Anställningsintervju

Jag har sökt jobb. Tre stycken.
 
Arbetsträning har ju varit på tapeten ett tag för mig och eftersom jag har en anställning i kommunen och behöver prova att byta arbetsplats för att kunna komma tillbaka, blir de hela ett ganska stort projekt. Jag måste söka lediga jobb inom kommunen och gå på anställningsintervjuer om min kompetens matchar arbetets krav. Och om de anser att jag är en medarbetare som uppfyller kvalifikationerna har jag förtur gentemot sökande som inte redan är anställda av kommunen. Om det är arbete jag tror att jag klarar av. Många om finns alltså att ta hänsyn till.
 
En intervju är avklarad och det var längesen jag kände mig så pressad som då. Att framhäva mig själv är inte något jag är van vid att göra. Att ha åsikter och tankar kring allt möjligt som angår arbetet har jag inte övat på, på några år om man säger så. Att svara på hur jag kommer att hantera vissa situationer, hur stresstålig jag är, hur flexibel jag är, hur bra jag tar kritik... Mest pressad blev jag av frågan om hur mycket jag skulle kunna jobba om jag fick jobbet? Och hur snabbt kommer jag att kunna gå upp i tid om jag börjar på deltid? Och hur mycket är deltid då? Och informationen om att det här inte är en tjänst man sätter in en vikarie på. Vad svarar man på den?
 
Det lät som ett jobb som passar min kompetens. En spännande utmaning. Jag skulle tacka ja till det alla dagar i veckan om jag var frisk. Nu fick jag tacka ja till förslaget att den här chefen skulle ta kontakt med HUR, som sköter omplaceringar i kommunen, för att diskutera om det finns en lösning som innebär att jag arbetsprövar eller arbetstränar som steg ett. Dessutom blev jag tvungen att säga att jag faktiskt inte kan lova något när det gäller hur mycket jag kan jobba eller hur snabbt jag kan gå upp i tid. Jag har ju ingen aning om vad jag klarar. Jag vet vem jag var innan sjukdomen men inte vem jag har blivit nu. Inte hur jag kommer att hantera mina signaler i arbetet. Inte hur starka mina  symptom kommer att bli av att börja arbeta. Jag vill ju vara till lags och göra ett bra intryck och ett bra jobb om det blir aktuellt. Men det får faktiskt inte bli på bekostnad av min hälsa den här gången. Jag kan inte riskera att falla till botten igen. Det gör för ont att falla så hårt. Det tar för lång tid att kravla sig upp igen.
 
Så nu väntar jag på att någon ska höra av sig. Att få ett besked. Att eventuellt höra något från något av de andra två jobben, som troligtvis är mindre krävande. Vi får se var det leder.
Eva Svärd - Blogg om utmattningssyndrom
2016-12-12 @ 10:59:45
URL: http://www.evasvard.com

Önskar dig stort lycka till med jobbsökandet! Önskar så att arbetsgivare kunde ställa frågan "Hur återhämtar du dig?" På min blogg skrev jag igår ett inlägg om Karolinska institutets självscanningstest, lade även ut testet. Ibland önskar jag att arbetsgivare läste dessa frågor och tog sig en funderare. Det handlar inte bara om hur man klarar av att vara stresstålig, det handlar så mycket mer om att vila och återhämta sig så man inte blir sjuk. KRAMAR

Svar: Ja jag läste ditt inlägg häromdagen. Faktum är att jag gjorde testet och fick avsevärt lägre poäng nu än vad jag fick för ett år sedan. Fast hade jag gjort testet i förra svackan i höstas hade det ju blivit s'ämre, men jag tänker ändå att man är på rätt väg.
Och hur återhämtar mig sig i en arbetssituation är en fråga jag funderat på. Hur stor chans är det att man inte bara biter ihop och skärper sig bara em liten stund till, som man alltid gjort. Måste hitta en taktik som fungrar på ett jobb...
Kram
Fröken Duktig

Helga Rebecka
2016-12-13 @ 20:13:47
URL: http://https://helgarebecka.wordpress.com/

Hjälp! Spontant låter det som helt fel ställe att börja arbetsträna på om de håller såna hårda arbetsintervjuer! Jag är så tacksam för stället där jag arbetstränar (Stadsmissionen). Ingen intervju alls innan jag skulle börja där, bara ett helt avslappnat samtal och studiebesök. Väldigt lugn och skön arbetsmiljö (där de flesta andra också är arbetstränande eller liknande) och chefer som är måna om att alla mår bra. Arbetet har visserligen inte alls någon koppling till min kompetens men det känns helt okej just nu. Är det ett krav att du måste arbetsträna inom kommunen? Annars kan det vara värt att ta reda på om det kanske finns någon annan arbetsgivare (typ ideell förening eller socialt företag) med bra erfarenhet av arbetsträning och rehabilitering till arbete.

