Om du har utmattningssyndrom - skärp dig!

 
 
Jag såg på nyheterna och dagens sändning inleddes med att ge oss som är sjuka i utmattningssyndrom, en rejäl känga. Forskning visar att sjukrivningar och ohälsa inte alltid har ett samband. (Nähä???)
 
http://www.tv4play.se/program/nyheterna?video_id=3289759
 
Pathric Hägglund, Forskare i Nationalekonomi  säger:
 
"På ett övergripande plan så handlar det ju om att viljan hos dom som är inblandade i sjukskrivningsprocessen, att undvika sjukfrånvaron, inte är tillräckligt stark."
 
Vidare säger han:
 
"Det handlar om individens vilja att gå tillbaks till arbete."
 
Sen intervjuas en lärare som drabbats av utmattningsdepression som minsann var tillbaka redan efter två månader. Hon menade att hon nog fått rätt hjälp att sortera sina tankar och att man nog kan förhindra många av sjukskrivningarna om man ser signalerna i tid och om man i arbetet gör de förändringar som behövs.
 
Jag tänker så här:
  • Jag tror inte att vi som är sjuka i utmattningssyndrom tycker att det är skitkul att vara hemma jättelänga. Vi är ju inte direkt ute och svänger våra lurviga, om man säger så. Vi försöker att bli friska så gott vi kan faktiskt. Vi tar de mediciner vi tilldelas och vi följer de råd vi får från läkare och psykologer. Vi försöker att fungera så gott det går hemma i vår egen familj fast vi egentligen inte ens orkar det många gånger. 
 
  • Vi har inte varit särskilt lata till vår läggning tidigare och har nog inte blivit det nu heller.
 
  • Vi har tyckt om att arbeta och prestera och det har nog inte heller ändrats särskilt mycket skulle jag tro.

 

  • Vi har sällan uppvisat ovilja att gå till arbetet eller att hugga i där det har behövts när vi var friska och nu saknas förmågan att göra just det. Inte viljan. Och jag tror nog att det inte bara är jag bland alla utmattade som har undvikit sjukfrånvaro väldigt, väldigt länge och mycket för att till slut hamna i den här långdragna sjukdomen.
 
  • Sen tror jag att den ovan nämnda läraren har rätt i att sjukskrivningar kan undvikas om man gör förändringar i tid. Jag såg dock inte till några som helst tendenser till att någon planerade att förändra något i min tjänst eller för den delen avlasta mig på jobbet, innan jag gick in i väggen. Men kanske att det kan bli annorlunda på den fronten nu när det här med utmattningssyndrom börjar uppmärksammas mer och mer. Här har ju arbetsgivaren ett stort ansvar.

 

  • Läraren menar också att hon fick hjälp att sortera sina tankar. Bra så. Men jag skulle nog vilja påstå att det finns grader i helvetet. Om man har hindrat sjukdomen i ett tidigt stadie kanske det räcker att sortera sina tankar och vila lite för att sedan vara tillbaka på jobbet efter två månader. Men om man inte sett signalerna utan kört sig själv i botten så kan det uppenbarligen ta flera år att bli frisk, om man nu någonsin blir det. Jag tror faktiskt inte att så många som ser hur jag mår i min vardag tänker att jag inte arbetar för att jag inte vill. Jag tror att de tänker att de förstår att jag inte kan just nu. Jag hoppas det i alla fall. Trist bara att en forskare i nationalekonomi kan få stå och säga i TV att en grupp sjuka människor visar ovilja till arbete. Man kan bli upprörd för mindre tycker jag.
 
Det här nyhetsinslaget visades i tisdags och nu har jag hållt på i tre dagar med det här inlägget för jag orkar bara koncentrera mig en stund i taget just nu. Skriva, vila, skriva, vila. Nu trycker jag på publiceraknappen, för nu har jag fått ur mig mina tankar. Igen. Tack för att ni läste!
 
 
Anonym
2016-02-18 @ 13:56:55

BRA SKRIVET SYS 👊👏❤️ Skicka till tidningen!

