Att återgå till arbete igen

 

 
 
Ja det är väl lite så här som saker blir. Man är inte riktigt förberedd på livet och på allt det för med sig, på gott och ont. Det har varit långa fyra år sedan jag gick hem från jobbet den där dagen i början av juni 2013. När allt redan hade fallit och brakat ihop och inget längre fungerade men jag fick ta mig samman och åka in och skriva in betygen i systemet. Jag minns som i en dimma att jag inte förstod hur jag tog mig varken dit eller hem och att jag efteråt var orolig för om allt blev rätt. Men det blev det nog. Ingen hörde i alla fall av sig och påpekade något annat.
 
Framåt hösten samma år försökte jag jobba igen. Fick en anpassad tjänst tillfälligt men kunde inte vara där. Redan efter några dagar blev det totalt stopp och jag kom inte ens ur sängen. Att ta mig till ett jobb var omöjligt och jag hade ingen förmåga att uträtta något alls. Därefter blev jag hemma ett helt år innan det var dags för nästa försök. En kort sejour på SVA (svenska som andraspråk) som resurs. Det höll bara några veckor och bara korta stunder. Många av dagarna kom jag inte ens iväg och andra dagar kom jag iväg men orkade inte ta mig in i klassrummet. Jag fick åka hem med ogjort arbete. Nytt försök en tid senare med administrativa uppgifter. Fungerade inte. Orkade inte iväg och när jag var där fungerade inte hjärnan. Jag kunde inte sätta in saker i en pärm i alfabetisk ordning. Inte räkna ut något. Inte sitta upp... Hem igen. Ny arbetsträningsplats på kommunarkivet kort därefter. Det var våren 2015. Målet att komma upp i tio timmar i veckan nåddes inte. Tokkraschade vid 7-8 timmar/vecka och gick hem igen. Sjukare än nånsin faktiskt. Blev hemma ända tills nu. Våren 2017 är våren när arbetsträning blivit aktuell igen. Äntligen!
 
Efter att ha lagt massa tid och energi på att hitta ett annat typ av jobb än en lärartjänst gav jag upp. Ingen ville ge mig en chans på grund av att jag blev tvungen att starta med arbetsträning och långsam upptrappning. Våren har varit snäll mot mig och jag har gradvis förbättrats, framförallt i min depression och när det blev dags för arbetsträning i skolan, kände jag mig redo. Jag har nu varit på en skola i fyra veckor, varav en har varit påsklov så egentligen är det bara tre. Det har varit diverse helgdagar så bara en av veckorna har varit hel. Jag har alltså varit på plats mellan 7-10 timmar i veckan och det har gått bra. Jag har förvisso inget eget ansvar. Jag behöver inte planera några lektioner utan bara gå in en stund och hjälpa till vissa lektioner och resterande tid har jag lagt på att kopiera, rätta, samtala med min handledare och att fika...
 
Positivt har varit:
  • Att jag har orkat komma iväg varje dag. Kläderna på och sminket på plats. Bilkörning. Inte illa pinkat, eller hur?!
  • Att jag har känt mig välkommen på arbetsplatsen varje dag.
  • Att jag har känt mig trygg i klassrummet och återupptäckt att klassrummet är en plats jag trivs på.
  • Att jag har känt engagemang.
  • Att jag har känt att jag gjort en del nytta.
  • Att jag har varit glad när jag har varit där.
  • Att jag har orkat hela min arbetstid. Orkat stå och gå. Orkat höra ljud. Orkat tänka tankar klart. Inte alls självklara saker i min värld och med min erfarenhet.
Mindre positivt har varit:
  • Att jag glömmer bort min nya taktik för att klara arbetet ibland genom att till exempel gå fort/småspringa lite ibland. Min tanke är ju att saker ska få ta den tid de tar och att jag ska gå lugnt så länge inget akut händer. Jag har ju inte ens bråttom nu så det är bara gamla takter och vanor som sitter i.
  • Att jag glömmer bort att ta rast/känner mig onyttig när jag gör det. Djupt rotad vana som ska brytas nu. Fika har liksom inte hunnits med speciellt ofta i mitt tidigare arbetsliv och att sitta rätt upp och ner i fikarummet trots att kaffekoppen är urdrucken känns helt främmande för mig.
  • Att jag har svårt att komma iväg när min arbetstid är slut. Det sitter liksom i min kropp och i mitt huvud att saker måste göras klara innan jag kan avsluta. Lämna något och gå hem och sedan återuppta det nästa dag är inget jag har ägnat mig åt tidigare i arbetslivet.
  • Att huvudvärken kommer på besök varje dag efter avslutat pass och att iprenkartan tar slut i rasande takt.
  • Att hjärntröttheten blivit lite värre. Vill liksom stänga av allt mycket tidigare på kvällen igen. Ljud, skärmar, TV...
Att allt det positiva överväger det mindre positiva med hästlängder är helt solklart. Varför då? Jo, för att allt det positiva är mitt fysiska och psykiska mående som är en förutsättning för att ens komma iväg till arbetsplatsen. Allt det mindre positiva (utom hjärntrötthet och huvudvärken som är ett jäkla skit) handlar om mina beteenden. Beteenden som i och för sig ledde till sjukdom då, men som jag är väl medveten om nu. Beteenden som går att ändra om bara orken håller sig kvar. Det är ju först nu när jag är på en arbetsplats som jag har möjlighet att öva på att förändra mitt sätt att förhålla mig till arbetet och mitt sätt att vara där. Förändra mina egna krav på mig själv och min prestation. Börja se till mitt eget mående först, för att orka och kunna vara till hjälp för någon annan sen.
 
