Jag ska vara med i Amelia

Några dagar före jul hände något oväntat och ganska konstigt. En frilansjournalist mailade mig och frågade om jag kunde tänka mig att dela med mig av min historia om utmattningssyndrom i Amelia. Jag trodde att hon skojade, men det visade sig att hon hade läst en insändare jag skrivit för länge sen och sedan surfat in på min blogg och läst lite där. Jag funderade och pratade lite med maken och sen sa jag ja. Det blev en lång telefonintervju med en mycket trevlig journalist.
 
Några veckor senare hörde en fotagraf av sig och vi bokade en tid för fotografering hemma hos mig. Den tiden var igår. En supergullig tjej damp in efter att jag ägnat en jäkligt lång stund åt att försöka se ut som folk, med sju lager smink. Dels sminkar jag mig ju väldigt sällan numera, dels var jag väldigt trött. Men jag hoppas och tror att sminket gjorde susen så att det blir fina bilder till tidningen. Fotografen tog vad som kändes som sjuhundra bilder och hon var jätteduktig och fick mig att känna mig så avslappnad som möjligt i en så konstig och ovan situation som det faktiskt var.
 
Tidningen kommer att komma ut i mars. Det är specialtidningen Amelia Kropp och Skönhet. Då hoppas jag att andra som drabbats av utmattningssyndrom och depression ska känna igen sig i min historia och känna sig stärkta i att de inte är ensamma. För vi är väldigt många. I artikeln kommer det som sagt att finnas bilder på mig och adressen till min blogg kommer att finnas i texten. Jag har ju fram tills nu inte berättat för någon att jag skriver på en blogg. Jag har haft skrivandet som min egen lilla terapi. Men nu har maken och ett par vänner fått veta och snart nog kommer ju alla jag känner, som läser artikeln alltså, att veta om bloggen. Nu känner jag att jag behöver några råd från er läsare. Tycker ni att jag varit för självutlämnande? Borde jag plocka bort vissa inlägg? Hur skulle ni känna om ni läste min blogg om ni var min mamma, syster eller vän tror ni? Det här gör mig lite nervös faktiskt, men samtidigt känns det spännande och roligt att få dela med sig av sin historia. Att få visa att man faktiskt överlever och tar sig vidare, trots att man inte kan tro att man ska göra det i början av sjukdomen, när det är som värst. Att det faktiskt vänder även om det går sakta, sakta.
Ta hand om er!
Mia
2016-01-26 @ 15:03:10

Vad roligt! Våra berättelser behövs i media, inte bara de där rosenskimrande livsstilsreportagen om "det fantastiska livet efter utmattningssyndromet". Och just därför tycker jag att din blogg är alldeles suveränt bra som den är. Ärlig och rak, inget rosa lull och floskler till visdomar. Jag kan bli helt mörkrädd ibland när jag snubblar över väldigt tillrättalagda livsstilsbloggar om utmattningssyndrom. De texterna hjälper oss inte, vare sig med att ge igenkänning (jag får panik över att jag inte kan fara så positiv och chic som sjuk...) eller att andra verkligen ska fatta vad detta handlar om. Att man är SJUK. Sedan får du nog känna efter själv var gränsen går för din integritet, om du vill radera något. Jag har själv valt att under en kortare tid skriva texter på min Facebook, personliga och till viss del utlämnande för att verkligen beskriva detta tillstånd. Men, jag gör inte lämnat ut mig helt, skrivit om relationer de innersta tankarna etc. De hade jag velat göra anonymt i så fall. Lite tankar från mig! 😊

Svar: Hehe.. Jag gillar inte lull-lull... Jag undrar om det "fantastiska livet efter utmattningssyndrom" verkligen finns... Minpsykoterapeut sa just idag att jag kommer att må bättre och bättre men att det med den grad av utmattning jag har och den långa sjukskrivningstiden inte kommer att bli helt återställd. Jag får nog acceptera det och då får det inte plats så mycket rosa fluff tycker jag.
Ja vi har väl olika gräns för vår integritet men det kändes skönt med lite respons här av dig och andra. Så att jag inte skriver saker som är helt gränslösa bara att jag inte fattar det själv. Tack för dina tankar.
Kram
Fröken Duktig

Mia
2016-01-26 @ 15:06:50

P.S Vad säger Försäkringskassan om att du bloggar? Var försiktig! Jag har fått stänga min blogg och har täppt till alla sociala medier. Försäkringskassan betraktar mig som frisk om jag skriver säger de... Vill du fråga något kring detta så mejla mig gärna, antar att du ser den e-post jag registrerade här.