Svar: Tack syster yster! :)
Fröken Duktig

Mia
2016-02-18 @ 18:41:44

Tack för att du fått på pränt precis just det som jag nästan kokat övrigt av i ren ilska i veckan. När jag såg inslaget tänkte jag att jag aldrig mer vill höra talas om teorier om den här helvetessjukdomen.

Svar: Precis!
Fröken Duktig

Monika
2016-02-18 @ 18:43:30

Ja! Jag höll på att störta när jag hörde honom prata om "vilja" och därmed också ovilja. Helt otroligt att de ens släppte fram honom. Sådant hån och sådan brist på förståelse!

Jag hade turen att få detta elände relativt lindrigt och min kropp satte stopp, verkligen STOPP tidigt. Det tog mig ca ett halvår att reparera det mest akuta. Och mina problem berodde sannerligen inte på bristande vilja! Jag hamnade i elände pga av just min vilja. Precis som du skriver.

Du borde skicka ditt inlägg vidare till reportern som gjorde inslaget.

Kram och all styrka till dig

Svar: Ja det är otroligt! Bra gjort av dig att stoppa eländet. Trots det tog det ett halvår för dig att reparera det mest akuta. Då är det ju bara resten kvar. ;) Hoppas att du mår bättre nu och kan fungera i din vardag.
Fröken Duktig

Helena
2016-02-18 @ 20:41:00

Jag har inte sett inlägget än, men min första reaktion är varför en nationalekonom får stå i en nyhetssändning och uttala sig om ett sjukdomsförlopp. Ok, om uppgiften var att prata om sjukskrivningarnas påverkan på ekonomin, men om det handlar om sjukskrivnas förmåga till att arbeta borde en läkare som kanske t o m är specialist på området stå för dessa uttalanden. Låter galet i mina öron!!
Vilket bra inlägg, detta måste du sprida, precis som nån ovan skrev, skicka det till nyhetsredaktionen.

Sen vill jag dela med mig av något annat. Jag träffade min läkare på företagshälsan idag, han är grymt kunnig och som jag förstod det forskar han på området. Han berättade om en studie de gjort på stresskliniken i Umeå. Tre testgrupper. En fick träning i typ chi gong, en kognitivt och den sista fick fysisk träning. Alla sakerna var bra för återhämtning i hjärnan, men framförallt visade den fysiska aktiviteten bra resultat. Det testgruppen gjorde var att arbeta på ca 80 % av sin maxpuls två gånger i veckan. Han föreslog 4 pass på 4 minuter med 3 minuters vila emellan och att smyga upp.
Detta verkar väldigt spännande, och jag hoppas att jag fick med mig allt rätt. Har så himla lätt att missuppfatta information nu för tiden.
Det kanske inte är dags för dig än, men jag är så himla glad för det är första gången på 15 månader som jag fångat upp liknande information.
Applåderar ditt inlägg :-)
Detta låter

Svar: Du kan se inslaget i mitt inlägg. Det ligger en länk där. :)
Ja, det har jag faktiskt också hört. Att fysisk aktivtet ska vara bra och att man ska få upp pulsen rejält. Men jag undrar då, ska man pressa sig trots att man mår dåligt både medan och efter? Blir det bättre på sikt om man gör det? Eller är det snarare så att man ska börja med den där lite tuffare träningen när det känns bra i kroppen? Jag undrar alltid över det där. Om jag ska pressa mig fast jag mår dåligt. Men när jag mår riktigt dåligt som jag har gjort de senaste tre veckorna skulle jag säga att det är omöjligt att träna på den pulsnivån. Ja, vi kankse får höra mer om det där vad det lider.

