Bekymmerslös - kan man vara det när man är sjuk?

Bekymmer är något som alla måste axla. Vuxna och barn, sjuka och friska. Det kan handla om allt från alla val vi måste göra i vardagen, till oro för våra barns framtid eller sjukdom och i värsta fall död. Frågan är hur vi hanterar våra bekymmer och om de gör oss ångestfyllda. Och, kan vi  tillåta oss själva att vara bekymmerslösa ibland för att orka med? Det beror ju såklart på vilken kaliber det är på bekymren man har och på vilka förutsättningar man har att hantera problem som dyker upp. Förutsättningarna i sin tur kan bero på allt möjligt, som vilka människor vi omger oss med, var vi bor, krav från omgivningen eller oss själva, ekonomi, vår uppväxt eller hur vi mår. Jag tänker fokusera lite på hur vår förmåga att hantera bekymmer påverkas av hur vi mår. Eller åtminstone hur det är för mig.

 

Jag är inne i en positiv period just nu. Jag har mått bättre de senaste två månaderna än vad jag har gjort på fyra år. Jag har haft mer ork att klara vardagen och sluppit må sämre varje gång jag har handlat, lagat mat eller tagit en promenad. Sedan jag blev sjukskriven har det faktiskt inte hänt en enda gång att jag har gjort vardagssysslor utan att må sämre. Orsakerna till förbättringen kan kan vara många, men mest troligt beror det på den senaste förändringen i medicineringen och att jag har lyssnat på kroppens signaler och avstått från saker när jag känt att jag kanske kan bli sämre av dem. Jag tror faktiskt att medicineringen äntligen har blivit rätt och att min depression håller på att blåsa över på riktigt. Min sociala ångest är kvar men har lättat en hel del. Och det är här vi kommer till hur jag hanterar mina bekymmer.

 

När man är inne i en svår depression är det väldigt mörkt omkring en. Man bryr sig inte om saker som händer och man vill ingenting. Inget känns roligt och man kan inte komma på en enda sak man längtar efter. Man är håglös och likgiltig. Man orkar ingenting och tankarna på att ingenting någonsin tycks bli bra igen dominerar. Att hantera problem då blir som ett berg som ska bestigas. Både för att man helt enkelt inte orkar varken tänka ut lösningar eller konkret göra något åt saker och för att man inte bryr sig nämnvärt om hur något blir. Det är väldigt svårt att se positivt på saker då. Att tänka att det kommer att ordna sig är hart när omöjligt och att släppa problem som man ändå inte kan påverka ter sig som en oöverstiglig mental insats. Det leder lätt till att man kör fast och därmed inte kan hantera problem alls. Det blir kortslutning i hjärnan.

 

För att hantera ångestfyllda problem brukar jag ibland använda mig av SOAS (Stanna upp, Observera känslan och tanken, Acceptera att de finns där, Släpp taget om du inte kan påverka problemet som orsakar tanken eller känslan. Om du kan påverka, så försök göra något åt problemet). Detta för att undvika att fastna i negativa tankebanor som leder till ännu mer ångest Det här är en bra metod som sätter saker i perspektiv och som tydliggör hur man kan hantera ett problem som leder till ångest. Problemet är att det inte funkar när man är i en svår depression. Jag klarar åtminstone inte den här till synes enkla tankemanövern när kolsvarta tankar snurrar som en centrifug i huvudet och jag inte orkar röra kroppen mer än absolut nödvändigt.

 

När depressionen inte är svår längre utan måttlig eller lätt fungerar SOAS bättre. Jag skulle säga att den fungerar riktigt bra på ångest och lite mindre bra på depression. Om man är frisk är det en utmärkt metod för att klargöra för sig själv om man kan göra något åt sina bekymmer eller inte och därefter hitta vägar som leder framåt.

 

Vissa bekymmer kan man ju som bekant inte göra något åt utan man måste lära sig att leva med dem. Att då tänka på dem hela tiden kan förgöra vem som helst. Då kan det vara bra att försöka tillåta sig själv att vara bekymmerslös ibland. Problemen försvinner ju inte men kanske kan man ändå koppla bort dem en stund då och då för att tanka ny energi. Korta stunder eller perioder kan räcka för att man ska orka axla sina problem ett tag till. Många använder sig av mindfulness eller meditation för att vara i nuet och vila från det som tynger en stund. För att slippa älta och för att få må gott en stund mitt i alltihop. Saker som fungerar för mig nu när min depression har lättat är att försöka vara bekymmerslös med en tidning och en kopp te, en stund ute vid en brasa med familjen, en bra tv-serie, en pratstund med en god vän eller en bok eller en promenad. Jag försöker tänka att allt jag behöver grubbla på och den ångest som fortfarande finns ibland, den begraver jag en stund. Sen kan jag gräva upp den när stunden är över, för att se om jag kan göra något konkret för att lösa problemet. Om man aldrig tillåter sig själv att vara fri från bekymmer blir bröstet väldigt tungt och man blir nog tokig till slut tror jag. Vad tror du? Hur gör du för att hantera dina bekymmer?