Svar: WTF??? Frisk för att man skriver? Då kan dom ju fixa ett jobb där man kan jobba en halvtimme på valfri tid, när man orkar, två gånger i veckan. Kravlöst och utan tidspress ska det också vara om man ska kunna jämställa det med att skriva. Min psykoterapeut peppar mig att skriva om jag mår bättre av det. Sjunga i kör tycker han också att jag ska göra när jag orkar, eftersom det är något jag gillar. Man har rätt att ha fritidsaktiviteter även om man är sjuk. Ibland är det bra knepigt med FK...
Fröken Duktig

Anonym
2016-01-26 @ 15:52:24

Än har jag inte sätt något som varit för utlämnande eller konstigt på något vis, jag har ändå läst i två dagar ☺️❤️

Svar: Bra det. Är det du sys?
Fröken Duktig

Helena
2016-01-26 @ 18:53:02
URL: http://livetuppochnerblog.wordpress.com

Men vad roligt,håller med föregående talare att vår sjukdom behövs ut i media, så folk verkligen ser vad det handlar om. Vi blir ju bara fler och fler. Din blogg är jättebra, tycker absolut inte att du behöver plocka bort nåt. Själv länkar jag min blogg till min facebook i bland. Jag skäms inte över min sjukdom, dom som vill får läsa dom som inte vill behöver inte. Det är bra om det kommer ut mera fakta om denna hemska sjukdom.Ska köpa tidningen när den kommer ut :). Kram

Svar: Jag vågar inte länka med FB. Tycker det känns jobbigt... Men du har rätt, folk kanske behöver läsa mer om det här för att förstå. Vad roligt att du tycker om bloggen.Kram!
Fröken Duktig

Anonym
2016-01-26 @ 21:00:25

Din blogg är fantastisk

Svar: Åh, tack. Vad roligt att höra!Kram
Fröken Duktig

Anonym
2016-01-26 @ 21:05:29

Jag har skickat länken till din blogg till mina anhöriga då jag inte orkar förklara hur jg känt och mått! Det var så skönt att nån annan satt ord på det jag ville förklara...!

Svar: Åh, vad kul att höra att min blogg kan hjälpa någon. Är lite svältfödd på att hjälpa andra nu när jag inte jobbar. Saknar det...Kram
Fröken Duktig

Maria
2016-01-26 @ 22:52:14

Jag tycker att du skriver jättebra, lugnt, sakligt, välskrivet och ärligt. Precis som "trösteboken" av Maggan Hägglund som du skrev om häromdagen ger din blogg och det du skriver tröst och hopp. Jag har följt din blogg en längre tid nu och tycker inte att du går över gränsen med att lämna ut någon. Fast det där är ju en sak man känner bäst själv. När jag läste det här inlägget blev jag alldeles rörd och jätteglad för din skull. Jag ska absolut köpa tidningen när den kommer. Tack så jättemycket för att du skriver!
Kram Maria

Svar: Åh, tack själv för berömmet och för att du läser...Kram
Fröken Duktig

Lovisa
2016-01-27 @ 09:52:23
URL: http://ottiliaviola.blogspot.se

Så roligt!

Lena
2016-01-27 @ 10:17:28

Jättebra! Så kul att du orkar och vill dela med dig om ditt mående och resa. Hittade din blogg nu och jösses vad jag kände igen mig i det du skrivit om tankar , skam, skuld och ovissheten om när ska börja jobba osv osv ....ser fram emot när tidningen kommer. Känns som man skulle ha mycket att prata om💕 sköt om dig. Med vänlig hälsning, lena

Svar: Ännu en som känner igen sig. Vi är många. Sköt om dig du med!
Fröken Duktig

Monica
2016-01-27 @ 13:37:35

Häftigt! Det behövs mer av berättande som ditt i media för att anhöriga och folk i vå närhet att förstå. "hur kan man bli utbränd under mammaledighet?!" kram från en 30-årig 4-barnsmamma (äldsta är 5 år)

Svar: Oj, fyra barn på fem år. Det kan göra vem som heslt utbränd tror jag. Det måste vara jättetufft att återhämta sig med så många små barn omkring. Hoppas att du får hjälp och stöd. Jag är glad att mina barn är ganska stora nu, annars vet jag inte hur jag skulle ha atgit mig igenom det här. Ta hand om dig!Kram
Fröken Duktig

L
2016-01-27 @ 16:49:52

Vad roligt att höra att du ska vara med i Amelia! Den tidningen kommer jag lätt att köpa! Jag tycker att din blogg är alldeles fantastisk, just för att den visar sjukdomen som den är utan att vara tillrättalagd. Precis som någon skrev ovan om "det fantastiska livet efter utmattningssyndrom" som vissa bloggar framställer så blir man ju bara less alltså. Det har funnits dagar då livet verkligen känts mörkt och jag har gått in här och läst och känt igen mig. Då har livet känts ljusare,jag har känt att jag inte är ensam och att det finns en väg framåt. Så tack för allt du skrivit/skriver! Kram!

Svar: Vad roligt att höra. Tack och kram!
Fröken Duktig

Mia
2016-01-27 @ 17:06:44

Yepp. Försäkringskassan googlar en. Och läkaren har både i intyg + i samtal med FK sagt att det är viktigt att jag behåller någon hobby. Hjälpte inte. Så nu lönnbloggar om mat på ett Instagramkonto. Och skaffade ett nytt privat dom är dolt. Allt ska inte den här skit-sjukdomen få ta ifrån mig! ;)

Svar: Helt otroligt... Snacka om att bädda för fortsatt depression. Inte nog med att man inte orkar träffa folk och vara i olika ljud. Man får inte göra något som ger en energi heller. Man blir matt...
Fröken Duktig

Helena
2016-01-28 @ 17:05:27

Vad roligt, spännande och framförallt viktigt. Det är så himla tyst om den här sjukdomen som bara blir vanligare och vanligare. Tror vårt land står inför en jättekris om politikerna inte börjar prioritera folket. Dvs börjar göra omfattande undersökningar kring varför så många, framförallt kvinnor i 30-års åldern, insjuknar. Det andra är att det måste åtgärdas, och där blir faktiskt din artikel en viktig del. Förhoppningsvis läser "friska" artikeln och inser att de inte mår så bra och hinner slå av takten innan allt brakar ihop.

