Hjärntrötthet - ett dolt handikapp

Mitt nya jobb är hittills toppen! Jag har arbetat halvtid i en månad nu och det har gått relativt bra. Jag har haft turen att få en lugn start genom att gå dubbelt med en annan lärare och det ger mig tid att läsa in saker som jag av naturliga skäl inte brytt mig om att hålla mig uppdaterad på. Ämneskunskaper, styrdokument, verksamhetsplaner och diverse annat. Nya datasystem är också sånt jag försöker lära mig nu. Det är roligt och jag vill vara på jobbet mer än jag orkar. Det är svårt att lämna och åka hem när det är roligt men jag övar på det eftersom jag känner att det är en förutsättning för att det ska fungera. Jag känner mig ganska glad nuförtiden och det är härligt men jag har en del problem att tampas med. Ett av dem är hjärntrötthet.

 

Jag har tänkt en del på det här med hjärntrötthet igen sedan jag började jobba. Jag skrev ett långt blogginlägg om det för en tid sedan. Om du är intresserad så hittar du inlägget här. Jag lyssnar ibland på en pod som heter Kropp och själ i P1. I det senaste avsnittet pratas det om just hjärntrötthet och hur det är att leva med det. Det fall som beskrevs var orsakat av en skallskada men experterna som intervjuades betonade att hjärntrötthet kan orsakas av såväl hjärntumörer som av stroke eller stark stress som pågår under lång tid. Jag har ju tidigare konstaterat att hjärntrötthet har varit ett bekymmer för mig som jag måste hantera och det som beskrevs i podden stämde väldigt väl in på hur det fungerar för mig. Lyssna här du också!  Min hjärntrötthet förbättrades under sommaren men har nog försämrats en del igen sedan jag började jobba. Och det är ju inte så konstigt med tanke på alla nya krav jag ställer på den nu i och med jobbet.

 

Så vad händer då när min hjärna blir trött? Ja, det är ju ingen vanlig trötthet som man bara kan sova bort men att vila hjälper ju förstås. Bäst är att vila innan det blir för jobbigt. Annars blir återhämtningstiden ganska lång. Problemet med hjärntrötthet är att den tenderar att återkomma varje gång man haft lite mycket runt omkring sig och det gör det svårt att fokusera och att hålla känslorna i schack.

 

Jag påminns dagligen om det här när jag känner stark irritation för att det blir för mycket ljud omkring mig. När jag märker att jag får läsa om samma stycke flera gånger för att förstå vad det handlar om. När jag tappar fokus i en konversation av att det finns för många bakgrundsljud. När jag inte kan ta enkla beslut som vilket bröd jag ska välja i butiken. När jag inte kommer vidare i mina tankar utan får nån slags härdsmälta i skallen istället för att lyckas dra slutsatser. När huvudvärken tilltar och stör koncentrationen. När jag upptäcker att jag måste stänga av ljudet i reklampauserna när jag tittar på tv eller inte klarar att höra på radio i bilen på väg till eller ifrån jobbet. När jag inte orkar blogga och när jag slutar läsa skönlitteratur igen eftersom det tar för mycket kraft att läsa samma sidor flera gånger för att förstå handlingen i boken. När jag förlorar kontrollen över mig själv och hör mig själv gråta i kassan på ICA för att självscanningen ledde till en avstämning där man måste packa upp alla varor. När tårar måste blinkas bort hos tandläkaren för att en tand gått sönder och jag inser att det är för att jag bitit ihop för mycket och för hårt (och för att det går lös på 6500 kr). När jag glömmer att ta rätt avfart vid bilkörning. När jag önskar att folk runtomkring kunde vara tyst eller när öronpropparna blir oumbärliga på hockeymatchen eller under restaurangbesöket. När sömnproblemen gör sig ordentligt påminda igen och när jag får svårt att planera dagen. Och så vidare...

 

 
 
Även om jag klarar betydligt mer nu än för ett år sedan betyder det här att jag måste vara fortsatt smart och taktisk. Ge mig själv tysta stunder och mental vila. Min fysiska ork är klart förbättrad även om riktig träning fortfarande går bort. Jag behöver inte ligga ner särskilt ofta under dagarna längre. Men hjärnan måste få vila om det ska fungera. Så är det bara. Eftersom jag är väldigt mån om att arbetet ska fungera även fortsättningsvis så kommer jag att söka tystnad och ensamhet med jämna mellanrum. Det är inte för att jag inte vill prata med dig eller umgås med dig, utan för att jag måste.
 
Hur gör ni andra för att "vila hjärnan"? Vad händer för er när ni har skippat att ta hänsyn till det behovet? Är det kanske så att utmattningssyndrom är hjärntrötthethet? Eller är det bara ett av alla symptom? Man undrar om det någonsin ska gå över helt eller om det är något som ska fortsätta hanteras livet ut...
 
Ta hand om er!
 
 

frkenduktig.blogg.se

Fröken Duktig - Vägen tillbaka från utmattningssyndrom och depression

RSS 2.0