Så fort man ska nånstans...

Tänk att det alltid är samma visa så fort jag ska någonstans. Trots att jag är väl förberedd vaknar jag med hjärtat i halsgropen, jävligt tidigt på morgonen. Alla muskler är spända på ett icke normalt sätt. Huvudvärk och ont i nacken from scratch. Ungefär som om dagen skulle innehålla en väldigt viktig och livsavgörande händelse. Jag har inget att vara orlig för. Det är inte jag som ska spela cup, det är yngsta sonen. Allt packat och klart. Jag har gott om tid.  Ändå kommer stresspåslaget som ett brev på posten. Jag som tyckte att jag blivit så bra på att hålla mig lugn och nerstresad inser att jag fortfarande bara är bra på det när inget händer omkring mig. Minsta belastning slår igång systemet direkt och jag börjar fara runt som ett skållat troll med hjärtklappning och mos i hjärnan. Försöker tänka på att andas lugnt. Svettas som fan. Öppnar ytterdörren. Måste ut på bron för att ta luft. Skriver av mig lite här för att komma ner i varv. Skriver om. Rättar stavfel hundra gånger. Funderar på om lugn stavas lugn eller lungn. Tråll eller troll. Helt sjukt. Jag som aldrig stavade fel förr. Andas, andas, andas...
soberforlife.blogg.se
2016-06-17 @ 15:20:00
URL: http://soberforlife.blogg.se/

Hej. Såg din blogg och kände igen mig helt. Det är svårt när folk säger att dom vet fast dom inte har en aning. Kämpa på!

Svar: Tack detsamma!
Fröken Duktig

Anna
2016-06-17 @ 18:30:34
URL: http://utbrandvagentillbaka.wordpress.com

Tufft läge, känner med dig. Funderar på vad det är som skapar stresspåslaget hos dig? För precis som du själv skriver, du har inget att vara orolig för.

Kan det vara så att du tar ut stressen i förhand, att redan innan du kommer iväg, är du orolig för hur slut du kommer att vara efteråt? Kanske är du inte redo för att delta under hela cupen?

Jag är inte det, för ett par veckor sedan spelade dottern Äppellunda Cup. Var närvarande under lördagens sista match, och åkte ut till semifinalen på söndagen. Så gick de vidare till finalen, jag beslutade mig för att stanna kvar. Oklokt, visste det redan innan, en match brukar räcka. Men att lämna inför en finalmatch, tufft läge. Och så vann de, nerverna var verkligen på helspänn, hjärnan fick arbeta hårt under den korta matchen. Så väntade vi in prisutdelning, kroppen strejkade emot, men såklart man vill vara närvarande. Ytterligare ett oklokt beslut.

Tog smällen efteråt. Med stor stolthet, samtidigt med en erfarenhet rikare. Till nästa cup om några veckor är jag klokare, åker ut till en eventuell finalmatchen, och inget annat.

Har mitt aktivitetsfönster på tre timmar om dagen, då jag motionerar, besöker läkare/kurator, får massage, eller gör andra saker som jag mår bra av. Aktivitetsfönstret har jag under min "arbetstid", och under den tiden gör jag inget hushållsarbete alls. Mitt arbete 08-17 är att vila för att läka, inget annat. Även nu när även min man är sjukskriven. Vi hjälps åt med hemmet, efter 17:00. Dagtid är vilan prioriterad.

EN fotbollsmatch, slukar energin av hela dagens ranson, av mitt aktivitetsfönster. Kroppen är på helspänn de där ynka 2x15 minuterna. Kan tänka mig att du lever dig in, i sonens matcher, precis som jag.

Och tänker att man kan se lika på allt man ska göra, särskilt när man lämnar sin trygga mark, som vid en resa. Man vet att det kommer bli ett bakslag, i efterhand. Men någonstans måste man nog acceptera det, och sänka ribban. Prioritera, redan innan. Är den här aktiviteten värd, att jag faller lite tillbaka?!

