En vän från förr har förgyllt min dag

Igår hände någon oväntat. En gammal vän tog kontakt med mig genom facebook efter att ha läst ett utdrag ur min blogg. Hon skrev att hon kände igen sig i utdraget och att hon sen läst en stor del av bloggen. Hon hade varit med om samma sak som mig. Utmattningssyndrom och depression. För höga krav på sig själv. För många aktiviteter. För mycket jobb. För starkt engagemang. Det kändes så himla tråkigt att höra att också hon blivit sjuk av livet. Att vi är så otroligt många med samma upplevelse trots att man kände sig så ensam i sin sjukdom när den slog till.
 
Vi bestämde att träffas för att ta en kopp kaffe. Redan när jag såg henne utanför dörren kände jag hur glad jag blev att hon tagit kontakt. Efter så många år hade vi massor att prata om. Hela jag fylldes med en energi som jag inte haft på länge medan vi satt där med kaffekoppen framför oss och pratade om hur livet hittills blivit för oss. Det var så spännande att höra henne berätta om sin familj, sitt jobb och sin livssituation. Höra om alla överraskningar livet fört med sig, på gott och ont.
 
När vi var tonåringar var vi ofta tillsammans. Vi var tre. Den tredje av oss är också sjuk i utmattningssyndrom. Hon är i ett tidigare skede av sjukdomen än jag och orkade inte ta sig iväg för att träffa oss den här gången. Hon gjorde precis som hon skulle och stannade hemma för att vila när kroppen strejkade. Bra gjort av henne. Precis så ska vi alla sjuklingar göra när vi behöver. Varje gång! Vi bestämde i alla fall att träffas fler gånger och då kanske vi kan ses alla tre. Som för tjugofem år sedan. Herregud vad gamla vi blivit. När man kan säga, minns du vad vi gjorde för tjugofem år sedan? Otroligt vad tiden har gått...
Mia
2016-01-05 @ 19:08:14

Det låter som ett härligt möte! Mitt i allt det grå finns ändå ljus, tänker jag. Ja, jösses vad man känner sig ensam. Jag saknar att ha någon som är mitt i utmattningssyndromet att bolla med ibland. Man har kanske inte ork att stötta och hjälpa, men att spegla sig ivarandra kan vara stor tröst. Kompisar som tidigare varit sjuka har inte varit lika dåliga som jag, och verkar nu efteråt helst vilja glömma (fullt förståeligt). Tycker iaf att det känns väldigt bra att läsa din blogg och kommentarerna.

Svar: Vad bra att mina texter kan vara till stöd för dig och tack alla som kommenterar. Det hjälper både mig och mina läsare.
Fröken Duktig

Anonym
2016-01-06 @ 11:19:52

Tack själv för härlig energiboost! Det var så fint att se dig igen💜
/Anna

Helena
2016-01-06 @ 20:12:26

Härligt med gamla vänner, sånt man behöver ibland. Väldigt intressant att prata med och följa andra med samma sjukdom. Alltid lär man sig nåt nytt.

Svar: Ja, trots att allas historier liknar varandra i mycket finns det alltid nya saker att lära och förstå.
Fröken Duktig




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

frkenduktig.blogg.se

Fröken Duktig - Vägen tillbaka från utmattningssyndrom och depression

RSS 2.0