En hel arbetsvecka avklarad - Yes!

Smygstartade mitt nya jobb på vuxenutbildningen med en kortvecka och därmed blev föregående vecka min första hela arbetsvecka. Från måndag till fredag. På halvtid. Varje dag. Det är många timmar för mig som arbetstränade på 25% i våras och dessförinnan var hemma på heltid. I fyra år...
 
På det stora hela har det gått riktigt bra. Det har inte varit några problem att komma iväg till jobbet eller att köra bil dit, men  däremot att köra hem har varit lite jobbigt. Då är jag trött och ofokuserad. Det har heller inte varit några problem med det sociala på arbetsplatsen. Visst, ibland pratas det mycket omkring mig men jag går undan lite om jag måste. Jag tror inte att någon har märkt av det faktiskt. Det som har varit svårt är att det är så infernaliskt många nya ansikten att hålla reda på. Vad heter alla dessa nya människor? Har jag hälsat? Har jag presenterat mig? Säkrast att göra det (igen?) på fall att jag inte gjort det redan... Några möten har också blivit långa och då märker jag tydligt att det går en gräns när hjärntröttheten börjar göra sig gällande. När det blir svårare att ta in information och hålla tråden i lyssnandet. Men det funkar.
 
Jag har hittills fått gott om tid att läsa in mig på nya verksamhetsplaner, styrdokument, policys och sånt. Jag har börjat sätta mig in i nya datassystem, som självklart inte råkar vara samma datasystem som jag arbetat i tidigare. Det är lite knivigt men det ska nog gå bra och arbetskamraterna är mycket trevliga och hjälpsamma.
 
En dag förra veckan hittade jag inte bilnyckeln när jag skulle åka hem. Jag letade i väskan tio gånger, på och under skrivbordet, på toa och till och med i kylskåpet. (Ni som har samma åkomma som jag vet att det är helt relevanta ställen att leta på...) Men nej, nyckeln var borta. Arbetskamrater hjälpte till, men icke. Till och med rektorn hjälpte till, utan resultat. Slutligen låste hon upp någons kontor, eftersom vederbörande hade gått hem för dagen. Och där låg den. Någon hade hittat den och lämnat in den under dagen. Så nu vet dom hur vimsig jag kan vara ibland. Det gick inte att mörka det en kvart ens...
 
Idag, måndag, har jag träffat elever för första gången. Det var riktigt roligt. Det här med att undervisa på vuxenutbildningen verkar vara något helt annat än det jag är van vid. Och jag är glad att jag får den här möjligheten så att jag kan börja om från början eller vad man ska säga. Tänka om, tänka nytt. Som tur är har försäkringskassan beviljat halv sjukpenning i tre månader så det flyter på på den fronten också. Så på det stora hela känns allt bra. Visst, huvudvärk och alla de andra symptomen, men de är inte så starka. Fullt hanterbara. Jag har inte varit helt slut efter varje pass och under helgen har jag varit vaken en stund på kvällen till och med. Promenerat, städat lite och grillat korv med familjen. Det är ett gott tecken. Hjärnan kokar lite ibland av alla nya intryck men vila hjälper och jag känner mig relativt glad och det är det allra viktigaste.
 
Så jag kör vidare. Och försöker bringa ordning i min stökiga hjärna genom att vara strategisk och lite fyrkantig. Planera, strukturera, utföra, checka av, vila. Planera, strukturera, utföra, checka av, vila. Ett nytt sätt att leva randigt men med lite fler färger än tidigare. Jag följer planen och tar ett steg i taget.
 
Ta hand om er!
Lotta
2017-08-28 @ 20:45:06

Bra jobbat! Känn dig nöjd och stolt över dig själv och försök inte överprestera!

bylittlenea.blogg.se
2017-08-29 @ 16:38:44
URL: http://bylittlenea.blogg.se/

"Randigt med fler färger" underbart! Så himla fin läsning! Jag är otroligt glad för din skull ❤️❤️❤️

Svar: Tack!❤
Fröken Duktig

Susanne 😻
2017-08-29 @ 17:01:42

👍🏻👍🏻👍🏻 😻

Anonym
2017-08-29 @ 17:13:55

Så härligt att läsa! Som du verkligen förtjänar denna framgång! :) Tänk nu på att lyssna och känna på kroppen och själens signaler och vila i tid så du inte överanstränger dig... Jag jobbar fortfarande med att balansera energi/jobb/återhämtning fast jag numera jobbar heltid och det var några år sen jag kom tillbaka till jobb på deltid... You go girl!! :))

Svar: Tack!❤ Jag ska försöka. Du med!
Fröken Duktig

Anchag
2017-10-14 @ 16:44:13
URL: http://finest.se/anchag/

Så spännande att hitta till din blogg! Jag har precis fått diagnosen utmattningssyndrom och fick för mig att starta en blogg för att jag kände mig lite ensam i det här - men en snabb sökning på nätet visar ju att det finns massor av andra som är som jag. Men just din blogg talade till mig, med ett namn som kunde vara mitt, och ett yrkesliv som är mitt! Det är många lärare som söker för stressproblematik, sa de till mig på vårdcentralen i veckan. Jag önskar dig varmt lycka till och tackar för igenkänningsfaktorn!




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

frkenduktig.blogg.se

Fröken Duktig - Vägen tillbaka från utmattningssyndrom och depression

RSS 2.0