Någonstans mitt-i-allt, måste vi lära oss att tänka om, och göra rätt. Vi behöver inte vara duktiga längre, vi är bra föräldrar, även fast vi väljer att prioritera bort en hel del. Och vi kan prioritera bort, utan att känna ett dåligt samvete.

Håller tummarna för din son i helgen, misstänker att det är Hudik Cup, tänk och väg av hur mycket du ska delta. Du duger och är en bra, den bästa mamman för din son, även fast du inte närvarar hela cupen.

En stor styrkekram!

Svar: Ja jag vet inte riktigt vad det är. Men det blir så nästan varje gång jag ska åka nånstans. Inte om jag ska skjutsa till en träning. Lite om det bara är ett läkarbesök eller ica eller nåt. Mycket om jag ska få med mig rätt saker, passa viktiga tider och liksom har ansvar för att saker ska funka. Och om jag ska fixa till mig innan blir det också så. Det är som om jag inte kan beräkna tid längre. Jag får liksom inte ihop ett tidsschema utan att hjärnan börjar koka.
Helgen gick riktigt bra när vi väl kom på plats med husvagn och installerat barn på skola med laget. Då behövde jag bara flyta med. Släpper liksom kontrollen då och låter maken ta över när vi ska åka till match, när maten ska lagas och ätas och sånt. Fick vila hela dagen igår och tar det riktigt lugnt idag också. Blev såklart trött som attans, men ingen ångest på plats och ganska lite nu efteråt också. Det är just det där med att komma iväg som triggar ångestkänslor. Men tröttheten är nåt annat. Den kan ju bli förlamande ibland men utan ångest.

Jag väljer att ganska ofta följa med på match men bara om jag känner att jag har en hyfsat bra dag. Det gör jag för att jag känner engagemang när det är match. Har känt så lite sånt för så få saker, så när jag känner att jag lever tar jag chansen även om jag vet att jag blir trött av det. Ofta kör jag öronproppar, solglasögon och stol att sitta på. Luva på ibland, för att skärma av lite omkring mig. Det hjälper lite.

Tack snälla för alla fina ord. Ta hand om dig och kram!
Fröken Duktig

Mia
2016-06-17 @ 19:44:23

Ja det räcker ju liksom att pastan kokar över för att kroppen ska dra igång som det gällde liv eller död...

Åsa Uhlin
2016-06-17 @ 20:00:28

Hej!
Jag kom ihåg när det var som värst för mig, då kunde jag jag komma på mig själv med att jag fundera på om jorden var runt eller platt. Jag fick fundera ett tag innan jag visste hur det var. Sånt som var självklart tidigare bara försvann för mig. Så här efteråt kan jag skratta lite åt mig själv.

Svar: Ja men precis Åsa. Man funderar på allt möjligt ibland. Och ännu värre var det ju förut när jag mådde sämre. Höger och vänster? Trafikregler? Namn på folk? Regler och lagar? Hur tankar man bilen? Hur länge ska äggen koka och hur var det nu tvättmaskinen fungerade? Men det blir ju som tur är mer och mer sällan man håller på så här. Förut var det så hela tiden, nu blir det mest när man känner sig stressad. Det är nog sunt att kunna skratta åt sig själv lite tror jag...
Fröken Duktig

Emmy
2016-06-18 @ 10:34:57

Det kallas ju förväntansångest, jag har det också. En del som har haft UMS bli allergiska mot stress och det blir aldrig bättre. Jag upplever mig ha haft god hjälp av Cymbalta mot den generella ångesten som är nära sammankopplad med förväntansångest men min läkare säger att det aldrig kommer att helt försvinna.

Svar: Det är nog vad jag är. Allergisk mot stress...
Fröken Duktig

Anonym
2016-06-19 @ 00:19:48

Jag har för avsikt att ta husbilen till Geiranger på onsdag kväll och komma tillbaka på söndag kväll. Fira midsommar med fjäll och fjord. Jag har städat husbilen sen i torsdags. Jag har varit i Geiranger många gånger och haft husbilen många år. Ändå är jag stressad och förvirrad utom kontroll. Tur nog har det bara varit jag och hunden hela helgen. Förr om åren städade jag samma dag som jag skulle iväg. Fattar inte hur det gick till. Kroppen värker och vill inte. Trots tempo noll.

