Psykoterapi - det går framåt!

pBildresultat för psykoterapi
 
Jag träffar min psykoterapeut varje eller varannan vecka. Det känns bra att träffas ofta. Dels har vi lärt känna varandra ganska väl vid det här laget, dels känner jag att han får se alla sidor av mig. Vid vissa tillfällen fungerar jag hyfsat och vid andra tillfällen fungerar jag knappt alls. Hela spektrat får han se. Alla de olika skick jag kan vara i blir tydliga för honom och det tror jag är en hjälp i hans arbete med att hjälpa mig.
 
Psykoterapeuten har träffat många andra patienter med utmattningssyndrom och depression. Han har följt många som har blivit friska och han har följt några som har blivit bättre, men inte helt bra. Han har erfarenhet av hur långvarig den här sjukdomen kan vara för vissa och han har sett diverse effekter och biverkningar av olika medicineringar.
 
För mig tog det två år och två månader innan jag fick träffa en psykoterapeut och en läkare som var specialiserad på psykiatriska diagnoser och som därmed kunde sätta in en bra medicin som faktiskt haft relativt god effekt. För även om symptomen på utmattningssyndrom fortfarande är starka så har depressionen definitivt lättat. Inte släppt helt kanske, men de mörka stunderna är korta och återkommer inte så ofta. Och de är tydligt kopplade till ångest utlöst av trötthet. Antagligen är det en kombination av medicinen, psykoterapin och tiden som gått som är orsaken till det. Svårt att avgöra vilket som haft bäst effekt.
 
Igår var det dags för en sammanfattning av tiden hos psykoterapeuten och vi konstaterade att vi är halvvägs in i behandlingen. Så, vad har vi då åstadkommit?
  • Ja, jag mår helt klart lite bättre, speciellt när det gäller nedstämdheten.
  • En annan sak vi enades om var att jag har blivit bättre på att välja vad jag vill och orkar göra och att jag får mindre dåligt samvete när jag väljer bort eller säger nej till något nu än tidigare. Det här ska vi jobba vidare på, men vi är i alla fall på rätt väg där.
  • Jag har blivit bättre på att ta hand om mig själv genom att vila vid behov utan dåligt samvete.
  • Jag har förändrat mitt sätt att agera utifrån dagsform genom att fråga mig själv vad jag behöver för att må så bra som möjligt just nu. Det tackar jag en av mina läsare för, eftersom ideén om sättet att tänka kom via en kommentar här i bloggen. Tack, tack!
  • Jag har blivit bättre på att se stök hemma och strunta i det. Låta det vara. Jag behöver inte ha det städat för att få vila. Jag kan vila i oredan, åtminstone ibland. Här har jag använt tricket plocka-efter-andra-varannan-dag. Varannan dag plockar jag helt enkelt inte efter någon annan än mig själv. Är det rörigt får barnen ta det själva när de kommer hem. Om de inte gör det kan jag stilla min ångest genom att tänka att jag får plocka upp det imorgon om ingen annan redan gjort det. Typ, "Det är lite rörigt idag och jag får vila i oredan, men imorgon kan jag ha det fint igen om jag inte står ut." Det har lett till att jag störs lite mindre av stöket nu än förut. Jag har liksom vant mig lite. Dessutom plockar jag ju inte så ofta nu heller. Den här ideén tyckte psykoterapeuten var så bra att han har tipsat andra patienter med samma problem om det.
  • Sen försöker jag släppa tanken på arbetsträning också. Jag brukar alltid ta upp den frågan och psykoterapeuten säger alltid nej, inte än. Du ska först klara dig själv, din familj och det som den för med sig och fortfarande ha ork kvar. Sen kan du börja arbetsträna. Jag jobbar på att acceptera detta.
 
När jag sammanfattar det hela såhär tycker jag att det känns ganska bra. Även om alla områden bara är påbörjade så har vi tagit ut riktningen och vet var vi är på väg. Vi ska fortsätta arbeta med att sänka kraven på prestation som jag har satt på mig själv, få bort det dåliga samvetet och de onödiga skuldkänslorna jag bär på samt kväva "perfektionistådran" i mig. Den tjänar mig inte längre.
 
Jag är medveten om att inte alla blir helt friska efter ett rejält utmattningssyndrom och kanske är jag en av dem som inte blir det. Men ganska frisk borde jag ju kunna bli om det bara får gå ännu mer tid, om jag ger mig själv vila och jag får vidare stöd i form av psykoterapi och mediciner.
 
Och får jag fortfarande omgivningen stöd? undrade psykoterapeuten. Ja, det får jag! Jag får mycket omtanke och förståelse av andra. Framförallt från min man och mina barn. De är ett sånt otroligt bra stöd och jag tänker dagligen att jag har så tur som har dom. Tack maken, för att du står kvar när det blåser snålt. Tack ungar för att ni finns. Tack vänner för att ni frågar och bryr er om hur jag mår.
Kram på er alla! 
 
