När hjärnan inte orkar - Om hjärntrötthet

Den här boken måste ni läsa. Jag läste den bara delvis men det räckte gott. Hoppade över delen som beskriver hur hjärnan fungerar. Den delen blev mig övermäktig, men resten var en enda lång igenkänning från min sida.
 
Boken beskriver en stor del av vad ett riktigt rejält utmattningssyndrom innebär. Fakta blandas med citat från människor som lider av hjärntrötthet, av olika orsaker. Enligt boken kan man bli hjärntrött efter en stroke, hjärntumör, hjärnskakning eller dylikt, men även som en följd av stressrelaterade sjukdomar, som utmattningssyndrom.
 
Här kommer en sammanfattning med mina tankar insprängda:
 
Hjärntrötthet är inte som en vanlig trötthet utan den "...uppstår när hjärnan inte klarar av att sortera och bearbeta inkommande information på ett effektivt och energisnålt sätt. Det som normalt går lätt kan istället ta mycket energi och energibrist uppstår." Det innebär att man kan göra saker men man orkar inte. Man kan alltså klara saker i stunden men energin tar slut väldigt fort och man orkar inte fortsätta en längre stund. "Förmågan att behålla uppmärksamhet och koncentration under en längre tid är kraftigt nedsatt." Jag klarar till exempel att skriva. Ibland. Om jag kan skriva när jag mår lite bättre. Om jag kan spara inlägget som utkast tio gånger och fortsätta imorgon, om det behövs. Om det är tyst här hemma och inget stör mig. Om, om, om... Så många om på så många områden i livet.
 
Situationer med mycket intryck är påfrestande och tar enligt boken lång tid att återhämta sig ifrån. Vardagsaktiviteter, som att handla, se på TV, läsa och delta i samtal blir svåra. Oförutsedda händelser, situationer med mycket intryck - folksamlingar, affärer, samtal med andra människor - ju fler desto värre, upplevs som jobbiga. Det går inte att styra hjärntröttheten. Man kan alltså inte göra det man gjorde innan man blev sjuk. Inte ostraffat i alla fall... Författaren beskriver att det är vanligt att familj och vänner försöker puffa på genom att säga saker som "Häng med, du behöver komma ut lite,få lite annat att tänka på, det piggar upp." Men det funkar inte så, även om de menar väl. Det funkar på en depression men inte på hjärntrötthet. Man kanske ändå hänger med ibland, fast man vet att man kommer behöva vila i flera dagar efteråt. För man vill ju vara med sina vänner. Men man får betala dyrt...
 
 "Karaktäristiskt för hjärntrötthet är att den kan slå an mycket plötsligt och oberäkneligt. Personen upplever då att all energi plötsligt är slut... Stresskänsligheten är påtaglig vid hjärntrötthet. Det går ofta bra att göra en sak i taget i egen takt, men så fort flera saker måste ordnas eller ett störningsmomnet uppstår blir det kaos." Dessutom blir de flesta stressade av att göra vardagliga val som till exempel vad som ska handlas i affären eller vilken mat som ska lagas.
 
En rad typiska symptom som till exempel snabb förlust av mental energi, onormalt lång återhämtning efter aktivtet, minnesproblem, ljud- och ljuskänslighet, stresskänslighet etc räknas upp i boken. Jag kan bocka av alla symptom utan att överdriva det allra minsta. Det står också att "hjärntröttheten varierar - ofta bättre på förmiddagen och sämre senare under dagen, även variation mellan dagar." Check på den!
 
"Om inte hjärntröttheten respekteras i tid menar författaren att en total och nästan förlamande trötthet, som man kan behöva dagar av vila att hämta sig ifrån, kan slå till. Check på den också, säger jag... Det hände senast förra veckan när jag gick på ett föräldramöte trots att jag var trött. Tre dagar tog det för att bli människa igen. Liggande vila var det enda som fanns på kartan. Som grädde på moset kan en försämring tydligen ske över tid om man inte vilar när hjärnan blir trött. Måste alltså verkligen bli bättre på att respektera tröttheten och vila på första signalen. Så lätt att säga, så svårt att göra när man är mitt upp i saker som händer omkring en. Livet bara pågår ju. Det väntar inte in mig och min trötthet....
 
