Vad trötthet innebär när man har utmattningssyndrom...

Jag möts oftast av förståelse för min sjukdom av både anhöriga och vänner. Men jag har förstått att det inte är så för alla. Därför skriver jag den här texten. Kanske kan någon av er därute som inte får förståelse känna stöd i min text. Kanske kan någon visa upp den för någon runtomkring som inte förstår hur det känns att ha utmattningssyndrom, depression och ångest. Någon som inte förstår hur komplext det är och hur det förhindrar många av de aktiviteter som man dagligen klarar av som frisk. Någon som inte förstår hur begränsad förmåga och uthållighet man har när man är sjuk.

 

Ofta säger jag att jag är trött för att det är det enklaste svaret när någon frågar hur jag mår. Det är vad det här inlägget ska handla om. Vad det egentligen innebär när man är "trött".

 

 
 
Ovan kan du se några av bekymren jag har när jag säger att jag är trött men tyvärr är listan så otroligt mycket längre än det som framkommer i den här illustrationen. En anledning till det stavas samsjuklighet. Alltså flera sjukdomar samtidigt; utmattningssyndrom, depression och ångest. Vad som hör till vad är nästan omöjligt att säga då allt ofta är som en enda härva. Vissa symptom har jag hela tiden, fortfarande, bara i olika styrka beroende på dagsformen. Andra symptom återkommer i varierande grad när jag hamnar i bakslag och svackor.
 
1. Ständiga symptom så här fyra år efter insjuknandet:
  • Låga energinivåer (Om än inte lika låga som förut.) Blir lätt uttröttad. Måste vila i ensamhet dagligen. Blir trött både fysiskt och psykiskt (hjärntrötthet) av saker som händer omkring. Ljud, ljus, folk, samtal, trafik... Måste ofta sätta mig ner. Ingen vidare uthållighet i aktiviteter. Att umgås tar otroligt mycket energi.
  • Klump/stryp/tryckkänsla i halsen
  • Magen fungerar inte så bra. (IBS)
  • Spända muskler och värk i rygg, axlar, hals och nacke (ibland nästan nackspärr)
  • Glömsk/vimsig  Glömmer vad folk säger, vad jag ska göra, vad du sa eller vad jag själv har sagt, var jag är på väg, vad det nu var jag skulle skriva härnäst...
  • Koncentrationssvårigheter när jag måste fokusera en stund.
  • Nedstämdhet, om än betydligt mindre än tidigare, som kräver mediciner.
  • Oregelbundna hjärtslag, hjärtklappning, hög puls, hård puls, som kräver mediciner.
  • Tyngdkänsla i benen, över bröstet och axlarna.
  • Svårigheter att strukturera upp saker. Korta planeringar går bra men när saker blir lite röriga eller sträcker sig över lite längre tid tappar jag bort mig och har inte längre koll på läget. Måste ta en sak i taget annars blir det inget gjort alls...
  • Plötsliga stresspåslag (som jag hanterar bättre och bättre) även för små saker.
  • Sömnsvårigheter som kräver mediciner.
2. När jag blir tröttare (vanligtvis någon gång efter lunch) tillkommer fler saker:
  • Symptomen ovan blir starkare.
  • Matt i kroppen. ( Ni vet som en sjukdomskänsla. Man känner att man håller på att bli sjuk men man kan inte riktigt sätta fingret på vad som är fel.)
  • Trögtänkt (Hänger med sämre i det som händer runtomkring.)
  • Hittar inte alltid rätt ord och måste därför ibland söka efter ord eller så säger jag fel.
  • Blir långsammare i både tanke och handling.
3. På kvällen brukar följande ofta hända:
  • Symptomen ovan bli ännu starkare.
  • Får svårare att dra ner luften i lungorna och måste liksom hjälpa till att dra djupa andetag. Suckar och pustar och stönar och det är inte för att jag är less utan för att jag har känslan av att inte få åt mig tillräckligt med luft.
  • Får ofta lite ångest när jag blir trött men det är nästan alltid hanterbart nuförtiden vilket jag är tacksam för.
  • Spända käkmuskler som gör ont och ont i ansiktet liksom (lite som en början till bihåleinflammation liksom. Under ögonen och ut mot öronen).
  • Lite suddig syn.
4. När jag har överansträngt mig händer det här:
  • Alla symptom ovan ökar i styrka igen.
  • Jag blir frusen/ kallsvettas och blir lätt illamående.
  • Får feberkänsla utan att ha feber på riktigt.
  • Blir ostadig/lätt skakig på handen och liksom fumlig.
  • Får yrsel/ostadighetskänsla (ungefär som när man försöker gå på en båt när det blåser litegrann).
  • Får konstig (metallisk) smak i munnen.
  • Orkar inte fokusera på att lyssna mer än några minuter sen ser jag din mun röra sig men jag förstår inte riktigt vad du säger. Lite som om allt som händer, händer utanför mig och jag är i min egen lilla burk. Samma med läsning. Läser en stund sen märker jag att jag inte har en aning om vad jag läst och får börja om.
  • Stakar mig i samtal.
  • Det börjar krypa i bröstet och nacken och ångesten blir starkare.
  • Känner mig nervös hela tiden.
  • Känner mig lite mer deppig.
  • Nära till gråt.
  • Blir irriterad för allt och inget.
  • Vaknar med stresspåslag i kroppen och har känslan av att jag har glömt nåt viktigt eller ska göra något stort som jag skulle bli riktigt nervös för. Lite som om man skulle ha en negativ resfeber eller vad man ska säga.
  • Drömmer stressdrömmar och vaknar många gånger varje natt.
  • Har huvudvärk redan när jag vaknar på morgonen.