 
 
  
Sanna
2016-01-14 @ 21:55:53
URL: http://lyckostenen.wordpress.com/

Det låter så skönt att ha en plan. Jag kommer väl dit jag med nån gång. Men jag lär mig mycket av att läsa bloggar faktiskt. Jag tar till mig av det som jag känner passar mig. Tack för hjälpen <3

Svar: Ja det är klart att du gör. Ingen brådska bara. Det blir inte bra om man stressar fram det. Men vilken hjälp och vilket stöd får du nu?
Fröken Duktig

Mia
2016-01-15 @ 09:17:20

En liten undran, hur lyckas du få Försäkringskassan med på noterna? Jag far varit sjuk 13 mån, varav 6 med fel diagnos (jobbade delvis då). Haft ett kraftigt bakslag i höst och både doktorn och kuratorn kuratorn är helt eniga om att jag inte ska arbetsträna. Doktorn har tom pratat med min handläggare på FK. Trots det ifrågasätter FK sjukskrivningen längd, de ifrågasätter allt (tom att jag verkar frisk då jag argumenterar för mig sak...). Jag har ingen depression och det gör ju att jag har fläckvis mer initiativkraft kvar, men i övrigt har jag massor av symtom.

Svar: Alltså jag gör ingenting. Jag har inte haft några problem med det faktiskt. Kanske har mina läkarintyg varit väldigt bra? Kanske har jag haft "rätt" handläggare på FK? Kanske är det mer tyngd bakom läkarintyg från Psykiatriska kliniken skriven av en överläkare än bakom ett intyg från vårdcentralen? Sen tror jag att en stor del kan vara att jag faktiskt har provat att arbetaträna. Tre gånger. Alla gånger har jag blivit sjukare igen.
Men det är ju för bedrövligt att en handläggare/läkare på FK som du inte har träffat tror att de vet vad du behöver när din läkare som känner dig ser att du behöver vila. Jag blir upprörd! Man ska inte ens behöva argumentera för sin sak tycker jag. Din läkare ska skriva ett bra intyg och FK ska godta det eftersom läkaren är den som borde veta bäst. Jäkla skitsystem!

Är läkaren bra? Kan du hen skriva ett tydligare intyg? Byta läkare?
Kan du byta handläggare på FK?

Remiss till psyk tror jag bara att man får vid depression. Det var i allafall pga av den och alla mina mörka tankar som jag blev remitterad dit, inte för utmattningssyndromet.

Jag tycker att du ska kolla om du har någon i din omgivning som kan hjälpa dig att strida för din sak om du inte orkar själv. Stå på dig!
Fröken Duktig

Anonym
2016-01-15 @ 11:37:42

Tack för support! Har jättebra läkare, och intyg. Psykiatrin ville inte ta emot mig. Har tänkt byta handläggare för det är flera problem där!Jösses vad man får hålla på med fel saker, istället för återhämtning.

Svar: Så himla tokigt. Hoppas att du får en handläggare som förstår dig när du har bytt.
Fröken Duktig

Anonym
2016-01-15 @ 12:01:59

Svar till Mia:
Jag arbetstränade i 9 mån via AF och fick på så vis tillräcklig återhämtning för att orka ta strid igen. Är mitt uppe i det nu och vet inte hur det slutar... Min arbetsträning var totalt anpassad efter mig och mina förutsättningar, därför blev det en återhämtning för mig och inte en massa kämpande, dåligt samvete osvosv som bara gör en sjukare.
Ja det är ett j*vla skitsjukförsäkringssystem vi har. :-(

Mia
2016-01-15 @ 12:54:41

Tack för pepp! Ska dra igång projekt byta handläggare. Doktorn och intygen är bra, tom att doktorn ringer FK för att hon vill försäkra sig om att jag inte får problem. Men hennes kompetens ifrågasätts, helt galet! Det är som att FK bara bestämt sig. Det värsta är att jag har svårt att sätta mig över detta, inte en kbt-teknik i världen hjälper utan jag mår ännu sämre av situationen. Som sagt, tack för stöd. <3

Svar: Ja sånt är ju väldigt stressande. Precis vad du inte behöver för att bli frisk...
Fröken Duktig

Helena
2016-01-15 @ 14:31:05
URL: http://livetuppochnerblog.wordpress.com

Skönt för dig att börjar gå åt rätt håll, man lär sig med tiden att se röran man har runt i kring sig :). Verkar som att du har fått ett bra stöd av terapeuten, önskar att jag fått detsamma. Har också varit hemma nu i två och två månader, men har ju provat att jobba då och då, önskar att jag haft nån inom vården som bromsat mig eftersom jag har svårt att bromsa mig själv.

