Motion och arbete som rehabilitering vid utmattningssyndrom och depression - NOT!

 


Igår var första gången jag orkade mig ut på en riktig promenad på fem veckor. Svackan har varit riktigt ihållande och de dagar som känts lite bättre har varit väldigt få. Jag har verkligen inte ens orkat gå en kort sväng. Jag har fått lite hopp om bättring vissa dagar och så swosch ner i gropen igen. Man tänker att "Men nu då? Nää, inte den här gången heller" liksom. Men nu, peppar, peppar tror jag att jag har en bättre period på gång på riktigt faktiskt. Nu har det känts bättre tre dagar i rad och jag har orkat göra flera saker efter varandra utan att däcka. Det var riktigt länge sedan. Humöret är också lite bättre och jag har orkat samtala med folk lite bättre.
 
Som ni vet så finns det ju läkare som säger att man ska motionera när man har utmattningssyndrom. Alltså träna på riktigt. Framförallt hävdas det ju att träning är bra för att mota bort depressioner. Och då helst tuff träning, som intervaller och sånt. Ibland kan jag tänka att dom som hävdar det har nog inte haft ett rejält utmattningssyndrom och har troligtvis inte heller relevant kunskap om sjukdomen i praktisk mening. Teori och praktik är ju som bekant inte riktigt samma sak... Alltså, är man riktigt utmattad orkar man ju knappt duscha. När man ändå har tagit sig in i duschen orkar man inte kliva ur för då måste man orka klä på sig och så vidare. Då är min uppfattning att motion känns som ett hån. Då kan man på sin höjd, med mycket stor ansträngning ta en promenad till brevlådan. That´s it! Samma gäller vid en riktigt djup depression. Man orkar knappt kliva upp ur sängen då. Kroppen väger bly och varje steg blir en kamp. Då känns intervaller lite overkill. Om man uttrycker det hela milt.
 
Jag skulle vilja att man undersökte vad som kan hjälpa för att tillfriskna från utmattningssyndrom och depression hos dom som är allra svårast sjuka. Dom som faktiskt inte KAN motionera. Man pratar om motion och rehabilitering tillbaka till arbetet. Att det skulle vara mest effektivt. Men det förutsätter ju att man orkar göra sig iordning för att åka till jobbet. Att man klarar att ta sig till arbetsplatsen på något sätt. Att man faktiskt orkar röra på sig utan att känna sig svimfärdig och yr som om blodsockret vore obefintligt. Och att man inte bryter ihop mest hela tiden. Så fram för forskning för att hjälpa dom som inget orkar och klarar. Vi är så många och ibland undrar jag om det ska behöva ta åratal för oss att må lite bättre? Att till slut bli friska? Sen motsätter jag mig absolut inte motion och arbete. För dom som orkar och märker att dom blir friskare av det. 
Eva Svärd
2016-11-04 @ 11:27:14
URL: http://www.evasvard.com

Så härligt att läsa rader från dig igen! Gott att det kanske kan ha vänt lite.
De som hävdar att personer med utmattningssyndrom ska motionera och då pulshöjande har nog läst all fakta fel! Höjd puls är lika med att sätta kroppen i stress, galet.
Både min läkare och psykolog säger att jag inte får eller iaf tidigare fått göra aktiviteter som varit pulshöjande. Min psykolog har egen erfarenhet och säger till och med att han kan förstå att det kan vara svårt att ta sig ut på en promenad.
Som svar på en av dina sista frågor "ska det behöva ta åratal för oss att må lite bättre?" Ja, vet du jag tror det. Är man så sjuk som vi som verkligen inte kunnat göra något under första året än bara ligga, gråta och ha ångest. Ja, jag tror att för oss tar det extremt lång tid. Nu när jag börjar närma mig tre år som sjukskriven börjar jag få hopp på riktigt OCH då stoppar min psykolog mig och säger "Lugnt! Vi tar det här väldigt lugnt!" Är så tacksam för den hjälp jag får. Tacksam för läkare, psykolog och mina fantastiska anhöriga, framför allt man och barn. Idag på min blogg skriver jag om 7 råd till anhöriga till oss som kämpar med utmattningssyndrom/utmattningsdepression. Önskar dig en fortsatt fin dag! KRAM

