Att hitta energibalans vid utmattningssyndrom

Varför är det så svårt att hitta balans i energinivåerna? Varför lyckas jag inte?
 
Under mitt senaste besök hos psykoterpeuten frågade jag honom hur han tyckte att jag skulle lägga upp min dag för att bli frisk så snart som möjligt. Det enda han kunde råda mig till var att låta varje aktivitet följas av vila, för att hålla energin i balans. Så har jag ju mestadels gjort väldigt länge om man bortser från att oförutsedda saker händer, som gör att man "måste" gå utanför ramen. Mina dagar ser oftast ut som i schemat här bredvid. Jag gör frukost till barnen, pratar med dom en stund vid matbordet och startar sen en tvättmaskin medan de gör sig klara för att gå till bussen. När de har gått lägger jag mig i sängen och vilar i minst en timme. Sedan äter jag frukost i soffan och ser en stund på nyhetsmorgon. Därefter är det dags för någon form av aktivitet. Det kan vara att läsa en bok, skriva ett blogginlägg eller ta en promenad. Gå ut en stund helst i alla fall. En gång i veckan åker jag på yoga den här tiden. Sen behöver jag vila en stund innan lunch. Efter lunchen vilar jag igen för att sedan göra någon form av aktivitet en liten stund igen. Kanske hänga den där tvätten jag la in i maskinen på morgonen. Kanske ringa någon eller göra några styrkeövningar. Eller kanske bara läsa eller lyssna på en bok om det är en sån dag. Sen måste det vilas igen innnan det är dags för middag och läxor. Det här är dagens tuffaste moment. Att få till middagen alltså. Brukar må riktigt rävigt vid den tiden. Men maten kommer ju till slut på bordet. Den måste ju det... Oftast ligger jag sedan på soffan tills det är dags att gå till sängen. På helgerna kan det vara någon hockeymatch som jag åker på, om jag orkar. Men ganska ofta stannar jag hemma, eller så åker jag men ångrar mig mitt under matchen. Måste kanske bli bättre på att välja bort matcher. Men jag vill ju så gärna se mina barn spela. Trots att jag nästan alltid följer det här schemat för att inte överskrida min "energibudget" blir kvällarna ofta jobbiga med ångest, trötthet och andnöd.
 
Psykoterapeuten sa faktiskt att han inte trodde att han kunde hjälpa mig mer nu. Vi har diskuterat strategier och jag har gjort stora förändringar i mitt tankesätt och agerande. Jag lever, i den mån det går i en familj, efter min förmåga och min dagsform. Jag säger ja eller nej utifrån vad jag tror att jag klarar istället för vad jag känner förväntas av mig. Jag tränar inte längre eftersom jag inte orkar, men rör på mig utifrån dagsform. Det blir promenader eller yoga. Jag tar inte på mig några extrauppgifter eller drar igång några projekt. Jag tackar ja till hjälp, men ska öva mer på att be om hjälp. Och det är väl sånt här som psykiatrin kan hjälpa till med. Beteendeförändringar. Problemet är ju bara att jag fortfarande mår så himla dåligt så himla ofta. Efter tre riktigt dåliga veckor (efter en helg på cup med sonen) kom en lite bättre. Men nu är det sämre igen. Förra veckan tänkte jag lite smått på jobb vid ett tillfälle, men nu tänker jag att det var korkat. Hur tänkte jag då liksom? (Så fort det känns minsta lilla bra brukar jag tänka på jobb och aktiviteter jag borde sätta igång med.) Jag försöker tanka lite energi genom att ibland äta lunch eller fika med någon vän. Vad mer kan jag göra undrar jag?
-Tid, säger psykoterapeuten. Du måste ge det mer tid. Tid är det enda som kan göra dig frisk.
Och jag undrar som vanligt; Hur mycket tid pratar vi om egentligen???
 
