Mål för att bli frisk - mål för att kunna arbeta igen

Mindre en ett år efter att jag blev sjuk i utmattningssyndrom och depression skrev jag, under stresshanteringskursen på kommunhälsan, ner mina mål för framtiden. Mål som skulle hjälpa mig att bli frisk såväl som att undvika att bli sjuk igen. Jag måste säga att det var relevanta mål jag lyckades få ner på papper då. De gäller nämligen fortfarande tre år senare. Dom två första punkterna tycker jag väl att jag klarar av att leva upp till de flesta dagar.

 

Jag känner ofta efter och säger sen ja eller nej utifrån dagsform. Men, jag har fortfarande svårigheter att blåsa av saker som jag har planerat fast jag känner varningssignalerna. Ganska ofta bara "gör" jag bara för att jag hade sagt att jag skulle fast jag borde avstå. Jag tycker att det känns jobbigt att ta kontakt och ställa in saker och jag känner att jag "borde" uträtta saker. Jag känner mig fortfarande lite dum eftersom andra inte ser på mig att varningssignalerna kommer. Som vanligt vore det lättare om det syntes när man mår sämre och när man mår så dåligt att det faktiskt syns, då mår man VERKLIGEN dåligt.

 

Att träna utifrån dagsform är jag väl hyfsat bra på. I och för sig kanske promenader inte räknas som träning men det är i alla fall det min träning består av som det ser ut nu. Ibland blir det fel här med och jag går för långt eller för fort så att jag får svårt att orka hela vägen hem igen. Men jag tar ju inte en långpromenad eller försöker gå skitfort när jag känner innan att det inte kommer att bli bra. Den insikten har jag ju i alla fall nu.

 

Sen kommer vi till det här med att ändra förhållningssätt när det är stressigt runtomkring. Jag har ju skrivit ett helt gäng med punkter under den för att förtydliga för mig själv vad jag menar med ett förändrat förhållningssätt och de flesta av de här punkterna fungerar hyfsat för mig här hemma. Men nu är det dags att försöka att uppfylla dom här målen på en arbetsplats också.

 

Jag påbörjade min arbetsträning på en skola i måndags och nu ska jag alltså försöka att nöja mig, stanna nedvarvad, ta paus, prioritera, be om hjälp, låta saker ta den tid de tar och göra en sak i taget i arbetsmiljö. Det är inte riktigt samma sak som att göra det hemma när man är ensam hela dagarna och sedan är en familj på fyra varav minst två av dem nästan aldrig är hemma. Det blir en utmaning som jag vet att jag måste klara för att kunna komma tillbaka till arbete. Jag inser också att jag måste bli bättre på att lyssna på kroppens varningssignaler och sedan göra en åtgärd för att få bort dom. För jag känner alltid signalerna. Det är bara det att jag har en förmåga att skita i dom ibland. Fortfarande. Det är inte bra, det vet jag och jag ska måste sluta att göra så, för jag vill verkligen att arbetsträningen ska fungera. Jag har hittills varit i klass en enda lektion och det kändes tufft att kliva in i lektionssalen, men det var roligt. Det gick bra i stunden. Jag var glad efteråt. Så nu jäklar får jag skärpa mig. Inte skärpa mig genom att samla ihop mig och bita ihop och bara köra som jag gjorde när jag blev sjuk, utan skärpa mig genom att lyssna och åtgärda.

 

Har ni målsättningar som ni jobbar mot? Hur ser dom ut? Är ni bra på att lyssna på signalerna? Att åtgärda dom? Eller gör ni som jag ibland. "Jag hör er och jag känner er, men jag ska bara..."?

 

 

 
Ta hand om er!
Anonym
2017-04-12 @ 21:12:18

Det är ju ett av det svåraste som finns, att lyssna på kroppen och stanna i tid... Men man lär sig och blir bättre och bättre med åren. Du har ju som du skrev i ett tidigare inlägg alltid varit "lillgammal", en lyssnare och den som tar hand om alla. Jag kom precis på när jag läste detta att du kunde ju mitt personnr innan jag själv kom ihåg det så du fick alltid komma ihåg det åt mig😄
Och även om det är en kul tanke så krävs det ju mycket energi att hålla ordning på alla och jag kan tänka mig att det är jobbigt i skolvärlden. Men allt går!♥️
Ta hand om dig♥️
Kram Helena

Svar: Jag kan fortfarande ditt personnummer. :)
Tack för ditt stöd och dina peppande ord. de betyder mycket. Kram!
Fröken Duktig

Anonym
2017-04-16 @ 19:35:02

Hej igen! Jag lämnade en kommentar för några månader sedan. Jag tycker att många av de symptom du har påminner om min frus symptom och vi är rätt säkra på att det är ME/CFS. Hon går nu en webkurs som heter Gupta Amygdala Retraining. Den innehåller mycket meditation och NLP och hon tycker att det hjälper henne. Du får gärna emaila mig på anders@skonberga.se om du vill ha mera info.

Svar: Hej!Ja jag minns din tidigare kommentar. Du har kanske rätt, kanske inte. Jag mår ju bättre nu även om det är svårt att tåla belastning och återhämtningstiden blir relativt lång. Jag har ju ägnat mycket tid och tankeverksamhet åt alla möjliga tänkbara diagnoser, inklusive ME, som jag skulle kunna ha. Nu har jag bestämt att lägga alla såna tankar bakom åt sidan en tid. Släppa allt sånt. Om jag har samma problem kvar till hösten ska jag plocka fram tankarna igen och se om det finns något man kan göra. Inga läkare vill ens ta i diagnosen ME och jag tror ju ändå lite mindre på den nu eftersom jag faktiskt har förbättrats lite. Tack för din omtanke!
Fröken Duktig

Linda
2017-04-18 @ 19:40:16

Kan du ha perioder då du blivit sämre? T.ex. Plötsligt inte kunna göra sånt som gick bra innan? Har alltid kunna titta på tv i min utmattning, men nu klarar jag inte rörelserna så bra. Är rädd att jag blivit sämre.

Svar: O ja! Väldigt ofta sämre perioder varvat med bättre. Många gånger har jag blivit så dålig att jag tror att jag backat tillbaka helt. Det går framåt och bakåt hela tiden. Hoppas att du får må bättre snart.
Fröken Duktig

Helena
2017-05-15 @ 15:32:15
URL: http://livetuppochnerblog.wordpress.com

Det tog tid att börja lyssna på kroppen, men nu gör jag det varje dag :), det är jätteviktigt för att komma vidare tror jag. Känner min kropp väldigt väl nu för tiden så det är skönt, men det kommer små svackor ibland :), framför allt om jag umgås mycket med folk som jag ofta gör nu för tiden, då kommer hjärntröttheten som ett brev på posten. Då brukar jag bara stänga ner allt, Tv, och all media överlag en eftermiddag, kväll sen blir jag oftast piggare igen. Träningen på gymmet tar jag en till två dagar i veckan men orkar jag inte så skiter jag i det. Kör inte över kroppen något mer nu utan lyssnar varje dag vad som fungerar :). Promenader är en utmärkt träning tycker jag :), det är ju sånt man får börja med när man orkar :). Kram

Svar: Så bra att du har börjat lära dig hur du funkar! Kram
Fröken Duktig




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

frkenduktig.blogg.se

Fröken Duktig - Vägen tillbaka från utmattningssyndrom och depression

RSS 2.0