Nyårslöften är inget för mig

Angående nyårslöften så har det nedanstående varit ett återkommande löfte från mig i många år innan jag blev sjuk i utmattningssyndrom och depression. Det kan väl tyckas ganska sunt vid en första anblick. Jag brukade precisera mina löften så att det var tydligt exakt vad det var jag lovade mig själv. Också ganska bra vid en första anblick. Det kunde vara att jag inte skulle öka i vikt under året. Att jag skulle göra lite bättre ifrån mig på jobbet. Att jag skulle träna fler pass än föregående år (jag höll räkningen noga). Att jag skulle springa milen fortare än året innan. Och så vidare... Och jag höll mina löften år efter år. Ända in i väggen höll jag mina löften. Att vara lite, lite bättre på det jag företog mig hela tiden.

Nu ser jag ju att det här inte är hållbart i det långa loppet. Hur kunde jag vara så dum att jag trodde det. Möjligen det där med att hålla vikten kunde fungera år efter år, men resten...
 
Om du ska göra ett lite bättre jobb hela tiden så kommer du snart till en gräns där du inte har förutsättningar att förbättra dig längre. Det kan handla om förutsättningar utanför dig själv, som resurser eller att du saknar tid till att göra ett ännu bättre jobb. Det kan också handla om förutsättningar hos dig själv som fysiska eller psykiska begränsningar. Alla kan inte, hur mycket dom än tränar, springa en mil på femtio minuter. Alla kan inte bli pinnsmala. I början fungerar det ju men ganska snart har du kommit till en vikt som är svår att minska eller en tid på milen som det krävs extraordinära insatser för att förbättra. Kanske inget man klarar parallellt med ett heltidsjobb, två barn, ett aktivt föreningsliv och ett stort hus att hålla efter. Det är kanske så att den där tiden på milen är för andra människor, med andra förutsättningar. 
 
Nästan ingen kan hålla jättemånga bollar i luften en längre tid och samtidigt utöka antalet med en boll om dagen. Det funkar inte på jobbet och det funkar inte på fritiden. Även om det till en början är kul. Till slut tappar man bollarna och då är risken stor att man tappar alla på en gång. Sen börjar arbetet med att plocka upp en boll i taget i lagom takt. Att välja dom viktigaste bollarna först. Hygien, mat och läxor. Tvätt, ICA och skura toaletten. Och så vidare. Då känns det plötsligt inte rimligt att förbättra sig hela tiden. Inte ens önskvärt faktiskt.
 
Att må bättre och bättre vill man så klart. Och att orka mer och mer. Men det får inte bli så att man måste ta dom stegen på en viss tid, för det funkar inte så. Den här sjukdomen funkar inte så. Så jag skiter högaktningsfullt i att lova saker nuförtiden. Att prestera, som var mitt paradnummer innan sjukdomen, ligger långt ner på min prioritetslista nu. Möjligen skulle jag kunna tänka mig att lova att göra en avslappningsövning varje dag. Eller nä förresten, då skulle jag väl få dåligt samvete om jag inte hann eller kom mig för någon dag. Bäst att inte lova något alls!
Anonym
2017-01-09 @ 22:22:42

Vilken bra liknelse med bollarna

Svar: Tack!😊
Fröken Duktig

Lisa
2017-01-10 @ 12:40:04
URL: http://www.bokstavsryttaren.se

Det här var verkligen ett tänkvärt inlägg! Hela vårt samhälle är så uppbyggt kring att man hela hela tiden ska bli bättre och bättre, varför är det så? Så sjukt!
Jag vet ju själv att jag har samma tänk i min sport; högre klasser, bättre resultat. Varför då? Jag är ingen elitidrottare.
Det enda man borde försöka bli bättre på är att bli bättre på att tycka om sig själv och andra som de är, att ha roligt och vila mycket! Tycker jag :)

Svar: Så rätt tänkt! Och träna för hälsan och inte för resultaten. Och nöja sig med att jag gjorde ett bra/ok jobb idag. Det duger imorgon också.
Kram
Fröken Duktig

bylittlenea.blogg.se
2017-01-11 @ 18:01:47
URL: http://bylittlenea.blogg.se/

Tror du gör helt rätt i att skita i löften och mål på det viset :) jag har aldrig avlagt nyårslöften för egen del. Tänker att jag ju kan börja träna (eller whatever) när som helst och jag tror på det ännu mer nu. Att se till hur verkligheten ser ut just nu och förhålla sig till det. Då kanske det bli sundare visioner och en mer rimlig press på att nå målen. För det kan ju vara fint att ha något att se fram emot, att utveckla eller vilja bygga upp :) med möjlighet att revidera allteftersom om läget ändras.

Kristian
2017-01-14 @ 11:36:39

Hej. Jag hittade din blogg av en slump på nätet när jag sökte runt på utmattningssyndrom och bloggar relaterade till detta.
Jag har inte hunnit läsa ifatt utan jag har kommit förbi ditt första bloggår ca. Vill dock bara säga att jag är i en liknande sits som du med skillnaden att jag är i början av min utmattning även om den smugit sig på under det senaste året för att nu bryta ut fullt ut.

Något som imponerar på mig är att du är så stark att du orkar skriva som du gör så ofta och att du verkar ha klarat dig utan ångestdämpande mediciner. Jag har läst att du tagit antidepressiva mediciner men hittills så långt jag läst har du klarat dig utan andra mediciner. Det är starkt! Jag har bara varit sjukskriven i två månader ca men har mycket svårt att klara mig utan xanor vid behov om än i mindre doser och inte varje dag. Jag har provat flera olika ssri och andra antidepp men de funkar aldrig tyvärr. Vet ibland inte hur jag ska orka vidare men det känns lite bättre ibland att läsa hur du kämpat på.
Eftersom de flesta som mår som vi är kvinnor och män förväntas vara starka så känner jag att jag har svårare att vara öppen med hur jag mår då jag förväntas tåla mer. Eller så inbillar jag mig att det är så jag vet inte.

Hur som helst. Lycka till på din fortsatta resa och tack för många bra inlägg.

Catarina
2017-01-18 @ 11:45:40
URL: http://utmattningsbloggen.blogspot.com

Så himla bra skrivet! Får jag dela på Facebook?

Svar: Tack! Självklart får du dela.😊
Fröken Duktig

Ragnhild Maria Mao
2017-01-18 @ 11:53:22
URL: http://ragnhildmariamao.blogg.se

Tack för de lugnande visdomarna! Känner så igen mig och då är det så skönt att höra att man inte alltid måste bli bättre. Det tar jag med mig in i det här nya året.
Du kanske skulle ha glädje av min piano-musik?
Många som hört min musik pratar om att de upplever en stressreducerande effekt, att de blir lugna och fokuserade. Andra pratar om att musiken öppnar deras hjärtan.
På Spotify och I-tunes finns sju album med lite olika karaktär. Bara sök på "Ragnhild Maria Mao"
På Youtube finns t ex detta:
https://www.youtube.com/watch?v=3-beOXNx4Hw
Mvh
Ragnhild Maria Mao

Lollo
2017-01-18 @ 20:49:36

SÅ bra skrivet älskade du!!!!!

Svar: Tack!Kram
Fröken Duktig




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

frkenduktig.blogg.se

Fröken Duktig - Vägen tillbaka från utmattningssyndrom och depression

RSS 2.0