Hur lägger ni andra upp era dagar? Tänker någon att jag borde prova att göra på något annat sätt? Dela gärna med er så hjälper vi varandra. :)
Therese
2016-03-01 @ 17:19:15
URL: http://www.alldamnstories.blogspot.se

Åh intressant att se någon annans schema! Har ofta funderat över hur andras dagar ser ut - tack för att du delade med dig av detta. Idag gick jag väl lite över gränsen (igen??) men så svår avvägning det där med vad som är lagom utmanande och vad som blir för mycket... Man blir i alla fall bra på att lyssna på koppen och att hindra egot från att styra :)

Svar: Ja det är ett evigt övande avvägande vi håller på med. Hur ser dina dagar ut?
Fröken Duktig

Helena
2016-03-01 @ 19:27:13
URL: http://livetuppochnerblog.wordpress.com

Ja du visst är det svårt detta, är precis som du väldigt trött lagom till middagen ska göras, men det är ju ett måste tyvärr, har ibland tur att mannen lagar maten om han är hemma tidigt. Ditt schema ser väl ganska ok ut, tror du gör lite mer än vad jag gör, försöker att inte ha alltför många aktiviteter. Min dag ser ungefär ut så här, går upp mellan sju och åtta, kollar nyhetsmorgon, äter frukost runt 8.30. Stickar en stund framför tv n .Vilar,Ev meditation, Duschar går med hundarna ca 20-25min.Ev nån tvättmaskin och diskmaskin. Äter lunch,vilar,stickar el kanske träffar någon vän om jag orkar,meditation, middag sen ev en hundpromenad till, sen soffan Tv och ev lite stickning. Jag tycker det är skönt och avkopplande med stickningen, då sitter man still :). Jag tycker att jag får i hop dagarna ganska bra, hittat balansen, men ibland går man utanför ramarna, då blir dagarna därefter. Jag vet oftast att om jag har nåt inplanerat så blir jag trött dagen efter då är det mer vila som gäller. Fast idag har det varit en galen dag, usch man har såna dagar i bland. Ha en bra dag, kram

Svar: Hoppas att din nästa dag efter galen-dagen blev bättre. Kram på dig!
Fröken Duktig

Annukka
2016-03-01 @ 20:05:55
URL: http://timeoftiger.se/

Jaa, det där är för svårt för mig. Förstår att du behöver "tid" men förstår också att det känns frustrerande att allt går framåt i "myrsteg"! Har man kollat upp dig rent fysiskt, blodvärdet, sköldkörteln etc?

Svar: Sköldkörteln och blodvärdet är kollat. Sen vet jag inte så¨noga. Har du någon idé på vad mer man borde ha kollat upp kanske?Kram!
Fröken Duktig

Annukka
2016-03-01 @ 20:06:10
URL: http://timeoftiger.se/

Och kram!

Emmy
2016-03-01 @ 20:14:48

Min kurator som jobbat massor med utmattade pratar mycket om att det är hjärnan som är uttröttad och den som behöver mer energi. Hur får den det då? Av sånt en tycker om. Nu är det ju tyvärr så att många med utmattning har glömt bort vad de tycker om. Men något kan man oftast komma på. Jag kom på att jag gillar att vara i naturen och att lyssna på musik. Rent praktiskt innebär det att försöka lägga en halvtimma liggandes med musik strax innan familjen kommer hem. Då får jag oftast lite energi till kvällen. Den räcker förvisso bara till lite prat och att äta mat, orkar ej laga den.

Annars ser en dag, för mig som är ganska nyskick (varit hemma drygt ett halvår) att jag sover tio kanske 9.30. Har stort barn som går upp själv. Jag kan sova nästan hur mycket som helst. Går och lägger mig 22 så det kan ju lätt bli 12 timmar. Men jag har knappt sovit på tio år så jag har väl lite att ta igen.

På förmiddagen tar jag en långsam promenad eller handlar lite på mitt lilla Ica. Kan ev sätta på en maskin tvätt. Sedan vilar jag hela eftermiddagen. Är det en dålig dag har jag ganska svår ångest 13-ca 19. Sedan blir det mat som sambon lagar och lite teve tillsammans. En bra dag kan jag ev orka dammsuga 1 rum eller laga mitt ca 10 min.

Nu har jag börjat en rehabkurs och det ska bli två ggr per v efterhand. Vi får se om det går. Meningen är ju att kursen ska ge mer energi.

Svar: Konstigt det där med att hjärnan är utmattad. Eller det är den ju såklart, men det känns ju som att kroppen är minst lika utmattad... Tack för att du delade med dig!
Fröken Duktig

bylittlenea.blogg.se
2016-03-01 @ 22:06:43
URL: http://bylittlenea.blogg.se/

Åh, intressant att se hur du (och ni andra) lägger upp det och har det under era dagar.

Jag försöker att inte planera in så mycket, men är även lite bunden till resten av min familj. Barnen är 8 och 11 och har aktiviteter, min man har aktiviteter på kvällar ibland vilket gör att jag får sköta resten hemma.

