Nu har jag kommit så här långt...

Läser ett blogginlägg som jag skrev när jag hade varit hemma i drygt ett år. Det handlar om hur det gick till när jag blev sjuk i utmattningssyndrom och depression. Det är exakt tre år sedan idag. Tre hela år har jag varit hemma nu. Tiden går konstigt nog fort trots att jag mest bara är hemma. Trots all tid ensam. Jag hinner nog bli gammal på riktigt innan det här är över verkar det som. ;)

När jag ser tillbaka förstår jag att jag har kommit en god bit på väg även om det inte känns så när de obligatoriska svackorna slår till. För tre år sedan var jag ett vrak. Klarade i stort sett ingenting utan panikångest och tårar. Nu kan jag i alla fall ofta fungera hyfsat under rätt förutsättningar, även om jag är långt ifrån frisk. Om jag väljer och väljer bort aktiviteter och socialt umgänge. Om jag vilar före och efter varje grej jag gör. Då klarar jag vardagen hemma de flesta dagar. Oftast utan panikångest och tårar.  Jobbet ligger tyvärr fortfarande långt fram i tiden. Men det får vara så. Jag är fortsatt sjukskriven på heltid minst till sista oktober. Så ni vet var ni har mig. Ett tag till...

Jag försöker att göra mina dagar så bra som möjligt, efter mina förutsättningar. Tränar på att leva efter dagsform och förmåga. Att göra lagom mycket. Eller lagom lite kanske man ska säga. Och att göra det utan dåligt samvete. Jag hade dåligt samvete för precis allt förut. Jobbet, barnen, träningen, föreningslivet, maten, vännerna, släkten, att jag inte orkade, att jag grät, att jag inte var glad, att jag inte kunde hjälpa andra... Men nu går det faktiskt bättre och bättre.  Samvetet tynger inte på samma sätt längre. Det känns bra. Det är ännu ett steg i rätt riktning. 💚

Så här skrev jag då för två år sedan, när skrivandet hade börjat fungera för mig efter det första årets kaos.

 http://frkenduktig.blogg.se/2014/august/insjuknandet.html

Lotta
2016-06-07 @ 14:02:46

Min treårsdag närmar sig också. Otroligt! Trodde jag skulle vara hemma nån vecka när jag gick hem från jobbet med oregelbundna hjärtslag och här är jag nu... Det låter som du har det lugnare än jag. Jag känner mig väldigt stressad just nu över att varken FK eller läkaren verkar förstå hur dålig jag är. Jag kan gråta av trötthet och de vill att jag ska arbetsträna? Får inte ihop det. Ska träffa läkaren till veckan, då får vi se hur det går. Önskar att jag fick några månader utan nån press över huvud taget, bara fokusera på mig, inget jobb, inga läkarbesök, ingen handläggare. Som sagt, vi får se...

Svar: Fy vad tråkigt att höra att du inte får bli frisk i lugn och ro. Hoppas att det går bra för dig!
Fröken Duktig

Anonym
2016-06-08 @ 11:05:16

Min tvåårsdag är om en vecka. Sakta, men väldigt, väldigt sakta blir det faktiskt lite bättre. Tänker också tillbaka ibland och då märks att trots att det fortfarande är väldigt tungt så har det ju blivit bättre. Har haft tur med doktorer och FK tills nyss. Den doktorn AT, jag haft senaste halvåret skrev till FK att jag måste byta jobb. Har haft mitt jobb i 20år och trivs där. Jobbar 25% men klarar inte mer än. Han ansåg att jag blir frisk och orkar jobba 100% på en gång bara jag byter arbete. Min kurator har nu hjälpt mig byta doktor. Har inte träffat den nya än men hoppas verkligen den kan hålla FK i schack och låter mig tillfriskna i min egen takt. Det går ju trots allt sakta men säkert framåt.

Svar: Stort lycka till!
Fröken Duktig

Anonym
2016-06-08 @ 14:09:14

Så gripande läsning om hur du blev sjuk då för tre år sedan! Jag har också varit sjuk och mitt insjuknande är inte helt olikt ditt. Precis som du hade jag gått länge med symtom på stress men som jag skyllde på alla möjliga saker. Sömnbesvären och den ständiga "bråttomkänslan" var nog värst. Jag ville hela tiden vara så effektiv som möjligt! Levde efter mottot "vila kan man göra i graven".... Varje morgon schemalade jag dagens "att göra". Jag bokade tom in mat- och toalettbesök!! Och skrev alltid upp en kaloribudget för hur många kalorier jag fick äta. Och jag bannade mig själv från allt som jag inte hann.