 
bylittlenea.blogg.se
2017-02-27 @ 12:15:11
URL: http://bylittlenea.blogg.se/

Mycket intressant inlägg! Jag har inte slagits mot en depression, men en del ångest. Just det här med vad som är ok eller inte under sjukdomstiden har jag funderat på. Jag har nog ägnat mycket tid åt att hitta metoder för återhämtning, jag har liksom dykt in i det jobbiga och ville inte hamna i beteenden som fick mig att undvika det jobbiga. När jag väl kraschat ihop kände jag vikten av att ta tag i det. Så jag tittade sällan på tv när jag var ensam hemma. Just för att det kändes som en flykt, när jag hade viktiga saker att ta itu med. Nu har jag däremot kommit så långt att jag gör lite så som du skriver: att jag sätter allt på paus för att tillåta mig att vara lite bekymmersfri en stund. För att jag inte hela tiden ska leva under pressen att ÅTERHÄMTA mig konstant. För så duktig tänker jag inte vara. Därför tror jag att det är minst lika viktigt att ha tid för att vara bekymmersfri. ❤

Svar: Nä jag har nog inte heller undvikit det jobbiga genom att fly från det. TV orkade jag inte utan försökte få så lite intryck som möjligt på dagtid för att orka med familjens alla ljud när dom kom hem. Så var det ända tills nu efter jul och jag ser fortfarande väldigt sällan på tv på dagarna. Men det är mest för att jag som sagt blir så trött av ljud. Nä jag menar nog lite som du skriver. Inte att man ska fly från det jobbiga utan mer att man ska ta sig bekymmersfria stunder om man kan, för att häömta energi för att orka lösa problem och knutar som man måste ta itu med för att orka vidare.Kram
Fröken Duktig

Helena
2017-02-27 @ 15:19:14
URL: http://livetuppochnerblog.wordpress.com

Håller med dig där,att bara tänka på alla bekymmer ger en mycket ångest.Det kan aldrig vara bra, men denna sjukdom är ju rätt komplicerad, det är väldigt lätt att få ångest och depression av allt som händer med kroppen. Själv fick jag depressionen av alla bakslag jag fick när jag provade jobba.Det enda man tänkte på då var ju att ta sig tillbaka, men rasade varje gång jag provade, inte konstigt man blev deprimerad. Skönt att slippa det nu, ångest kan jag fortfarande få om jag har för mycket grejer som sker runt mig, om det är mycket att göra, fick det för nån vecka sen när vi hade mycket uppbokad varje helg tre veckor framåt, då fick jag ångest och mådde skit en hel dag, man gruvar väl sig över att inte orka, det är väl det som är problemet. Men det har funkat än så länge :), en helg kvar med kalas och mycket folk hela helgen :). Det gäller att ligga steget före att vila och återhämta sig så man ligger på plussidan i energinivån :). För mig är återhämtningen det viktigaste av allt nu för att jag ska orka, inget får gå före det just nu och än så länge funkar det :). Blir det för mycket och framför allt för stressigt, då kommer panikångesten farandes, efter det blir man helt slut och kroppen lägger av helt igen, men det var längesen nu det hände, tack och lov. Hoppas du får fortsätta må bra nu att du är på gång :), styrkekram ♥

Svar: Har hört fler som först insjuknat i utmattningssyndrom och sen när de börjar arbeta fått bakslag och på grund av det drabbats av depression. Det säger n del om hur försiktigt man bör gå fram när man börjar jobba, för att lyckas komma tillbaka.
Fröken Duktig

Ingela Häggkvist
2017-02-27 @ 20:56:02

Jag måste leva i nuet. Tänker jag på saker som ska hända längre fram i tiden så får jag ofta ångest. Det är säskilt så om det gäller bekymmer, problem, sånt jag eg inte orkar eller mår bra av. När jag varit iina sämsta perioder är allt bekymmer. Då lever jag en fm i taget eller i värsta fall 5 min. Då att tanken på att laga middag åt familjen upplevs som ett hot on att inte orka och ger ångest.
Att leva i nuet är nog att leva bekymmerslöst. Att inte ta ut händelser i förskott. Att ta det som det kommer utan kontrollbehov och med tilltro att det alltid löser sig. Den förmågan är nog den största vinsten mitt i detta elände. Det är lättare att leva om man har en tilltron i bröstet. Kram på er!

