Hänt i veckan

Likheter mellan sopkorg och tvättkorg? Någon?

Jag är helt klart förvirrad. Så fort jag ska ska nånstans, är lite trött (-are än vanligt) eller ska skynda mig minsta lilla kommer stresspåslaget. Då kan mycket gå fel ska ni veta. Jag gör knäppa saker. Jag vet att det kunde hända som frisk också. Men inte hela tiden...

Döm om min förvåning när jag kom hem från firandet av min pappa och skulle slänga en sak i sopkorgen. Och vad låg överst? Jo, mina skitiga underkläder. Dom som jag skulle slänga i tvätten när jag hade duschat, innan vi skulle iväg och äta middag med pappa. Jag minns inte att jag slängt dom där, men någon annan lär ju inte ha gjort det. Tur jag upptäckte det innan soporna hamnade i ute soptunnan. Blir så dyrt med nya BH:ar annars. Om det blir en vana menar jag...


Här då? Ser ni skillnad mellan nyckel till hus och nyckel till bil?
 
Tydligen framgår inte skillnaden helt solklart för mig då jag häromdagen stod länge framför ytterdörren och tryckte upprepade gånger på knappen på bilnyckeln. Inget hände. Ingen ytterdörr öppnades. Jag viftade med bilnyckeln och liksom höll upp den framför dörren, samtidigt som jag tryckte hårt på knappen. Igen, igen och igen. Så där som man brukar göra mot bilen ni vet. Det tog en stund innan jag insåg mitt misstag och plockade fram den rätta nyckeln och tog mig in i huset på så sätt. Så som man ska. Förvirringen vet inga gränser verkar det som. Tur man kan skratta åt skiten och känna att man kan bjuda på det. Annars skulle man väl bli tokig.

En vän till mig ropade häromdagen till sina barn att hon bara skulle gå ut och röka trots att hon aldrig rökt i hela sitt liv. Vad hon menade var att hon skulle gå ut med soporna.Gissa om hon har/har haft samma diagnos som mig?
 
Det är faktiskt helt sjukt vad den här sjukdomen gör med oss. Det är som att hjärnan liksom kopplar ihop saker fel. Slänga tvätten i soporna. Bilnyckel eller husnyckel.? Disken i tvättmaskinen. Same, same but different liksom.
 
Och så är det ju det här med minnet. Det där jäkla skitminnet. Som inte fungerar som det ska.
"Mamma, vad ska vi äta?"
Jag tänker en stund, tittar på påsen med strips och läser innantill innan jag svarar "Strips blir det."
"Mer då?"
Jag tänker igen och säger "Ja men jag vet inte. Jag minns inte vad det heter." Jag öppnar kylskåpet och läser innantill igen och svarar "Kebab. Och sallad..."
 
Minnet suger så in i helskotta. Ibland kan man skratta åt det och ibland blir man faktiskt lite ledsen. Eftersom man inser hur handikappande det kan vara att inte minnas. Speciellt när man ska ut i arbete igen. Eftersom man inte vet om det kommer att bli bättre. Att det enligt forskning handlar om hjärnskador. Att man faktiskt inte har kunnat påvisa att dom ska läka helt och hållet. Men det där med bilnyckeln var ganska kul ändå. När jag tänker på hur jag måste ha sett ut där jag stod framför ytterdörren, med bilnyckeln i högsta hugg. Då måste jag faktiskt skratta.
 
Hur går det för er andra? Gör ni också så här knäppa grejer? För inte kan det väl bara vara jag?
 
Ta hand om er och tänk på att, hur konstiga saker ni än gör, så är ni inte ensamma. Verkligen inte...
Kram
Anonym
2016-09-02 @ 22:49:12

Jag la upp en fin portion mat på tallriken åt mig häromdagen. Satte mig vid matbordet och dumstirrade framför mig. Fattade noll och ingenting. Förvirrad reste jag mi, och bredvid spisen, på köksbänken stod tallriken med maten kvar. Fattar inte, hur kan det bli så dumt, hela tiden?

Svar: Så himla konstigt. Men vanligt bland oss...
Fröken Duktig

Christine
2016-09-02 @ 23:37:40

Ja konstiga saker görs mest hela tiden. Minns särskilt den gången då jag tog på min lilla kille två tröjor... Ja alltså både hans och storasysters... Tur var var storasyster klok nog att rätta mamma kring hur tokigt det var... Märkligt att hjärna liksom inte koppla att nu blev det tokigt.