5. Om jag inte lyssnar på kroppen utan kör på trots att jag redan har överansträngt mig hamnar jag i:

  • Ormgropen (känsla av panik och att allt krälar och kryper närmare och närmare liksom).
  • Blir stirrig och speedad eller otroligt trög
  • Riktigt jobbig andnöd.
  • Rejäl ångest.
  • Panikångest.
  • Känsla av att ha riktigt lågt blodsocker (fast jag inte har det). Måste bara sitta/ligga annars mår jag illa och jag kan inte vänta för då känns det som om jag ska svimma. Här är det fullt knog att ta sig till duschen och det är inte säkert at jag orkar stå hela tiden det tar att duscha. Kommer alltså inte iväg nånstans alls här.
  • Rösten blir svag.
  • Blir uppgiven och allt känns hopplöst. Tror inte att jag ska stå ut en dag till.
 
Säkert har jag glömt något mer också för symptomen är så otroligt många och varierande. I hela tre år var jag i alla stadier av symptom mer eller mindre hela tiden. Ofta, ofta i stadie 4 och 5. I perioder i och för sig, men perioderna kom väldigt ofta och var dessutom väldigt långa. Efter tre år förbättrades det hela och perioderna fortsatte med samma intensitet, men kom mer sällan. Efter tre och ett halvt år tog jag ytterligare ett steg upp på förbättringstrappan och där skulle jag säga att jag är nu. De värsta symptomen kommer väldigt sällan och perioderna är betydligt kortare. Har nog bara haft två riktigt dåliga perioder när jag har varit nere på sista "stadiet" nu efter jul men i stadie 4 hälsar jag på då och då. Så, det tar sig alltså.
 
Så sammanfattningsvis så håller jag mig ofta på stadie 1-3 numera. Då kanske jag svarar att jag mår hyfsat eller är trött, på frågan om hur jag mår. Om jag svarar att jag har en svacka är jag omkring stadie 4. Då måste jag verkligen vila annars hamnar jag i stadie 5 och då skulle jag nog kalla det ett regelrätt bakslag.
 
Så, det här med att vara trött kan vara en väldigt omfattande begränsning i det dagliga livet när man har utmattningssyndrom.
 
Tack för att ni orkade ta er igenom den här långa texten. Det tog mig en vecka att skriva den så lång som den blev... Gilla gärna texten här bloggen om du tycker att den är viktig.
 