Lycka till och hoppas du hittar en arbetsplats där du kommer att trivas!

Svar: Jo så kan man ju känna. Jag kan säkert leta efter en arbetsträningsplats någon annanstans om jag vill. Grejen är väl den att kommunen ska hjälpa mig med en omplacering och då måste jag arbetsträna någonstans där det finns en tjänst att börja på efter arbetsträningen.
Fröken Duktig

Anonym
2016-12-14 @ 09:37:59

Det låter spännande men samtidigt rätt så krävande, fick nästan lite stresspåslag själv :) Jag är i samma situation själv, har varit sjukskriven i utmattningsdepression en längre tid. Hade möte med FK samt läkare och psykolog förra veckan där FK informerade om att jag kunde arbetsträna på antingen självvald plats eller via arbetsförmedlingen. Kan arbetsträna upptill 12 månader. Jag funderar på att hitta något som inte liknar mitt vanliga arbete, bara för att se vad jag klarar av. Har försökt två gånger att återgå till mitt gamla jobb, det funkade inte så bra kan jag säga. ... Problemet är som du säger; hur mycket orkar jag? Och om jag inte orkar känns det bättre att inte vara på en arbetsplats som jag ska fortsätta på. Äsch vad jag hatar att inte kunna lita på mig själv och min förmåga!

Svar: Jo jag känner mig fortfarande lite stressad fast et har gått en vecka. Men det är väl för att jag inte vet hur det ska bli än.
Det är otroligt jobbigt det här med att inte känna sig själv. Att inte kunna lita på sin egen förmåga och kapacitet. Hoppas att det går bättre för dig den här gången nu då. Tredje gången gillt.
Lycka till!
Fröken Duktig

Caroline
2016-12-14 @ 15:48:54
URL: http://https://standardnina.blogspot.se

Så modigt av dig!
Stort lycka till.

Svar: Tack!
Fröken Duktig

Cajsan
2016-12-14 @ 17:42:41

Lycka till! Läser din blogg ibland då jag också är en av dem som drabbats av utmattningssyndrom. Vill bara tipsa om en rel ny sida https://utmattningsskolan.se (som jag hamnade på tack vare http://www.overlevnadsguiden.se - rek varmt för alla som hamnat i obalans av en eller annan anledning).

Utmattningsskolans grundare har tillfrisknat tack vare alternativa metoder och sidan innehåller en del intressanta teorier om varför vi drabbas och vad man kan göra åt det. Finns också på fb. Har ännu inte orkat plöja igenom allt men det jag tagit del av är mycket intressant!

Barbara
2016-12-20 @ 23:40:43
URL: http://1600kilometer.blogspot.co.at

Fint inlägg!
Jag lider också av psykisk ohälsa. Jag är ännu student, men jag tror, att det inte blir lätt i arbetsvärlden.

Svar: Nä man tvivlar ju kraftigt på sin egen förmåga och kapacitet tyvärr. Självförtroendet är inte det bästa direkt.
Fröken Duktig

Helena
2016-12-21 @ 19:47:34
URL: http://livetuppochnerblog.wordpress.com

Lycka till hoppas du hittar nåt som funkar :), själv ska jag börja arbetsträna för 7e gången i Januari :). Kram

Svar: 7 e gången. Ja tänk att det ska vara så svårt för oss att komma tillbaka till arbete. Vet du än vad det ska bli?
Fröken Duktig

Helena
2016-12-30 @ 11:38:05
URL: http://livetuppochnerblog.wordpress.com

Nä har inte fått veta ännu, men sa åt dom att jag ville veta nån vecka innan vart jag skulle vara så får se nu efter nyår :). Kram

Svar: Åh, hoppas det blir något du vill och tycker om. Gott nytt år!
Fröken Duktig




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

frkenduktig.blogg.se

Fröken Duktig - Vägen tillbaka från utmattningssyndrom och depression

RSS 2.0