Svar: Tack vad roligt att du känner så!
Tänker som du. Märker ju att jag får hjärtklappning och oregelbundna slag också när jag anstränger mig. Plus att det blir svacka efteråt. Bra läkare och psykolog!
Fröken Duktig

Lotta
2016-11-04 @ 12:51:31

Skönt att höra från dig igen! Man blir lite orolig när det är tyst, man har ju haft sina egna perioder av tysthet... Jag funderar också på det där med motion. Alla (som ska hjälpa en bli frisk) tycker att man ska motionera, varje dag, och då gör jag som de säger, även om jag känner att det är väldigt jobbigt och funderar på om det verkligen är rätt. Ena stunden ska man lyssna på kroppen, nästa ska man gå emot det som kroppen säger är fel? Det är så mycket i det här som är motsägelsefullt och osäkert om det är rätt. Har skrivit det flera gånger, vad ska man göra, vad ska man inte göra o s v. Sen finns ju oron att om man inte gör som de säger så vet man inte vad som händer med ens ersättning?! mycket att tänka på... vilket man inte behöver..

Svar: Joo, jag förstår det...
Håller med. Vi har ju blivit sjuka för att vi har gått emot kroppens signaler. Jag gjorde det även gällande träning, inte bara jobb. Alltså jag tränade hårt och blev ändå sjuk så jag tror inte att träning är medicinen, då borde jag ha hållit mig frisk... Jag försöker ju öva på att lyssna på vad kroppen behöver nu. Tycker att du ska göra detsamma.
Fröken Duktig

Anonym
2016-11-04 @ 15:02:06

Känner själv att pressen att jag borde motionera är tröttande. Har ju dåligt samvete ändå för att jag ligger hemma och inget gör förrutom småsaker. Har alltid tävlat mot mig själv i motionssammanhang att jag nästan är rädd för träning nu. En stegräknare triggar mig direkt. Ångest för att röra sig och ångest för att inte. Hur gör man? Min läkare säger lugna skogspromenader. Får se hur det går

Svar: Precis! Jag har också alltid tävlat med mig själv. Det är nästan lite sjukligt för precis som du säger triggas man av minsta lilla. Jag har lagt ner alla stegräknarem runkeeper och allt sånt för flera år sedan men håller ändå på och typ försöker bräcka mig själv genom att gå lite längre idag än igår. Hinna lite längre på kortare tid osv. Så himla knäppt. Jag måste liksom medvetet undvika att kolla på klockan innan jag går för att inte jämföra med tidigare promenader.
Det låter som en bra läkare. Lycka till!
Fröken Duktig

Mia
2016-11-04 @ 15:50:20

Klokt skrivet och skönt du är lite på g igen! Motion, även lätt lätt qigong och knä rehab hemma har jag lagt ner. Blir så vansinnigt dålig. Nu bara promenad 1-2 km i snigelfart och inte ens varje dag (ska jag handla orkar jag inte gå tex).

Svar: Så bra att du har lärt dig vad som gör sig sämre. Det är nog den vägen vi måste gå tror jag. Jag har promenerat "på riktigt" några dagar i rad nu och är sjukt lättad över att orka lite igen. Nu gäller det att hålla balansen igen. Jag är lite som du också, att har man någon annan större aktivitet så blir det ingen promenad den dagen. Då blir man för trött igen...
Fröken Duktig