Svar: Du har en så bra inställning. Helt rätt tänkt, men svårt att göra i praktiken. du gör det jättebra som lyckas med det. Och jag känner likadant. En förmiddag eller en dag tänker jag ofta nu. Förut en timme, en kvart eller till och med en minut. Men en minut av att tanka energi och vara fri från bekymmer är bättre en ingen. Det är vår tur att må bättre nu Ingela! Kram
Fröken Duktig

Ingela Häggkvist
2017-02-27 @ 20:56:04

Jag måste leva i nuet. Tänker jag på saker som ska hända längre fram i tiden så får jag ofta ångest. Det är säskilt så om det gäller bekymmer, problem, sånt jag eg inte orkar eller mår bra av. När jag varit iina sämsta perioder är allt bekymmer. Då lever jag en fm i taget eller i värsta fall 5 min. Då att tanken på att laga middag åt familjen upplevs som ett hot on att inte orka och ger ångest.
Att leva i nuet är nog att leva bekymmerslöst. Att inte ta ut händelser i förskott. Att ta det som det kommer utan kontrollbehov och med tilltro att det alltid löser sig. Den förmågan är nog den största vinsten mitt i detta elände. Det är lättare att leva om man har en tilltron i bröstet. Kram på er!

Annica
2017-02-28 @ 16:41:03

Tack för din fina blogg och för att du delar med dig av dina erfarenheter och kloka tankar kring utmattning.
Jag har följt dig under det dryga år jag har varit sjukskriven för utmattning och depression.Det har känt så bra att kunna dela dina och andras erfarenheter då man hamnar i detta och tror att man aldrig ska överleva det.
Precis som du hamnade jag i en depression då allt blev mörkt och så förtvivlat tungt.Jag visste inte hur jag skulle ta mig vidare.Det fanns inget kvar att leva för.Jag kände bara förtvivlan och en djup sorg över allt.Mitt i det djupaste mörka fanns det ingen väg ut för det känns så.Känslan går inte att beskriva.
Nu har drygt ett år gått och jag har kommit ur det mörkaste mörka.Jag känner inga lyckokänslor än men jag hör fåglarna igen,känner vinden i ansiktet och kan känna att solen värmer.Känner tacksamhet för att jag fortfarande är kvar här.
Jag kan känna att jag lever lite nu och att det finns en framtid även om jag vet att jag aldrig kommer att återgå till det arbete jag hade tidigare. Jag känner en liten gnista av ljus och hopp.Känner för första gången på många år en längtan efter att lära mig nya saker.Denna utmattning har varit och är stundtals fortfarande det svåraste jag har upplevt men jag utvecklas som människa.Jag känner tacksamhet över att jag upptäcker nya saker om mig själv och lär mig vikten av att vara närvarande i nuet.Jag tränar på att tycka om mig själv för den jag är.Jag tränar på att känna medkänsla med mig själv.
Hur lite jag än presterar så är det ok.Det är ok att vara människa även om vårt samhälle idag pressar oss att tro att det till stora delar är mål,prestation och yta som är det viktigaste.
Men så är det inte.Det finns andra värden i livet.Det visste jag nog innan min utmattning också men det är först nu på djupet jag förstår innebörden av dessa andra värden och vad som faktiskt är viktigt på riktigt.
Det som har hjälp mig mycket för att hantera oro och ångest är avslappning och guidade meditationer.Det är en häftig känsla att vara i en meditation och känna att man faktiskt får kontakt med andra delar i sitt eget jag.Ett klokt inre jag som kan förmedla mycket klokskap om man ger sig tid att lyssna.
Mina tankar far lätt iväg men i avslappningen hittar jag ett lugn och en trygghet för en stund då min oro och ångest lättar ett tag.
Min psykolog har hjälp mig mycket.Hon är värd sin vikt i guld.
Tack för ditt tips om SOAS. Jag ska pröva det.
Mina bekymmer och orostankar lättar också när jag umgås med nära och kära, klappar min älskade hund,går en promenad i skogen, målar en tavla eller sitter vid havet en stund.
Vad glad jag blir att läsa att du har en bra period nu.Hoppas den får hålla i sig.Du har kämpat så länge för att få må bättre.
Tack för att du är så modig och delar med dig!
Allt gott till dig!
Kram från
Annica