Svar: Hahaha! Ja eller som när jag lämnade en unge på dagis i pyamas för många år sedan. Märkte det inte förrän jag hämtade honom. Personalen ville inte säga något eftersom dom tyckte jag verkade lite stressad...
Fröken Duktig

Emmy
2016-09-03 @ 12:32:03

Haha, det där med bilnyckeln har jag också gjort. Så himla kul beskrivet när en liksom trycker lite hårdare och det ändå inte funkar. Precis som du säger är det både roligt och sorgligt. Jag får ångest när det händer.

I vardagen tycker jag att det är märkbart precis hela tiden egentligen; jag måste tänka vad jag ska göra, precis varje steg. "Nu ska jag ställa mig upp (här glömmer jag ofta varför), gå ut i köket, ta fran en tallrik, först hälla flingor och sedan mjölken". Sånt som normalt går per automatik. Det är väl det som tar så mycket energi.

Anonym
2016-09-03 @ 12:37:13

Jag gjorde en macka häromdagen. Delade en fralla mitt itu men en hel ostskiva på osten rymdes inte delade då osten och lade den brevid varandra på halvmackan där osten rymdes precis å stod länge å titta på mackan å funderade hur i hela friden osten nu på mackan kunde rymmas. Hehe sen gick jag till förskolan och upptäckte inte föränn jag var framme vid grinden att jag burit med mig soppåsen som skulle slängas utan för dörren hemma. Galet under när hjärnan blir bra. Står ut med knäppa saker men tröttheten håller på krossa mig. Oroar mig konstant för hur min trötthet å orkeslöshet ska påverka mitt barn. Själv vuxit upp med en utbränd mamma så vet sorgen och frustrationen som kan skapas. Jag struntar fullständigt om jag blir frisk för min egen skull allt jag bryr mig om är att jag vill finnas för min son resten av livet, men hur ska jag orka. Känns så kravfyllt att va mamma. Bara hålla ögonen öppna gör mig trött. Tacksam är jag över en sambo som orkar det mesta. Han är med sonen på leklandet där jag aldrig skulle kunna vara medans jag samlar energi att kunna sitta med i soffan ikväll och ha myskväll. Vill så gärna vara en närvarande mamma som gör så gott hon kan, men hur länge ska man orka kämpa mot trötten?! Har testat allt och mer därtill men känner att inget hjälper hoppas på forskning kan finna botemedel i framtiden så våra hjärnor blir friska. Styrke kram till alla andra där ute som lider av hjärntrötthet.

Mia
2016-09-03 @ 18:11:19

Konstant och hela tiden. Min virriga mamma på 76 år är ett under av klarhet i jämförelse vissa dagar... Väntar bara på att göra något farligt tok. Har två ggr satt vattenkokaren (av plast) på spisen. Gått och gjort något annat och senare kommit på att jag inte hört den koka. Som tur är har jag även glömt att slå på spisplattan. Fast mest gör jag saker som öppnar skåp och inte minns vad jag ska ta ut. Eller inte minns vad jag redan hällt i mat/kaksmet. Det här med att glömma vad jag ska äta eller har ätit har jag iaf löst. Jag skriver matsedel för 5 dagar i taget och så håller jag mig till den. Känns som det avlastar en hel del...

Anonym
2016-09-04 @ 16:13:30

Innan jag blev sjukskriven försökte jag dagligen använda jobbets inpasseringskort för att åka buss med och tvärtom. Då tyckte jag det var jättejobbigt men idag kan jag se det komiska i det. Jag mindes aldrig min kollegas sons namn och det blev en sport att nämna honom utan att säga hans namn (vi lunchade ihop dagligen och pratade en hel del om bland annat honom). Som någon tidigare skrev, det tar mycket energi dagligen just till att minnas vad jag ska göra efter att jag ställt sig upp, vad lovade jag sonen igår?, vad sa dottern att hennes nya mentor hette alldeles nyss?...osv...

Svar: Vi får försöka skratta åt eländet...
Fröken Duktig

Sara
2016-09-05 @ 08:58:25
URL: http://utbrandheten.blogg.se

Jag försöker skratta åt det och har en liten lista över de allra knäppaste sakerna jag gjort. En av mina lägsta stunder är när jag kallade min dotter för ett annat namn (inget jag skrattade åt). En gång stod jag vid frysdisken på affären och förklarade för min sambo att jag inte mindes vad vi behövde för varor eftersom jag kände mig så utfryst. Sen dess har familjen kallat mig för utfrysta mamman och ibland frozen, efter yngstas favvofilm.

