaka.
 
Jag kan inte säga till eleverna att de ska ta rast för att jag måste ligga ner en stund. Jag kan inte gråta på jobbet. Jag kan inte köra bil när jag håller på att spy och måste stanna flera gånger på vägen hem för att det ska vara någorlunda trafiksäkert. Jag kan inte bli deprimerad igen när jag äntligen är på väg ur det. Jag kan inte börja undvika folk och situationer när jag äntligen klarar av att hantera sånt och till och med vill vara en del av ett sammanhang igen. Jag kan inte få så mycket ångest att jag inte orkar träffa mina vänner. Så är det bara.
 
Så nu blev det så här. Halvtidsjobb och därmed tid för återhämtning och tid att ladda med promenader. Tillägg av medicin på prov, som snabbt gjorde mig piggare igen. Upp i humöret, pratsam och började beta av saker på löpande band. Intressant. Har inte hänt på år. Inte behövde jag sova särskilt mycket heller. Men nu tror jag att jag håller på att bli stabil igen. Jag får helt enkelt gilla läget ett tag till och hoppas att jag kan gå upp i tid på jobbet sen. Efter sommaren.
 
Hur går det för alla er andra?
 
Ta hand om er?
Helena
2018-04-25 @ 10:35:51

Du skriver så fint om något som är så jobbigt.
Ta hand om dig♥
Kram Helena/Sörböle

Svar: Tack Helena! Hoppas att du mår bra! ❤️
Fröken Duktig

jessica
2018-04-25 @ 12:28:44

Härligt att det går åt rätt håll💗vilken medicin tog du för att bli piggare? Kram

Anonym
2018-04-26 @ 09:59:35

Det går sakta sakta framåt. Kommer djupa bakslag ibland. Men helhetsläget är bättre för varje år.

Anonym
2018-04-26 @ 11:02:51

Usch vad jobbigt. Jag tror aldrig jag kommer att bli frisk. Jag hotas av utförsäkring, är inte ett dugg bättre än för tre år sedan och nu dog min pappa för ett par veckor sedan och jag + ett syskon behöver reda upp efter ett 80-årigt liv där allt sparats, men inget är i ordning. Hur sjutton orka börja jobba när livet liksom inte funkar ens i vardagen.

Lotta
2018-04-26 @ 11:55:22

Några steg framåt och ett steg tillbaka, det är så mest hela tiden tycker jag. Jag tycker att jag har blivit bättre på att acceptera "bakslagen" utan att klanka ner på mig själv lika mycket som tidigare. Tror det är viktigt!
Jag har fått tips om en app som är en typ av meditation och att man ska vara snäll mot sig själv. Compassion Lifestyle heter den. Har dock inte testat än. Någon som har erfarenhet av den?

elisabeth
2018-04-27 @ 07:56:27
URL: http://www.ringgatan8.se

hittat till dig och din blogg, du är inte ensam, jag finns också, skönt att läsa att vi är fler som mår dåligt under längre tid, jag jobbar 85% som sjuksktöerska, men sliter med att göra mitt jobb perfekt på arbetsplatsen där jag här, har en dålig chef som inte ser till ALLAS behov, men jag kämpar på. Jag återkommer till dig, kram

bylittlenea.blogg.se
2018-04-27 @ 11:26:10
URL: http://bylittlenea.blogg.se/

Halvtid är mer än 25% som du skriver. Det är inget nederlag, det är bara ett gupp på vägen. Det går upp och det går ner. Huvudsaken du lyssnar och väljer utifrån vad du behöver. (Ja, svårare än det låter, men du har ju faktiskt gjort just det nu) Kram kram <3

Anonym
2018-04-30 @ 00:30:03

Hej
Är också nyfiken på vilken medicin du fått som gort dig piggare?
Och vad skönt att du fick gå ner i tid ett tag när du behövde -:)

Svar: Quetiapin. Blev lite överaktiv en period men nu är jag tillbaka på vanlig ganska trött nivå. Var nog en biverkan vid insättning.
Fröken Duktig

Anonym
2018-04-30 @ 12:47:21

Bra att du skriver som det är. Jag ska försöka gå upp från 50% och är orolig över hur det ska gå. Att behöva gå ner igen är viktigt att räkna med annars bli nog kraven till stress till kollaps och så är man nere på noll igen. Kraaaam

Svar: Bra tänkt! Förbered dig på att det kan gå bra att öka men också på att det kommer bli jobbigt och att det kanske inte går vägen. Jag blev så besviken på mig själv när jag blev tvungen att gå ner i tid. Jag borde ha räknat med det. Lycka till!
Fröken Duktig

Anonym
2018-05-03 @ 19:16:19

Vilken medicin har fått dig pigg ?

Svar: Det var nog tillfälligt i insättningsfasen verkar det som. Blev en aning överaktiv men det har lagt sig nu. Quetiapin.
Fröken Duktig

Anonym
2018-05-15 @ 18:04:10

Va du ständigt trött?

Svar: Jag är väldigt trött nu också i perioder men det var helt sjukt förut. I tre år var jag så trött att det var helt overkligt. Matt som om man hade hög feber...
Fröken Duktig

Anonym
2018-05-18 @ 08:25:12

Hej igen! Tack för svar om Quetiapin.
Tror den har även namnet Seroquel om nån har nytta av den infon.
Kram o önskar dig en skön o välmående sommar

Svar: stämmer!
Fröken Duktig

jessica
2018-05-21 @ 11:30:34

Tar du nån antidepressiva nu

Svar: Ja, både voxra och quetiapin...
Fröken Duktig

Pia
2018-05-21 @ 21:44:47

Japp, lite framåt och sedan ett bakslag. Jag hade turen att få byta jobb. Trodde inte att det fanns någon som ville anställa mig när jag var sjukskriven för utmattning och bara hade kommit upp till 50%. Men det fanns det. Nu är stressen mer av det slag att jag tror att det förväntas att jag ska gå snabbt upp i tid men känner att det är mer än tillräckligt med 3 timmar om dagen. Orkar inte mycket mer än att jobba och gå min obligatoriska runda. Försöker se det som att det är bättre än inget. Hoppas det fortsätter gå åt rätt håll. Vi är fler med dig som känner till de där bakslagen. Önskar dig en fin sommar!

Svar: Vilken tur att det finns arbetsgivare med empati som tror på oss! Ja, vi är många som har erfarenhet av de här bakslagen. En fin sommar till dig också!
Fröken Duktig




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

frkenduktig.blogg.se

Fröken Duktig - Vägen tillbaka från utmattningssyndrom och depression

RSS 2.0