Hur man undviker att bli sjuk i utmattningssyndrom - och kanske också hur man blir frisk igen...

Det här är en text till alla er som lever i 190 km/h och kanske börjar ana att det inte kommer att hålla i längden. Det är också en text till er som redan kört er själva i botten och behöver strategier för att komma tillbaka. Och dessutom är det en text till er som står bredvid och tycker att "hen får väl för sjutton skynda sig lite så att vi hinner med allt onödigt och nödvändigt". Till de flesta av er med andra ord. Den handlar om att ta sig tid.

 

Att låta saker TA DEN TID DE TAR. Den kanske viktigaste lärdomen jag dragit av alla. Att MAN HINNER DET MAN HINNER. Inte mer. Gärna mindre, för att skapa luft mellan aktiviteter och arbetsuppgifter. Att ibland FÅR ANDRA VÄNTA på att man ska komma hem eller bort eller bli klar med något. Jag vill illustrera det med bilderna nedan. Det här är bara exempel och det finns såklart mängder av andra situationer att dra ner tempot i.

 

  • Är det 110 så kan man faktiskt köra 110. Man behöver inte ligga 20 km/h över hastighetsgränsen hela tiden för att man har bråttom. Har man verkligen så bråttom och det känns så ofta måste man se över hur dagarna är upplagda och prioritera om. Välja och välja bort. Annars går det åt helsike, förr eller senare. När du känner stressen koka i dig för att det går för sakta i trafiken. Se ovan och prioritera om. Trafiken tar den tid den tar.

 

  • När du går över gatan är det din tur att gå över gatan. Faktiskt. Du behöver alltså inte titta ursäktande på bilisten som väntar på dig och småspringa över för att störa så lite som möjligt.

 

  • När du är i affären behöver du inte lägga upp varorna på bandet i 100 knyck och sedan packa alla varor i samma tempo medan du ursäktande tittar på den bakom dig i kön, som kanske får vänta på dig en stund. För det är din tur. Om personen bakom dig i kön verkar stressad har hen planerat tokigt eller prioriterat fel. Inte du.

 

  • När du tar en promenad i skogen måste du inte motionera effektivt varje gång. Det är inte slöseri med tid att bara gå en sväng. Lyssna på skogens sus eller en bra bok på Storytel. Eller musik som du gillar. Du måste inte försöka gå snabbare än igår och du måste inte motionera för att nå (för högt) uppsatta mål, som bara du själv bryr dig om egentligen. Och, om du verkligen har bråttom kan du välja att strunta i promenaden just idag istället för att kuta runt och känna tidspress.
 
  • Om du påbörjar något måste du inte bli klar med det innan maten/innan du kan gå och lägga dig/innan du måste åka. Du kan lägga ner det du håller på med och återgå till det när du har tid igen. Tvätthögen kommer att ligga kvar och dammtussarna likaså. Var så säker. Bygget rasar sällan ihop för att du pausar en dag eller två om det är byggande du pysslar med. Troligtvis kommer de flesta saker du tar dig för kunna återupptas vid ett annat tillfälle. Har du tur kanske nån annat rent av gör några av sakerna medan du pausar. Låt tillfällen då du verkligen måste göra klart prioriteras (typ hämta barn som inte gärna kan stå och hänga på förskolegåden eller vid fotbollsplanen över natten, eller matlagning som sker på het platta eller grill eller plötslig sjukdom i familjen). Nu kommer jag till exempel att pausa bloggskrivandet tills imorgon för att jag är trött nu och det kommer att gå utmärkt eftersom det inte är en livsviktig uppgift. Och jag tänker inte gå ner i "hobbyrummet" och vika tvätten som just nu också ligger i en paushög. Det får bli sen när orken kommer tillbaka.

 

 
 
Om du lever väldigt uppvarvat känner du dig nog provocerad nu. För du har ju så mycket att göra att du faktiskt inte kan hålla på och pausa och vila och sånt trams. Du måste faktiskt rappa på om inte allt omkring dig ska falla ihop. Du tycker att allt du gör är livsviktigt. Du måste kasta i dig maten, gå raskt eller småspringa hela tiden och köra som en blådåre. Du måste duscha snabbt och skulle aldrig prioritera att smörja in kroppen efteråt eller läsa en bok en stund bara för att du tycker om det. Du måste skjutsa hit och dit och maten måste fram på momangen. Du kanske redan har börjat prioritera bort intressen och vänner. Kanske sömn också om det inte är så att det har gjort sig självt genom att du inte somnar alls, hur gärna du än vill. Du kanske har slutat ringa folk eller till och med slutat svara när andra ringer dig. Du kanske har börjat skippa måltider för att du inte tycker dig ha tid att laga mat eller kanske har matlusten redan sinat så att matproblemet har löst sig själv. Du kanske aldrig skrattar längre, förutom det där påklistrade leendet när det är folk omkring. Du kanske till och med gråter varje gång du är ensam och då är det verkligen dags att åtgärda situationen.
 