Kända strategier för att bli bättre i sin hjärntrötthet är vila, struktur i vardagen för att spara energi och mindfulness. Därför bör vila planeras in som en viktig aktivitet varje dag. Man måste själv hitta vad som är en god hjärnvila eftersom det är olika för alla. En tyst skogspromenad i ensamhet eller vila i ett tyst rum, beroende på vad kroppen orkar är nödvändigt för mig. Författaren menar att för en frisk person kan vila vara att fika och prata med vänner, men samtal med andra är väldigt ansträngande för en hjärntrött och kan nog inte gå under kategorin vila.
 
Det är ju på grund av allt det här som jag sällan träffar mina vänner nuförtiden. Som jag sällan åker någonstans, ringer upp någon, eller bjuder hem någon. Som jag på riktigt är med mina barn. Bara har dom här utan att riktigt vara med dom. För att jag oftast blir så himla trött av samtalen, ljuden och kroppspråken som ska tolkas i sällskap av andra. För att jag efter en stund inte hänger med i konversationen om den andra berättar en lång historia eller om jag pratar med flera personer samtidigt. För att jag inte minns själv vad jag redan sagt och vad jag bara tänkt. För att jag bara klarar att göra en sak i taget. För att jag inte kan fokusera när jag blir störd. För att jag inte kan skynda mig längre. Det går bara inte. Måste hålla mitt eget långsamma tempo. Hela tiden. Kanske har jag som brukade vara så rapp, rent av blivit sävlig? För att jag nästan alltid överraskas av den där plötsliga förlamande tröttheten då jag bara måste bort från alla intryck och helst ligga ner. Nu... För att många situationer jag hamnar i, i sällskap med andra kräver val som jag inte orkar göra. Svar som jag inte har. Åsikter som jag inte orkar tänka ut. Beslut som jag inte orkar ta. För att det mesta vi gör tillsammans med andra sker på kvällen, när min energinivå är som lägst. Men det går sakta framåt. Jag orkar lite, lite mer nu än för ett år sedan. Förra veckan kände jag mig faktiskt som innan jag blev sjuk, vid två tillfällen. Jag vet exakt när det var. Jag uppmärksammade det med hela min själ eftersom det innan dess inte har hänt på de här tre åren. Inte en enda gång faktiskt. Men förra veckan hände det alltså två gånger. Visserligen var det kort. När jag fortfarande låg ner, innan jag hade klivit ur sängen på morgonen. Visserligen ändrades känslan till att jag tydligt kunde känna sjukdomen så fort jag reste mig upp till sittande. Men ändå. Några ögonblick av att känna mig vanlig var så mycket värt för hoppet om att bli frisk en dag. Så vila, struktur i vardagen, mindfulness... och tålamod... är vad som krävs... Tålamod från mig själv, min familj och mina vänner. Tack för att ni ger mig tid och för att ni är så infernaliskt tålmodiga. Det betyder mycket för mig!
Kram på er!
Mia
2016-04-25 @ 19:41:43

Vad härligt att du fick känna det där! Hade en sådan dag förra veckan, men nu är jag som överkörd igen. Man får glädjas åt det lilla...

Den där boken är super! Jag har har den full med postitlappar och så har jag högläsning ur den för doktorer, kuratorer, vänner, familj emellanåt. När jag nu dessutom fått en kurator som jobbar med hjärnskadade hjärntrötta har jag förstått hur fel behandling jag fått tidigare, tex att yrsel och ångest pga hjärntrötthet inte alls ska utmanas eller tränas bort. Sedan 6 veckor lever jag efter strikt schema från kuratorn med så mycket vila och "förbud" att jag nästan inte står ut. Men det hjälper! För första gången på 1,5 år har jag en metod som är rätt.

Som sagt allihopa, läs boken! Och berätta för omgivningen utifrån den om vad ni behöver.

Mia
2016-04-25 @ 19:46:09

PS Tycker särskilt förklaringen av "hjärnans filter" var hjälpsam. Nu äntligen fattar jag vad den där känslan av att invaderas av ljus, ljud, rörelse, doft, mönster mm är! Det är som ett trasigt kaffefilter - allt forsar igenom. Tidigare har jag fått ångest som förklaring på varför jag upplever mig invaderad av sinnesintryck. Ångesten, den är inte orsak utan verkan när hjärnan får kortslutning.