Ta hand om er!
 
 
Phelicia
2017-05-31 @ 15:08:43

Alltså. TACK för att du radat upp det här. Det här får mig att inse att det jag trott bara varit någon inbillning inte är riktigt normalt... jag har trott så länge att det är något fel på mig, inte förstått vad som hänt med mig... Usch, det gör mig ledsen på riktigt.
Så tack. Nu är det dags att söka hjälp på riktigt...

Svar: Gör det! Hoppas att det går bra!
Fröken Duktig

Anonym
2017-05-31 @ 16:01:36

Känner så väl igen mig i allt du skriver! Varit sjuk i över 3 år och var på bättringsvägen tills FK började jaga mig för 6 månader sen. Efter det är jag tillbaka på ruta 1 igen.

Jag beundrar din förmåga att få ner alla symtomen på ett så tydligt sätt.
Jag har ganska stor förståelse men visst finns det tillfällen då man är så grymt trött på att ursäkta sig o förklara o då hade det varit bra att kunna visa en sån här bra text.

Tack för att du delade med dig!


Svar: Jäkla FK...Ja jag antecknade vad jag upplevde ett tag för att kunna sammanställa...
Fröken Duktig

Magnus Björkfall
2017-05-31 @ 16:15:17

Känner igen mig allt för väl o jag brände mig 2003 första gången.. sen har jag aldrig lyckats ta mig tillbaka till ett vanligt liv igen för allt bara ballar ur för mig. Jag ska få boendestöd nu för att få hjälp med basala rutiner och få livet på rätt kant igen. Mina minnesproblem blir värre o värre så jag har svårt att ta hand om barnen utan att det ger mig mer ångest och skuldkänslor. Jag hoppas att du kan komma på rätt fot och må bättre, men det är en resa som påverkar resten av mitt liv. Jag hann liksom inte jobba mer än på ett jobb. Och nu är jag 41 år...... Snart pension.. utan att ha jobbat..

Svar: Hoppas att du får må bättre snart!
Fröken Duktig

Annica
2017-05-31 @ 18:41:07

Tack för din beskrivning av hur det är att leva med utmattning och alla symtom som kommer med den.Hur denna trötthet slår undan benen på en och får en att fundera på om det är värt att orka kämpa vidare.
Det kan vara så svårt att sammanfatta hur det känns och hur det är.Har varit i stadie 4 ett par dagar nu.Hoppas att det snart vänder upp lite igen.
Tack för att du fortsätter skriva och dela med dig.
<3<3<3
Var rädd om dig!
Kram från
Annica

Svar: Tack för att du läser!
Fröken Duktig

Susanne 😻
2017-05-31 @ 19:00:02

Hej fina "Fröken Duktig"
Det känns så skönt att läsa om hur du känner när du kört slut på batterierna.
Skönt för så känns det för mig oxå, du förklarar på ett så rätt sätt, för precis som du beskriver så känns det.
När man inte lyssnar inåt, tror att det ska gå över, tror att du har både alzhemer, stroke och hjärntumör.
När jag av en tillfällighet hittade din blogg och började läsa fick jag en enorm kraft att ta' mig vidare, för så mycket kände jag igen i mig själv.
Jag är hjärntrött efter en operation i centrala nervsystemet, och att jag körde ner mig totalt privat och på jobbet.
Tack för allt fint läsvärt.
Önskar dig all lycka,
Du är inte ensam.
Susanne 😻

Lotta
2017-05-31 @ 19:20:26

Tack för att du tog dig tiden och skrev den här texten. Det betydde så mycket att få igenkänningen för att mota bort känslan av lathet, hypokondri eller bara allmän konstighet som så lätt smyger sig på. För trots att jag innerst inne vet att det är så långt ifrån sanningen det kan bli, så känner man sig lätt sådan när man efter 3.5 år fortfarande inte är i närheten av arbetsför. Så stort tack för den här texten och för hela din blogg. Den hjälper mig och peppar mig, så återigen ett stort och innerligt tack till dig!