Svar: Hoppas att det går bra för dig med din resa!
Fröken Duktig

bylittlenea.blogg.se
2016-06-19 @ 10:18:11
URL: http://bylittlenea.blogg.se/

Visst kan man lura sig själv att allt är bättre bara för att man funkar så länge inget utanför boxen händer. Har känt av det själv senaste två veckorna när det varit lite händelser utöver det vanliga. Antingen via stresspåslag just i stunden (hjärtat rusar, varm/svettigt, svårt att få fram ord och få ihop meningar osv) eller med en reaktion efteråt. Samtidigt vill jag inte sluta försöka eller begränsa mig. Ibland kan det ju funka ok...

Svar: Ja det är ju svårt att man inte vet vilken effekt aktiviteten ska få. Då skulle man ju kunna värdera den efter konsekvens...
Fröken Duktig

Anonym
2016-06-19 @ 22:42:10

Du är på bättringsvägen! :) För mig var det så att det funkade ok någorlunda utan stresspåslag hemma 1/2 år innan hjärnan läkt så pass att det även funkade bra i vardagssiruationer utanför hemmet! :)

Svar: Låter hoppfullt. :)
Fröken Duktig

Tankar om utmattning
2016-06-20 @ 09:27:04
URL: http://tankaromutmattning.blogspot.se

Usch, lider med dig och vet exakt hur du menar. Man är liksom spänd och nervös eller något långt innan det ens ska hända och det är som att det inte går att varva ner heller...

Och det där med stavningen. Händer mig hela tiden att jag tittar på orden och inte alls minns hur de stavas längre. Jag som aldrig stavat fel på något förut, måste dubbelkolla mig själv jämt nuförtiden.

Kram på dig!!

Svar: Ja konstigt är det.Kram
Fröken Duktig

Lena
2016-06-21 @ 21:29:58
URL: http://minadagarnu.blogg.se

Å vad jag känner igen mej. Blir stressad för allt. Även om jag själv valt att göra en sak. Kan bli stressad om det går någon i porten även om jag vet att det inte är nån som kommer till mej.

Det där med stavning känner jag också igen. Har alltid varit duktig i skolan på att stava. Men nu funderar jag på vissa ord. Om det ska vara e eller ä. Så irriterande.
Kram

Svar: Ja, det är svårt. Det är som om systemet går igång och man kan inte styra över det.
Och det där med stavningen. Jag som är svensklärare...
Fröken Duktig

Anonym
2016-06-24 @ 10:11:09

Önskar dig en härlig midsommar

Helena
2016-07-03 @ 20:33:30
URL: http://livetuppochnerblog.wordpress.com

Vet precis vad du menar, har varit där själv. Jag har blivit superallergisk mot stress, klarar inte av stress alls längre, känner tyvärr av andras stress med ibland och blir jättedålig, man undrar om det kommer gå över. Får öva på min mindfulnessövning att försöka klara av stress, för stress finns det överallt i samhället, så min uppgift över sommaren är att öva på stressade situationer, tänka på stressade situationer, tyckte det var jättekonstigt, men dom har nog rätt, jag försöker planera och leva ett stressfritt liv p g a att jag blir så himla dålig av stress, med b l a panikångest och sängläge. Det funkar ju någorlunda när man är hemma och sjukskriven, men ska man sen ut i arbete och blir stressad där så blir det ju inge bra, så jag får öva på lite stress nu över sommaren, får se hur bra det nu går. Jättesvårt är det i alla fall. Kram försök varva ner och inte stressa upp dig :).




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

frkenduktig.blogg.se

Fröken Duktig - Vägen tillbaka från utmattningssyndrom och depression

RSS 2.0