Tackar!
Kram på dig!
Fröken Duktig

Anonym
2016-02-18 @ 20:58:30

Heja dig! Du skriver så bra! In med det till tidningen. Varenda en av de jag känner till som har utmattningssyndrom var tidigare högpresterande, inkl mig själv. Tog på sig för mycket och hade starkt driv, brann för arbete och annat. Det tar flera år att bli ordentligt utbränd också flera år att ta sig tillbaka. Kvinnan som lyckades ta sig tillbaka efter 2 månader kanske var duktig på att dra i handbromsen i tid vilket är ytterst ovanligt. Det retar mig något enormt. Ingen som har varit där vi är kan förstå denna vanmakt och lidande. 2 dagar någorlunda pigg, gör man något för mycket och blir liggande resten av veckan. Hela tiden bakslag. Kram på dig! Beundrar dig, det vet du! Kram / Allsta- Linda

Svar: Tack Linda. Vad glad jag blir av dina ord! Ja, bakslag och svackor verkar kännetecka denna sjukdom tyvärr. Ta hand om dig. Kramar!
Fröken Duktig

Anonym
2016-02-18 @ 21:58:27

Instämmer till punkt och pricka!

Svar: Bra det!
Fröken Duktig

Christine
2016-02-19 @ 11:22:57

Blir så uppgiven, alltså detta är så missvisande. Kom att tänka på en liknande sak som jag dök på i en podd. Tror det tom var psykpodden. En psykolog kunnig inom ämnet säger att han jobbat mycket och var orolig för att han var på gång in i en utmattning, han hade gjort Karolinska testet för utmattning och fått 4 poäng (alltså typ inga) och där snappade han mig som lyssnare. Känns som ingen som varit här kan förstå. Något jag tagit fasta på är att min vilja oftast är större än förmågan så jag har förädlat sluta piska på mig själv.

Svar: Ja vad ska man säga??? Jag ska lyssna på det vid tillfälle.
Bra att du har slutat piska dig. Jag har också blivit så mycket bättre på det. Heja oss!
Fröken Duktig

Helena
2016-02-19 @ 13:57:39
URL: http://livetuppochnerblog.wordpress.com

Bra skrivet, gick själv i taket när jag såg på nyheterna den dagen. La själv ett inlägg i min blogg, man blir oerhört förbannad på såna där människor som inte alls är insatta i problemet. Säger som jag alltid sagt det är bara vi som har denna sjukdom som verkligen vet vad vi pratar om, dom andra kan enbart vara tysta tycker jag. Har provat jobba fem gånger under mina två år som sjukskriven så min vilja finns nog.

Svar: Ja, det var du som kommenterat om detta här?! Det var då jag gick in på tv4play och kollade på inslaget.
Ja, man blir arg som sagt. Jag har också varit ute och arbetstränat. Fyra gånger...

Fröken Duktig

SKRIVDIVAN s
2016-02-19 @ 14:25:28
URL: http://skrivdivan.se

Nej för fan jag HATAR att gå hemma och vill inget hellre än att ta mig tillbaka till sahället...

Svar: Jag med. uttrakad.nu ;)
Fröken Duktig

L
2016-02-19 @ 15:49:16

Mycket bra skrivet! Vet inte om jag blir mest upprörd eller ledsen när jag läser om sånt här. Mest ledsen tror jag... En elak del av mig önskar att de som uttrycker sig så själva skulle få uppleva utmattning, så skulle de förstå...

Svar: Ja det måste ju vara okunskap och oförmåga att förstå som ligger bakom. Människor är ju inte "dumma" av naturen.
Fröken Duktig

Malin
2016-02-19 @ 17:01:14

Ja vilket skitsnack av forskaren. Kramar till dig och er andra som just nu lever i detta helvete.

Svar: Ja eller hur!Kram!
Fröken Duktig

Stina
2016-02-20 @ 10:40:24

Just precis rätt beskrivet av dig. Ingen väljer att bli utmattad, jag är själv skitless att inte orken kan komma tillbaka. Det är bara de som har varit starka alldeles för länge som hamnar nere i detta svarta hål. Kram på dig!

