Varför så lång återhämtningsperiod efter aktivitet?

Hur dåligt kan man egentligen må efter två år och åtta månader med utmattningssyndrom?
 
Förra helgen var jag ju på cup med yngsta sonen. Han sov på skola med ledarna så jag hade inget som helst ansvar för honom. Jag bodde på bekvämt hotell med svägerskan. Hon skjutsade mig mellan matcherna, som jag såg med öronproppar i. Däremellan vilade jag mest på hotellrummet. Det var jobbigt men ändå genomförbart. På måndagen var jag trött men jag fungerade i alla fall. Sedan blev det värre och värre under veckan. Den största delen av tiden vilade jag i sängen, på sängen och på soffan. Orkade inget socialt alls. Knappt någon läsning eller TV. Duschade pliktskyldigt men orkade inte stå länge nog för att tvätta håret. Så jäkla slut i kroppen. Och yr något alldeles fruktansvärt. Det var inte tal om att åka någonstans alls på flera dagar. På lördagen kände jag att det började vända något så jag åkte med mamma och pappa för att se äldsta sonens hemmamatch. (Kunde inte köra bil själv...) Jag satt som ett ufo på läktaren. Orkade knappt hålla mig upprätt och än mindre prata med någon. Fokuset på matchen var undermåligt kan jag säga. Men jag hade i alla fall tagit mig ut en stund även om det var det enda som blev av den dagen. Sedan har det sakta förbättrats lite, lite för varje dag sen dess. Men fortfarande igår låg jag nästan hela dagen. Provade en långsam promenad men orkade inte ens en kort sväng. Några blogginlägg har jag inte fått till. Inga svar heller på alla era kommentarer. Hoppas att ni har överseende med det. (Idag har jag kört bil till sjukhuset för att träffa psykoterapeuten på Psykiatriska Kliniken och det det gick bra. Kom hem trött, men ändå hyfsat ok.Så det tar sig i alla fall nu.)
 
Under de sämsta dagarna i slutet på förra veckan tappade jag modet lite igen och en känsla av hopplöshet infann sig. Är det verkligen normalt att må såhär efter så lång tid? Varför känns det så fysiskt? Kommer jag någonsin att orka med belastning utan att bli sämre? Varför är återhämtningsperioden efter en aktivitet så lång? Kan det vara något mer än utmattningssyndrom som spökar? Ja, ni vet hur man tvivlar och funderar när man mår dåligt. Jag hade inte tänkt prata om det igen eftersom jag tjatar om hur jag mår mest hela tiden känns det som. Men det gick inte, så jag luftade känslan med maken ändå. (Stackars karl som ska stå ut med det här...) Och han är så klok min man. Han menade att jag kanske skulle prova att göra flera små saker istället för få stora.
 
"Först gör du ingenting, sen gör du ingenting och sen åker du en hel helg på cup. Och så blir det så här efteråt. Det är ju en ganska stor sak att vara borta hela helgen. Likadant när du ska handla. Då har du en lång lista och så kommer du hem helt slut. Du behöver väl inte handla så mycket. Det kanske är bättre att åka fler gånger istället. Ta ingen vagn nästa gång utan handla bara med en korg."
 
Huvudet på spiken i vissa avseenden, kan jag tycka. Han har rätt, jag är en av eller på människa. Vill gärna göra allt när jag ändå håller på. Har svårt att göra lite eller att avbryta något påbörjat för att vila även om jag blivit bättre på det nu än tidigare. Men jag måste nog bli ännu bättre på välja mina aktiviteter så att det slipper bli så jobbigt som den senaste perioden har varit. Även om det är skittråkigt. Men "Först gör du inget, sen gör du inget" är väl kanske inte helt sant. Jag styr ju upp en massa vardagssaker här hemma så att det fungerar med mat, tvätt och läxor. Det är ju inte inget. Men jag tror kanske inte att han menade så heller han menade nog "inga roliga saker". Typ som att gå på EN match, eller handla LITE, eller träffa vänner EN LITEN STUND.
 
Nu ska jag avbryta det här skrivandet så att jag hinner "blundvila" en stund innan ungarna börjar trilla in från skolan.
Kram på er!
Anonym
2016-02-10 @ 16:46:27

För mig hjälper det mycket att tänka att jag faktiskt har en hjärnskada och att hjärnskador ger hjärntrötthet. Jag har läst boken om hjärntrötthet som det tipsas om på http://mf.gu.se/, mycket läsvärd. Kram!

Svar: Den ska jag läsa när orken att åka och låna den på biblioteket kommer. Tack!
Fröken Duktig

L
2016-02-10 @ 18:07:33

Den där hopplösheten känner jag igen. "Men hjälp har jag varit sjuk så här länge, kommer jag aldrig att bli frisk???" Det jag så smått har börjat inse är ju att det tar TID att bli frisk. När jag insett det har jag fått lite mer ro över situationen. Ska jag mäta mina framsteg så jämför jag med hur jag mådde för ett halvår/år sedan, för jämför jag med förra månaden, ja då känns det som att det står still. Det andra som jag insett är att den bästa medicinen är att ta saker steg för steg. Små steg. Tar jag för stora kliv så hoppar jag bakåt tre steg. Och det förlorar jag ju på. Tar jag små steg så kommer jag ändå framåt, även om det går sakta:) Tror din man är inne på rätt spår, han låter klok:) Dock inte alltid så roligt att inse, man vill ju så mycket fast man inte orkar...

