Självkänsla

Min självkänsla har varit usel. Jag har förstått det nu. Den har nog blivit lite bättre nu, sen jag blev medveten om problemet och jag har som mål att fortsätta stärka den för att kunna må så bra som möjligt.
 
Hur vet man då att man har en dålig självkänsla? Jag trodde att jag hade en stark självkänsla tills jag förstod att det var självförtroendet som var starkt och inte självkänslan. Jag tänkte liksom att det var samma sak. Folk omkring ansåg nog också att jag hade en bra självkänsla eftersom jag ofta vågade göra min röst hörd och kunde ta på mig ansvarsfulla uppgifter. Problemet var väl att jag bara vågade om jag var säker på att det var ett område jag behärskade. Jag vågade inte prova om jag inte var säker på att klara det. Då skulle ju alla märka att jag inte var så bra som jag ville vara. Liksom förstå att jag var en bluff, som förr eller senare skulle avslöjas. Jag tänkte också att jo, jag gillar mig själv som jag är. Tyvärr slutade jag att göra det när jag inte kunde prestera som vanligt. Och när jag gick upp i vikt gillade jag inte min kropp längre. Alltså tyckte jag inte om mig själv för den jag var. För människan jag faktiskt var. Jag gillade de saker med mig själv som jag var bra på. Jag gillade att jag var smal och hade en platt mage. Jag gillade att jag var envis, social, effektiv och arbetsvillig och att jag kunde springa långt och arbeta hårt. Men jag tyckte bara att jag var bra på något om ingen annan i min närhet var bättre...
 
 
Tänk att det skulle ta 38 år att förstå att jag måste börja tycka om mig själv för den jag ÄR. Inte för vad jag GÖR, eller för hur jag SER UT. För det blir ju omöjligt att må bra i längden annars.
 
  • Nu när jag är sjuk kan jag inte vara effektiv eller arbeta hårt eller springa fort. Ska jag tycka illa om mig själv då?
  • När jag blir äldre kommer jag på grund av ålder inte kunna arbeta eller träna hårt och kroppen kommer att bli ännu mer lös och sladdrig. Ska jag tycka illa om det då?
  • Håret kommer att bli grått och ansiktet (ännu mer) rynkigt. Ska jag ogilla det också då?

Det är ju en omöjlig ekvation att hålla sig på topp genom åren. Jag förstår det nu. Och jag förstår att jag måste prioritera mig själv hur egoistiskt det än kan låta. Jag måste säga nej till saker jag inte orkar av respekt för mig själv om jag ska en yttepytte chans att bli frisk från utmattningssyndromet som är så tjurigt. Som liksom "tar om" hela tiden. Det svänger och svajar upp och ner och jag måste acceptera det och respektera mina behov av vila.

 
Man prioriterar inte sig själv om man inte tycker att man har ett egenvärde som människa. Att man är värd något oavsett prestation. Det här ska jag arbeta på tillsammans med min psykoterapeut. Han menar att jag på alla villkor måste stärka min självkänsla för att kunna bli frisk. Jag behöver inte prestera. Jag behöver inte göra, hjälpa eller ta ansvar för allt möjligt runtomkring mig. Han säger att andra har ansvar för sig själva och att det inte är mitt ansvar att se till att andra har det bra eller trevligt. Jag brukar ju till exempel känna att jag har ansvar att hålla konversationer igång för att andra inte ska tycka att det är tråkigt. Det har varit ganska betungande under min sjukdomstid. Jag struntar hellre i att umgås ibland om jag känner att jag kanske inte kommer orka vara social. Det känns lite konstigt när psykoterapeuten säger att det är väl för sjutton den andras ansvar att se till att hen har roligt. Då får väl hen hålla konversationen igång om det är så viktigt. Så har jag aldrig tänkt. Att det är den andras ansvar. Jag har tänkt att om vi inte har något att säga till varandra är det för att jag är tråkig eller ointressant att prata med. Ja, ni hör ju själva. Det finns saker att jobba med för att må bättre. Vi får fortsätta med det, alla vi utmattade och deprimerade. Då kanske vi till slut blir friska. Nångång framöver...
Kram på er!
Anonym
2016-01-02 @ 19:14:11

Tack för att du skriver så klokt. Jag har också väldigt dålig självkänsla och självförtroende.