Så rent konkret, vad innebär det här för mig nu då? Jo, jag måste öva på att gå lugnt, ta rast, gå på toa när det behövs och gå hem när arbetstiden är slut. Även om jag inte är klar med det jag håller på med. Punkt!
 
(Svårare än det låter. Jag har samma problem hemma. Kan inte lämna halvstädat eller halvgjort. Går på som en maskin tills det jag tänkt göra är klart trots att det inte längre funkar för mig att göra så. Trots att kroppen signalerar. Trots att jag får äta upp det sedan.)
 
Imorgon börjar en ny arbetsvecka och jag ska göra mina tio timmar med glädje och jag ska gå hem på klockslaget. Det känns otroligt bra att vara tillbaka på ett jobb nu även om det är i en aldrig så liten omfattning.
 
Kram på er! 
 
 
Camilla
2017-05-07 @ 11:48:44
URL: http://aldrigmerutmattad.se/

Visst är det konstigt att så "enkla" saker är så svåra. men man behöver nog öva ett tag innan det kommer mer naturligt. Hoppas att det blir så och jag tycker det är helt rätt att stänga av allt som stressar tidigt på kvällen. Vi måste alla göra det vi mår bra av!

bylittlenea.blogg.se
2017-05-07 @ 13:38:41
URL: http://bylittlenea.blogg.se/

Vilken underbar läsning och skönt att du ändå kan se på det lite utifrån. Förhoppningsvis minskar huvudvärk och hjärntröttheten allteftersom. Jag har fått symtomökning vid varje förändring, men det har därefter blivit bättre igen. Till och med nu när jag ändrade från 75-80% som känns helt ynkligt. Håll fast vid att lära om gamla beteenden. Att inte ha dåligt samvete eller liknande vid rast och hemgång. Du jobbar med dig själv, inte ditt jobb :) stor kram ❤️❤️❤️❤️

Cecilia
2017-05-07 @ 17:32:11

Känner igen det du beskriver och att börja arbeta igen innebar för mig både att hantera utmattningen men minst lika mycket att lära om. Att ta rast, att göra en sak i taget, att inte stressa i onödan, att säga nej och att åka hem när min arbetstid är slut. Det är svårt men nödvändigt! För mig har det blivit något lättare med tiden. Även om jag varje dag behöver påminna mig själv om dessa saker. Det är roligt att läsa att du fått känna positiva saker kring skolan för det finns många. Kram

Anonym
2017-05-07 @ 17:33:21

Vilken härlig läsning! :) Du har kommit långt!!

Lagad
2017-05-07 @ 17:34:19

Wow! Va glad jag blir för din skull! Bra att du är så medveten om det du fortfarande behöver jobba med, glöm inte bort det under dagarna du jobbar. Det är väl det som är det svåra, att förena teori med praktik. Men med ett steg i taget å med hälsan som fokus tror jag du är på god väg. Verkligen glad för din skull!

Svar: Tack!
Fröken Duktig

Anonym
2017-05-07 @ 19:33:20

Jag har varit rätt duktig i vinter att lägga ner jobbet och gå hem 17.30. Inte tänka jobb på fritiden. Och mått rätt bra. Nu under våren har jag slarvat och jobbat vidare till 19. Kroppen värker, hjärnan helt blank och ångest som drar ihop lungorna och hjärtat rusar. Tårarna hänger i ögonlocken. Att det ska vara så svårt att gå hem när arbetsdagen är slut.

Svar: Försök att backa till det du gjorde när det funkade. Hoppas du får må bättre snart!
Fröken Duktig

Helga Rebecka
2017-05-08 @ 17:00:07
URL: http://https://helgarebecka.wordpress.com/

Vad härligt att läsa att det går framåt! Har också varit tvungen att lära om när det gäller att ta rast och gå hem när det är dags. Eller att gå hem tidigare om jag känner att jag behöver det. I början kunde sånt ge mig skuldkänslor men nu får jag nästan bara positiva känslor kring det. Känner mig så duktig som sätter gränser och tar hand om mig själv! Hoppas du också kommer att känna så snart!

Svar: Härligt att höra! Ska dit jag också. Jobbar på Det!😉
Fröken Duktig

Viskaren.blogg.se
2017-05-10 @ 09:03:40

Det du gör är så himla viktigt! Tack❤️

Svar: Tack själv!❤
Fröken Duktig

Helena
2017-05-15 @ 15:16:25
URL: http://livetuppochnerblog.wordpress.com

Så roligt att läsa att du kommit igång,tyckte själv att det var jättekul igen att komma ut i jobb. Hoppas allt kommer gå vägen nu :), ta allt i din takt, det är svårt att lära om men till slut fungerar det :).Alla dom där mindre positiva sakerna känner man igen :), dom är så inrotade i en.
Ta hand om dig, kram

Carolina
2017-05-30 @ 10:55:55
URL: http://clu.blogg.se

Jag är glad att jag hittade hit till din blogg. Det är så lätt att känna sig ensam i detta. Hoppas allting går bra på jobbet, och att du tar hand om dig!

Svar: Vad roligt att du hittade hit. Välkommen!
Fröken Duktig




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

frkenduktig.blogg.se

Fröken Duktig - Vägen tillbaka från utmattningssyndrom och depression

RSS 2.0