Generellt går jag upp tidigt för att väcka barnen och äta frukost med familjen så mellan 7-8 är jag uppe med dem. När de åkt brukar jag lyssna på vad kroppen vill. Oftast bäddar jag ner mig, en kort stund till flera timmar. Det beror på dagsformen. Ibland sover jag då, ibland vilar jag bara och andra gånger sitter jag med datorn i knät och grejar med foton, blogg eller annat. Vissa dagar har jag mer energi och vill kanske ta mig iväg ut i skogen, då tar jag kameran och åker iväg till någon plats i närheten där jag kan knata omkring i lugn och ro. Det händer kanske max en gång i veckan, mer tror jag inte jag skulle orka. Ibland har jag lust att skapa, då brukar jag måla, pyssla, sy eller vad jag känner för. Helt kravlöst och oftast ganska små projekt så det inte blir liggandes.

14.30 tar jag promenaden till skolan för att hämta barnen. När vi kommer hem igen är jag oftast trött bara av det (nu när jag tänker efter). Vi fixar mellis och myser sen brukar det vara dags att förbereda aktiviteter, göra läxor och fixa middag. När kidsen somnar hamnar jag i ett mellanläge...vill inte sova men orkar inte göra något större heller.

Tror inte jag kan planera in för mycket i nuläget...jag känner av vad som känns ok eller inte från dag till dag. En dag kanske jag vill fokusera på yoga och meditation, en annan dag på att måla, dagen efter på att vara ute i solen... Har jag för mycket inbokat eller för många idéer om vad jag vill/borde göra sover jag dåligt och får huvudvärk ganska direkt har jag märkt.

Idag låg jag hela förmiddagen och trodde knappt jag skulle orka iväg till skolan för att hämta barnen ens... förra veckan kände jag mig nästan som mig själv igen och orkade med tur till badhuset och skogsutflykt inom loppet av några dagar. Plus pyssel och promenader... Det är så svajigt.

Svar: Jag märker också att jag inte orkar ha saker inbokade för ofta. Känner att okm jag har en aktivitet en dag måste nästa dag helst vara tom. Annars blir det tufft... Tack för att du delade med dig!
Fröken Duktig

Anonym
2016-03-02 @ 09:51:14

Jag vaknar vid nio. Går upp och hämtar ett stort glas vatten. Går tillbaka till sängen och dricker upp. Går sen upp och tar på jeans och strumpor, jacka över nattlinnet och går en sväng med hunden. Ger hunden frukost när jag kommer tillbaka. Plockar undan efter övriga familjen i köket. Tar astma medicin och lite vitaminer och lägger mig framför tvn. Går upp sätter på kaffe. Lägger i en tvätt om det behövs alt plockar in det jag tvättade dagen innan. Familjen består av mig hunden mannen och tre tonåringar. Gör lite frukost till kaffet. Lägger mig framför tvn. Tar sen en dusch. Lägger mig framför tvn. Hämtar mer kaffe i reklampausen. Gör mig ordning dvs kammar mig och klär på mig. Diskar och hunden och jag åker till jobbet. Börjar med äta matlåda. Jobbar ca en timme går sen ut med hunden en sväng. Jobbar ca en och en halv timme till. Sen åker hunden och jag hem. Ger hunden mat och plockar undan lite efter övriga familjen i köket. Äter lite. Lägger mig framför tvn. Går ut en sväng med hunden. Diskar, tar medicin och lägger mig. Läser lite och somnar. Förhoppningsvis sover jag till det blir morgon.

Svar: Jag börjar bli trött nu märker jag. Fick läsa tre gånger innan jag förstod att du inte diskar hunden... ;) Tack för att du delade med dig!
Fröken Duktig

Lotta
2016-03-02 @ 12:06:56

Går upp. Tar medicin. Äter frukost. Gör ingenting/kort besök på jobbet. Äter lunch. Gör ingenting/handlar mat. Börjar jaga upp mig för att resten av familjen ska komma hem. Lagar middag. Tar emot familjen när de kommer hem från jobb och förskola. Äter middag. Blir trött. Duschar barn. Duschar mig. Vilar. Fixar kvällsmat. Tv-mys med barnen. Lägger barnen. Sitter i soffan resten av kvällen. Somnar. Och av detta blir man så trött...