Svar: Tack för att du läser...
Fröken Duktig

Mia
2016-01-03 @ 10:08:20

Klokt tänkt, känner igen mig mycket! Särskilt det här förbaskade sjävpåtagna ansvaret för relationer. Lämpligt nyårslöfte, att sluta ta på sig det ansvaret... Och att försöka bibehålla en god självkänsla. Har tyckt att jag haft det som frisk. Att vara fungerande och presterande i 9 fall av 10 har gjort att jag kunnat tycka om mig själv även med de mindre idealiska sidorna. Nu när nästan inget funkar som jag vill bryr jag mig plötsligt oändligt mycket om hur jag ser ut, min vikt, vad folk tycker. Självkänsla och att gilla sina skavanker tycks vara enkelt när man är frisk och det mesta är bra.

Svar: Ja, allt är nog enklare när man är frisk. Vi får jobba vidare på våra självkänslor och att släppa ansvarsområden vi inte är betjänta av att ha.
Fröken Duktig

Tankar om utmattning
2016-01-04 @ 08:29:30
URL: http://tankaromutmattning.blogspot.se

Det är ju så lätt att vara klok, men så otroligt svårt att verkligen vara det... Om du är med på vad jag menar? Jag har nog kommit dithän att jag accepterar att jag inte kan jobba lika hårt nu som förut. Men det där med utseendet tycker jag är svårare att acceptera. Så länge man var ung och vältränad var det enklare! Jobbar på det...

Svar: Fattar precis. :)
Fröken Duktig

Maria
2016-01-04 @ 16:49:24

Jag känner så väl igen mig i att jag har fått för mig att jag alltid måste se till så att alla trivs, mår bra och har det bra. Brukar också slå knut på mig själv för att uppnå det optimala för alla. (Ja, inte på samma sätt nuförtiden eftersom jag inte orkar. Men nog katten försöker jag iallafall...) Nu ska jag tänka på orden från din terapeut. Det blev lite av en aha-känsla för mig att det är andras ansvar att se till att de har roligt och trivs.
Kram
Maria

Svar: Härligt att min terapeut lan hjälpa dig också. :)
Fröken Duktig

Sanna
2016-01-04 @ 21:37:38
URL: http://lyckostenen.wordpress.com/

Känner verkligen igen mig. Har inte reflekterat i det där med pratandet förut men när jag läste det du skrivit så förstår jag att jag har gjort precis likadant. Tagit ett enormt ansvar för att samtalet ska bli bra och intressant och om det blir tyst har jag tagit det som om jag inte är tillräcklig. Som om det är mitt fel att samtalet dör ut... Tack för den lärdomen, nu när jag är medveten så kan jag jobba med det.

Svar: Vi är nog många som tänkt så tror jag...
Fröken Duktig

Malin
2016-02-03 @ 14:59:38

Har precis börjat läsa din blogg och känner igen mig så i allt du skriver ( det jag hunnit läsa) Tycker det är på tiden att detta uppmärksammas och tas på allvar. Har själv varit djupt deprimerad och inlagd på sjukhus. Efter en jobbig höst med FK, som tvingade mig att jobba heltid direkt, så har det slutat med utmattningssyndrom och sjukskriven heltid på nytt. Ska fortsätta läsa din blogg och jag tycker du ska känna dig stolt över den, den hjälper nog många! Kram

Svar: Välkommen till bloggen! Vad roligt att du gillar den. :)
Fy vad tråkigt att du inte fick bli frisk i lugn och ro utan tvingades ut i arbete fast du inte var redo. Hoppas att du får må bättre snart.
Kram!
Fröken Duktig

Sara
2016-02-16 @ 21:54:13
URL: http://sjalvkarlek.blogg.se

Bra skrivet :) Jag har också lidit utav en dålig relation med mig själv så jag vet hur jobbigt det kan vara. Och det kan vara en lång process att skapa en god relation med sig själv.

Svar: Ja, det kräver en del arbete verkar det som. Hoppas att du är på god väg. Alla är värda en god självkänsla!
Fröken Duktig

Jeanette Polsäter
2016-02-19 @ 13:58:22
URL: http://skrivdivan.se/

Där träffade du mitt i prick. I morse kom jag över en annan grym text om självkänsla. Jag har länkat till den på min blogg. Kram

Svar: Ska kolla in din blogg. Kram!
Fröken Duktig

Anonym
2016-05-24 @ 22:49:52

Oj vad bra skrivet!!! Just vad jag behövde höra. Jag känner igen 100% av det su säger. Idag grät jag på jobbet utan anledning för det blir för mycket och jag föraöker vara andra till lags... Kommer fortsätta läsa din blogg ! Tack för att du delar med dig

Svar: Åh vad roligt att du hittat hit. Tack för att du läser. Kram!
Fröken Duktig




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

frkenduktig.blogg.se

Fröken Duktig - Vägen tillbaka från utmattningssyndrom och depression

RSS 2.0