Svar: Ja det är ju så svårt. Jag tror ofta att jag ska orka saker och sen går det inte så det är värdefullt med hjälp att bromsa. Har du ingen samtalskontakt?
Fröken Duktig

Sanna
2016-01-16 @ 22:24:58
URL: http://lyckostenen.wordpress.com/

Jag går på en smärthanteringsgrupp på sjukhuset. Den är bra, det är sjukgymnast, överläkaren och en psykolog som håller föreläsningar om smärta och smärthantering. Jag har träffat en psykolog för utvärdering en gång och ska dit igen i februari. I veckan ska jag träffa en ny läkare plus företagsläkaren och om ett par veckor blir det rehabmöte med arbetsgivaren, facket, läkaren och jag tror försäkringskassan ska vara med också. Än så länge är jag rätt ensam i hur jag ska lägga upp min rehabilitering. Jag vilar mest, och försöker hitta nån gräns på vad jag kan och inte kan göra.
Jag tror inte att jag kommer att få så mycket hjälp från arbetsgivaren eller företagsläkaren. De vill sparka mig för de tycker inte att det finns något som jag kan göra där eftersom jag inte kan jobba natt längre. Och jag vill ju inte vara kvar där tror jag. Det är för stressigt och för tungt... Men om jag blir uppsagd så är det Arbetsförmedlingen som gäller. Har träffat bra personer där och var inskriven innan jag blev sjukskriven så det är jag inte så orolig för. De har lovat att inte skicka på mig en massa jobb innan vi vet vad jag klarar av utan det är rehabilitering som gäller.

Svar: Hoppas att det går bra för dig!
Fröken Duktig

Helena
2016-01-18 @ 21:18:55
URL: http://livetuppochnerblog.wordpress.com

Nä har ingen just nu, fick gå ca 12 gånger till en KBT terapeut via jobbet, det gav väl lite grann, lite verktyg att jobba med, men jag kände väl att han tyckte jag var för frisk för att gå där, han avslutade ju efter ett par tre gånger. Han kanske inte var så duktig på just detta med utmattning, jag vet inte. Alla är ju inte duktiga på just det ämnet. Får se nu under rehab mötet vad dom kommer att säga.

Svar: Lycka till på det mötet.
Fröken Duktig

Mia
2016-04-14 @ 15:33:57

Så himla likt det kan vara
Så otroligt himla skönt det är att läsa om andra som går igenom detta
Så sorgligt att det ska behöva vara såhär!

Tycker att det är svårast med "sorgearbetet", att sluta älta vad jag gjorde fel och hur jag var förut. Har varit sjukskriven i 1,5 år.. tycker att tiden rusar fram samtidigt som det står ganska still för mig. Tycker att det svänger så otroligt fortfarande. Ena dagen pigg å glad öppen för aktivitet. Nästa dag är kroppen tung, trycket i bröstet nästan outhärdligt å gråten nära..
Träffar min mor 'men du va ju så pigg i går?!'..Ja, i går ja.. Nä hur ska andra förstå när man knappt begriper själv. Träffar min ptp varje vecka och hoppas på underverk. Men jag ska försöka se tiden som min vän och ta E N D A G I T A G E T
kram

Svar: Det tar den tid det tar. En dag i taget. Kram
Fröken Duktig

Helena Björck
2017-02-10 @ 11:13:07

Hej!

Vill du stödja ett patientupprop mot Socialstyrelsens förslag till nya riktlinjer för behandling av ångest och depression? På vår hemsida www.rorinteminterapi.se får människor lägga upp sina berättelser om positiva erfarenheter av terapi. Vi kontaktar dig för att du har berättat öppet om din terapi och vi vill ha några berättelser publicerade inför lanseringen av sidan. Vi har tre syften med uppropet:
- Att skapa uppmärksamhet kring terapins plats i offentlig vård.
- Att skicka in alla positiva terapiberättelser som synpunkt inom ramen för
Socialstyrelsens remissrunda.
- Att inspirera människor att våga söka hjälp för psykiska problem.

Kan du tänka dig att kortfattat beskriva hur din terapi varit viktig för dig? Din berättelse kommer då att publiceras på sidan. Nämn gärna något om vilken typ av terapi du går eller har gått i, hur ofta och hur länge du gått. Det spelar ingen roll om du gått privat eller inom psykiatrin eller vilken eventuell diagnos du har/har haft eller inte har. Vi är tacksamma om vi kan få din berättelse per mail så snart som möjligt inför lanseringen av sidan. Om du vill vara anonym så går det självklart bra också. Ditt bidrag kan göra stor skillnad!

Mvh
Helena

Svar: Jag tänkte skriva, men orkade inte när det kom till kritan. Men bra initiativ. Terapin är viktig!
Fröken Duktig




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

frkenduktig.blogg.se

Fröken Duktig - Vägen tillbaka från utmattningssyndrom och depression

RSS 2.0