Tankar om utmattning
2017-05-31 @ 19:51:09
URL: http://www.tankaromutmattning.blogspot.se

Tack för att detta kom precis idag! <3 Sitter och försöker förbereda mig för läkarbesök i morgon, FK har skrämt slag på mig med sina förhandsvarningar, så känner att jag måste vara rustad till tänderna med hur det är, för att de ska få en rättvisande bild. Det mesta hade jag fått med, men glömt en del såklart! ;) TACK!!! Kram

Theresia Andersson
2017-05-31 @ 19:59:25

Tårar rinner när jag läser dina ord,sådant igenkännande....Jag har varit sjukskriven i 1,5 år nu så svårt detta att acceptera ,att bygga upp nån slags tillit igen till sin egen kropp,känns som den svikit på nåt vis svimmade o fruktansvärd huvudvärk och så kom mera,mera symptom,skrämmande! Och egentligen kanske man ska vara tacksam för kroppens /hjärnans signaler att bromsa stänga ner system för att rädda en.......men frågan är hur gör man? Kärlek o balans till er...En dag i taget❤️❤️❤️Kram

Anki
2017-06-01 @ 07:51:52

Tusen tack för ditt inlägg. Har haft alla dessa besvär sen 5 år tillbaks pga sviter efter dels en operation av en tumör i huvudet och sen strålning av ytterligare en. Biverkningarna har varit vidriga, ibland har jag varit nära att ge upp men på nåt sätt tar man sej alltid upp till kanten av "hinken" för att sen rejält ramla ner igen av olika anledningar. Sömnbristen har varit jobbig, men nu har jag börjat få tillbaka nattsömnen så jag hoppas det håller i sej. Missat massor på barnbarna eftersom orken helt enkelt inte finns...... Känns som en tombola snurrar i skallen, blir skakis, mår illa mm. Har även haft liknande demensattacker. Kom ner en morron o undrade varför min gubbe inte dukat åt min mamma? Som varit död i 15 år. Jag undrade om han hade låst in henne i klädkammarn. Minns inget. Sen åkte jag buss in till stan en gång, halvvägs så fick jag en otäck känsla. Vart är jag? Och vart är jag på väg? Då blev jag riktigt rädd. Tänk va skönt om folk i ens närhet kunde förstå hur dåligt man mår. Men man möts av mycken oförståelse. Hade jag inte haft min gubbe som stöttat o hjälpt hade jag inte orkat en dag..... Så ta hand om er alla där ute. Ta ett steg i taget. Vem vet - en dag kanske det vänder. Kram på er <3

Hanna
2017-06-01 @ 08:24:51
URL: http://hannafialotta.blogg.se

Vad bra att du skriver om hur det är att ha utmattningssyndrom. Det behöver skrivas mer om det för att människor ska få förståelse för hur det är. Tack för det här inlägget.

Lotta
2017-06-01 @ 10:46:02

Så stor igenkänning! Så bra skrivet! Det är ju det här jag menar när jag säger att jag är "trött", men hur ska andra kunna förstå det?! Tusen tack!