Så här är det! Om du känner dig provocerad av tanken att på att leva i ett lugnare tempo eftersom du anser att det inte går så har du ett problem att lösa. Då är du troligtvis i ett hjul som du måste hoppa ur. Du tycker att det känns omöjligt och därför du blir provocerad och då har du solklart ett problem eftersom det betyder att du inte ser några lösningar på att du har för mycket att göra. Då behöver du tänka på att alla har 24 timmar på ett dygn och du väljer själv hur du vill använda dem. Nu blev du antagligen ännu mer provocerad för du gör ju bara sånt du verkligen måste. Tänk ett varv till. Vill du prioritera bland dina "livsviktiga" uppgifter nu eller vill du tvingas lägga ner ALLA uppgifter i flera år framåt? Jag valde det senare och det har jag verkligen fått ångra.
 
Innan du blir sjuk kommer du att tycka att råd om ett lugnare liv är omöjliga att följa och du kommer att tycka att den som ger dig rådet saknar förståelse för din livssituation. Alltså finns det stor risk att du struntar i råden. Men gör inte det. För sen, när du har blivit sjuk och mår som sämst kommer du också att få en massa råd om hur du ska komma tillbaka genom att leva ett lugnare liv. Och du kommer inte att kunna följa dem då, eftersom du inte orkar någonting alls. Dt kan dröja år innan du orkar följa råden. Och det är ännu värre. Försätt dig inte i den situationen. Så här menar jag nu:
 
Exempel på råd jag fått (som hade varit utmärkta att följa innan jag blev sjuk men som blev omöjliga att följa när jag var som sjukast):
 
  • Stressa inte genom affären. Du orkar ju inte ens handla så vad menas?

 

  • Ta hand om dig och duscha långsamt och smörj in kroppen långsamt efteråt (som min första psykolog sa...). What? Du orkar ju inte ens stå den stund det tar att duscha och skiter fullständigt i om kroppen är insmord eller inte.

 

  • Ta pauser ofta. Typ 10 minuter varje timme. Ok? Du orkar ju inte ha aktiviteter som pågår längre en 10 minuter så det får bli tvärtom då.

 

  • Ta rast ofta på jobbet. Öhhh? Du orkar inte ens ta dig dit.

 

  • Träna varje dag för det är så läkande. Jaså? Du orkar kanske ta en promenad en dag och en annan dag går du mellan soffan och sängen. Svårt att träna då...

 

  • Gör saker du tycker om och mår bra av. Saker som ger energi. Och vad skulle det vara? Allt, och då menar jag allt, tar energi och ingenting, och då menar jag ingenting, är roligt längre. Inga äkta skratt kan komma ur din mun längre. Så hur gör man då något roligt? Allt du gör är en börda, under väldigt lång tid.
 
  • Tänk på att äta näringsriktig mat. Mat? Ja kanske till middag när resten av familjen är hemma men till lunch; fil, gröt eller inget alls eftersom du inte orkar fixa något.
 
  • Gå ut och njut av solen. Allt blir bättre när solen skiner och det blir sommar. Hur menar du nu? Solen är alldeles för ljus för dina ljuskänsliga ögon. Den gör ont och dessutom känns det bara jobbigt att soljäveln lyser eftersom du då får dåligt samvete när du inte orkar gå ut alls.
 
  • Prioritera det viktigaste. Säg nej till saker. Mmm, jag säger nej till typ allt nu eftersom jag inte klarar nästan nånting...

 

Ja, du fattar var jag vill komma va? Du måste själv göra val som gör det möjligt att dra ner på tempot. Du och alla andra har exakt lika mycket tid att laborera med. Gör medvetna val och låt inte allt bara rulla på. Se till att det finns luft i schemat för oförutsägbara händelser. Dom dimper in, var så säker. 
 