Svar: Ja, man blir ju det tyvärr... Tack för att du delade med dig!
Fröken Duktig

Tankar om utmattning
2016-03-02 @ 13:23:48
URL: http://tankaromutmattning.blogspot.se

Mina dagar är ganska lika dina.

Går upp sju och äter frukost, skjutsar barnen till skolan, sen vila och äta lite igen innan dagens aktivitet. Som brukar vara yoga, promenad, datorn, ljudbok, trädgården, pyssla med nåt, eller liknande.

Lunch och vila mellan 12-14 ungefär och äta lite mellanmål innan jag hämtar hem barnen vid tre. Sen är det läxor och barnens aktiviteter, men oftast skjutsar någon annan och jag försöker fixa med maten/tvätten här hemma.

Brukar försöka varva ner vid 20-tiden och sen gå och lägga mig i sängen 21.30. (Beror lite på barnen) eller så somnar jag i soffan innan dess!

Svar: Ja, vi verkar ha det lika vi två. Tack för att du delade med dig!
Fröken Duktig

Anna
2016-03-02 @ 22:55:21

Jag är hyfsat tillbaka på banan idag (peppar peppar), men när jag var heltidssjukskriven sov jag alltid så länge som behövdes och därefter hade jag förutom frukost/lunch/middag endast en sak på schemat varje dag; att vara ute i 20 minuter, eller mer om dagsformen tillät. Oftast tog jag en promenad under den tiden, men ibland var det tillräckligt att sitta ute på en bänk och bara vara. Allt annat fick bero på dagsformen. Fast jag har ju inga barn att ta hänsyn till och då blir det såklart lite annorlunda.
Ta hand om dig! Kram

Svar: Ja, det tillkommer ju en massa måsten med barnen. Mat och läxor och sånt kan man ju inte ta bort så det blir ju fler aktiviteter än man orkar vissa dagar. Tack för att du delade med dig!Kram kram
Fröken Duktig

Mia
2016-03-03 @ 09:39:09

Mina dagar ser ut som dina ungefär, men jag är ensamstående utan barn. Dock gammal mamma som behöver hjälp/uppmärksamhet ibland. Tycker jag har ett så extremt kravlöst liv jämfört med alla som har familj och partner. Ändå blir jag inte bättre. Jag och kuratorn är nu överens om att ALLT som inte är nödvändigt måste bort en tid. Max en kompis fika per vecka, träffa mor en gång. Inga kuratorsbesök, grupprehab eller träning eftersom jag blir fruktansvärt trött och får mycket symtom av det. Sjukt trist. Men, nu har jag prövat allt jag kan och det är tydligen bara VILA och TID som fattas. Den förbannade tiden, som man inte har - eller inte står ut med. Mitt problem är att hålla mig till uppgjorda planer, jag har väldigt lätt att fastna en extra timme i datorn/boken/tvn eller göra två extra ärenden när jag ändå ska till Ica. Effektivitetsjävulen som jag är född med har svårt att lära om. Likaså att viljan och envishet är större än förmågan. Det sistnämnda har verkligen ställt till det - rådet att "göra det jag får energi av" funkar inte. Det är jättekul med vänner och roliga saker som att läsa en ny bok, men jag mår lika uselt av roliga aktiviteter. Och apropå det - dags att släcka läsplattan! :)

Svar: Gamla mammor behöver ju också hjälp. Mina föräldrar klarar sig själva hittills och det är tur känner jag. Det är ju fullt upp med barnen för mig. Det är så svårt att skala bort. Det finns ju liksom inte mycket att skala på. Man gör ju redan lite och ingenting känns det som. Jag gör precis som du och fastnar i saker och ibland känner jag att jag borde avbryta för vila men gör det ändå inte av någon konstig anledning. Ja, det är inte lätt att balansera livet. Ta hand om dig!
Fröken Duktig

SKRIVDIVAN
2016-03-03 @ 10:50:32
URL: http://skrivdivan.se

För mig är matrutiner A och O. Jag äter 5-6 gånger om dagen alltid. Sen som du skriver är det bra att försöka ta sig ut även om det är bara blir en kortis och helst när det är som ljusast mellan kl 12-15. Men ärligt talat jag har mått så dåligt, har varit så förstörd, deprimerad och nära på gränsen till att inte orka, ja vet inte vad det är som har gjort att jag har börjat må bättre. Plötsligt bara händer det liksom. Men förutsättningen är väl att en bäddar och gör rent vägen för bättre mående med matrutiner, promenader, yoga etc. Matrutiner är jobbigt nog att fixa med när man hela tiden ligger på gränsen men det är en grundkomponent för mig. Sen är det ju som du skriver man måste helt enkelt bara vänta ut skiten...