Svar: Hahahaha! Utfrysta mamman... Ja man säger lite fel ibland.
Fröken Duktig

bylittlenea.blogg.se
2016-09-06 @ 11:32:24
URL: http://bylittlenea.blogg.se/

Jodå, det händer mig med! Förut skrämde det mig väldigt mycket men nu vet jag vad det beror på och ser det som ett tecken på att jag behöver en paus. En stund för mig själv, en promenad, lite meditation eller några djupa andetag kan hjälpa till. Men det händer titt som tätt. Har stått och stirrat på mina fötter osäker på om det verkligen är skor jag har på mig, tappar ord eller blandar ihop dem, fyller tvättmaskin och går ifrån utan att starta, minns inte om jag tvättat håret när jag kliver ur duschen osv. Det där med bilnyckeln har jag oxå gjort. Hahaha :))

Svar: Då pausar vi när sånt här händer från och med nu. Eller hur. :)
Fröken Duktig

Anonym
2016-09-07 @ 22:49:00

Lyssna på Sveriges Radio P1, Kropp & Själ om utmattningssyndrom

Svar: Tack!
Fröken Duktig

ensekundtusentankar.blogg.se
2016-09-08 @ 12:43:35
URL: http://ensekundtusentankar.blogg.se/

Precis så är det! Det är som att hjärnan och munnen inte är synkade alls. Hemskt att ha så dåligt minne, speciellt vart man lagt saker.

Svar: Man letar och letar...
Fröken Duktig

Anonym
2016-09-09 @ 09:36:08

Kan sitta med besticken i händerna och inte komma på med vilken hand jag brukar äta

Svar: så mycket tok...
Fröken Duktig

Anonym
2016-09-10 @ 15:00:16

Tankspridda kan vi alla vara lite till mans, det är inget konstigt med det. Oftast beror det på att man tänker på allt annat utom det man för stunden ska göra. Jag själv märker att jag blir mer tankspridd av all information som man så nyfiket måste ta till sig då man alltid har tillgång till internet, frågan är om man inte borde vara mer restriktiv och sålla bort det som inte är viktigt o nödvändigt så att hjärnsignalerna får gå ner i varv och återhämta sig?!
Kram

Svar: Jo, men jag tror att utmattningssyndromets tankspriddhet mer är en fråga om minnessvårigheter och svårigheter att hålla fokus pga av överbelastad (skadad) hjärna.
När jag skulle hjälpa min son att skriva in sig på körskolan försökte jag fokusera som en tok, men belv ändå tvundgen att fråga om samma fråga tre gånger på bara några minuter. Jag mindes inte ens om jag hade frågat om saken när jag tydligen frågat två gånger. Man skäms ihjäl när man inte har koll på saker och inte minns att man pratat med folk om viktiga saker bara dagen innan. Det är inte vanlig tankspriddhet. Det är något mer... Men jag tror att du har rätt i att internet på många sätt är negativt för oss då intrycken blir för många.
Kram
Fröken Duktig

Anonym
2016-09-11 @ 12:05:20

Jag är inte tankspridd. Det är helt blankt i hjärnan när man skulle behöva den.

Svar: Eller hur. Det är inte vanlig tankspriddhet. Det hade man ju innan sjukdomen också. Det här är något annat...
Fröken Duktig

Katarina
2016-09-19 @ 10:59:24

Hej.
Känner igen mig i det du skriver, jag har varit hemma i snart ett år för utmattningssyndrom och blir ständigt påmind om hur trött min hjärna är. En del saker kan jag skratta åt andra gör mig ledsen. Här är i alla fall två händelser som jag valt att skratta lite åt:
I somras köpte jag jordgubbar i ett självbetjäningsstånd, när jag betalat tog jag fram min bilnyckel och försökte låsa den vidöppna bodsdörren.
Häromveckan var jag med när min systerson flyttade, han hade lite kompisar hos sig och jag frågade vart TVn skulle vara och han svarade, efter 1 minut så frågade jag exakt samma fråga igen. Den häpna reaktionen kompisarna gav förklarade allt! Jag har guldfiskminne!
Det blir mycket tokigt när hjärnan är överbelastad.
Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter, de är till stort stöd.

Svar: Men exakt... Man frågar om hela tiden... Tack själv för att du läser och för att du delar med dig till mig. Det betyder mycket för mig!
Fröken Duktig




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

frkenduktig.blogg.se

Fröken Duktig - Vägen tillbaka från utmattningssyndrom och depression

RSS 2.0