Svar: Precis!
Fröken Duktig

Lotta
2016-04-25 @ 21:11:08

Jag är nog också hjärntrött då. Mycket folk, affärer, olika ljus, olika ljud.. det finns mycket som jag inte orkar med längre. Träffa vänner gör jag knappt heller. Jag orkar inte helt enkelt. Försökt sitta med på nån fest, men det går inte mer än ett tag, sen blir ljudnivån för hög, för många som pratar samtidigt. Jag vill inte utsätta mig för oförutsägbara händelse heller. Jag vill veta vad som ska hända, överraskningar blir bara jobbigt.

Det jobbigaste tycker jag är att jag inte kan känna i förväg när tröttheten är på gång. Det kommer så snabbt och när som helst. Precis som du har jag haft stunder där jag känt att så här är det att vara frisk. Man får hålla fast vid de stunderna när man ligger utslagen igen.

Svar: Ja visst är det jobbigt att bli så där överraskad av tröttheten.
Fröken Duktig

Anonym
2016-04-25 @ 21:34:58

Känner så väl igen mig... Men fick läsa din långa text i omgångar för hjärnan orkar verkligen inte... Mia du skev om ett schema från kuratorn. Skulle så gärna vilja veta mer om du vill berätta. Var hos en psykolog efter ett år som sjukskriven och ett år och åtta månader som sjuk. Hon säger att jag gjort helt fel detta året...

Svar: Och jag fick skriva den i omgångar... Det tog flera dagar. Hur har du gjort? Vad har varit fel? Och Mia, vill du dela med dig av en typiskt dag enligt ditt schema? Skulle vara intressant.
Fröken Duktig

Mia
2016-04-25 @ 21:48:57

För mig innebär schemat att jag endast får göra det som är nödvändigt som grund. Göra allt utifrån energieffektivitet - hur blir det minst krävande. Är singel utan barn så jag har ju rätt lätt att styra, å andra sidan har jag ingen som hjälper mig (lika bra det eftersom jag inte orkar vara social och instruera någon, lättare att göra i min egen takt). Sedan sprida tvätt, städa, frissan, handla, träffa min mor så jag har max en sådan jobbig grej per dag. Och helst på förmiddagen. Aldrig ha mer aktivitet än en timme sedan vila (skidspåret, går sådär). Max en kort social aktivitet i lugn miljö per vecka. Ingen träning dock promenad varje dag - runt kvarteret eller max 2 km.

I korthet så kan en dag se ut som:7,30 gå upp, äta frukost, se lite tv, komma i ordning. Vila. 10-11 promenad + fira göra något ärende på samma gång. Sedan vila innan lunch. Ca 12-13.30 laga mat, greja lite. Sedan vila, sover1-2 tim. Sedan kommer han aldrig igång ordentligt. Läser lite, lite tv, går kanske ut en sväng.

Kan absolut inte rapportera dagen som den kommer! Då blir jag nämligen för ivrig och gör för mycket. Konsten är att vila INNAN man känner att man måste.

Sedan är det ju olika hur man mår. Man måste pröva sig fram. Har haft stor hjälp av kuratorn att bolla med och som bromsar.

Svar: Tack för att du delar med dig!
Fröken Duktig

Mia
2016-04-25 @ 21:51:21

Herregud, detta autocorrect... Ser inte vad jag skriver! :D För trött typ.

Anonym
2016-04-26 @ 08:56:28

Det är skönt när man får förklaringar på varför man mår som man mår!

Anonym
2016-04-26 @ 09:46:49

Så jobbigt det låter det du beskriver Malin! Jag är säker på att det kommer bli bättre och bättre i takt med att hjärnan får utrymme att återhämta sig. Du har ju lärt dig (och oss!) massor om utmattningssyndrom bara senaste halvåret. Så det är kanske först nu möjligheten för läkning finns. Stor kram till dig!