Svar: I know! Maten är superviktig. Jag äter också typ fem gånger om dagen och försöker äta bra för att hålla blodsockret i balans, för jag mår så himla dåligt när det blir lågt... Ja, det kanske händer snart för mig med. Tack för att du delade med dig.
Fröken Duktig

Anonym
2016-03-03 @ 20:42:20

Som jag skrivit här innan borde du gå i psykodynamisk terapi. Det handlar om att hitta fram till VARFÖR man reagerar/tänker/känner på vissa sätt. Det är en välkänd behandling vid ångest. Hjärntröttheten kan den tyvärr inte trolla bort.. Har själv varit utmattad två gånger och det är först efter flera års terapi som jag på allvar verkligen har kunnat förstå hur det blev som det blev men också förhoppningsvis motverka att jag har där igen. Jag medicinerar fortfarande, hoppas kunna trappa ut det under våren. Glöm inte att du kommer ta dig ur det här så småningom! Kramar

Svar: Minne som en guldfisk, men jag minns faktiskt inte om jag frågade dig då; Vad är skillnaden mellan psykodynamisk terapi och psykoterapi. Jag har googlat men inte kunnat skilja dom åt. Jag går ju i psykoterapi på psykiatriska kliniken sedan åtta månader tillbaka. Tack för uppmuntrande ord.
Kram!
Fröken Duktig

Carro
2016-03-05 @ 14:54:20

Det du beskriver i din dag är precis det som det innebär att leva med sjukdomen ME/CFS. Att behöva vila efter varje slags aktivitet är det som är karaktäristiskt för ME, och det går inte att förändra med hjälp av beteendeterapi eller genom att tänka positivt eller göra saker man tycker är roligt. Sjukdomen är fysisk och det man kan göra är att hantera den, precis på det sätt som det du redan gör.

I sommar kommer remisstoppet till Stora Sköndals ME/CFS-mottagning att hävas så då finns möjlighet att skicka remiss dit för utredning, ifall du skulle vara intresserad av det. Kan vara bra att åtminstone bli utredd för om det i själva verket handlar om en fysiologisk sjukdom, då slipper du en del av funderingarna även om det inte i dagsläget påverkar ditt mående. Kram!



Svar: Hej!Det här med ME är något jag faktiskt tänkt på. Det är väldigt mycket i Canada kriterierna som stämmer för mig men jag blev inte sjuk vid en infektion utan vid stress. Tack för info, jag ska tänka lite på det här.
Kram!
Fröken Duktig

Carro
2016-03-05 @ 15:38:46

Ja, jag trodde länge också att jag inte kunde ha ME eftersom jag inte blev sjuk efter en infektion. Men Kanadakriterierna stämde på pricken in på mitt mående och när jag kollade upp det mer förstod jag att man kunde insjukna gradvis som jag hade gjort. Det finns med andra ord många som har utvecklat ME gradvis och många som över åren får allt lägre grad av energi och istället kopplar ihop det med stress. Låter bra att du ska fundera på det, klokt! Ha det så bra nu i fjällen!

Svar: Får jag bara fråga, hur länge var du sjuk innan du började misstänka att det var något annat?Tack, det ska jag ha!
Fröken Duktig

Carro
2016-03-05 @ 16:50:15

Jag kände rätt tidigt att jag fysiologiskt saknade energi i musklerna och kände mig inte riktigt hemma i utmattningsdiagnosen. Märkte att jag alltid, på alla sätt, blev bättre vid vila och sämre efter aktivitet som pågick under för lång stund. Att det fanns tydliga gränser jag var tvungen leva inom för att det skulle funka. Vården ville dock att jag skulle börja styrketräna, testa jobba etcetera och då kraschade jag rejält. Efter ett år skrev jag till läkaren att jag hade sämre återhämtningsförmåga än jag hade från början och att jag i grunden blev allt sjukare. Jag började då också få feber efter ansträngning, men tyvärr kände han då inte igen tecknen på ME. Det dröjde drygt ett år till innan jag fick ME-diagnos och det var tack vare en smärtläkare som kände igen symptomen samt att jag själv insisterade på att få bli utredd för ME.