Svar: Det är en så tuff och lång väg att gå men nu är du på väg. Å vad bra att du har hittat verktyg som fungerar för dig. Jag kör också guidade meditationer. Det är svårt att koncentrerar sig med det går bättre ju mer man övar. Att ha en samtalskontakt tycker jag har varit ovärderligt när man mådde som sämst. det var en livlina. Det gäller bara att först få den möjligheten och sedan att den man får är bra.Tack själv för att du väljer att läsa det jag skriver och jag vill säga att dina ord värmer gott. Kram på dig Annica!
Fröken Duktig

Anonym
2017-03-02 @ 11:30:36

Va skönt att du känner dig starkare och att depressionen håller sig borta. De tabletter du äter nu verkar fungera för dig, vad heter dom och hur stor dos tar du? Ha provat det mesta tycker jag inom ssri men alltid fått tillbaks de mörka perioderna. Kram

Svar: Ja det känns väldigt skönt när man varit deprimerad i fler år. Ssri funkade inte för mig heller. Har kört det och snri och mirtazapin förut. Nu har jag voxra och den gjorde allt lättare. Både mer ork och mindre depp. 300mgHoppas att du får må bättre snart också.
Fröken Duktig

Helena
2017-03-02 @ 13:28:35
URL: http://livetuppochnerblog.wordpress.com

Ja jag tror det är lätt att bli deprimerad när man hela tiden bara får bakslag, man blir så ledsen arg och orolig av sånt, när det ända man vill är att bli någorlunda frisk igen.

Svar: Sant! Bakslagen är farliga för depp kommer oftast med. Man blir uppgiven och nedstämd.
Fröken Duktig

Anonym
2017-03-06 @ 16:33:19

Det är svårt att veta om man lever i nuet eller bara undviker alla negativa känslor..undvikande kan ju även det vara en coopning strategi och det för ju en inte framåt tror jag..svårt att veta om det är så eller acceptans där man även känner känsla men accepterar det. Väldigt intressant är det ju hur vi fungerar. Kram

Svar: Jag tänker mer att man bara vilar från eländet ett tag, för att samla nya krafter att ta tag i allt.
Fröken Duktig

Amy
2017-03-10 @ 19:33:51

Hej och tack för att du delar dina tankar och erfarenheter. Jag är dig evigt tacksam. Jag känner mig så ensam i att i så många år varit sjuk i utmattningsdepression och du är den enda jag hittat som närmast beskriver den vardag jag själv har gått igenom. Tack för dina kloka formuleringar. Jag hoppas du verkligen en dag kommer bli helt frisk och må bra. Orkar du får du gärna skriva vilken ny medicin du provar...voxra fungerade som all annan medicin jag tidigare provat inte speciellt bra på mig, vore skönt och se om det finns andra alternativ. Stor kram från en annan krigare där ute😘

Svar: Tack själv för att du läser. Vi är nog många med liknande historier och beskrivningar men det gäller ju att sätta ord på det hela. Roligt att du uppskattar mina texter.Ja alltså det är voxra som har fått mig på fötter nu. Jag började med den i höstas och märkte en liten förändring till det bättre efter nån månad. Före jul höjde jag dosen till dubbelt och då kom jag upp ytterligare ett steg. Sedan har jag trappat ut mirtazapin, som jag har tagit parallellt med andra mediciner ända sedan start och det gjorde att jag blev ännu lite piggare. Nackdelen är ju att sömnan strular nu när jag slutade med den. Men voxra i maxdos är min grej just nu. Hoppas att du hittar något som funkar för dig snart.
Kram
Fröken Duktig

Amy
2017-03-10 @ 19:33:51

Hej och tack för att du delar dina tankar och erfarenheter. Jag är dig evigt tacksam. Jag känner mig så ensam i att i så många år varit sjuk i utmattningsdepression och du är den enda jag hittat som närmast beskriver den vardag jag själv har gått igenom. Tack för dina kloka formuleringar. Jag hoppas du verkligen en dag kommer bli helt frisk och må bra. Orkar du får du gärna skriva vilken ny medicin du provar...voxra fungerade som all annan medicin jag tidigare provat inte speciellt bra på mig, vore skönt och se om det finns andra alternativ. Stor kram från en annan krigare där ute😘

Amy
2017-03-13 @ 17:04:18

Tack för att du tog dig tid att svara. Håller verkligen tummarna att du på allvar kommer klara dig ur detta. Vi finns peppar, så skönt att höra att det trots flera flera år av sjukdom går att vända. De ger mig iaf hopp;) tack!




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

frkenduktig.blogg.se

Fröken Duktig - Vägen tillbaka från utmattningssyndrom och depression

RSS 2.0