Hjärntrötthet - ett dolt handikapp

Mitt nya jobb är hittills toppen! Jag har arbetat halvtid i en månad nu och det har gått relativt bra. Jag har haft turen att få en lugn start genom att gå dubbelt med en annan lärare och det ger mig tid att läsa in saker som jag av naturliga skäl inte brytt mig om att hålla mig uppdaterad på. Ämneskunskaper, styrdokument, verksamhetsplaner och diverse annat. Nya datasystem är också sånt jag försöker lära mig nu. Det är roligt och jag vill vara på jobbet mer än jag orkar. Det är svårt att lämna och åka hem när det är roligt men jag övar på det eftersom jag känner att det är en förutsättning för att det ska fungera. Jag känner mig ganska glad nuförtiden och det är härligt men jag har en del problem att tampas med. Ett av dem är hjärntrötthet.

 

Jag har tänkt en del på det här med hjärntrötthet igen sedan jag började jobba. Jag skrev ett långt blogginlägg om det för en tid sedan. Om du är intresserad så hittar du inlägget här. Jag lyssnar ibland på en pod som heter Kropp och själ i P1. I det senaste avsnittet pratas det om just hjärntrötthet och hur det är att leva med det. Det fall som beskrevs var orsakat av en skallskada men experterna som intervjuades betonade att hjärntrötthet kan orsakas av såväl hjärntumörer som av stroke eller stark stress som pågår under lång tid. Jag har ju tidigare konstaterat att hjärntrötthet har varit ett bekymmer för mig som jag måste hantera och det som beskrevs i podden stämde väldigt väl in på hur det fungerar för mig. Lyssna här du också!  Min hjärntrötthet förbättrades under sommaren men har nog försämrats en del igen sedan jag började jobba. Och det är ju inte så konstigt med tanke på alla nya krav jag ställer på den nu i och med jobbet.

 

Så vad händer då när min hjärna blir trött? Ja, det är ju ingen vanlig trötthet som man bara kan sova bort men att vila hjälper ju förstås. Bäst är att vila innan det blir för jobbigt. Annars blir återhämtningstiden ganska lång. Problemet med hjärntrötthet är att den tenderar att återkomma varje gång man haft lite mycket runt omkring sig och det gör det svårt att fokusera och att hålla känslorna i schack.

 

Jag påminns dagligen om det här när jag känner stark irritation för att det blir för mycket ljud omkring mig. När jag märker att jag får läsa om samma stycke flera gånger för att förstå vad det handlar om. När jag tappar fokus i en konversation av att det finns för många bakgrundsljud. När jag inte kan ta enkla beslut som vilket bröd jag ska välja i butiken. När jag inte kommer vidare i mina tankar utan får nån slags härdsmälta i skallen istället för att lyckas dra slutsatser. När huvudvärken tilltar och stör koncentrationen. När jag upptäcker att jag måste stänga av ljudet i reklampauserna när jag tittar på tv eller inte klarar att höra på radio i bilen på väg till eller ifrån jobbet. När jag inte orkar blogga och när jag slutar läsa skönlitteratur igen eftersom det tar för mycket kraft att läsa samma sidor flera gånger för att förstå handlingen i boken. När jag förlorar kontrollen över mig själv och hör mig själv gråta i kassan på ICA för att självscanningen ledde till en avstämning där man måste packa upp alla varor. När tårar måste blinkas bort hos tandläkaren för att en tand gått sönder och jag inser att det är för att jag bitit ihop för mycket och för hårt (och för att det går lös på 6500 kr). När jag glömmer att ta rätt avfart vid bilkörning. När jag önskar att folk runtomkring kunde vara tyst eller när öronpropparna blir oumbärliga på hockeymatchen eller under restaurangbesöket. När sömnproblemen gör sig ordentligt påminda igen och när jag får svårt att planera dagen. Och så vidare...

 

 
 
Även om jag klarar betydligt mer nu än för ett år sedan betyder det här att jag måste vara fortsatt smart och taktisk. Ge mig själv tysta stunder och mental vila. Min fysiska ork är klart förbättrad även om riktig träning fortfarande går bort. Jag behöver inte ligga ner särskilt ofta under dagarna längre. Men hjärnan måste få vila om det ska fungera. Så är det bara. Eftersom jag är väldigt mån om att arbetet ska fungera även fortsättningsvis så kommer jag att söka tystnad och ensamhet med jämna mellanrum. Det är inte för att jag inte vill prata med dig eller umgås med dig, utan för att jag måste.
 
Hur gör ni andra för att "vila hjärnan"? Vad händer för er när ni har skippat att ta hänsyn till det behovet? Är det kanske så att utmattningssyndrom är hjärntrötthethet? Eller är det bara ett av alla symptom? Man undrar om det någonsin ska gå över helt eller om det är något som ska fortsätta hanteras livet ut...
 
