Hur ska man stå ut med utmattningssyndrom egentligen?

Men jag orkar inte!!! Så jädra less på att må dåligt. Hur står man ut när det tar så jäkla lång tid?
 
Tar en kort, långsam promenad och stannar och vilar hela tiden. Blir andfådd och matt i kroppen. Kallsvettas när jag går uppför trappan. När jag går vill jag stanna, sen känner jag att jag inte orkar stå heller. När jag suttit en stund känner jag att jag inte orkar sitta heller och vill lägga mig ner. Får oväntat besök. Bara en kort stund. Får fina tulpaner och blir glad. Vi dricker kaffe men jag orkar inte lyssna och jag vet inte vad jag svarar på. Chansar på ja eller nej. Ler så gott jag kan. Skrattar tillgjort när besöket skrattar. Lägger mig på soffan direkt när besöket gått hem.Telefonen ringer. Orkar inte svara.
 
Tänker att jag ska skriva lite. Pysa ut lite skit så att det inte samlas i bröstet. Utan att någon annan behöver lyssna.  Dom som brukar lyssna lär väl vara sjukt less på att höra hur det är. Igen och igen. Samma sak upprepas hela tiden. Om jag skriver kan du som läser bestämma om du orkar och vill höra. Så då skriver jag istället för att beklaga mig hos någon... Nu orkar jag inte skriva heller. Måste vila innan mateländet ska lagas...
Maria
2016-02-03 @ 17:36:37

Men åååååh vad jag känner igen mig!!!! Jag blir också så förtvivlat trött och ledsen på att må så här. Med den här sjukdomen (och även andra sjukdomar förstås) kan man ju inte planera för mer än en kvart framåt... Man måste verkligen, är tvingad att, leva i nuet...eller ja, leva och leva...överleva i nuet. Det är inte alltid det känns så bra (som det ju "ska " kännas) att bara leva i nuet, typ Carpe Diem och fånga dagen, och aldrig kunna planera för något i framtiden. Jag längtar så efter att kunna planera framåt och orka göra något litet roligt som att gå på café eller åka till kallbadhuset. Ibland när jag mår lite bättre en stund så låtsas jag att jag är frisk och tänker på glada minnen om sådant jag gjort tidigare för att försöka boosta hjärnan och lura den lite att det är saker jag ska göra....
Kram Maria

Svar: Nä, nuet är ju inte skitkul när man mår dåligt. Kram!
Fröken Duktig

Anonym
2016-02-03 @ 17:52:29

Känner igen mig precis

Helena
2016-02-03 @ 17:54:52

Man orkar, för det finns inget annat alternativ :-) Men när man är där nere är det så rackarns svårt att komma ihåg vad man orkade förra veckan och framförallt har så himla mycket svårare att hitta meningen med att fortsätta.
När jag får frågor om hur jag mår kan jag just nu svara att jag mår ganska bra i syndromet, synd bara att jag är förkyld. Jag försöker verkligen njuta av denna tid, för hittills har jag haft runt totalt sju bättre veckor på fjorton månader.
Något jag märkt sen jul är att jag hållit mig flytande på ett okej mående, inte åkt ner speciellt djupt alls. Den stora skillnaden är nog att jag inte ökat på livet alls denna gång, utan håller mig till samma lunk. Jag tror det är det absolut svåraste, att inte öka på och göra mer när man mår bättre och också att inte veta vad morgondagen har att erbjuda. Det kan ju vara skit då, men eftersom du har en skitdag idag så kanske morgondagen är bättre. Det är nog det som gör att man orkar fortsätta, förhoppningen om att det blir bättre i morgon.
Hoppas det vänder för dig i morgon! Fortsätt att vara envis. Ett steg i taget. Ap-tråkigt, men det finns inget val.

Helena
2016-02-03 @ 18:10:09
URL: http://livetuppochnerblog.wordpress.com

Det har jag också undrat i två år, det tar på tok alldeles för lång tid detta. Men har väl insett det nu, så en dag i taget. :) Hoppas du får en bättre dag i morgon. Kram

Svar: Ja, en dag i taget.
Fröken Duktig

Mia
2016-02-03 @ 19:48:30

Just precis sådana tankar har jag också haft idag. Kan inte ge så mycket pepp, för jag vet inte hur man orkar. Och säger någon att jag måste lära mig fånga dagen och yoga så stryper jag hen... ;) Om mitt liv var motsvarande en meter när jag var frisk, så är det 5-10 cm nu. Av nödvändiga vardagsbestyr. Hur hittar man lust i det? När man normalt sett njuter av att umgås, träna, läsa, jobba, se teater - ja ni vet. Inte ens yoga i grupp funkar pga alla sinnesintryck. Jag har insett att jag måste försöka uppbåda energi att göra allt det vanliga vardagliga så njutbart som möjligt. Jag har köpt svindyra vackra tallrikar, äter precis det jag vill, målar naglarna och försöker dra på mig vettiga kläder. Jag badar i tulpaner, lakrits och vackra kuddar. Än så länge har jag ekonomi för det, jag gör ju inte av med pengar på annat. Så då får det bli alla investeringar jag kan komma på i sådant som jag ser dagligen, och sätta guldkant och färg på måsten. Har dessutom hittat miniflaskor av ett mousserande vin som är gott. Gillar inte att dricka när jag mår dåligt, men ett glas på fredagen blir det nu. Jag vet inte om det funkar att försöka strössla guld över skiten, ibland känns det lite bättre att allt inte är lika grått som min insida iaf :)

Svar: Att strössla guld över skiten är ju bättre än inget. Då glimmar det ju i alla fall till ibland. :)
Fröken Duktig

Lotta
2016-02-03 @ 20:47:49

Fika med kompisar vet jag inte när jag gjorde sist.. Bjuda folk på mat vet jag inte när jag gjorde sist.. Känna riktig glädje vet jag inte när jag gjorde sist.. Orka planera nåt i framtiden vet jag inte när jag gjorde sist.. Slippa känna oror för att man ska göra nåt och inte veta om man orkar vet jag inte när jag gjorde sist..ALLT hängs upp på hur man mår, klart man blir trött på skiten!