Anonym
2016-11-04 @ 18:05:47

Instämmer till punkt och pricka

Helena
2016-11-04 @ 20:35:16
URL: http://livetuppochnerblog.wordpress.com

Härligt att du äntligen börjar må lite bättre :) det är inte roligt med dessa tunga perioder, har precis haft en sån jag med. Det här med träning är nog egentligen ingen bra ide, har ju gått på rehab 7 månader nu och fått gå på gymmet 2 dagar i veckan, det var oerhört jobbigt i början, hade inte mycket ork till nånting, men efter ett tag så visst, blev lite bättre, men sen åter igen sämre och sämre, min man tror också det beror på träningen. I måndags var jag gråtfärdig och helt galet slut redan när jag kom dit, skulle prata med sjukgymnasten om hur jag kände, men hon var ledig, så tog mig in där och gjorde mina övningar ändå, inte alla denna gång, fick minska ner rätt kraftigt. I onsdags var det dags igen då förklarade jag att jag mådde skit, var helt orkeslös och hon förstod och vi kom överens om att bara göra väldigt lätta övningar, det gick bättre men var fortfarande väldigt trött när jag gick därifrån. Det är mycket bättre att gå sina promenader när man orkar och kan. Jag kommer ut varje dag flera gånger tack vare hunden. Går mycket i skogen och mår kanonbra av det. I min kropp och värd känns inte denna träning riktigt bra, men nu har jag fått minska rejält och det känns skönt, dom ser väl nu att det inte håller, då min kropp lägger av. Denna rehab är snart över då får jag ta över detta med träning själv och det kommer gå i min egen takt. Älskar ju vanligt vis träning i alla former, men med en utmattad kropp så blir det lite fel med för hård träning. Ta hand om dig nu och gör det du orkar :), hoppas du fortsätter må bra nu, stor kram.

Svar: Jag tycker att det verkar vara ganska talande, det faktum att du faktiskt har gjort precis som dom sagt i SJU MÅNADER. Tränat över din förmåga. Och du har inte blivit bättre utan snarare sämre. Det säger ju en del om de råd vi får av sjukvården. Ja, dom här skitperioderna. Men nu är vi uppe ur gropen för den här gången och nu hoppas vi som vanligt att det var sista gången vi föll så där hårt...
Kram
Fröken Duktig

bylittlenea.blogg.se
2016-11-06 @ 18:05:58
URL: http://bylittlenea.blogg.se/

Jag är helt med dig där. Det finns alldeles för lite kunskap om vad som verkligen, verkligen hjälper både på kort och lång sikt. Har också råkat ut för krav på att träna, skaffa gymkort och delta i gruppträning. Jag vill jättegärna ha det som en möjlighet i min vardag, men jag är verkligen inte där än. Mer forskning behövs och större kunskap behövs. Jag hoppas att din bra period håller i sig. Jag tror och hoppas att jag, precis som du, är på väg att kravla mig upp från en rätt tung period. Kram

Svar: Vi måste bli bättre på att göra det som känns bra tror jag. Men man vill ju så gärna att professionen ska veta hur man blir frisk och så ska man göra som dom säger och så blir det bra. Men det verkar inte funka så. Hoppas du får en bra period snart. Kram
Fröken Duktig

Anonym
2016-11-09 @ 14:29:37

Tack för dina ord om träning. Alla bara hänvisar till artikeln om hur viktigt det är att springa när man mår psykiskt dåligt. Men jag orkar inte! Jag klarar inte av det. Jag sja vara glad om jag kommer ut på en promenad.

Svar: Jag tror kanske att man måste skilja på depression och utmattningssyndrom. Sen måste man tänka på graden av depression/utmattning innan man förordar träning. Eller vad tror du?
Fröken Duktig

Anonym
2016-11-10 @ 10:44:36

Ja, visst är det skillnad på hur sjuk man är. Vissa är ju bara sjuka några månader och hela tillfrisknandet går snabbare. Själv har jag haft utmattningsdepression med djup depression. Jag har varit hemma i flera år. Depressionen var så djup att jag tillslut hamnade på sjukhus. Men fast jag varit hemma så länge är det så kämpigt med motionen. Förstår att man orkar mer i livet om man har god fysisk kondition, men jag orkar inte skaffa den trots att jag försöker.