Detta höll jag på med i flera år. Våren innan jag gick in i väggen började synproblemen (optikern sa att jag hade perfekt syn), fick diarré flera gånger om dagen, gick ner i vikt (pga hög förbränning pga stresshormoner), kände mig alltid stressad och låg ofta sömnlös med bultande hjärtklappning och tankar på alla "måsten".

Vad har vi hållt på med!?

Kram till era alla kämpar!

Svar: Ja vi har inte varit snälla med oss själva. Men vi visste ju inte bättre tyvärr...
Fröken Duktig

Mia
2016-06-08 @ 19:55:42

Ja det är tur man inte vet vad som väntar... 1 år med heltidssjukskrivning och rätt diagnos, 1,5 som riktigt sjuk. Och 4 år med kraftiga stressymtom. Först nu kommer något som liknar acceptans.. Samtidigt som rädslan att FK och/eller doktorn ska sätta stopp för rehabilitering i min egen takt.

Svar: Hoppas att ddu får den tid du behöver!Kram
Fröken Duktig

bylittlenea.blogg.se
2016-06-10 @ 10:54:27
URL: http://bylittlenea.blogg.se/

Jag blir verkligen väldigt berörd av din berättelse från när du gick in i väggen. För mig är det ett halvår sedan... Olika berättelser, men ändå mycket som är lika. <3

Svar: Vi är nog rätt lika vi som drabbas av utmattningssyndrom tror jag.
Fröken Duktig

Lena
2016-06-12 @ 14:02:54
URL: http://minadagarnu.blogg.se

Tårarna rinner när jag läser om ditt insjuknande. Känner att jag är nog på väg dit också. Försöker ta tag i det innan det är ett faktum. Men det är inte lätt att få hjälp av sjukvården. Jag är ju redan sjukpensionär efter en stroke för 4,5 år sen.
Det är intressant att läsa om hur andra gått vidare, men jag vet att vägen är olika för alla.
Kram /Lena
minadagarnu.blogg.se

Svar: Oj, vad ledsamt att höra att du inte får den hjälp du behöver. Försök att ta hjälp av någon närstående och ta hand om dig.Kram
Fröken Duktig

Anonym
2016-06-12 @ 16:43:31

Tack för det du delar med dig. <3 Har du lyckats reda ut hur det kommer sig att du drev dig själv så hårt? Kram

Svar: Tack själv för att du läser! Alltså jag tror nog att det var den prestationsbaserade självkänslan och att leva upp till allt jag hittills orkat och klarat som var problemet. Du vet när man väl börjat göra saker på ett visst sätt eller börjat vara på ett visst sätt är det svårt att backa och bli en "sämre version" av sig själv. Man tror att man måste leva upp till allt man gjort och sagt någonsin för duga. Det är vad jag tror i alla fall. Sen varför jag började leva på den nivån från början vet jag inte säkert. Jag har mina aningar, men jag tror att jag behåller dem för mig själv... Kram!
Fröken Duktig

Annorlunda
2016-06-12 @ 22:08:05
URL: http://nouw.com/annorlunda

Hej och välkommen till min blogg!
Jag heter " ANNORLUNDA" och bor i Småland med familjen!
Bloggen kommer handla om mitt liv med familjen och diganoser och allt mellan himmel och jord! http://nouw.com/annorlundamamma

Svar: Tack!
Fröken Duktig

ensekundtusentankar.blogg.se
2016-06-19 @ 23:16:18
URL: http://ensekundtusentankar.blogg.se/

Hur länge blev du sjukskriven i taget?

Svar: Oj, det har varit välödigt olika. Kortare i början och längre sedan. Allt från en månad till den senaste sjuksrivningen som är sex månader lång.
Fröken Duktig

småbarnsmamma som slitit sig bort från destruktiv relation
2016-06-24 @ 20:32:52

Hittade din blogg idag och är så glad att hitta någon/några som går/gått igenom det jag gör nu.. Tack för att du delar med dig!
Har säkert haft utmattningsyndrom i 5 år (varit låst i en destruktiv relation och har 2 småbarn samtidigt).. men bara varit sjukskriven de 2 senaste månaderna... först i dag på Midsommarafton insåg jag att jag är riktigt förstörd jag är, när jag inte kommer upp ur soffan. För trött efter att ha prata i telefon en stund..
Kommer bli en trogen följare..
Kram och ta hand om er!

Svar: Åh, vad jobbigt du har det nu. Jag tror att jag vågar påstå att jag vet hur du känner dig. Den där förlamande tröttheten som inte går att vila bort. Hoppas att du får må bättre snart!
Fröken Duktig




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

frkenduktig.blogg.se

Fröken Duktig - Vägen tillbaka från utmattningssyndrom och depression

RSS 2.0