Att andas fritt är en lyx

 


Att andas fritt är en lyx. Det var inget man tänkte på innan sjukdomen. Det var ju en självklarhet då. Att kroppen andades in och ut utan ansträngning. Utan att man blev tvungen att hjälpa den genom att dra efter andan i tid och otid. Att sucka högt för att få tillräckligt med syre.
 
Just nu andas jag nästan helt fritt. Det kanske bara håller i sig en stund. Förmiddagarna är lättast. Fram på eftermiddagen brukar det börjas om med känsla av andnöd igen. Men den period jag är i nu är bättre än på länge. Med många stunder av att andas nästan fritt. Det är en lättnad att känna så. Att vara ångestfri stora delar av dagen. Trots allt som hänt den senaste tiden.
 
Sjukdom, bortgång och födelsedagsfirande inom familjen. Högt och lågt. Jag har varit både ledsen och glad. Jag har alltså fungerat som jag ska. Det är trots allt skönt att brottas med känslor istället för likgiltighet även om orsaken till ledsamheten är sorglig. Svårt att ta in även när gamla människor dör när man är oförberedd. Sorgligt och oväntat.Jag har suttit vid en dödsbädd på ett sjukhus och sett livet rinna ur en gammal farbror, som jag har vuxit upp med. I mitt huvud har jag spelat upp många av alla de minnen han under mina 39 år har gett mig och mina syskon. En pratglad, social och omtänksam människa som kommer att fattas oss oändligt mycket. Jag har oroat mig för min morfar som amputerat ett ben och jag hoppas att min energi ska räcka till att hälsa på honom under veckan. Jag har tackat ja och jag har tackat nej. Avböjt saker. Utan dåligt samvete. Jag har återupptagit avslappningsövningarna som inte har blivit av på länge och gör nu minst en varje dag. Jag har vilat ofta. Utan dåligt samvete. Jag har firat min svägerska och vän som fyllt 40 tillsammans med de andra tjejerna och gått hem i tid. Jag har varit på kalas (med öronproppar) och lämnat och gått hem innan det blev för jobbigt. Jag har varit på sonens hockeymatch (också med öronproppar) och gått undan en stund i pausen. Laddat om. Men mest har jag vilat på soffan, promenerat långsamt längs med en sjö, läst böcker och varit med mig själv
 
Jag har lyssnat på mina signaler sedan den positiva perioden började. Eftersom jag är så rädd att falla igen. Vill inte ner i hålet. Har varit där alldeles för mycket och fått nog av det. Men jag är rutinerad nu. Jag vet att det troligtvis kommer fler svackor. Jag ska försöka ta vara på den här perioden och om svackan kommer hoppas på att den blir lindrigare än tidigare svackor. Jag är förberedd.
 
.
 
Cecilia Hansen
2016-11-28 @ 14:55:00
URL: http://ceciliahastochnu.se/

Tänk att något så enkelt som att andas kan bli så svårt. Jag märker inte själv när jag slutar andas och då är det svårt att veta när det är dax att fokusera på andetaget. Stressar nog mest runt istället.
Hoppas du får en bra dag.

bylittlenea.blogg.se
2016-11-28 @ 19:50:21
URL: http://bylittlenea.blogg.se/

❤️❤️❤️ Mycket på samma gång! Livet liksom... Kram

Eva%20Sv%E4rd%20-%20Blogg%20om%20utmattningssyndrom
2016-11-29 @ 11:11:43
URL: http://www.evasvard.com

Kommer också på mig att hålla andan. Det är så märkligt! Kram

Svar: Alltså jag håller inte andan utan måste liksom dra efter den. Tungandad. Som om man andas bara lite och ytligt och så känner man att man måste få ner er syre i lungorna och så drar man in långt.
Fröken Duktig

Sara
2016-12-01 @ 09:10:29
URL: http://utbrandheten.blogg.se

Vad tråkigt att så många jobbiga saker har hänt. Men samtidigt blir jag så glad när jag läser om allt klokt du gör utan dåligt samvete och hur du tänker kring framtiden. Du respekterar verkligen sjukdomen och ditt tillfrisknande. Härligt. Ta hand om dig och fortsätt lyssna på kroppen! Kram

Svar: Jag har blivit så mycket bättre på det nu. Hoppas att du gör likadant för det är du värd!
Kram
Fröken Duktig

Helena
2016-12-02 @ 11:29:43
URL: http://livetuppochnerblog.wordpress.com

Härligt att du känner dig bättre :), avslappningsövningarna är så viktiga, det märks direkt på mig när jag fuskat med dom. Bra att få in rutiner på det :). Alltid tråkigt med bortgång i familjen. Stor kram till dig ♥

Svar: Ja det verkar som att man inte får fuska med avslappningen.Kram
Fröken Duktig

Anonym
2016-12-02 @ 12:26:46

Kommer direkt från neurologen. Han förklarade att pga överrörliga leder tar musklerna energi från hjärnan. Avslappning många gånger om dagen blev medicinen.

Catarina
2016-12-03 @ 13:18:38
URL: http://utmattningsbloggen.blogspot.com

Så klokt av dig att återuppta avlappningsövningarna. Svackor kommer och går och det är skönt att ha strategier när det händer. Det är det som "felat" tidigare, iaf för mig. Det går liksom inte att värja sig för livet, det är både högt och lågt, glatt och ledsamt.

Titti
2016-12-10 @ 18:40:16

Tårarna vill inte sluta rinna , min ork är åter slut. Jag klarar inte stress och krav längre - hur ska jag orka ta ett steg till? Jag har varit så dum mot mig själv. Inbillat mig att jag var viktig och oumbärlig tills den dag jag formligen rasade ihop för fyra år sedan. En trasa min arbetsgivare kramat ur den sista droppen energi och därefter ersätta mig av en ny energifylld 'trasa'. I desperation söker jag på ordet utmattning och kognigtiv minnessvikt - känns som om jag är ensam i allt detta, i min kamp att komma tillbaka. Hittade din blogg och tackar dig av hela mitt hjärta att du delar din story - vi är många som varit 'duktiga' för länge och rasat ihopa som ett korthus. Många styrkekramar<3

Svar: Åhh, hoppas att du får må bättre snart!
Ja vi 'r så många i den här sitsen och söker man runt lite hittar man bloggar där folk i olika stadier av utmattningen beskriver sin vardag. Det finns alltid någonstans att känna igen sig och det är skönt.
Ta hand om dig!
Fröken Duktig




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

frkenduktig.blogg.se

Fröken Duktig - Vägen tillbaka från utmattningssyndrom och depression

RSS 2.0