J
2017-06-01 @ 11:06:25

Fint att läsa ditt inlägg..<3 mycket som stämde in på mig när jag kraschade för snart två år sedan. .Då pluggade jag sista året på en universitetsutbildning dvs nånstans mellan 80-110 timmar/vecka!Jag är dessutom ensamstående till en tonåring med flera NPF diagnoser...vilken jag inte hann vara mamma åt helt enkelt då focuset låg på utbildningen och de möjligheter till ett 'riktigt' jobb det skulle innebära då jag blev klar. När jag kraschade till sist var jag så fruktansvärt dålig att jag hamnade på sjukhus med helt galna symptom som under några kommande veckor skulle förvärras så till den milda grad att sjukvården febrilt letade orsaker som MS,Borrelia,hjärntumör hjärnhinneinflammation etc etc....benen bar inte,talet sluddrade på samma sätt som när man är helt bedövad efter ett helvetesbesök hos tandläkaren med massor av bedövning,hela världen gungade och jag hade galen tinnitus och stora synfel och förvrängda ljudupplevelser...skiträdd kan man väl säga att jag var. Och när jag kom hem en kväll efter utskrivning från sjukhuset låg jag på mage och ålade mig runt och dammsög lägenheten...van som jag var att vara spindeln i nätet och sköta ruljansen! Vilket jag idag förstår när jag ser tillbaka på det hur vansinnigt det var!Men oxå varför det blev som det blev med den belastning jag hade och de krav man ställer på sig själv att 'duga'.
Idag mår jag betydligt bättre (envis som satan :-) )och jag tränar regelbundet nåt jag mår enormt bra av! Så fruktansvärt skönt att svettas ur sig ångesten och slå orättvisorna på käften rent mentalt! Jag har förhoppningen att återta mina studier och får bättre stöd av samhället ang sonen och hans problematik. MEN,mina symtom ligger och lurar som ett litet ondskefullt monster precis bakom hörnet och det behövs inte mycket förrän de kommer och knackar på och gör sig påminda.Då behövs det en snabb backning och tvärstopp från min sida för att hålla dem på mattan igen,men jag har lärt mig strategier som funkar iaf.Och jag tillåter mig själv att klappa mig på axeln över det och hoppar gladeligen över disken eller dammtussarna ibland och sätter mig tex i solen och lyssnar på en bra deckare istället-för det är jag fanimej värdIngen jävel kommer att tacka mig för att jag jobbar ihjäl mig och mitt barn behöver sin mamma i livet. Och nånstans här vill jag runda av...och kanske påminna er läsare att ni duger som ni är,för jag vet att vi som drabbas av utmattning knappast gjorde det för att vi satt och rullade tummarna! Vi är arbetsmyror och har ofta allt för höga krav på oss själva!Släpp dem...och ägna sjukskrivningen ni har till att hitta era egna sätt att ge er ett inre 'spa' dvs unna er saker som gör gott för själen! Vägen framåt! Kärlek och kramar och lycka till..

Tess
2017-06-01 @ 12:11:21
URL: http://highlandertess.blogg.se

Känner verkligen igen det där trots att det är fibromyalgi som jag har plus IBS, migrän och magkatarr :-( Har mött en del som inte förstår, som tycker att det är "bara" att börja träna, att ändra kosten, att "skärpa sig". Folk som inte har en aning om vad jag testat, vad jag gör nu och hur jag kämpat och kämpar. Oftast har de försvunnit ur mitt liv. Jag känner inte att det är en förlust för mig egentligen, men jag tycker det är sorgligt att dessa personer kommer fortsätta genom sina liv utan att förstå. Tänk nästa gång de träffar någon som kämpar? Den personen kanske tar åt sig mer av orden än vad jag gjorde...?

Anonym
2017-06-01 @ 14:09:59

Väldigt bra skrivet. Lider själv av sviter efter en stroke för 3.5 år sedan men är hjärnan nedsatt av utmattning eller fysiskt skada så blir många symtomet detsamma.

Åsa
2017-06-01 @ 21:26:20

Tack för en jättebra text!! Har omformulerat efter min nuvarande nivå (3 år efter insjuknande). Det blev en bra påminnelse till mig själv om att jag INTE är som jag var innan och att det faktiskt finns nivåskillnader i mitt mående som jag MÅSTE ha koll på för att inte halka neråt...

Felicia
2017-06-02 @ 11:34:34
URL: http://smilefellan.blogg.se

Jag känner igen mig i att det finns så mycket mer bakom syndromet än man kan tro. Bra skrivet och bra påminnelse! Ibland glömmer jag själv bort det och är onödigt hård mot mig själv.

bylittlenea.blogg.se
2017-06-02 @ 11:51:33
URL: http://bylittlenea.blogg.se/

Ett otroligt bra inlägg som tydligt visar hur komplicerat detta är. Jag har försökt att strukturera upp det hela några gånger, men får ingen ordning på vad som är vad och hur det hänger ihop eller inte hänger ihop. Det är en enda röra. Förstår att det tog dig en vecka att få till inlägget. Du ska ha enormt tack för att du satte samman detta. Jag hoppas, som du, att det kan hjälpa många! Jag känner i alla fall igen mig i mer än jag skulle vilja :( men så är det ju och det är en tröst att veta att jag inte är ensam. Var rädd om dig! KRAM <3