Hoppas att dina kommande dagar ska kännas bättre! Kram!

Svar: Tack och kram!
Fröken Duktig

Helena
2016-02-10 @ 18:30:37
URL: http://livetuppochnerblog.wordpress.com

Det har jag också undrat flera gånger om, har varit sjuk i två år och tre månader, man undrar ju. I och för sig har jag varit och jobbat några gånger på dom här två åren. Men man undrar ju varför kroppen reagerar som den gör när man ändå varit hemma så länge. Man orkar inte speciellt mycket förrän kroppen säger ifrån, just att man blir helt slut i flera dagar efteråt.Börjar så smått inse att det kommer ta otroligt mycket längre tid än vad jag nånsin trott. Man ser att en del blir friska redan efter ett halvår, ett år, varför tar det sån tid för en annan. Ja många frågor har man. Hoppas du får fler bra dagar framöver. Kram

Svar: Tack och kram!
Fröken Duktig

Lotta
2016-02-10 @ 19:39:53

Känner också igen mig, och tycker både det är skönt och jobbigt att det är fler som har det så. Kroppen måste ha blivit skadad på nåt vis.. Man vet inte vart gränsen går förrän man redan klivit över den och reservdunken är tom. Tyvärr..

Svar: Nä man fortsätter att bli överraskad hela tiden...
Fröken Duktig

Mia
2016-02-10 @ 20:00:32

Tror maken din är på rätt spår. Så funkar det för mig efter 8 månaders trial and error. Fick förresten en ny kurator igår, den tredje på 6 mån. Stönade lite över det, men det visade sig vara en lycktröff. Hon Hade jobbat med hjärnskadade patienter på Karolinska. Hon sa till mig att hjärntrötthet vid UMS eller en fysisk hjärnskada funkar lika. Ser man det så, som att man har en hjärnskada blir det lite lättare att begripa varför man måste ta PYTTE steg i belastningen. Och bara göra det lilla man bestämt. Kan verkligen rekommendera boken "När hjärnan inte orkar - om hjärntrötthet". Absolut bästa hjälp jag fått hittills! Men sen var det ju det där tålamodet som man inte har... Själv har jag just kvick att till efter migrän. Fick för mig att göra ärenden i 4 butiker på stan idag, trots småont i huvudet. Osmart. Vet inte när jag ska lära mig att vara göra lite...

Svar: Ja man lär sig liksom aldrig verkar det som. Ska absolut läsa den boken när orken återkommer.
Fröken Duktig

Charlotta
2016-02-10 @ 20:11:58

Jag har inte något bra tips, tror din man kanske är inne på rätt spår. Jag vill tacka dig för att du skriver. Det får mig att inse allvaret i min egen situation och att det är viktigt att jag jag tar min kropps signaler mer på allvar. Jag är ledsen att du blivit så sjuk i den här fruktansvärda sjukdomen. Men jag är otroligt tacksam att jag hittade din blogg. Du ger mig en massa verktyg att komma framåt och ger mig en påminellse om att jag kan bli mycket sjukare än vad jag är idag om jag inte gör stora förändringar i mitt liv! Stort varmt tack!

Svar: Tack själv för att du läser och kommenterar.Kram!
Fröken Duktig

Helena
2016-02-10 @ 21:10:49

Jag håller verkligen med dig man :-)
Har själv kommit så pass långt i tillfrisknandet att jag jobbat 25 % sen augusti och det går bra, men jag skulle aldrig följa med på en cup. Det skulle helt ta musten ur mig, att vara i den miljön. Har märkt att för mig är det mycket lättare att vara utomhus.
Sen ger du dig ingen frist alls. Från att ha varit helt däckad efter cupen så åker du iväg på match igen när du känner en liten lättnad.
Jag vet att det är fett sugigt, men i år har jag inte gjort något "roligt" alls. Resultatet, jag har på 6 veckor inte upplevt den stora tröttheten alls och också lyckats vila upp mig mycket snabbare när tröttheten kommer. Det enda sättet för mig är att vara stenhård. Sen vet man ju inte, det kan ju svänga igen, men just nu fungerar det. Så jag har börjat släppa lite. I lördags shoppade jag en timme (medan familjen bowlade så jag slapp köra själv då jag åkte med dem) på förmiddagen innan folket hunnit ut i affärerna och på tisdag nästa vecka ska jag fika med en kompis.
Det jag vill säga är att