Svar: Tack för att du delade med dig av detta. Ta hand om dig!
Fröken Duktig

Emmy
2016-03-05 @ 20:17:45

Angående att om det är hjärnan som är slut så varför är då kroppen också så trött så har jag en teori som min kurator också trodde stämde. Det är så att hjärnan vid ums är så slut så att för att den öht ska fungera för ens det allra enklaste i vardagen så behöver den ta i stort sett all energi som finns i kroppen. Ergo finns ingen energi kvar till armar och ben och sånt.

Svar: Så kan det kanske vara...
Fröken Duktig

Anonym
2016-03-06 @ 10:37:16

Tänk att livet ställer till det ibland. Man känner sig som en lyxhustru men det är ju faktisk så att man orkar ju inte ! Ibland orkar man ju bara äta frukost/lunch och middag. Sen får man vila igen..... Mina planer ibland är stora, mycket ska göras och så blir det ingenting......Det största problemet jag har är att ta mig ur, ta mig till att göra något. Att just ta mig dit, där är det största bekymret. Att just resa mig upp ur soffan, klä på mig och ta mig ut. Där ligger alla tårar. Om jag väl kommer ut, Ja då går det bara framåt. Det känns ungefär som om att man är i en bubbla, ibland släpper den efter 10 m, ibland efter en 1 km men ibland släpper den inte alls ...... Kram

Svar: Hoppas att du mår bättre snart! Kram
Fröken Duktig

Ida
2016-03-07 @ 09:04:40

Hej! Jag kan verkligen känna igen mig i ditt schema. Har din läkare kollat upp dina B-vitaminvärden? Jag har träffat flera läkare varav den första inte tyckte att mina b-vitaminvärden var något att reagera på medan den andra läkaren jag träffade sa precis tvärt om! Nu äter jag 4st b12-tabletter per dag och har gått från zombi, inte orkat göra nånting, till att faktiskt orka med att laga en lunch utan att bli helt utmattad och slut. Min erfarenhet av läkare är att de är väldigt oinsatta i utmattningssyndrom generellt och att få två så olika bedömningar av läkare och olika behandling är inte bra. Jag är iaf betydligt piggare med mina b12-tabletter och vill bara tipsa om att kolla upp detta grundligt.

Svar: Tack! Igår var jag och lämna x antal rör med blod på VC, så då kanske jag får svart på vitt om jag har någon brist som man har missat tidigare.
Fröken Duktig

Valeria
2016-03-07 @ 14:59:28

Hej! Tack för att du delar med dig av ditt schema! Det fick mig att inse att jag gör alldeles för mycket på dagarna. Jag bokar in alldeles för mycket och pressar mig själv tills jag blir apatisk. Det är ju den idioten i mig som fick mig att gå in i väggen från början. Jag fick mod av ditt inlägg att tänka om och VÅGA göra mindre. Det finns ändå så mycket som jag MÅSTE göra. Samtidigt ska jag sluta tänka på att börja jobba igen. Jag klarar inte ens av en arbetsintervju- hur ska jag då jobba? Jag undrar- hur får ni era män (Papporna) att förstå? Min man har inte varit intresserad av att läsa om mus och han förväntar sig att jag ska fungera som vanligt i stort. Jag vet inte hur jag visar att jag är sjuk. Att jag talar om det för honom har inte räckt. Kram på dig

Svar: Så gjorde jag också länge, men nu börjar jag lära mig. Det blev lättare när jag konkret skrev ett schema. Jag har också många måsten, men jag har också märkt att en del måsten är självpåtagna så dom sakerna gör jag mindre eller skippar helt. Typ städa etc... Vad svårt med din man. Jag har haft tur med jättebra stöd av min make. Märker han inte att du mår dåligt då? Jag tror att det inte har kunnat undgå min man i alla fall. Annars kanske du kan be honom läsa "Väggen" av Pia Dellson, som en läsare tipsade om här ovan. Den är kort och lättläst och ger bra insikter. Eller kanske välja ut några inlägg här på bloggen som du kan visa honom?Kram, kram
Fröken Duktig

Anonym
2016-03-08 @ 11:20:30

Hej! Detta med utmattningssyndrom är svårt att förstå för utomstående som inte upplevt det själv. Min läkare gav mig en bok "Väggen" av Pia Dellson. Den är skriven av en psykiater som dels har behandlat patienter med utmattningssyndrom samt själv varit drabbad. Lättläst och väldigt igenkännande, den är skriven som en diktbok. Efter att min man läst den började han förstå hur hur jag kände mig. Nu tänker ni - jag orkar inte läsa en hel bok! Så tänkte jag också, men den är så lättläst och jag är så tacksam att jag fick den!! Läs den!