Anonym
2017-06-03 @ 08:53:06

Stämmer till 100 %

Alldamnstories
2017-06-03 @ 16:40:58
URL: http://alldamnstories.com

Detta inlägget behövde jag läsa idag, oj vilken timing! Inser att jag är i ormgropen. Utan tvekan. Total stress i hela kroppen, ångest som snuddar bönor panikångest... nej. Inte bra alls. Så tack för att du delade detta. Ska spara ner för att kunna gå tillbaka och titta när jag rör mig fram och tillbaka i den här sjukdomen. Vilken resa det är.

Jenneli
2017-06-03 @ 16:41:12
URL: http://www.nouw.com/Jenneli

Det jag tyckte vad mest frustrerande var att tappa ord och meningar. Hemskt att behöva stanna upp mitt i och inte få fram det man vill ha sagt. :/

Cajsan
2017-06-04 @ 02:34:54

Tack för att du så bra satte ord på hur det kan vara!

Ett tips: Känner du till Utmattningsskolan? https://utmattningsskolan.se

Utomlands finns mycket mer kunskap än i Sverige. Jag har stort förtroende för denna kunskap och läkande

viskningen.blogg.se
2017-06-04 @ 08:52:12
URL: http://viskningen.blogg.se/

Det du gör är så viktigt! Tack för att du delar med dig och inspirerar mig att göra detsamma.
viskningen.blogg.se

Mia Thelin
2017-06-04 @ 09:04:36
URL: http://miathelin.blogg.se/

Å, viktigt!! Och vääääldigt bra beskrivet och berättat. Din text kontra en kommentar som "Ryck upp dig nu!" Eller "Du har vilat så länge nu ju, förstår inte varför det ska behöva ta sån tid". Länkar gärna till din test från min blogg👍 Jag gör min andra livsrunda med utmattningssyndrom just nu och är allt från stadie 2-5 men blir allt stadigare på 3. Kram!!

Mia Thelin
2017-06-04 @ 09:04:37
URL: http://miathelin.blogg.se/

Å, viktigt!! Och vääääldigt bra beskrivet och berättat. Din text kontra en kommentar som "Ryck upp dig nu!" Eller "Du har vilat så länge nu ju, förstår inte varför det ska behöva ta sån tid". Länkar gärna till din test från min blogg👍 Jag gör min andra livsrunda med utmattningssyndrom just nu och är allt från stadie 2-5 men blir allt stadigare på 3. Kram!!

Slow Living by Annika
2017-06-04 @ 09:28:48
URL: http://www.slowlivingbyannika.se

Åh så bra beskrivit det där som är så svårt att sätta ord på. Tar mig själv tillbaka till livet varje dag, ett steg i taget..
Vissa dagar går bättre än andra och ibland är jag full av energi för att nästa dag inte få något gjort. Lär mig acceptera mina begränsningar och lyssna på kroppens behov...

Angelika Eriksson
2017-06-04 @ 11:04:11
URL: http://bondemamman.blogg.se/

Åh allt detta som du skriver passar in på mig! Du beskriver de så bra, känns som om detta skulle kunna vara mina egna ord! Jag har ingen förstående familj, utan jag kämpar i min ensamhet och dom tycker att jag är pjoskig som inte orkar me eller inte kan göra flera saker samtidigt. Eller denna trötthet som är i hela kroppen och som inte går att vila bort. Så tacksam att jag hittade din blogg så att jag inte känner mig så ensam med detta! Tack för att du delar med dej av din resa! Kolla gärna in min blogg, där jag oxå försöker skriva om detta!
Önskar dej en fin dag ❤️