Svar: Kram på dig med!
Fröken Duktig

Sanna
2016-02-21 @ 17:47:09
URL: http://lyckostenen.wordpress.com/

Jag såg det också. Reagerade inuti. Blev ledsen och kände mig än mer utanför samhället. Men sen blev jag arg och tänkte att det här ska jag skriva om. Hade inlägget klart i huvudet...men skrev inte upp det. Så nu är det borta. Men om jag hade skrivit det så hade det blivit ett liknande inlägg som du skrev. Det finns verkligen ingenting i livet som jag har varit med om (och det är en del) som är värre än att leva i det här helvetet. Ingenting. Jag önskar ingen att leva såhär. Det är så otroligt kränkande (gillar inte ordet, men nu använder jag det ändå) mot alla oss som har det som vi har det, att uttala sig så där i tv. Jag önskar att jag vore starkare, då skulle jag göra revolt. Vi är så många, och jag är övertygad att om vi orkade så skulle vi resa oss alla tillsammans och protestera. Hur ska vi göra för att förändra samhället så att det inte är så fixerat vid att prestera och tjäna pengar? Ett sätt att förändra är ju politiskt och jag röstar på ett parti som ännu inte är representerat i riksdag och regering men som står för ett helt annat synsätt än det nu rådande. Blir vi många som röstar på dem så kan de påverka på ett helt annat sätt. Fråga om ni vill veta mer. Det brukar inte vara så populärt att skriva om politiska partier så jag gör inte det. Men berättar gärna för dem som vill veta mer. Jag kan skriva ett inlägg på min egen blogg förresten. Ska klura på det. Kram!

Svar: Ja problemet är ju lite det att vi inte är så starka numera. Vi har liksom varit starka klart vi... Ja gör det, skriv om det på din blogg så ska jag läsa.
Kram på dig!
Fröken Duktig

Helena
2016-02-22 @ 07:34:24

Ett litet svar bara.
Tror jag avstår att se inlägget och litar på det du skrivit. Känner inte att jag orkar bli arg och förstår med ditt inlägg att jag kommer bli det om jag tittar. Måste spara min energi till annat.

Det med träning måste väl gälla efter möjlighet hoppas jag, för det går ju inte annars. Som nu, det är slitigt och jag märker när jag promenerar att jag inte orkar fortare än lusigt. Försöker ändå mot slutet av rundan, oavsett om det blir 500 m eller 2 km (var väldigt länge sen jag orkade 3 km), öka på tempot lite. Som att jag försöker väcka kroppen. Har hittills aldrig fått en reaktion på det. Så utifrån ser det ut som en snigel som försöker springa, men i kroppen pressar jag den lite, lite, lie. Allt beroende på hur uslig känslan är i kroppen.
Sen har jag beställt en pulsklocka, har glömt bort hur det känns i kroppen att ha en puls på ca 150. Så första steget kommer att vara att ta reda på vilken puls sniglar jag med, vilken puls har jag en bättre dag när jag kan promenera hyggligt och sen vilken aktivitet krävs för ca 150?
Men just nu ska jag överleva veckan. Fyra lektioner på fyra dagar, borde vara överlevbart, sen blir det lov. Fattar inte hur folk överlever fyra lektioner per dag.
Hoppas du får en fin vecka. Säger som fd skidåkaren Mattias Fredriksson "kliv, kliv, överlev" (om du sett honom som expertkommentator i klättringen på tour de ski)

Svar: Åh så är det ju så olika hur mycket man orkar. En dag blir det en riktig promenad och en annan dag blir det lusigt, som du skriver. För mig är det som att när det är lusigt går det inte att pressa på. Då könns det som att man inte ska komma hem alls. Får snarare stanna och vila, än att öka på.
Ja 150 i puls har man bara när man får panikångest nuförtiden. ;)

Hoppas att din vecka blir bra också och att du orkar det du ska göra. "Kliv, kliv, överlev."
Fröken Duktig




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

frkenduktig.blogg.se

Fröken Duktig - Vägen tillbaka från utmattningssyndrom och depression

RSS 2.0