Hur vet man vad som fyller på energinivåerna?

 

 Bild från boken Lär dig säga jag och nej, Burlin och Pellbäck. Reviderad av Stressrehab.

 

Den här bilden är väldigt bra tycker jag. Den gav mig ny kunskap om hur man bör leva med ett utmattningssyndrom och det är ovanligt med tanke på min långa erfarenhet av just detta. Att man måste fylla på med sådant som ger energi och minska ner på sånt som tar energi säger sig självt. Inga överraskningar där. Men hur man gör det blir man nog aldrig fullärd på. Det är olika för varje människa och det är olika från tid till annan för samma människa. Det gör det hela komplicerat.

 

När man är riktigt sjuk är ju i princip allt sådant som tar energi. Endast sömn och helt tyst rum kan räknas som påfyllning och dessutom fylls det bara på lite, lite varje gång man sover (om man har turen att vara en sån som kan sova). Allt annat tar energi, samvaro, intressen och till och med att äta och sköta sin hygien. Men sedan förändras ju det där och ju mindre dåligt man mår desto fler saker kan sorteras in under rubriken påfyllning. Men så plötsligt funkar inte påfyllningen som den borde. Det som fungerade igår fungerar inte idag. Bakslag och svackor. Man får försöka att hitta balansen igen och igen... Man tror att samtal med en vän eller en bra tv-serie ska ge energi eftersom det gjorde det förra veckan, men icke. Idag är det andra tider... Det här betyder ju att många av de saker som står under påfyllning faktiskt kvalar in under förbrukning och att de sedan med tiden kan flyttas till påfyllning. Ibland... Visst verkar det enkelt att veta vad man behöver för att må bättre???

 

Men hur som helst, det som var nytt för mig med den här bilden var hur det som är i glaset är fördelat och vad de olika delarna är döpta till. Och hur man ska tolka detta...

  • Välbefinnande - Fullt glas. (Mår bra och har inga symptom.)
  • Tidiga signaler - Drygt halva glaset. (Tidiga signaler.)
  • Varning! - Mindre än halva glaset. (Varningsläge och det måste till en förändring snabbt!)
  • Symptom - Nästan tomt glas. (Här har man alltså symptom.)

 

Om jag tänker på mig själv och relaterar till det här glaset blir det problem. Detta eftersom jag förstår att man måste komma upp till fullt glas, alltså välbefinnande, för att kunna använda sig av den här metoden. Man måste vara symptomfri för att kunna känna de tidiga signalerna och göra en förändring redan där för att inte hamna i varningsläget och kanske därefter falla tillbaka till symptom. Om man har symptom hela tiden, som jag tror att väldigt många har under väldigt lång tid, tänker man ju på förstärkta symptom som en varning, men då är man ju enligt bilden redan nere på en nivå där man inte bör vara. Och det är det här som är pudelns kärna. När man blivit sjuk i utmattningssyndrom blir man förhoppningsvis sakta bättre och bättre, men man har fortfarande mer eller mindre starka symptom som man liksom inte blir av med trots att man försöker fylla på med rätt saker. Rätt saker att fylla på med är fortfarande fel saker ibland. Man vet ju liksom inte från dag till dag. Ibland är det energigivande med en träff med vänner eller en trevlig lunch med arbetskamraterana och ibland känner man redan efter en stund att man måste bryta aktiviteten för att inte bli sämre. Ibland går det riktigt bra och man tror att det är lugnt. Men så kan det slå till efteråt, dagen efter eller till och med ett par dagar efter man gjort det där som var så roligt. Lömskt så det förslår. Men samtidigt måste man ju prova saker med jämna mellanrum om man ska komma framåt. Det händer ju faktiskt också att man tror att en aktivitet inte ska fungera, men så gör den det. Det är ren och skär glädje det!

 

Jag har betydligt mer energi nu än tidigare så alltså är mitt glas mer påfyllt. Men jag har ju symptom hela tiden, varje dag, även om de är hanterbara och jag kan behålla dem för mig själv utan att andra märker av dem de flesta gånger. (Tror jag i alla fall...? )Att må helt bra och vara helt symptomfri (alltså fullt glas) är inte hur mitt liv ser ut ännu. Men det blir lättare att lära sig när och med vad man ska fylla på sitt glas ju längre tiden går. När man mår helt bra i perioder kanske det blir lättare att känna tidiga signaler än när man har dom hela tiden, bara olika starkt. Eller vad tror ni? Vad fyller ni på med och vad undviker ni fortfarande?

 

By the way, det går bra på jobbet! Det är roligt och jag trivs. Jobbar 50% med en ledig dag mitt i veckan nu och det fungerar bra! Fantastiska arbetskamrater som ger energi alla dagar då jag är mottaglig för det. När de inte ger mig energi handlar det inte om dem utan om mig. Jag är tacksam!

 

Ta hand om er!

 

Anonym
2017-11-29 @ 10:06:38

Tror min mugg är sprucken

Svar: Ja så kan det nog kännas. Man är som ett durkslag i perioder men det blir bättre med tiden. Men det kan ju ta väldigt lång tid. Hoppas att du blir bättre snart! Ta hand om dig!
Fröken Duktig

Cecilia
2017-11-29 @ 11:12:36

Det ger mig så mycket att följa din blogg, tack för att du delar med dig! Jag tycker om att den är så ärlig, och hoppfull. Jag har just börjat arbeta 25%, efter några månaders heltidssjukskrivning för utmattningssyndrom. Jag försöker som bäst hitta ett sätt att läsa av min kropp, och förstå vad den vill säga innan den behöver protestera alltför högljudd. Att försöka ändra på ett sätt att vara som är så galet grundat i prestation... inte helt lätt. Har dock en förhoppning att detta nån gång kommer resultera i ett rikare liv. Tack för att jag får ta del av dina tankar och din väg!

