Moment 22

Några av er kanske undrar hur det har gått för mig med anställningsintervjuerna. Jag har hamnat i ett slags moment 22 skulle jag vilja säga. Jag har varit på tre intervjuer. Alla arbeten finns inom kommunen som jag har en tillsvidareanställning i. Det innebär i teorin att man har förtur gentemot sökande utanför kommunen, om man har rätt kompetens. I praktiken faller det hela ut enligt följande: Jag söker arbeten. Min kontakt på HUR-enheten på kommunen (som är helt fantastisk) bedömer om jag har de kunskaper som krävs och om så är fallet begär hen förtur för mig. Jag kallas eventuellt till intervju. Återkopplingen från alla intervjuerna är exakt likadan. Arbetsgivaren tror att jag har det som krävs kunskapsmässigt och att jag i två av fallen rent av är överkvalificerad. De visar tydlig uppskattning för min person men säger att tyvärr, vi tror att du är bra men vi kan inte anställa någon som måste börja på arbetsträning/25% arbete. Jag har alltså kompetensen men inte kapaciteteten som krävs för att komma tillbaka i arbete.

Jag förstår det här. Mycket väl till och med. Men för att komma upp i tid måste jag ju få försöka. Och för att få försöka måste jag kunna arbeta mer, helst heltid. Så hur göra nu??? Man arbetar sig sjuk inom ett yrke och minskar därmed sina chanser markant att få ett annat jobb, där man kanske kan må bättre. Surt men sant.

Som det verkar nu kan jag nog glömma en omplacering inom kommunen. Det känns ganska hopplöst faktiskt. Då återstår skolan igen. Troligtvis är det så det kommer att bli. Jag har alltid älskat mitt jobb som lärare. Inte en enda dag har jag haft tråkigt på jobbet. Jobbigt som attans ibland. Men aldrig tråkigt. Problemet är ju bara att det arbetet gjorde mig sjuk och nu när jag äntligen mår lite bättre vill jag verkligen inte kastas tillbaka i tiden och börja om från början i den här överjävliga sjukdomen. Så frågan är ju hur man kan tänkas lägga upp en arbetsträning i skolan utan att det händer. Det handlar inte om att jag inte vill vara i skolan. Verkligen inte. Det handlar om att jag är rädd för att bli sämre igen. Jag avstår så mycket i min vardag redan nu. Stannar hemma från allt möjligt för att jag inte orkar bli sämre igen. Jag går inte på fest, jag åker sällan på sonens cuper, jag ser bara matcher ibland, jag umgås väldigt sällan med folk utanför familjen, jag reser ytterst sällan och då bara om jag tror att förutsättningarna för att resa är goda. Det här bloggandet som jag håller på med en gång i veckan eller till och med varannan vecka är mitt enda fritidsintresse. Och så vidare. Om det blir tufft på ett jobb finns inte mycket mer att skala bort hemma för att kunna återhämta mig bättre. Det är väl därför jag har tänkt att arbete i en lugnare miljö än skolan skulle vara bra för mig.

Men, det kan ju gå bra också. Och jag kommer självklart att ge det en chans om det är så det måste bli. En fundering jag bär på är om det i så fall är bäst att prova på en annan skola än den jag blev sjuk på eller om "tillbaka till brottsplatsen" är det rätta? Någon som har någon erfarenhet att dela med sig av kring detta?


Ha det så bra där ute och kram på er!
Anonym
2017-01-24 @ 11:28:34

Jag sjukskrevs för utmattningssyndrom sommaren -14. Är tillbaka och jobbar 25% på mitt vanliga jobb. Det går så där. Men tror inte det skulle gå bättre på ett annat jobb. Trivs på jobbet, men orkar inget annat. Känner igen mig helt i det du beskriver.

Svar: Och det är väl inte meningen att man inte ska orka något alls utöver jobbet. Även om man är begränsad måste ju någon liten fritid finnas om det ska bli någon livskvalité att tala om. Vad arbetar du med?
Fröken Duktig

Anonym
2017-01-24 @ 16:17:19

Är också en lärare som gillar mitt jobb även om det bidrog till att jag blev sjuk. Jag har valt att byta "brottsplats". Dels för att få en nystart och dels för att det är så många känslor förknippade med min gamla skola. Jag har varit öppen med min historia och är tacksam över att ha en bra rektor som stöttar och hjälper. De ser min kompetens trots att jag inte har full kapacitet än. Så det finns en framtid i läraryrket om man ges rätt förutsätttningar.

Svar: Åh tack för dina hoppingivande ord! Fick du arbetsträna dig in i jobbet efter din sjukskrivning eller började du lönearbeta direkt? Hur gick det till när du bytte arbetsplats? Begärde du omplacering?
Fröken Duktig

bylittlenea.blogg.se
2017-01-24 @ 19:12:13
URL: http://bylittlenea.blogg.se/

Men åh! Vilken hopplös situation. Jag önskar så att någon öppnar upp och ger dig den chans du förtjänar och att det då hjälper dig att komma framåt. Trist att det ska vara så snävt och svårt att få komma tillbaka. Styrkekram och pepp från mig ❤

Svar: Tack! Ja någon lösning måste det ju finnas. Det kommer säkert att ordna sig men du vet hur man är med den här sjukdomen. Orolig för allt. Rädd att inte klara något.Kram
Fröken Duktig

