Jag övar vidare på att leva med utmattningssyndrom...

Jag bakade bullar i tisdags. (Dumt, jag vet det nu. Borde ha köpt såna där färdiga i frysdisken istället.) Sen åkte jag till köpcentret en kort sväng i onsdags. Tidigt, när de precis hade öppnat för att slippa allt folk. Födelsedagspresent stod på inköpslistan. Sonen fyllde år i torsdags och imorgon kommer släkten. Vi får hoppas att bullarna är goda nu då för de tog tydligen knäcken på mig. Jag har nästan bara legat sen onsdag eftermiddag. Sängen, soffan, sängen... Bara gjort det som verkligen varit viktigt. Läxor och mat. Helt slut som artist.
 
Idag åkte maken och båda sönerna iväg på sina hockeymatcher. Jag blev kvar i soffan. Så himla tur att man kan se en del matcher över internet numera. Annars skulle jag ha missat många...
 
Jag övar vidare på att leva med utmattningssyndrom eftersom man verkar få vänta länge om man tänker att man ska leva sen, när man blir frisk. Jag övar genom att försöka göra det jag måste så skonsamt som möjligt och genom att hoppa över eller tacka nej till saker som inte är så viktiga, när jag inte orkar med. Det är tråkigt. Och jag känner mig väldigt begränsad. Men jag förstår att det är nödvändigt. Den enda framkomliga vägen just nu... Så soffhörn, bok och tidning, kaffe och internet, färdig mat i kylen. Ost- och skinksallad. Ska gå och hämta den nu. Och äta den i soffan. Halvliggandes.
Kram på er!
Helena
2016-01-23 @ 18:59:58
URL: http://livetuppochnerblog.wordpress.com

Ja visst är det trist med denna sjukdom, man har tröttnat för länge sen, men det är bara vila vidare :).Har själv en dålig helg med soffhäng. Man blir väldigt duktig på att öva :), hoppas det går bra med släkten imorgon och bullarna är säkert jättegoda :)
Fortsatt trevlig helg, Kram

Svar: Ja, men det gick hyfsat med släkten och bullarna blev uppskattade så det var väl "halvvärt det" eller vad man ska säga då. Vila vidare!Kram!
Fröken Duktig

Mia
2016-01-24 @ 16:28:52

Sjukt tröttsam denna väntan som sagt! Hoppas det blev bra kalas i alla fall. Jag fick prioritera bort att träffa en gammal kompis från en annan stad på kattutställning idag. Inget kul, men nödvändigt då det är mängder oundvikliga måsten i veckan. Och 500 katter med tillhörande husfolk i en mässhall är nog inte alls bra.:D Ibland, nä ofta, känner jag mig som en robot som bara betar av måsten och sen trycker på off-knappen. Men jag orkar inte tänka, vara ledsen och frustrerad längre.

Svar: Det är jättetrist, men bra ändå att du prioriterar. Det är vår enda chans att må ok faktiskt. Kram
Fröken Duktig

Helena
2016-01-24 @ 18:44:31

Håller helt med er ovan, denna sjukdom kostar mer än den smakar. Jag vet inte hur många gånger jag tänkt att ja, jag har fattat vad som gäller, jag ska ta bättre hand om mig själv, bara du snälla, snälla kropp går ifrån sparlågan. Att du ens vågade börja med bullbak!! Få saker som är så krävande i köket, klart du blev trött. Hoppas det går fort att vila upp lite ork igen.
Jag börjar faktiskt bli riktigt bra på att vara sjuk i denna sjukdom, synd bara att världen runt omkring inte fattar att jag bör behandlas varsamt. Förra veckan gick jag upp från två till fyra lektioner i veckan. Har två små grupper på 10 och 12 elever. Perfekt! Men vad händer, jo, brandlarmet går under första lektionen med nya gruppen. Precis innan har jag insett att jag går igenom med en gammal version på power pointen. Larmet var "bara" en smällar och efter en kvart i -15 grader fick vi gå in igen. Då lyckades jag hitta rät version av pp och allt borde vara bra. Men ojojoj så jag påverkades av allt detta. Så när jag på torsdagen hämtar minstingen på förskolan har jag inget försvar kvar alls när jag upptäcker att hans skor inte finns kvar längre. Jag kan inte tänka rationellt och blir galet stressad av situationen. Ser hur fröken tittar på mig som om jag vore galen (det är jag ju i och för sig), men efter mycket om och men löser sig även den situationen. Om bara kidsen lät bli att smälla smällare i korridorerna när jag är på jobbet och om de som hämtar sina barn på förskolan tidigt lät bli att ta mitt barns skor så skulle jag klara mig ganska bra :-)
Härligt att läsa dina inlägg som numera andas en helt ny insikt och positivism än de gjorde tidigare. Heja dig!!

Svar: Det är ju ett jobb där oförutsedda saker händer hela tiden. Det är svårt att hantera det. Sen är ju livet med barn hemma som det är också. Man vet aldrig hur dagen ska bli hur mycket man än planerar. Borttappade saker eller sjukdomar förändrar den bästa planeringen till den sämsta i ett nafs och man kan inte påverka det alls. Sånt stressar ju ihjäl en nuförtiden, precis som du skriver. Ta hand om dig! Kram
Fröken Duktig

Sanna
2016-01-25 @ 22:27:46
URL: http://lyckostenen.wordpress.com/

Ja jag övar också på här i soffan och i sängen. Har kommit fram till att jag behöver bli bättre på att stänga av yttre stimuli och vara i tystnad så att jag kan möta mina egna tankar. Jag har flytt från dem genom att surfa på meningslösa internetsajter, läsa nyheter, ha full koll på Hemnet fast jag hittat mitt drömboende, och har inte missat en pryl på Blockets app... Så knepigt beteende. Ett flyktbeteende. Huh... nu är det dags att möta mig själv...

Svar: Bra insikt tycker jag. den ska jag ta till mig av. Det blir mycket facebookande och sånt när man har tråkigt och frågan är ju hur bra det är. Kram
Fröken Duktig




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

frkenduktig.blogg.se

Fröken Duktig - Vägen tillbaka från utmattningssyndrom och depression

RSS 2.0