Att välja...

Någon sa att när man är sjuk i utmattningssyndrom eller depression ska man göra det man mår bra av. "Gör mer av det som funkar. Gör mer av det du mår bra av. Då läker du."

Som att sitta på en brygga och dricka kaffe och njuta av solen, tystnaden och en kopp kaffe. Vila bort spänningar och huvudvärk efter något som varit ansträngande.

 
Undrar varför det är så svårt för mig att göra det som jag mår bra av? Att till exempel välja och välja bort ger så dåligt samvete. 
 
Ibland vill jag inte välja bort saker för att jag brukade tycka om dem, förut. Innan sjukdomen. Kanske kommer det att fungera bra just idag? Fast oftast vet jag i förväg när det inte kommer att fungera. Men jag kanske gärna vill tro att det ska göra det när det kommer till kritan. Eller också får jag helt enkelt inte ur mig det där fördömda nejet. Ibland vill jag inte välja bort saker för att jag känner mig dum, taskig eller lat. Mot den egna familjen eller andra, utanför familjen. Men ibland vill jag välja bort saker för att jag vet att jag kommer att må sämre efteråt. Och för att jag vet att jag inte kommer vara ett trevligt sällskap.
 
Man går på en tillställning för att det känns som en viktig tillställning (och kanske för att inte göra andra besvikna). Väl där känner man att man bara sänker stämningen med sitt dåliga mående. Man förmår inte delta. Man tänker att man ska försöka vara social. Det som man var så bra på förr. Då, när man kunde bli nedsläppt i vilket sällskap som helst och liksom bara småprata med folk. Utan större ansträngning. Och så går det inte. Inget samtalsämne kommer upp i huvudet. Inte ens bland de människor man annars brukar vara bekväm med. Och absolut inte bland folk man träffar sällan. Om de andra pratar, vilket man innerligt hoppas att de ska göra, så orkar man inte koncemtrera sig och hänga med i samtalet eller försöka svara eller göra ett inlägg. Man går på toa väldigt länge och när man  kommer ut försöker man se normal ut medan man i själva verket inte vet var man ska göra av sig själv. Man får ångest. Kanske till och med panik och känner att man inte passar in.
 
Ibland känner jag att jag har tappat hela min jävla sociala kompetens. Jag försöker bara hålla mig undan så gott det går för att andra inte ska tycka att det blir för jobbigt att ha mig omkring. Folk säger att jag inte är jobbig. Att jag inte är till besvär. Men det är klart som fan att det är besvärande att ha någon som inte funkar socialt omkring sig. Det fattar jag ju. Andra kanske till och med uppfattar mig som otrevlig när jag i själva verket bara är trött och ofokuserad. Och då får jag dåligt samvete igen. Tänk om andra tycker att jag har varit otrevlig, kort eller ointresserad av dem...
 
Ibland känner jag att det enklaste bara vore att stanna hemma. Ensam. Då behöver ingen besväras av mitt mående och jag behöver inte anstränga mig så in i helskotta för att vara social. Men vänta nu, då kanske någon blir ledsen för att jag inte kom. För att jag valde bort...
 
Vissa dagar fungerar det sociala lite bättre. Inte bra kanske, men ok. Det kanske inte märks att det krävs ansträngning för att vara social. Men om jag ska vara helt ärlig är det bara i små sällskap där jag känner mig hemma och umgänget är kravlöst som jag kan slappna av helt. Om jag har en bra dag... Men det blir sakta bättre i alla fall. Så en dag kommer jag igen!
 
Ta hand om er och våga välja dina aktiviteter. Vi övar vidare på det tillsammans!
 