Helena
2016-02-10 @ 21:10:49

Jag håller verkligen med dig man :-)
Har själv kommit så pass långt i tillfrisknandet att jag jobbat 25 % sen augusti och det går bra, men jag skulle aldrig följa med på en cup. Det skulle helt ta musten ur mig, att vara i den miljön. Har märkt att för mig är det mycket lättare att vara utomhus.
Sen ger du dig ingen frist alls. Från att ha varit helt däckad efter cupen så åker du iväg på match igen när du känner en liten lättnad.
Jag vet att det är fett sugigt, men i år har jag inte gjort något "roligt" alls. Resultatet, jag har på 6 veckor inte upplevt den stora tröttheten alls och också lyckats vila upp mig mycket snabbare när tröttheten kommer. Det enda sättet för mig är att vara stenhård. Sen vet man ju inte, det kan ju svänga igen, men just nu fungerar det. Så jag har börjat släppa lite. I lördags shoppade jag en timme (medan familjen bowlade så jag slapp köra själv då jag åkte med dem) på förmiddagen innan folket hunnit ut i affärerna och på tisdag nästa vecka ska jag fika med en kompis.
Det jag vill säga är att

Svar: Åh jag måste bli bättre på att begränsa mig fast det är tråkigt. Bra att höra att det hjälper dig att må bättre, då finns det ju hopp. För ibland känns det som om vila inte funkar och vad är det då som funkar. Men man kanske måste vila mer, fast det känns som om man knappt gör annat. Tack för din insiktsfulla kommentar.
Fröken Duktig

Helena
2016-02-10 @ 21:19:31

Oj, oj... nu jobbade datorn av sig själv och jag hann inte gå igenom det jag skrivit, men ser rätt ok ut i alla fall :-)
Vet inte riktigt vad jag ville säga, mer än att detta är en pissig sjukdom som är helt ovärdigt. Unga människor som inte har orken att ta hand om sig själva ens.
Ta hand om dig och är du tveksam, avstå. Kram

Mia
2016-02-10 @ 21:29:00

Jo förresten ett konkret tips ur boken om hjärntrötthet: kända miljöer och repetition och rutiner. Jag har försökt ge mig näring genom att resa bort, gå olika promenader mm. Det tröttnat hjärnan. Ju mer regelbundet, bekant och upprepande desto bättre. Astråkigt och jag är inte så duktig jämt, men det märks skillnad när jag låter bli variation och nytt.

Svar: Ja, det har jag också märkt faktsit.
Fröken Duktig

Anonym
2016-02-11 @ 10:43:03

Känner igen mig i allt. Även att vara på och av människa. Idag har jag en dag då jag mest ligger, allt snurrar. Det får vara så. Snart kommer våren med sol. Då kan man sitta utomhus med kaffe och lyssna på takdropp. Att bara vara. En sak i sänder, en fot före den andra. Stor kram på dig! / Allsta-Linda ❤️😘

Svar: Kram på dig också Linda!
Fröken Duktig

Maria
2016-02-11 @ 22:42:33

Jag har också tappat modet flera gånger det senaste halvåret och funderat mycket på hur lång tid det ska ta att bli frisk eller åtminstone friskare. Hoppas du får lite mer ork tillbaka snart!
Vilka bra tips du har fått i kommentarerna om boken om hjärntrötthet. Den vill jag absolut läsa. Såg att där också finns ett jättebra filmklipp på Youtube som heter "När hjärnan inte orkar...".
Kram Maria

Svar: Ja det verkar som om vi är rätt lika allihop... Ja, jag ska låna den när orken kommer tillbaka. Youtubeklippet ska jag kolla på snart.Kram
Fröken Duktig

Helena
2016-02-12 @ 21:36:15

Såg denna och tänkte på dig och alla oss andra som kämpar med att hitta balans i en ny vardag.

https://www.facebook.com/herregudco/photos/a.199019406906479.52682.198358106972609/689146407893774/?type=3&theater

Trevlig helg!

Svar: Ja, den var bra. :)
Fröken Duktig

Therese
2016-02-16 @ 13:34:53
URL: http://www.alldamnstories.blogspot.com

Känner verkligen igen mig i det du beskriver. Men jag brukar som några skrivit innan, och som min läkare alltid påminner mig om när jag klagar på samma sak; utmattningsdepression ger skador på hjärnan. Fysiska skador. Precis som en stroke eller ett kraftigt slag på huvudet. Om man tänker på det sättet kan det vara liiite lättare att ge sig själv tålamod och kärlek när man blir frustrerad för att man VILL ju så mycket.

Men jag faller själv in i det mönstret ibland - hur lång tid ska det ta?? Kommer jag aldrig bli frisk? Nej det har nog missat en allvarlig sjukdom tror jag minsann.. And it goes on...

Ge dig själv förståelse och spela i samma lag som sjukdomen. Ber hjärnan om vila ska den få det. Den måste veta att den kan lita på dig igen :) Teambuilding mellan vilja och förmåga.

Massa kärlek! // Therese

Svar: Vad bra du uttrycker det hela. "Spela i samma lag som sjukdomen." Ska försöka tänka som dig både när det gäller det och det där med fysiska skador på hjärnan. Tack för dina råd!Kram
Fröken Duktig




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

frkenduktig.blogg.se

Fröken Duktig - Vägen tillbaka från utmattningssyndrom och depression

RSS 2.0