Anonym
2017-06-04 @ 19:18:25

Hej Fina Du! Förstår så väl vad du går igenom. Har själv varit där sammanlagt ca 6 år. Vet verkligen hur tufft det kan vara & att det tar tid komma tillbaks. Tror inte vissa symtom nånsin försvinner. Det jag har blivit av med är min IBS mage. Det är såååå skönt. Efter så många många år med problem är det fantastiskt att inte längre vara förstoppad & ha gaser. Gå gärna in & titta på flavonmax.com. Hoppas det komner bli bättre dag för dag för dig. Ljus & Kärlek

Anonym
2017-06-05 @ 11:39:30

Hej, är du utredd för POTS? Mycket av det du beskriver stämmer nämligen överens med POTS/dysautonomi.

Anonym
2017-06-07 @ 12:08:34

Vad glad jag är att jag hittade din blogg! Jag har en sköldkörtelproblematik som gör mig utmattad som jag skriver om på www.seedsoftoday.blogg.se känner igen mig i det du skriver. Så tydligt och bra, jag brukar dock glömma min situation och undra varför jag är trött, har klumpkännsla/svårt och andas. Varje gång tror jag att jag är fysiskt sjuk, men det är ångest och trötthet. Kommer att följa dig💕

Lina
2017-06-07 @ 23:49:39
URL: http://www.themoviefreak.se

Jag har själv varit sjukskriven i 6 månader nu för samma åkomma. Dock har jag haft oturen att få fel läkare som väljer att kalla min sjukdom för "Akut stressreaktion" vilket är något helt annat. Och han vägra dessutom att lyssna på vad jag säger och hjälpa mig, och vårdcentralen som jag tillhör vägrar ge mig en ny läkare.
Jag har tack o lov fått prata med en psykolog via jobbet som har konstaterat att jag har utmattningssyndrom och dessutom en annan diagnos där till, vilket gör att jag har en lång väg tillbaka men de har ingen kontakt med landstinget och kan därför inte påverka "domen". Och nu är det ju så att jag har varit hemma i 6 månader och därför tycker min läkare att jag måste tillbaka till jobbet, och då kan jag tillägga att jag mår precis lika dålig nu som jag gjorde när han först sjukskrev mig. Vill säga, allt det som du upplever upplever jag men sjukvården vill se och FK är som du säkert vet en sort för sig då läkarintyget inte är rätt ifyllt.
Min chef och hennes chef, mina kollegor, jag själv, min psykolog och mina vänner ser alla att jag inte fungerar, men läkaren har en annan syn vilket börjar få mig att ge upp.. Jag orkar bara inte längre.

Emmy
2017-06-08 @ 11:50:52

Tack för sammanfattningen. Den stämmer så bra att jag ska visa den för min make som ibland har svårt att förstå... Han vill väl men det ÄR svårt att förstå hur ett energiknippe kan rasa så som jag gjort... Tack för att du delar med dig.

Helene Medelberg
2017-06-11 @ 20:19:09

Jätte bra skrivet Malin. Bra att du delar med dig till andra. // Helene.M

Helena
2017-06-11 @ 20:49:33
URL: http://livetuppochnerblog.wordpress.com

Så himla bra skrivet, hoppas denna text hjälper många därute :). Själv mår jag så mycket bättre nu efter snart fyra år. Kram

Rosenterapeut
2017-06-12 @ 11:58:59

Hej, Rosenmetoden är en mjuk kroppsbehandling som kan hjälpa dig med andningsbesvär, strypkänsla och en del annat. Att underlätta men det går inte att säga att det skulle BOTA. Prova på, finns i de flesta större städer.

Eva
2017-06-12 @ 17:24:01

Tack för att du beskriver det så bra. Själv orkar jag inte ens försöka. 3 år nu i Augusti sen det tog stopp i kropp och knopp. Kämpar på varje dag. Men tror inte att jag någonsin kommer bli "bra" igen. Kramar till alla oss som kämpar.

karinmkp.blogg.se
2017-06-13 @ 19:22:16
URL: http://karinmkp.blogg.se/

Du skriver så bra! Jag känner igen massor av det du skriver.Jag hann bromsa mig i tid innan jag totalkrashade.. Utåt sett ser jag ut att må bra, men jag kämpar mest varje dag med att bara klara vardagen. Väljer bort en massa som jag skulle vilja, men törs inte av rädsla för att insjukna helt igen. När jag läser din text känns det som om man inte är ensam om det...jag vet att många lider av det, men det är så befriande att läsa... som om du läste upp mina upplevelser... tack. Kram!

