Kent

Åhh, lyckades på något vis just radera en långt inlägg. Det här blir nog en förkortad version är jag rädd...

Världens bästa överraskning. En helg i Stockholm bara jag och maken. Konsertbiljetter till ett band som har följt med sen gymnasietiden. Så många låtar med egna minnen. Minnen av händelser och människor i mitt liv. Vissa har passerat medan andra har blivit kvar. Vissa människor lämnar bara efter sig minnen medan andra fortfarande saknas. Vissa låtar väcker minnen om nattliga, viktiga samtal i en studentlägenhet (Om du läser Anna, minns du?). Andra låtar väcker minnen om resor, fester och vänner. "Utan dina andetag" den kanske viktigaste låten som jag sjöng hellre än bra till maken på vårt bröllop. Tänk att musik kan väcka så mycket i oss. Fantastiskt är vad det är.

Jag kunde inte hålla tårarna tillbaka under konserten utan lät dom rinna fritt. För att minnen väcktes, för att det var så bra, för att jag fått den här presenten av min familj. Dom visste att jag skulle älska den. Men också för att jag faktiskt var där. Mitt i allt ljud och ljus. Bland tusentals andra. Det var inte självklart att det skulle fungera för mig, men nu fungerade det. Och jag kunde njuta av det. Ingen ångest och ingen panik, förutom en känsla av att den kanske var på väg i en proppfull tunnelbana. Men jag hanterade det.
 
Vi var taktiska såklart. Vilade mig i form innan resan. Sov på tåget, letade lugn restaurang, vilade på rummet, gick och la oss direkt efter konserten och riktigt tidigt andra natten. (Och jag kan inte låta bli att tänka; kan man verkligen bli frisk i Stockholm? Så mycket folk, så trångt, så mycket ljud och stress...) Men en sån här sak kan ju inte gå obemärkt förbi såklart. Trött som en tokig och mestadels liggande på soffan måndag och tisdag. Ångest och nära till tårar när de sista julklapparna skulle inhandlas igår. Men det var så värt det den här gången. Jag brukar ju vara noga med att välja mina aktiviteter eftersom det brukar komma surt efter och den här grejen skulle jag ha valt alla dagar i veckan.
 
Helt magiskt. Tack familjen!
Cecilia Hansen
2016-12-22 @ 10:43:40
URL: http://ceciliahastochnu.se/

Jag gjorde detsamma, och det var värt allt. Konserten var magisk❤️❤️❤️/ Cecilia

Svar: Ja det var den verkligen. :)
Fröken Duktig

bylittlenea.blogg.se
2016-12-22 @ 15:47:33
URL: http://bylittlenea.blogg.se/

Åh! Underbart att det blev lyckat! Trots efterdyningarna. Ibland är det liksom värt det. Så glad för din skull :) Kram

Svar: Tack!
Fröken Duktig

Helena
2016-12-22 @ 22:29:06
URL: http://livetuppochnerblog.wordpress.com

Så härligt det låter :), God Jul till er, kram

Tankar om utmattning
2016-12-24 @ 10:14:27

Åh så fantastiskt att du klarade av att genomföra allt vad det innebär med resa och konsert. Så glad för din skull! Hoppas att du får en fin julhelg. Stor kram!

Svar: Kram!
Fröken Duktig

Arletta
2016-12-29 @ 17:36:15
URL: http://planetaerotica.se

Jag håller fullständigt med de som upplever sådana stora städer som stress-faktor. Har bestämt denna gången ta det lugn och inte besöka musik platser utan bara promenera i lugn och ro. Vi verkar har varit där samma dan-:)) Sköt om dig! Trevlig fortsättning...Med vänlig hälsning, Arletta-:))

Svar: Ja alltså bara att ta sig från A till B. Man är som i en myrstack. Jag uppskattar lugnet och tystnaden där jag bor. Det hjälper mig på rätt väg.
Kram
Fröken Duktig




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

frkenduktig.blogg.se

Fröken Duktig - Vägen tillbaka från utmattningssyndrom och depression

RSS 2.0