Svar: Ja, det är ju såklart bäst att kunna förebygga sjukdomen, eftersom det tar sån tid att bli frisk om man väl klivit över gränsen. Kram
Fröken Duktig

houseforus
2016-01-28 @ 18:00:59
URL: http://www.houseforus.blogg.se

Så himla kul för dig
Maria

Svar: Tack!
Fröken Duktig

Anonym
2016-01-29 @ 14:22:59

Tycker din blogg e fantastisk men skulle själv vara tveksam att gå ut med namn och bild eftersom det aldrig går att ta tillbaka och detta har ju varit ditt privata skrivande där du delar med dig av alla känslor utan att behöva dela med dig av din integritet och dina personliga uppgifter som namn, var du bor, vad din familj heter och vilken skola dina barn går i. Hoppas du förstår vad jag menar för jag vill bara att du ska kunna få vara Du i lugn och ro. Är själv en "duktig flicka" och gick med på ett reportage till en tidning men ångrar nu att jag inte förblev anonym. Det du skriver ger oss andra så himla mycket styrka - sluta inte skriva men var rädd om din integritet. Kram

Svar: Tack för din omtanke. Vad tråkigt att du ångrade dig. Varför blev det så tror du? Kunde du inte längre skriva precis det som du ville längre? Det är väl det jag kan känna viss oro för. Att jag ska känna mig begränsad i mitt skrivande.Kram
Fröken Duktig

Anonym
2016-01-29 @ 20:57:44

Vad kul! Känns som jag känner dig redan.
Då ska jag självklart köpa tidningen.

Svar: Vad roligt att höra!
Fröken Duktig

Anonym
2016-02-01 @ 00:50:25

Historierna behövs verkligen om denna sjukdom.
För några månader sedan hade jag kunnat skriva den där härliga historien om hur jag blev frisk. Jag är ju den där tjejen som hjälper, fixar och tar tag i saker. Jag har kämpat mig tillbaka, fått ett bra jobb, jobbat övertid, gjort det mesta helt enligt plan. Fan så bra det gick. Ssri, starar, sömntabletter

Svar: Hur menar du? Blev du frisk men nu har du blivit sjuk igen?
Fröken Duktig

Tankar om utmattning
2016-02-01 @ 09:07:19
URL: http://tankaromutmattning.blogspot.se

Vad roligt för dig! Ska absolut köpa tidningen!

Hoppas bara att du vågar/kan/vill fortsätta skriva som du gör nu även om de som känner dig i det vanliga livet läser.

Men mest av allt kul att du vågar! Det behövs många förebilder som berättar om hur livet förändras när man blir sjuk.
Kram!

Svar: Tack!Ja, jag hoppas att jag ska kunna fortsätta att känna mig fri att skriva precis det jag vill. Det är vad jag vill eftersom skrivandet hjälper mig så mycket i att förstå mig själv. Och så roligt att andra känner stöd i mina texter också.
Kram
Fröken Duktig

Anna
2016-02-02 @ 10:12:02
URL: http://utbrandvagentillbaka.wordpress.com/

Härligt! Den här sjukdomen måste uppmärksammas mer, så kanske fler drar i handbromsen innan de hamnar här. För när man väl är här, är vägen tillbaka riktigt långt och inte alls trevlig.

Du behöver inte alls oroa dig för dina inlägg. Du skriver öppet och ärligt, är duktig på att verkligen beskriva hur livet här i Ingemannslandet ser ut. Och du gör det med värdighet, utan massa lull-lull och du har inte hängt ut någon när och kär.

Kram ❤️

Svar: Tack snälla du. Det känns bra att höra. Kram
Fröken Duktig

Jessie
2016-02-12 @ 15:22:54
URL: http://dreamingtiger.blogg.se

Vad roligt! Grattis! :-D Precis som andra av de som kommenterat, tycker jag att din blogg är så himla bra och den behövs verkligen! Jag håller själv på att ta mig ur en flera år lång depression och då har din blogg varit ett stöd. Det har känts skönt att någon annan har kunnat sätta ord på en del av det jag själv känt och upplevt. Jag hoppas därför att du fortsätter skriva! Det behövs. :-)

Ta hand om dig. <3

Svar: Vad roligt att du känner stöd i mina texter. Det värmer. Jag ska fortsätta skriva, men bara när jag orkar.Kram på dig!
Fröken Duktig




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

frkenduktig.blogg.se

Fröken Duktig - Vägen tillbaka från utmattningssyndrom och depression

RSS 2.0