Nathalie
2017-06-14 @ 14:47:27
URL: http://naatly.se

Vilket bra inlägg!! Jag är själv sjuk i utmattning samt depression och ångest. Folk förstår inte riktigt utan många anser att man ska "rycka upp sig". Jag känner mig fortfarande så otroligt dålig som inte klarar av enklare saker. Jag klarar oftast inte ens av att duscha eller borsta tänderna när jag mår som sämst för det tar alldeles för mycket energi. Det är som att vakna med 40% energi varje morgon medan en frisk person har betydligt högre. Den där lilla energin tar dessutom slut alldeles för snabbt så det gäller att hushålla med energin vilket inte är så enkelt alla gånger.
Jag orkar inte ens träffa vänner längre, i alla fall inte mer än kortare stunder, efter att jag har umgåtts med någon är jag helt slut i flera dagar. Fruktansvärt!!

Sofie
2017-06-15 @ 09:43:53
URL: http://sofieshjarta.blogg.se/

Känner igen mig helt. Hittade din blogg igår och har inte läst annat än detta inlägg, men för mig låter det som du har annat är bara en psykisk utmattning. Tänk på att det finns fler faktorer som gör kroppen utmattad, utmattning hänger ihop med kortisolbrist, det kan man få också av andra faktorer som kroppen stressas av, inte bara jobbstress och liknande. Jag fick upp ögonen för det via en vän, kan det vara din kopparspiral som bidrar frågade hon, och kosten, hur är det med den?
Jag har varit sjuk nu i ett år, men är betydligt bättre. Hjärtklappning försvann när jag tog ur min kopparspiral, och ont i höfterna (foglossningssont typ) och annat har avtagit allt eftersom. Fler symtom försvann med uttag av spiral. Jag tror fler preventivmedel gör oss sjuka, en spiral som gnager i kroppen kan skapa inflammation, och andra faktorer kan också bidra till utmattning som hör till kategorin gift för kroppen.
Svullen mage tex kopplar jag till vad jag ätit. Jag har helt uteslutit mjölprodukter, och äter jag det nu så blir det direkt reaktion. Koppar föder candidasvamp.

Ja som sagt, jag har inte läst din blogg, kanske har du tagit upp detta innan. Men om du vill veta mer om förgiftningar och utmattning, kolla utmattningsskolan.se. Kopplar du kopparöverskott till ditt mående föreslår jag att du kollar in denna blogg; http://kopparspiral.blogspot.se/
Hälsningar, Sofie

Sofie

Kolla denna länk också. Vi måste aktivt jobba för att bli friska.

Josefine
2017-06-15 @ 14:06:18
URL: http://jourstadsundsvall.se/

Så lärorikt och intressant att läsa dina inlägg!

Cicci
2017-06-15 @ 21:20:29
URL: http://ciicciiha.blogg.se/

Tack för dina ord.
Så bra du utrycker vad du känner.
Jag har inte kommit lika långt som du...😔 Befinner mig i stadiet att jag försöker acceptera att jag mår så här och ta bort fasaden utåt.
Var rädd om dig!
Kram

Cicci
2017-06-15 @ 21:20:31
URL: http://ciicciiha.blogg.se/

Tack för dina ord.
Så bra du utrycker vad du känner.
Jag har inte kommit lika långt som du...😔 Befinner mig i stadiet att jag försöker acceptera att jag mår så här och ta bort fasaden utåt.
Var rädd om dig!
Kram




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

frkenduktig.blogg.se

Fröken Duktig - Vägen tillbaka från utmattningssyndrom och depression

RSS 2.0