Om du är den som tror att du kan vara på väg att bli sjuk.Ta tag i problemet med att ha för mycket på programmet innan det är för sent. Dra ner på tempot, gör val och prioritera.
 
Om du är den som redan blivit sjuk och du mår som allra sämst just nu. Vila och ta bort så mycket som möjligt av allt.
 
Om du är den som är sjuk men har tillfrisknat så pass att du orkar följa råd överhuvudtaget. Öva på att leva långsammare, göra val och prioritera.
 
Om du är den står bredvid så jaga inte på någon av ovan nämnda. Pressa inte den stressade att orka mer och fråga inte den som har för mycket att göra om tjänster hela tiden. Tvinga inte den sjuka att prestera när det inte fungerar och uppmuntra inte den som håller på att tillfriskna att återgå till gamla ohållbara vanor.
 
Hoppas att du kan ta till dig av det här även om du blev provocerad, för då är du den som behöver de här råden allra mest.
Ta hand om er!
Jessica
2017-07-12 @ 14:28:18

Så bra skrivet

Lotta
2017-07-12 @ 14:44:15

Åh vad jag känner igen mig! Hade behövt läsa det för fyra år sen innan det brakade. Fast då hade jag nog inte lyssnat! Tusen tack för bra text!

Svar: Nä inte jag heller...
Kram
Fröken Duktig

Annica
2017-07-12 @ 15:16:53

Så bra och klokt skrivet! <3<3<3
Hoppas många tittar in i din blogg och känner sig provocerade men tänker efter,gör kloka val, prioriterar,lyssnar inåt och kan stoppa i tid.
I tid innan väggen kommer och all den smärta,elände och svårigheter den för med sig.
För sen är det stopp och det tar år att få tillbaka sin gamla energi och styrka.
Bara att hitta tillbaka till viljan att leva och känna livsglädje igen.
När man sen så sakta hittar livsviljan så har man fortfarande en kropp och hjärna som laddar ur så fort och all kraft försvinner så lätt.
Jag hade nog en känsla av att jag rusade för fort innan jag kraschade men kunde inte stoppa fast kroppen och själen värkte.
Alla andra orkade ju trodde jag.Varför inte jag?
Det fanns inte i min värld att inte orka fortsätta men när det är stopp tar det verkligen stopp och vägen vidare så otroligt svår och lång.
Detta vansinne med all stress och press både i privat - och yrkesliv som oundvikligen leder till att vi går sönder.
Din och andras bloggar bidrar till ett öppnare och ärligare samhälle där vi vågar vara mänskliga och uttrycka det som känns och finns på insidan.
Var rädd om dig!
Kram från
Annica

Lollo
2017-07-12 @ 20:32:59

Strålande insikter!!! <3

Svar: Ja visst är det. Fast det är ju inte alltid jag klarar att leva som jag lär...
Fröken Duktig

Anonym
2017-07-13 @ 00:14:08

Exakt beskrivning

Anonym
2017-07-13 @ 16:28:12

De här var de bästa inlägget du någonsin skrivit!!!
Särskilt de där om att vi ALLA har 24 timmar!
De handlar om prioritering!!!!
Blir galen när jag hör jämt av en i min närhet att den inte har tid. Den har ALLTID mest att göra!
Å verkar dessutom tro att de ligger nån sport i det!
Bahhhh tvärtom!
Så fört bakom ljuset när man inte inser att de INTE måste grejas donaas städas you name it JÄÄÄÄÄMT!
Stort tack för ditt inlägg kram

Svar: Oj, tack för berömmet! Det värmer! Dela gärna på fb från bloggen om du tycker att det är viktigt och bra. Kram på dig!😊
Fröken Duktig

Linda
2017-07-14 @ 06:37:04

Sjukt bra! Och jag skrattade lite när jag läste det där om solen. Gud vad jag känner igen mig! Trodde jag var ensam om att resonera så. Ibland skrattar jag nästan åt eländet för det är ju sjukt vad deprimerande (men för oss som vet hur ums är fullt förståeligt) vissa tankegångar är. Tack.

WWW.svintoflickans.blogg.se
2017-07-15 @ 01:52:18
URL: http://svintoflickans.blogg.se/

Tack för bra skrivet . Känner igen mej ...