Svar: Jag hade tränat som en tok i åratal innan jag blev sjuk och var i bra form. Blev ändå akut sjuk i utmattningssyndrom och har inte kunnat träna på riktigt sen dess. Mer än tre och ett halvt år sedan nu. Tror till och med att pressen jag la på mig själv att vara i bra form och stressen det medförde att klämma in all träning i ett tight schema gjorde det hela värre...
Fröken Duktig

Helena
2016-11-20 @ 17:14:07

Jag har pratat fysisk aktivitet med min läkare på företagshälsan, eftersom han forskar på området. Det han pratat om är att hjärntröttheten avhjälps med typ 3 pass i veckan i typ 20 min på typ 75 % av maxpuls (typ, för jag kommer inte ihåg exakt).
Så som jag ser det måste man ha en kropp som tillåter en att höja pulsen. Jag har i tre omgångar, när jag mått så pass bra att kroppen signalerat att den vill jogga, försökt mig på lite lite jogg. Detta har resulterat i ett enormt bakslag i måendet, som fritt fall i tre veckor och sen så får jag börja knata upp för berget mot bättre mående igen. Så detta har jag lagt på hyllan för min del.

Svar: Möjligen, jag säger möjligen att det kan stämma om det handlar om ren hjärntrötthet. Jag har ingen aning om det. Men min erfarenhet säger precis som din att kroppen faktiskt inte orkar motionera på det sättet vid utmattningssyndrom. Kroppen är kraftlös och blir ännu mer kraftlös nä man går emot den känslan. Det kanske är annorlunda om hjärntröttheten beror på något annat än utmattningssyndrom? Vad vet jag?
Fröken Duktig

EllenBirgitta
2016-11-26 @ 11:03:46

Intressant kommentar om Helena skriver ang läkare som forskar på området och som hävdar att hjärntrötthet avhjälps med typ 3 pass i veckan av fysiska aktivitet, 20 min med 75% av maxpuls.
Jag blir rädd när någon som forskar i ämnet är så kategorisk. Vi är inga produktionsenheter med On/Off-funktion. Ingen människa är den andra lik (exkl enäggstvillingar då...). Jag har hört detta i mer officiella sammanhang och det gör mig synnerligen bedrövad. Likadant att detta är en psykisk åkomma. Jag skulle vilja hävda att utmattning av hjärnan är fysisk och inte en psykisk åkomma. Hjärnan har drabbats av överansträngning; läkning tar tid; vi är drabbade på ett sådant sätt att det är svårt att försvara sig - utan hjärnans funktion har vi alla svårt att föra vår talan och är i underläge... punkt.
Må du och alla få en dag när vi kan andas djupt, sänka axlarna och se att livet står oss bi.

Linda
2016-12-17 @ 22:04:40

Åh så skönt att äntligen få läsa om någon annan som också upplever att motion "försämrar". Min läkare säger att jag ska ta dagliga promenader, men jag blir oftast helt slut av dessa, alldeles darrig i benen och trött i huvudet av alla intryck. Om man sedan ska hämta barn på dagis så blir det för mycket på en dag. Min psykolog sa något för två veckor sedan som gjorde att jag ibland hoppade över promenaderna. Hon sa; först aktivitet sedan vila. Du kan ta en promenad men då måste du vila sedan. När jag har börjat tänka så fungerar vardagen mycket bättre. Jag struntar i promenader om jag har någon annan aktivitet den dagen och de dagar jag går ut lyssnar jag på kroppen, blir jag helt slut så går jag hem istället. Den strategin har gjort så att jag senaste veckan mått så mycket bättre. Men i magen gnager det dåliga samvetet för att jag inte motionerar som alla säger att man ska. Så skönt att läsa att det fungerar liknande för dig och andra. Hoppas att du får en fin och lugn jul!

Svar: Ja det gör sig själv lite att jobba så som du gör. När jag har aktiviteter så brukar jag inte orka gå på den där promenaden när jag kommer hem. Så oftast blir det promenad eller aktivitet. Ja det är skönt att känna igen sig i andras historier. Man blir liksom mindre ensam i eländet då. Och man känner sig inte lika onormal som man skulle gjort annars.
Fröken Duktig




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

frkenduktig.blogg.se

Fröken Duktig - Vägen tillbaka från utmattningssyndrom och depression

RSS 2.0