 
Evelina
2016-08-26 @ 10:11:01

Hej nu har jag varit sjukskriven i 4 år. Väntar på varaktig sjukersättning. Har du blivit bättre .? Hur motionerar du? Jag har mått så himla bra under sommaren varit ute med våran husvagn med familjen i öland .men när skolan börjar igen efter 11 veckor så börjar helheter igen är helt utmattad orkar inget lipar .Så fort kraven kommer att vardagen börjar igen .mvh evelina

Svar: Ja, det är en lång sjukskrivning. Hur gammal är du? Ja, jag har blivit bättre, men det svänger fram och tillbaka hela tiden. Vissa dagar mår jag ok andra är jag riktigt dålig. Aldrig kan jag säga att jag mår bra om någon frågar. Än... Är också så känslig för krav och stresskänsligheten är skitbesvärlig. Hur känns det att vänta på sjukersättning? Är det ditt eller läkarens förslag? Ingen har tagit upp det med mig (och jag hoppas att de inte gör det heller, på länge) och jag har varit sjukskriven i tre år och tre månader nu.
Fröken Duktig

Jeanette
2016-08-26 @ 11:39:48

Hej
Jag har varit sjukskriven nu i ett halvår. Tycker det är så svårt att veta hur mycket man kan aktivera sig utan att ständigt få bakslag?! Har börjat med mediyoga pga att jag har sömnsvårigheter. Mvh Jeanette

Svar: Ja du, jag har samma problem. Det som funkade förra veckan kanske inte funkar idag. Det som funkar idag kanske inte funkar imorgon. Allt beror på dagsform, tid i månaden, tidigare aktiviteter och allt vad det kan vara som påverkar. Så himla svårt är det. Hoppas yogan hjälper, för sömnen är viktig.Kram
Fröken Duktig

Anonym
2016-08-26 @ 21:49:00

Huvudet på spiken igen!!
Fick frågan häromdagen -Du vill väl inte bli med hela helgen? För några år sedan hade ingen behövt fråga. Jag hade varit självskriven, på plats hela helgen, full rulle. Jo, jag hade velat varit med hela den här helgen. MEN JAG ORKAR JU FÖR FAN INTE!!! Mår bäst ensam i tystnad. Samtidigt blir jag så ledsen när jag inte orkar vara med och ha roligt.

Svar: Ja man blir ledsen och besviken på sig själv liksom. Att man inte kan ha roligt utan konsekvenser är väldigt tärande.
Fröken Duktig

Helena
2016-08-26 @ 22:00:17
URL: http://livetuppochnerblog.wordpress.com

Hade också jätteproblem med att göra det jag tyckte i början av sjukdomen, många sa till mig att göra det jag tyckte om, men hade verkligen problem med det, vet inte varför, kan vara för att depressionen var i antågande, då var ingenting roligt ett tag. Att vara social tar verkligen på krafterna, har varit väldigt social med både släkt och vänner under hela sommaren, men tog hårt på mina krafter, när vardagen återkom var jag helt slut, mådde riktigt dåligt och var så trött. Så tog tag i meditation och andningsövningar igen dagligen, umgicks mest med mannen här hemma ett tag, nu känner jag mig piggare igen, men försöker nu anpassa mitt umgänge så det inte blir för mycket igen. Allt blev försämrat där ett tag med koncentration, minne, ork mm. Så där märks det fortfarande att man inte är frisk ännu. Ta hand om dig, ha en fin helg. Kram

Svar: Nä, dels är det svårt att känna att något alls är roligt när man mår skit, dels känns det som att man inte är värd att få göra kul saker när man inte orkar/klarar att göra jobbiga saker... Jag mår också sämre nu igen. Vet inte om det är vardagen eller om det är en svacka bara så där. Nä, man mår lite bättre, men frisk är nog långt borta tyvärr.Kram
Fröken Duktig

