Jag är tillbaka från min "bloggsemster"

Min sommar har varit bra. Typ. Ni som är i samma sits som mig vet hur jag menar. Bra för att vara jag. Bra jämfört med tidigare. Inte som före-sjukdomen-bra, som innebär bra på riktigt utan bra efter förutsättningarna. De flesta symptom är kvar, men de har varit av en svagare karaktär den senaste tiden. Hjärntröttheten har inte påverkat mig lika starkt som tidigare. Jag har kunnat vara på benen nästan hela dagar när vi bara ha varit hemma. När vi har gjort saker har korta vilor räckt för att orka resten av dagen. Ett par kortare svackor på några dagar vardera har varit tuffa, men inte i närheten av hur mina tidigare svackor varit. Huvudvärken har bara kommit enstaka dagar under sommaren men nu har den varit på besök varje dag de senaste tio dagarna. Ska ringa sjukgymnasten och boka tid för mer akupunktur eftersom jag tror att det var den som gjorde att huvudvärken släppte i början av sommaren. Så på det stora hela, den bästa sommaren av de fem senaste. Det räcker för mig just nu. Jag är tacksam för att det går framåt.

 

Träffade en vän häromdagen. Hon undrade om jag hade slutat blogga. Men nej, det har jag inte. Jag har bara inte haft lust. Jag brukar inte ha lust att skriva något när min familj är hemma. Jag tappar liksom fokus när dom finns omkring mig. Så jag tog en liten bloggsemester på några veckor. La all min energi på att göra det som dök upp för dagen. Sola lite, äta något gott. Städa lite, dricka något gott. Promenera en stund, läsa en bok eller en tidning. Vara där min familj var. Måla lite, fixa i trädgården. Husvagnssemestern med goda vänner blev kortare än vanligt, men den blev av och det var en avkopplande och skön semester i Rättvik. En konsert i Göteborg i början av sommaren som var fantastisk men som gav mig några tuffa återhämtningsdagar blev det också. Men det var det verkligen värt. Att se Coldplay med familjen var en stor upplevelse som jag kommer att minnas länge.  Alltså, inga stora projekt och inga längre resor utan mest hemmatid. Tidiga kvällar och sovmorgnar hela sommaren. Återhämtning.

 

 Ett av mina syften med att skriva är att skriva av mig när det är för jobbigt och jag behöver kanalisera svåra känslor som ångest och nedstämdhet. Att jag inte känt behov av att skriva i sommar ser jag som ett gott tecken. Det tyder på bättre psykiskt mående. Ett annat syfte med mitt skrivande är att jag helt enkelt tycker om att skriva och texterna kan bara rinna ur mig när det vill sig väl. Om andra blir hjälpta av mitt skrivande ibland är det en bonus som visst kan vara en drivkraft till att producera en text, men jag har bestämt mig för att skrivandet ska ske på mina villkor och inte får bli ett måste eller en stress. Jag skriver när jag vill helt enkelt. Och det har jag inte velat under sommaren. Men nu vill jag. För jag har något spännande att berätta. Fortsättning följer i nästa inlägg.

Ta hand om er!

 

 



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

frkenduktig.blogg.se

Fröken Duktig - Vägen tillbaka från utmattningssyndrom och depression

RSS 2.0