Catarina
2017-01-25 @ 19:00:31
URL: http://utmattningsbloggen.blogspot.com

När jag begärde förflyttning, för att komma undan det som bland annat gjorde mig sjuk, hamnade jag på en annan förskola. Först 25% sen 50% osv. Men det arbetet räckte bara en termin, men var nyttig för mig. För innan skulle jag ALDRIG sätta min fot i en förskola förut, den världen hade ju gjort mig sjuk. Jag fick tillslut jobb på ytterligare en förskola och jag skulle ge det två månader, lovade jag mig själv, sen skulle jag söka mig vidare. Två månader gick och jag skulle skriva en ny ansökning till ett nytt jobb, men jag kunde inte skriva en rad, jag sköt upp det hela tiden. Tills jag började fundera på varför jag gjorde det, jag trivdes ju. Helt nya känslor upptäcktes och jag trivdes och är fortfarande kvar 1.5 år senare och kommer så förbli så länge jag får. Men räddningen var att komma till en helt ny arbetsplats där inte dåliga minnen fanns kvar. Hoppas det löser sig för dig!
<3

Svar: Tack för att du delade med dig! Det inger hopp!
Fröken Duktig

Anonym #2
2017-01-26 @ 12:47:46

Visst finns det hopp! Det gäller bara att hitta en bra skola och en bra rektor. När jag insåg att jag inte kunde komma tillbaka som lärare på min gamla skola ringde jag upp en av mina tidigare rektorer och förklarade situationen. Jag hade fördelen av att de behövde min erfarenhet och kompetens.
Jag började lönejobba på 25% i januari men med anpassade arbetsuppgifter och flexibla arbetstider. En gång i veckan är jag med i klassrummet för att öva på ljuden och miljön.
Det har gått över förväntan även om orken inte alltid finns. Men jag har mötts av förståelse och stöttning både ifrån skolledning och av nya kollegor. För det är jag tacksam!

Svar: Det låter jättebra. Vad roligt att höra att det fungerar. Hoppas att du får trappa upp i lugn och ro så att du inte känner dig pressad. Super att dom anpassar uppgifter trots att det är lönearbete och inte arbetsträning.
Fröken Duktig

Helena
2017-01-26 @ 17:57:29
URL: http://livetuppochnerblog.wordpress.com

För min del gäller det för arbetsgivaren att hitta rätt plats att arbetsträna på, och det har dom fortfarande inte lyckats med. Just nu är jag inkastad i tvättstugan på jobbet och det funkar bra. Jag har valt själv att gå tillbaka till samma plats då vi har rätt många olika platser att placeras på. Trist för dig att det blir sådär, jag förstår ditt problem, man är rädd för att trilla tillbaks åter igen, det har jag gjort så många gånger nu. Man måste lära sig lyssna på kroppens signaler. Fick lära mig det ganska bra på rehab. Det handlar mycket om återhämtning efter jobbet med. Jag lägger mig oftast nån timme efter arbetsträningen, det behöver jag, ibland blir jag liggandes hela eftermiddagen och ibland har jag energi över till annat. Dagarna ser väldigt olika ut. Men som sagt det är arbetsgivarens uppgift att hitta rätt plats och sen att man ska gå med nån så länge man arbetstränar. Jag har ju tur att jag har min syster som jobbar fackligt på jobbet som sätter stop för saker och ting, senast igår sa hon åter nej till en plats dom skulle sätta mig på. Eftersom jag blev sjuk när jag städade två skolor så har F kassan sagt nej till att jag ska sättas tillbaks på skolor, men igår kom dom åter igen förslag på en skola. Så det är bara för dom att leta vidare. Dom har aldrig varit duktiga på att planera för arbetsträningar, dom har ju misslyckats sex gånger tidigare för mig. Men nu sätter snart Fk stop för mig när det gäller mitt jobb. Får en max två chanser till sen blir det arbetsförmedlingen för min del tyvärr. Så det gäller nu för min arbetsgivare att hitta rätt jobb för mig. Hoppas det lyckas för dig till slut. Kram

Svar: Tänk att det ska vara så svårt att hitta nåt vettigt som fungerar. Hoppas att det går bra för dig och att du får fortsätta må hyfsat nu.
Kram
Fröken Duktig

Sanna
2017-02-01 @ 13:33:42
URL: http://imarginalerna.webblogg.se

Hej!
Jag förstår vilken jobbig och utmanande kamp du går igenom, jag sitter i en liknande situation men själv är jag "bara" 20 år och studerar till lärare men just nu sjukskriven en kortare period. Angående om du ska "tillbaka till brottsplatsen" tycker jag att om du trivdes väldigt bra och längtar tillbaka så är det ju bara positivt att gå tillbaka... men det kan också vara bra med en nystart, en riktig nystart. Jag tror att jag själv skulle välja ett nytt ställe och ta ett steg i taget där, så att det endast kopplas positiva erfarenheter till det stället (om det förra inte var drömstället för dig) och börja om och börja nytt och börja BRA. Kram

Svar: Tack! Hoppas att det går bra för dig med din utbildning och att du får må bättre snart.
Fröken Duktig




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

frkenduktig.blogg.se

Fröken Duktig - Vägen tillbaka från utmattningssyndrom och depression

RSS 2.0