Svar: Ja, jag har läst den och sen gav jag den till min mamma. Den var mycket bra och lättläst. Tack för tipset, jag ska skriva om den under kategorin boktips när jag orkar.Kram!
Fröken Duktig

Sanna
2016-03-08 @ 16:40:04
URL: http://www.lyckostenen.wordpress.com

Jag vill tipsa om att laga maten i en Crock Pot. Jag slänger i ingredienserna i grytan och trycker på en knapp. Jag slipper att stå där vid spisen, passa och röra. Den lagar köttfärssås, grytor och kyckling medans jag gör annat. Oftast vilar jag så jag orkar vara trevlig när mannen kommer hem.

Svar: Bra tips, ska kolla upp det!
Fröken Duktig

Sanna
2016-03-08 @ 16:40:07
URL: http://www.lyckostenen.wordpress.com

Jag vill tipsa om att laga maten i en Crock Pot. Jag slänger i ingredienserna i grytan och trycker på en knapp. Jag slipper att stå där vid spisen, passa och röra. Den lagar köttfärssås, grytor och kyckling medans jag gör annat. Oftast vilar jag så jag orkar vara trevlig när mannen kommer hem.

Svar: Det låter ju bra. Ska kolla upp det. Tack för tipset!
Fröken Duktig

Issadissa
2016-04-04 @ 15:30:41
URL: http://issadissa.wordpress.com

Jag har nog sett din blogg svischa förbi ibland, men det är först idag som jag verkligen har läst. Vi är med i samma grupp på Facebook men jag skriver sällan inlägg där, orken räcker bara till bloggandet.
Just nu håller jag på att "snabbspola" min process ner i utmattningen och sedan berg-och-dal-banan tillbaka till ett nytt liv.
Nu följer jag din process!

Svar: Välkommen till bloggen. 😊
Fröken Duktig

Gustav
2016-04-10 @ 12:22:56

Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter! Jag har fått bra hjälp av medicinen Voxra(bupropion). Den ökar nivåerna av noradrenalin och dopamin. För mig har det inneburit rejält minskad trötthet och att hjärnan funkar bättre. Jag kan tänka bättre och den hjärndimma som plågat mig har minskat. Innan jag började med Voxra var jag ordentligt handikappad. Nu jobbar jag heltid om än med lägre tempo. Den enda biverkningen är att det blir svårare att somna så det har varit viktigt att kalibrera in dosen noga så att symptomen minskar samtidigt som sömnen funkar. Den psykiatriker skrivit ut preparaten har goda erfarenheter av Voxra på andra basister med UMS men menar att de flesta läkare brukar landa i SSRI. itutade dock på nätet att Västargötalandsregionen skriver "Vid uttalad trötthet kan bupropion testas ensamt eller som tillägg till övriga antidepressiva". För mig har medicinen varit helt avgörande för att må iallafall OK och för att kunna arbeta. Jag kan varmt rekommendera att ni tar upp frågan mer era läkare. Den har ingen in eller utsättningstid så man kan prova en vecka och se om det biter.

Svar: Tack för att du delar med dig.Kram
Fröken Duktig

Sarah
2016-04-10 @ 16:16:35

Hej!
Jättebra blogg du har konkat ihop. Jag känner igen mig själv i så mycket av det du skriver. Du får tydligt och konkret fram anledningen bakom din utmattning. Vilket har hjälpt mig att förstå min egen insats bakom min utmattning och som jag konkret och tydligt kunnat visa för mina närmaste så de fått mer förståelse. Så tack! Jag har en liten fundering nu när jag såg ditt schema, vad är vila för dig? Kram

Svar: Vad roligt att du känner dig hjälpt av min blogg. Vila för mig är lite olika beroeden på dagsformen. Men nästan alltid ligger jag ner och vilar helt utan intryck åtminstoen en stund. Sen kanske jag lyssnar på en bok eller nåt om jag har en bättre dag.Kram
Fröken Duktig




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

frkenduktig.blogg.se

Fröken Duktig - Vägen tillbaka från utmattningssyndrom och depression

RSS 2.0