Jessi
2016-08-27 @ 12:15:26

Jag va hos läkaren igår och tror jag har problem med sköldkörteln...minnet är katastrof..jag orkar ingenting...svettas niagrafall och det tar enorm energi och press att fungera i vardagen. Läkaren säger-jag tror du lider av utmattningssyndrom ...what?!!! Nej nej det är nåt fysiskt typ sköldkörteln...hon börjar fråga om känslor..press..sömn. Tankarna börjar fokusera på att inte börja gråta...herregud va känslig jag är nuförtiden....hmm kan ja hamnat i klimakteriet vid 37års ålder kanske...herregud va trött jag är..har ja nån brist på vitaminer kanske. Läkaren-jag börjar med att jag tar kontakt med en psykolog som du ska få träffa och så tar vi det därifrån. Jag åker till jobbet och skriver till väninnan -läkaren tror jag lider av utmattningssyndrom! Och hon svarar -NO SHIT! Att du ens står på benen är ett mirakel. Vad gör jag nu? Hur blir man pigg igen??

Svar: Ja om du har utmattningssyndrom kommer du att behöva vila från krav en längre tid. Ta hand om dig själv, sov mycket, promenera långsamt, avslappning, bra mat... Alltså jag vet ju inte riktigt vad som kommer att fungera för dig. Jag har ju inte lyckats bli frisk på över tre år, men så behöver det ju inte bli för dig. Psykologen kan nog stötta och ge råd. Sen tycker jag att du ska kräva provtagning på allt och lite till, inklusive sköldkörteln även om det säkert är utmattningssyndrom. I fall att...
Hoppas att du får bra hjälp och får må bättre snart!
Kram
Fröken Duktig

Anonym
2016-08-28 @ 09:49:02

Det tar åratal innan man blir människa igen. Hela kroppen sätts ur spel. Hormoner vitaminer mineraler aminosyror allt kommer i total obalans. Allergisk mot stress förväntningar ljud ljus rörelse. Ett par hörselkåpor och stänga in sig i en bubbla.

Svar: Ja det tar tid. Det är uppenbart... Öronpropparna är mina bästisar nuförtiden.Kram
Fröken Duktig

Kalina
2016-09-05 @ 21:39:41

Känner igen så mkt av din text. Man vill bara gömma sig för att man har blivit så konstig. Från att ha varit översocial till att knappt kunna prata med folk man känner. Sjukt hur det kan bli. Nu jobbar jag dessutom 75% då vill jag knappt se någon efter jobbet.

Svar: Också vet man inte om man ska göra det ändå för att inte bli ännu mer "folkskygg" eller om man ska lyssna på kropp och själ och dra sig undan. Svårt!
Fröken Duktig

Josef Rantamäki
2016-09-06 @ 13:01:13

Hej,

Ville höra om du vill skriva om vårt unika välgörenhetsprojekt?
Det går ut på att erbjuda gratis terapi för shoppingberoende och privatekonomisk ångest, där patienten även kan vara helt anonym.

Här finns mer information om projektet: https://advisa.se/blogg/gratis-terapi-for-shoppingberoende-och-privatekonomisk-angest/

Vi anser det finnas ett tydligt behov för detta och vi behöver all hjälp vi kan få för att bryta tabun kring köpbeteende och få fler att våga ta tag i sina privatekonomiska bekymmer.

Hoppas du vill vara med och hjälpa!

Tack på förhand!

Josef

Svar: Jag förstår att det är ett viktigt projekt, men av ren självbevarelsedrift så mäste jag avböja. Lycka till med ert projekt!
Fröken Duktig

Catarina
2016-09-09 @ 11:13:09
URL: http://utmattningsbloggen.blogspot.com

Shit så träffande skrivet. Precis så är det när en orkar gå på en tillställning och sen vet man liksom inte vad man ska prata om eller hur man ska vara. Sån skillad mot för innan man blev sjuk. Vilken bra blogg du har! Dig ska jag fortsätta att följa. Det är så skönt att ha andra att referar till med liknande erfarenheter.

Svar: Tack, vad roligt att du har hittat hit!
Fröken Duktig




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

frkenduktig.blogg.se

Fröken Duktig - Vägen tillbaka från utmattningssyndrom och depression

RSS 2.0