Svar: Vad glad jag blir! Ja det där med att vilja prestera är en svår nöt att knäcka. Jag fortsätter brottas med den precis som du. Hoppas att allt blir bättre för dig snart. Ta hand om dig!
Fröken Duktig

Anonym
2017-12-04 @ 20:06:51

Tänkvärt. En sak som är svår för mig är att jag förstört många av mina intressen och fritidssysselsättningar med mina prestationskrav och bråttom-beteenden. Året då jag blev sjuk läste jag nästan 100 böcker. Läsning har alltid varit min grej. Även om jag orkar läsa igen så har jag fortfarande svårt att koppla av med en bok. Likadant med att pyssla julkort och att sticka...

Anonym
2017-12-04 @ 20:06:55

Tänkvärt. En sak som är svår för mig är att jag förstört många av mina intressen och fritidssysselsättningar med mina prestationskrav och bråttom-beteenden. Året då jag blev sjuk läste jag nästan 100 böcker. Läsning har alltid varit min grej. Även om jag orkar läsa igen så har jag fortfarande svårt att koppla av med en bok. Likadant med att pyssla julkort och att sticka...

Svar: Samma för mig men för mig gällde det träning. Blev bara tävling och prestation. Träning funkar inte alls för mig nu. Fpr hålla mig till promenader. Nu slog tanken mig att det kanske är därför jag blir sämre nör jag försöker träna. För att det triggar psyket och inte för att kroppen inte orkar. Intressant. Så har jag inte tänkt förut. Hmm... Ja den där prestationsdjävulen man inte lyckas sopa av axeln är onekligen ett problem.
Fröken Duktig

Pia
2017-12-12 @ 22:19:58

Fylla på ja, hur ska man kunna veta? Och acceptera att det skiftar från dag till dag. Tycker det är riktigt jobbigt att det svänger hela tiden. Men det måste få ta tid har jag hört. Oavsett så hjälper de bilder du har med i din blogg mig och återigen kan jag hänvisa till din blogg (hoppas det är ok?!)när jag inte själv kan sätta ord på känslor men när jag läser här så är det
verkligen -exakt så här är det! Och jag känner mig lite mindre ensam i detta snurrandet. Så tack :)

Pia
2017-12-12 @ 22:19:59

Fylla på ja, hur ska man kunna veta? Och acceptera att det skiftar från dag till dag. Tycker det är riktigt jobbigt att det svänger hela tiden. Men det måste få ta tid har jag hört. Oavsett så hjälper de bilder du har med i din blogg mig och återigen kan jag hänvisa till din blogg (hoppas det är ok?!)när jag inte själv kan sätta ord på känslor men när jag läser här så är det
verkligen -exakt så här är det! Och jag känner mig lite mindre ensam i detta snurrandet. Så tack :)

Svar: Ja det är riktigt jobbigt. Men du får gärna hänvisa till min blogg. Jag är bara glad om den kan vara till hjälp för någon. Tack själv för att du läser. 😊
Fröken Duktig

Christina
2017-12-17 @ 19:19:04

Det mest uppmuntrande med din blogg är att du varit sjuk så länge. Det låter säkert helt knäppt men för mig är det ett år sedan jag kraschade och jag blev sjukskriven först på heltid i tre månader för att sedan börja jobba 25%. Fungerade ju inte alls. Jag skakade och hade ångest och kroppen var som förlamad samtidigt som den var uppskruvad. Efter ytterligare två månaders sjukskrivning var det dags igen. Partiell sjukskrivning med upptrappning fram till för en vecka sedan då fk beslutade att jag var frisk trots läkarintyg som hävdar motsatsen. Jag har själv varit frustrerad att jag inte blir frisk fortare men så läser jag din blogg och inser att det inte är helt ovanligt att man kan vara sjuk länge. Jag har levt med kraftiga symtom i över femton år och varit så stressad att jag fått två TIA attacker med halvsidesförlamning och talbortfall! När det helt enkelt inte gick längre var det som om kroppen bara la av. Otäckt så det förslår. Och nu kommer alla symtom tillbaka när jag börjat jobba full tid. Jag har tappat intresset för det mesta. Jag orkar ju inte. Träffar vänner sporadiskt men all lust är som bortblåst. Jag kämpar hela tiden med att klara jobbet. Minut för minut. Hur i alla dagar fyller jag på mitt glas när jag knappt sover, oroar mig för alla symtom, inte orkar promenera eller ha egna intressen längre?

Svar: Det är så upprörande att läsa hur FK gång efter annan bestämmer att folk som är sjuka plötsligt mår så bra att de kan arbeta igen. Heltid till och med. Ledsen för att du inte får möjlighet att tillfriskna och sedan rehabiliteras tillbaka till jobbet. Det borde alla sjuka ha rätt till. Risken är ju stor att man kraschar lika illa igen annars och att man då helt enkelt INTE KAN ens ta sig till jobbet. För så är det ju när man först insjuknar. Då är det ju omöjligt att ens ta sig iväg. FK fattar inte att de gör att sjuka blir sjuka igen och igen, eller i värsta fall att sjuka aldrig blir friska alls. Katastrof är vad det är. Tack i alla fall för att du läser och gillar min blogg. Det uppskattar jag. Ta hand om dig!
Fröken Duktig

Anonym
2017-12-23 @ 22:58:08

Önskar dig en härlig jul som fyller på din mugg

Svar: Tack detsamma!
Fröken Duktig




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

frkenduktig.blogg.se

Fröken Duktig - Vägen tillbaka från utmattningssyndrom och depression

RSS 2.0