Att behålla lugnet i kassan kräver sin kvinna...

Bildresultat för folksamling stressDen där i mitten där är jag. På Ica, på nyårsfesten, på cafét och ibland till och med hemma vid köksbordet. Förut behövdes ingen påfrestning alls för att jag skulle få den här känslan som jag brukar kalla för ormgropen. Nu blir det så här om det är för höga ljud och för mycket folk omkring mig för länge. Eller om jag är i en stressig situation.
 
Ica förärades med ett besök idag på förmiddagen. Jag hade som vanligt en ordentlig lista med mig och jag hade gott om tid. Det var dessutom väldigt lite folk i affären så där på morgonsidan. Hela handlingsprojektet gick långsamt men bra. Fokus på listan och varorna. I kassan lade jag upp varorna på bandet i mitt tempo och kön bakom började växa. Jag tänkte inte titta bakåt eftersom jag brukar bli så stressad då, men kunde inte låta bli. Folk stod än på den ena foten, än på den andra. Irritation över att behöva vänta i några ansiktet. Precis så var jag också förr. Jag hade ju så bråttom och hatade att bli sinkad av långsamma människor. Jag suckade och pustade när pensionärerna plockade fram småpengar eller någon småpratade med kassörskan lite för länge. Varför fattade inte folk att man inte hade hela dan på sig?
 
Nu kan jag inte skynda mig längre. Det går bara inte. Då blir jag den där personen i mitten av bilden som totalt tappar verklighetsförankringen och känner mig som om jag ramlat ner i ormgrop. Därför fortsätter jag lugnt att lasta mina varor på bandet. Betalar i mitt eget tempo. Packar mina varor i kassar. Det tar lite för länge och jag ser att kassörskan vill att min sida ska bli tom så att nästa kunds varor kan skickas dit, men jag bryr mig inte om det. Jag packar mina varor och det får ta den tid det tar. Punkt!
 
När jag kommer hem behöver jag vila en stund. Jag tänker att det fortfarande är en bit kvar till jobb när man behöver vila efter ett besök på ICA. Men samtidigt är det betydligt närmare än förr när jag ofta inte ens orkade åka på affären. Det orkar jag ju faktiskt varje vecka nu. Om jag bara gör det när jag har en bra dag och har gott om tid på mig. Och väljer en tid när det är lugnt också förstås.
 
Det går framåt. Med myrsteg i och för sig, men ändå framåt.
Anonym
2016-01-09 @ 00:05:58

Om du visste hur mycket dina texter hjälper! Du och jag har varit sjukskrivna lika länge och vi verkar ha kommit ungefär lika långt i vår läkning och beteendeförändring. Jag blir så knäckt då och då av att tiden går så fort men mina framsteg så långsamt. Har svårt för att vara tacksam för det lilla ibland. När jag inte själv kan sätta ord på vad som händer i mig ber jag folk läsa din blogg. Den beskriver allt så himla väl. Tack för att du gör det! Delar med dig och orkar skriva. Tack tack tack! Kram Frida

Svar: Vad glad jag blir att kunna hjälpa dig lite. Och tack för att du läser.Kram
Fröken Duktig

Mia
2016-01-09 @ 07:44:50

Just precis så är det! Det här exemplet ska jag ta när jag träffar FK i veckan som vill att jag börjar jobba nu. Jobba när man inte ens klarar Ica...

Svar: Sen är det ju skillnad på att klara av något och på att orka med på riktigt tycker jag. Många gånger klarar man av saker men man dåligt både medan man gör det och efteråt. Men det är ju att man klarar av det som folk ser...
Fröken Duktig

Anonym
2016-01-09 @ 11:31:04

Den bilden beskriver verkligen hur det känns att lida av utmattningssyndrom

Svar: Ja det tycker jag med.
Fröken Duktig

Anonym
2016-01-09 @ 17:13:29

Du beskriver det så himla bra! Precis så är det. Jag brukar kalla det för "myrornas krig". :-) Stå på dig och fortsätt ta tid på dig. Alla de där som står bakom och stampar skulle helt säkert må bra av att göra detsamma. Ta hand om dig! Stor kram! /Anna

Svar: Ja, de skulle nog också behöva ta npgra djupa andetag och låta saker ta den tid det tar. Tack detsamma och kram!
Fröken Duktig

Sanna
2016-01-10 @ 11:00:43
URL: http://lyckostenen.wordpress.com/

Känner igen mig så väl. Nuförtiden när jag handlar är jag dessutom lite rädd för att träffa någon jag känner. Orkar inte riktigt svara på frågor om vad jag jobbar med och hur jag mår, för de svaren kräver ju att jag säger att jag går hemma och är sjukskriven. Fördelen är att när jag nämner att jag är deprimerad eller utmattad så avslutas samtalen rätt fort. Den jag berättar för blir besvärad och börjar skruva på sig och väljer att få bråttom därifrån. :) Det är lite lättare att gå i min bubbla och handla, titta ner i marken när jag ser nån på avstånd som skulle kunna tänkas vilja prata en stund. Jag vill mest bara hem och pyssla med mitt...

Svar: Ja jag med. Tittar också ner och stannar medvetet i bublan för att spara kraft och energi. Det är en bra strategi för mig att ibland klara av att välja vad jag släpper ut energi till. Och jag håller med dig, man vill mest bara hem. Där är det bäst att vara.
Fröken Duktig

Anna
2016-01-11 @ 10:13:15
URL: http://utbrandvagentillbaka.wordpress.com/

Som jag känner igen mig, har dock ännu inte kommit till steget att jag har börjat handla på ICA ännu (om man bortser från att knappa in sin beställning online, som sedan maken hämtar ut i en drive-in lucka). Räcker att barnen pratar i munnen på varandra, vid middagsbordet, för att jag ska hamna där i ormgropen.

Så det är stort, ett bra framsteg på vägen för dig. Njut av känslan ❤️

Men precis som du skriver, måste man vila efter ett besök på ICA, så är du nog inte redo ännu för att börja arbetsträna 25%.

I min plan står det att jag ska orka med 10 timmars aktiviteter, utanför hemmet under en längre period, och samtidigt ha ork kvar för familj och livet, innan jag är redo för att börja arbetsträna 25%.

Den här veckan påbörjas planen. En timmes taktilmassage är inbokad, en gång i veckan från och med nu. Om ett par-tre veckor utökas det med en ny aktivitet. Vet inte ännu själv ens vad det blir. Men räknar med att kuratorn redan har det klart i sin plan. Litar fullt ut på henne.

Hon tror att jag är uppe i 10 timmars aktiviteter i april/maj, och att jag sedan ska hålla de över sommaren. Och börja arbetsträna 25% i höst. Om allt fortsätter att gå enligt plan. Givetvis.

Kram ❤️

Svar: Ja det är ett bra steg på väg. Men tyvärr kan jag också hamna i ormgropen när barnen pratar vid matbordet eller när tv:n är på och man ska försöka prata med någon samtidigt. Ljud är riktigt svårt för mig. Jag blir så himla splittrad. På ICA kör jag öronproppar...
Det låter som en bra plan. Men vad menas med aktivitet utanför hemmet? Var skulle till exempel skjutsa barn till träningen räknas? Eller se barnens match? Är det aktivitet eller familj och livet?

Superbra att du hittat en kurator som du trivs med. Det kommer att hjälpa dig mycket. Ta hand om dig!
Fröken Duktig




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

frkenduktig.blogg.se

Fröken Duktig - Vägen tillbaka från utmattningssyndrom och depression

RSS 2.0