Helena
2017-07-16 @ 16:17:18
URL: http://livetuppochnerblog.wordpress.com

Så himla bra skrivet :), känner igen mig i alltihop. Kram

Anonym
2017-07-20 @ 00:06:00

Dom som inte varit sjuka i utmattningssyndrom fattar inte hur dålig man blir. Perfekt beskrivning!

Autismmamma
2017-07-24 @ 19:53:17
URL: http://autismmMM.bloggplatsen.se

Jag är en mamma, fru som berättar om min vardag:
Har min sysselsättning på kommuns psyktrin och är ofta ledig på helgerna och vissa vardagar. Har hel sjukersättning, gift, två tonåriga barn varav den yngsta har Autismspektrumpstörning. Liksom jag.
Har asberger, autism, autismspektrumstörning.
Gör som jag visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter.
Jag har diagnoser: Asperger, Autism, Autismsprktrumstörnig m.m
Snälla ni kom in och läs min blogg om mitt liv vetja!
Att vara annorlunda liv med diagnoser är inte så lätt som ni tror!
Dela och sprid min blogg vidare!
Det skulle betydar mycker för mig om ni gjorde detta för min skull!
Tack i för hand!
Min blogg adress är: http://autismmamma.bloggplatsen.se
Min E-mail adress är: happy0@home.se
Jag bloggar för att jag vill öka kunskapen och förståelsen om Psykisk Ohälsa i samhället. Om du bloggar helt eller delvis om Psykisk Ohälsa, följ mig så följer jag tillbaks! Jag har: Autismspektrumtillstånd, Autism, kronisk depression. För samarbete kontakta mig på: / happy0@home.se
Jag och vill skriva lite om mina tankar i den stora världen och och leva ett annorlunda liv och vara annorlunda!
Hoppas på många läsare som vill följs och följa mig i både vått och torrt! Hoppas att ni dela och sprida min blogg vidare m.m
I både glädje och sorg, jag är en lipsill för det minsta lilla egentligen så får vi ser hur det går att blogga här. Har haft ett hård liv!
Ensamhet!
Att lida utav psykisk sjukdom är ofta väldigt ensamt. Man har ofta inget jobb att gå till, ens tidigare vänner slutar höra av sig, själv kanske man inte orkar vara den drivande kraften.
http://autismmamma.bloggplatsen.se

Autismmamma
2017-07-24 @ 19:53:17
URL: http://autismmMM.bloggplatsen.se

Jag är en mamma, fru som berättar om min vardag:
Har min sysselsättning på kommuns psyktrin och är ofta ledig på helgerna och vissa vardagar. Har hel sjukersättning, gift, två tonåriga barn varav den yngsta har Autismspektrumpstörning. Liksom jag.
Har asberger, autism, autismspektrumstörning.
Gör som jag visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter.
Jag har diagnoser: Asperger, Autism, Autismsprktrumstörnig m.m
Snälla ni kom in och läs min blogg om mitt liv vetja!
Att vara annorlunda liv med diagnoser är inte så lätt som ni tror!
Dela och sprid min blogg vidare!
Det skulle betydar mycker för mig om ni gjorde detta för min skull!
Tack i för hand!
Min blogg adress är: http://autismmamma.bloggplatsen.se
Min E-mail adress är: happy0@home.se
Jag bloggar för att jag vill öka kunskapen och förståelsen om Psykisk Ohälsa i samhället. Om du bloggar helt eller delvis om Psykisk Ohälsa, följ mig så följer jag tillbaks! Jag har: Autismspektrumtillstånd, Autism, kronisk depression. För samarbete kontakta mig på: / happy0@home.se
Jag och vill skriva lite om mina tankar i den stora världen och och leva ett annorlunda liv och vara annorlunda!
Hoppas på många läsare som vill följs och följa mig i både vått och torrt! Hoppas att ni dela och sprida min blogg vidare m.m
I både glädje och sorg, jag är en lipsill för det minsta lilla egentligen så får vi ser hur det går att blogga här. Har haft ett hård liv!
Ensamhet!
Att lida utav psykisk sjukdom är ofta väldigt ensamt. Man har ofta inget jobb att gå till, ens tidigare vänner slutar höra av sig, själv kanske man inte orkar vara den drivande kraften.
http://autismmamma.bloggplatsen.se




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

frkenduktig.blogg.se

Fröken Duktig - Vägen tillbaka från utmattningssyndrom och depression

RSS 2.0