Ta hand om er!
 
 
Erica
2017-09-18 @ 12:55:21
URL: http://fikastyle.blogg.se

Åh, hej fröken duktig! Jag har också en blogg där jag skriver om min väg tillbaka efter ett utmattningssyndrom, glad att ha hittat till din. Skrev nyligen också ett inlägg om mental trötthet, som jag valde att kalla det. Jag försöker att vara snällare mot mig själv, bädda snällare åt mig. Vilket innebär, acceptera när det blir för mycket och ge mig själv tid till återhämtning. En sådan enkel sak gjorde jag inte i samma utsträckning innan utmattningssyndromet som jag gör nu. Förut försökte jag göra allt jag kunde för att vara så "stark och normal" som möjligt, och ansträngde mig för att orka in i det sista. Jag behöver också söka tystnad och ensamhet precis som du. Heja oss. <3

Svar: Ja heja oss!😊 Jag ska kika in på din blogg. Tack för att du delade med dig!
Fröken Duktig

Lotta
2017-09-18 @ 15:31:10

Jag tror definitivt att utmattningssyndrom är hjärntrötthet, eller i alla fall är det en stor del av sjukdomen. För mycket ljud är det största problemet för mig, jag blir grinig, inget tålamod och vill bara gå och gömma mig. Tv-reklamen är ett kapitel för sig, för det känns som de höjer ljudet när det blir reklam, jämfört med de vanliga programmen. Jag sitter ofta och sänker ljudet under reklamen. Jag vet att det är dumt, men jag sitter ofta ensam uppe någon/några timmar när alla gått och lagt sig på kvällen. Då är det tyst och lugnt i hela huset, helt fantastiskt! Men det tar ju på nattsömnen istället...

Svar: Tror som du och känner som du. Klarar en del ljud nu men plötsligt försvinner all tolerans på ett kick och jag måste ha tyst. Nu! Det verkar vara bestående.
Fröken Duktig

Anonym
2017-09-18 @ 18:17:20

Vad skönt (och sorgligt) det känns att läsa om fler med samma problematik.
Alla dessa år som jag varit en duktig mamma och anställd och vän och fru. Och så bara kraschade jag. Är sjukskriven för mental trötthet sen flera år tillbaka. Så fort jag tror jag blivit bättre så får jag alltid en smäll tillbaka när jag börjar leva som tidigare. Nu har jag lärt mig. Med lång återhämtning som består av att göra lugn yoga, klangmeditation, läsa böcker jag läst många gånger tidigare och kan utantill, se filmer jag kan utantill och ha total tystnad runt mig gör att hjärnan får vila. Så inga nya intryck under återhämtningen. För min del så protesterar även kroppen med smärta, smärta, smärta. Och ibland vill jag bara inte finnas till. Eller vara i min smärtande kropp. Yogan får mig slappna av och må bättre och jag har även börjat förändra min kost helt. Har förstått att även kosten kan påverka min hjärna och jag hoppas varje dag att nu - nu mår jag nog lite bättre. Och faktiskt så går det sakta men säkert åt rätt håll. Men det har tagit tid. Flera år. Tänker då, att det har tagit mig ett helt liv att hamna där jag är, då måste jag låta läkningen ta tid. Ta hand om er. <3

Svar: Tack för att du delade med dig! Jag tror aldrig man kan börja leva som tidigare igen. Jag har varit sjukskriven i över fyra år och har nästan inget hopp om att allt ska bli som innan även om det förhoppningsvis kan bli bra ändå om man bara lever efter dom förutsättningar man har. Lycka till!
Fröken Duktig

Anonym
2017-09-19 @ 09:50:56

Ljud är svårt. Radio, tv, musik, prat.

Svar: Exakt!
Fröken Duktig

Anonym 10
2017-09-20 @ 15:09:18

Hej fröken duktig,
Du skriver så fantastiskt bra. Jag har precis själv insjuknat i vad läkarna tror är uttmattninssyndrom för man hittar ingen annan förklaring till min orkeslöshet, värk i benen och nu även sömnsvårigheter. Hur visste du/läkarna när du insjuknade att det var just utmattningssyndrom och inte var ME/kroniskt trörrhetssyndrom?