Anonym
2016-02-03 @ 23:34:11

Det är mig du beskriver idag, jag kvävs o vet snart inte vad jag ska göra. Om det inte var för att jag har min underbara man o son hade jag gett upp hoppet. Samtidigt försöker jag tänka att alla vi med UMS är sjuka av en anledning. Vi har varit starka, alltid ställer upp, ger alltid järnet o inte ger upp. Jag ser det som en utmaning, en prövning o vi är inte dem som ger oss så lätt, eller hur? Vi ska ta oss ur skiten o bli bättre o slutligen bra! Du anar inte vilken kraft jag får av att läsa det du skriver. Du hjälper mig o andra o det vill jag att du ska vara stolt över! Styrkekramar o ge aldrig upp. Gropen är djup o mörk men tillsammans kan vi ta oss upp till ljuset♡

Svar: Nej, vi ger oss inte. Tack för att du läser. Det ger mig styrka med så fina kommentarer från er läsare.
Fröken Duktig

Anna
2016-02-04 @ 10:01:18
URL: http://utbrandvagentillbaka.wordpress.com/

Fina, fina du ❤️

Som jag känner igen mig i dina tunga ord. Tänk om det kunde finnas ett krumelurpiller, som bara trollade bort vår sjukdom. Så enkelt skulle det vara då. Men samtidigt så skulle vi inte lära oss på vägen, utan snabbare än snabbast skulle vi trilla ner i helveteshålet igen...

Styrkekram ❤️❤️❤️

Svar: Krumelurpiller vore underbart. Ska fråga läkaren...
Fröken Duktig

Tankar om utmattning
2016-02-04 @ 11:08:25
URL: http://tankaromutmattning.blogspot.se

Näe, hur står man ut egentligen? Man bara gör. Lever. En stund i taget. Ibland är det bättre och då glömmer man av lite hur dåligt man kan må. Ibland är det bara skit och då kan man inte tänka på något annat. Och då är det ju jättebra att du skriver av dig så du får ut eländet! Hoppas du snart får en bättre dag igen.
Kramar!

Svar: Tack snälla du!
Fröken Duktig

Anonym
2016-02-05 @ 09:19:55

Känner igen mig i allt du skriver. Igår var en bättre dag, dvs jag orkade skjutsa barn, handla osv. Idag tog jag mig knappt upp ur sängen. Förrädiskt tillstånd är detta. När man knappt orkar med sig själv, hur ska man orka allt annat? Styrkekramen❤️ Du är inte ensam! ❤️/ kram Linda

bylittlenea.blogg.se
2016-02-06 @ 19:07:41
URL: http://bylittlenea.blogg.se/

Jag har inget bra svar men skickar en liten kram i alla fall. Har nyligen fått diagnosen själv. Allt är uppochner och jag försöker hela tiden lära mig var gränsen går. För mycket? För lite? Ta hand om dig!

Svar: Åh, det är så svårt, för det är olika hela tiden. Det man klarade igår kanske man inte klarar idag och tvärtom. Vi får balansera vidare...
Fröken Duktig

Sanna
2016-02-06 @ 23:57:01
URL: http://lyckostenen.wordpress.com/

Ja du...hur fasen ska man orka vila hela tiden när man bara vill göra saker? Håller med dig, det är enormt frustrerande och så jäkla sorgligt. Stor kram till dig, du är inte ensam i eländet i alla fall.

Svar: Tack och kram på dig med!
Fröken Duktig

L
2016-02-07 @ 16:24:32

Känner igen mig. Önskar det gick att bli sjukskriven från sjukskrivningen....

Du får skriva och beklaga dig hur mycket du vill här på bloggen. Vi är många som känner igen oss och det är skönt att inte känna sig ensam i eländet.

Svar: Tack!
Fröken Duktig

Mia
2016-02-08 @ 13:00:53

@L - sjukskriven från sjukskrivning, lysande! Ska fråga doktorn :)

Svar: :)
Fröken Duktig

Anonym
2016-02-09 @ 08:14:27

Känner så igen mig. Ja inte är det lätt inte. Varit hemma nästan 1 1/2 år nu.
Haft sjuka barn hemma i 4 dagar och jag har så dåligt humör idag och ingen kraft.

Svar: Ta hand om dig!
Fröken Duktig

Jessie
2016-02-17 @ 15:02:16
URL: http://dreamingtiger.blogg.se

Känner igen mig delvis i det du skriver. :-( Önskar att jag kunde göra något för dig. Skickar lite digitala styrkekramar. <3 Ge inte upp! Det är okej att känna så här emellanåt. Det kommer bli bättre. Det kommer ta tid, men det kommer bli bättre. Försök att hålla ut. Ta hand om dig!

Svar: Tack snälla du!
Fröken Duktig




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

frkenduktig.blogg.se

Fröken Duktig - Vägen tillbaka från utmattningssyndrom och depression

RSS 2.0