Vikten av återhämtning även på semestern

Längesen jag plitade ihop något här på bloggen. Först var jag för trött ett tag och fick prioritera bort skrivandet och sedan åkte vi till fjällen på sportlov och kom hem i lördags.
 
Fjällen är bra. Men jobbigt. Och skönt. Och kravlöst. Jag har gjort vad jag har kunnat för att få en så bra semester som möjligt och min omgivning har verkligen hjälpt till. Fixat med mat och handlat och sånt. Min taktik har varit den vanliga. Sova ut, äta frukost, vila lite på sängen, ut i backen några åk, vila lite på sängen, lunch, vila lite på sängen, ut några åk i backen igen. En öl och lite snickesnack innan vila på sängen igen. Middag, tv och natti natti tidigt som vanligt. Inget nattsuddande på den här fjällresan inte... Återhämtning, återhämtning. Mellan varje aktivitet. För att få det att funka...
 
Orken är ju verkligen inte vad den borde vara MEN den är bättre än förut och jag har inte känt mig särskilt deprimerad och det är ju ett fall framåt. En dag på SPA blev det också. Det var härligt men det är verkligen ingen vila att vara på SPA för såna som oss. Jag var helt slut när vi satte oss på bussen hem och blev tvungen att luta ner sätet så att jag kunde halvligga. Hemma blev det raka spåret till sängen igen. Ett par gånger under veckan blev jag akut trött och dålig och då hade jag som vanligt inga reserver att ta av. Då måste jag ligga ner, typ nu. Som om jag vore sjuk (ja det är jag ju men jag menar typ som i feber eller nåt). Kroppen väger bly, pulsen blir hög, jag mår illa och det känns lite som om blodsockret blir alldeles för lågt. Jag blir kallsvettig och får liksom panik om jag inte får lägga mig ner och vara ifred. Det är ofta så jag menar att jag känner mig när jag förenklat säger att jag är för trött. Utmattningssyndrom innebär ju inte att man är vanligt trött utan det är en trötthet med diverse konstiga symptom. Men det var en parantes. På det stora hela har det varit en bra vecka i fjällen.
 
Det var mestadels fina backar och jag uppskattade åkningen betydligt mer än i fjol. Barnen är ju stora nu och drar iväg själva så jag har också fått mycket samtalstid med maken i olika liftar. Vi har ätit och druckit gott och vädret har varit helt ok. Mycket frisk luft har jag fått och det har varit skönt att vara med familj och vänner. Igår blev det jobbigt igen och jag hade sirap i benen och blykropp på promenaden så jag fick ta och vila mig större delen av dagen och idag kändes det bättre igen. En stor skillnad mot förut är att jag upplever att återhämtningen går snabbare nu när jag har gjort för mycket och blivit för trött. Förut kunde det ta dagar eller veckor beroende på vad jag gjort men nu pratar vi hellre om att jag behöver en lugn dag efter att jag haft för mycket. Det är skönt. Det är framsteg. Det går framåt!
 
Kram på er!
bylittlenea.blogg.se
2017-03-13 @ 16:37:22
URL: http://bylittlenea.blogg.se/

Positivt att du upplever att återhämtningen går lite snabbare än förut. Och inte minst att depressionen håller avstånd! Låter ju ändå som att du hanterat det hela på ett bra sätt. För även om det är kul och härligt att komma bort så tar det på krafterna. Vet precis hur du menar med att energin tar slut pang bom. Den känslan gillar jag verkligen inte! Jag har, under en bättre dag, tackat ja till att följa med på kick off med jobbet. Vi har aldrig haft det förut, men nu sker det lite förändringar och det ska vara stor baluns. Två nätter borta och lång bussresa till och från. Just nu undrar jag hur jag tänkte. Eller jo, jag tänkte fuck you utmattningssyndrom jag ska göra det här. Men ja, du fattar. Jag vet inte om jag kommer fixa det... Trots att jag har tillåtelse att stänga in mig hur mycket jag vill på hotellrummet... Gah! Behöver fundera igenom det lite. En sak att resa med familjen, en helt annan att resa med jobbet och dela hotellrum med en kollega :-o Kram på dig och välkommen tillbaka till vardagen :)

Anonym
2017-03-13 @ 17:34:17

Så härligt att höra! För min del följde tillfrisknandet ungefär så här (i mycket korta drag):
Först började det kännas ok att vara hemma kravlöst, dvs att inget extra förväntades av mig. Sedan började kortare aktiviteter kännas ok, tex gå på fest några timmar, kortare utflykt (storhandla tex), etc. Sedan att återhämtningstiden blev kortare och kortare, dvs: trött - vila några dagar, för att övergå i en/någon dag, för att sedan bli halvdag, sedan timmar osv. Dvs att känslan att gå från "överansträngd" till "ok" blev kortare och kortare. Sedan kom jag dit att arbete började fungera, om allt annat i vardagen flyter på friktionsfritt. Resor tycker jag fortf är jobbigt, och då har jag ändå jobbat 80% i två år nu. Särskilt resor med vänner är fortf ångestframkallande. För då förväntas ett socialt driv som jag inte orkar hålla..

Lite off track, var det här. Men tror verkligen du är på bättringsvägen! Dina dalar blir kortare och topparna längre, det är ett bra tecken! :) Kramar

Tankar om utmattning
2017-03-14 @ 19:05:09

Vad härligt det låter att du haft en hel del bra tid på semestern! Instämmer i det du säger i att det kan ju vara ganska jobbigt med semester, SPA är inte alls särskilt avstressande, håller helt med dig.

Förstår vad du menar med den där tröttheten. Man säger trött eller sjuk, men menar en hel arsenal av symptom där hälften kunde varit nog. Blä.

Hoppas din fina trend fortsätter. Kram!!

Svar: Tack!Kram
Fröken Duktig

Helena
2017-03-17 @ 14:58:26
URL: http://livetuppochnerblog.wordpress.com

Det låter som att du är på rätt väg :), så var det för mig med, man känner verkligen att återhämtningen tar.
Hoppas det fortsätter så nu :), kram

Svar: Tack!
Fröken Duktig




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

frkenduktig.blogg.se

Fröken Duktig - Vägen tillbaka från utmattningssyndrom och depression

RSS 2.0