Svar: Tack!
Min första diagnos på pappret var depression. Det var nog inget snack om det eftersom jag verkligen var helt under isen. Men eftersom min berättelse om levnadssätt verkligen stödde teorin om stressrelaterad ohälsa konstaterades ganska snabbt utmattningssyndrom och att depressionen var en följd av det. Ingen nämnde någonsin ME. Den dianosen finns inte för de flesta läkare i mitt landsting. Jag började själv tänka i dom banorna först när det gått flera år och jag inte blivit bättre men det viftades bort som om det inte fanns. Nu verkar det ju som att det inte heller handlar om ME eftersom jag blivit bättre men väldigt många av mina symptom stämmer ändå in på det. Speciellt försämring av fysisk aktivitet som är ett avgörande symptom för att ens tänka ME. Har någon läkare nämnt ME för dig eller tänker du själv så?
Fröken Duktig

Anonym
2017-09-20 @ 19:18:09

Hej! Jag är själv läkare och kommentarer här lite då och då. Var sjuk i utmattning med stark ångest 2009 och 2013-2014. Jobbar nu heltid sedan ett drygt halvår, dessförinnan 80% sedan 2 år. Balanserar alltid energin känns det som, eller iaf periodvis. Och för min del är det ångesten som kommer tillbaka när jag kört för hårt! Ångest och dystra tankar. Irritabilitet och gråtmildhet.

Det funkar bra att jobba numera men på kvällen efter jobbet är det lugn och ro som gäller. Ingen tv, lyssnar sällan på radio. Pratar istället mycket med min man och vår dotter och läser mycket skönlitteratur. I perioder tränar jag, men ibland måste även det stryka på foten. Har lärt mig genom åren att träning är bra för att förebygga stressproblematik, men när jag väl övertraserat "energikontot" så mår jag inte bra av ytterligare påfrestning (träning) utan då är lugn och ro, meditation, lugna promenader, etc. det bästa. Jag har också sett hur återhämtningstiden blivit kortare genom åren! Nu krävs det oftast bara en eller två sjukdagar från jobb för att hämta upp måendet! Jag har följt din blogg från start och det är så glädjande att följa din utveckling senaste året! :) Fortsätt lyssna in kroppen och själens signaler så kommer du bara att bli starkare och starkare! Kramar!

Svar: Stort tack för att du delade med dig . Och vad roligt att du följt med sen starten. Blir glad höra att du kan arbeta och träna och att du lärt dig hur du ska leva för det verkar vara det enda sättet. Inget blir som förr och det är ju bra att acceptera det och leva efter förutsättningarna. Bra gjort av dig!
Kramar
Fröken Duktig

Anonym
2017-09-22 @ 23:48:40

Fröken Duktig, du skriver så bra om ämnet. Allt stämmer! Vad roligt att du kan jobba igen! Jag är lärare och har varit sjukskriven 1,5 år.
Nu har jag arbetstränat 3 veckor 25% i klass tillsammans med annan lärare. Det gick inte så bra för jag har blivit sämre. Känns som jag hamnat på ruta ett igen. Ändå kändes det roligt att jobba. Tyvärr kanske jag måste ge upp mitt lärarjobb. Jag har börjat tvivla på att jag någonsin blir frisk igen. Suck!

Svar: Tack! Vad roligt att du vill läsa.😊
Ge inte upp hoppet om du tycker om ditt jobb. Det kanske är så att du måste byta jobb men det kan också vara så att du kommer att klara det. Bara att det behövs mer tid. Jag provade oxh blev sämre flera gånger men så efter fyra års heltidssjukskriven blev jag inte sämre pga arbetsträning och på den vägen är det. Den här sjukdomen kan ta så jäkla lång tid att bli frisk ifrån. Hoppas att du får må bättre snart!
Fröken Duktig

Anonym 10
2017-09-23 @ 15:11:27

Hej igen,
Nej, ingen läkare har sagt något om ME, den sjukdomen vill inte läkarna känna till tror jag utan det är jag själv som har de funderingarna. Dels pga av att värken sitter i benen ( läkarna säger att värken kan sitta var som helst) men också för att jag tyckte att jag blev lite sämre när jag ansträngde mig. Men du blev alltså sämre vid ansträngning också? Hur mycket värk hade du? Och hur lindrade du värken?

bylittlenea.blogg.se
2017-09-24 @ 18:37:46
URL: http://bylittlenea.blogg.se/

Väldigt bra och viktigt inlägg. Det är svårt att förstå hjärntrötthet utifrån om man inte själv upplevt det. För mig är det viktigt att skala ner intryck. Via exempelvis meditation, att stänga ute ljud-, och synintryck, sömn eller att vistas i naturen.

Viskningen
2017-10-11 @ 16:54:54
URL: http://viskningen.blogg.se/

Detta är så viktigt! Tack för att du delar med dig! Allt gott /Viskningen

Lotta
2017-10-14 @ 11:12:50

Hur går det med dig?

Slow Living by Annika
2017-10-16 @ 14:01:12
URL: http://slowlivingbyannika.se

Åh vad jag känner igen mig! Hjärntröttheten ligger som en dimma dagarna efter något ansträngande; kalas, storstäd, resa eller bara att umgås med många vänner.....lär mig acceptera att det är så här livet ser ut idag. Nu tar jag mig tid för återhämtning och vila efter ansträngningar....




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

frkenduktig.blogg.se

Fröken Duktig - Vägen tillbaka från utmattningssyndrom och depression

RSS 2.0