Svar: Tack och kram till dig också!
Fröken Duktig

Nina
2016-04-26 @ 09:48:12

Hej! Tack för boktipset och ett bra inlägg! Jag har drabbats av hjärntrötthet efter en hjärninflammation. Jag känner igen mig i väldigt mycket, men kanske inte den där allra mest förlamande tröttheten. Det är jag tacksam för, och känner med alla er som lider av det utöver allt det andra.

Jag har tre barn (8, 10 och 13) och har därför ett ganska intensivt liv, som ju inte går att ta paus från på samma sätt som egna aktiviteter. Min man sköter det mesta med barnen och vi tar hjälp av andra familjer också med gemensamma skjutsningar etc. Trots det är tiden det största hindret för att få till vila för mig. Min andra största utmaning är att jag inte känner när det håller på att brista, utan det kommer i 90 procent av fallen så gott som helt utan förvarning. Jag har en tendens (också sedna tidigare) att bara köra på och tänka "det är inga problem, det fixar jag, det löser sig nog" – jag är inte så förtjust i planering utan har alltid tagit de flesta saker som de kommer. Ett förhållningssätt som såklart inte alls fungerar längre. Så ligger jag över köksbänken och hulkar och ser varken ut eller in medan stort som smått blandas i en stor hög som jag inte ser hur jag ska få rätsida på. (Trots allt stöd jag kan önska mig från min man, nära vänner och mina föräldrar.)

Har du några tips kring hur du har lärt dig att känna efter när det håller på att bli för mycket och kanske undvika det allra mest akuta läget? Och hur hanterar du, som också har barn, allt som faktiskt måste göras? (Vi har redan dragit ner så gott som helt på ambitioner med mat, städning etc, men man måste ju tvätta, handla mat, äta, lägga barn etc)

Svar: Alltså jag har nog inga riktigt bra tips utom att verkligen känna efter hur det känns. Eller förresten, jag brukar ju använda mig av mina egna erfarenheter. Om jag till exempel klappade ihop förra gången jag åkte på ICA försöker jag ändra den situationen framöver. Typ alltid vila både före och efter. Bara åka när jag vet att det är lite folk. Kanske handla på intenet om det går. Be om hjälp... Jag skiter i massor av saker som jag vet att jag inte kommer att må bra av. Jag tvättar i omgångar eftersom jag har turen att ha egen tvättmaskin. Lägger in en tvätt varje morgon. Hänger en tvätt vid lunch. Viker en tvätt på kvällen. Eftersom jag bara orkar korta stunder funkar det här bättre än att vara i tvättstuga länge och fixa allt på en gång. Jag har blivit bättre på att be andra om hjälp men jag vet att jag måste göra det ännu mer och oftare. Laga mat är skitjobbigt och det gör jag bara trots att jag ibland inte orkar alls. Men kan gena med snabb mat även om det kanske inte är så hälsosamt. Läxor måste också göras och det är också väldigt jobbigt. Jag har en tonåring så det är mycket och jobbigt (eftersom han har det tufft i skolan). Jag bara gör det också. Men ibland går det bara inte och då får maken fixa det när han kommer hem. Tänker dock alltid att jag måste äta och vila innan vi sätter igång. Så på det stora hela så är det väl så att jag försöker anpassa alla måsten till att bli så enkla som möjligt och tar mig tid till vila före och efter varje grej samt skiter i en hel del saker. Trots det så funkar det inte alltid. Faller också ihop och orkar inte ett steg till ibland helt utan förvarning. Jag är ju hemma på heltid så jag har ju tid till all den här vilan och jag förbereder mig verkjligen varje dag tills familjen kommer hem för att orka. Hoppas att det här är till någon hjälp för dig.Kram
Fröken Duktig

Helena
2016-04-26 @ 18:44:58
URL: http://livetuppochnerblog.wordpress.com

Så bra skrivet, man känner igen sig i allt. Dom där små stunderna om man känner sig någorlunda pigg är så värdefulla.Den där förlamande tröttheten är hemsk, den kan man ha i flera dagar i bland. Jag försöker ligga o vila minst två timmar varje eftermiddag helst försöka sova också, försöker även få till lite meditation några gånger i veckan det gör faktiskt mycket nytta :). Dom dagarna jag inte får till vilan på em p g a att man har annat bokat blir inget vidare bra, då är man trött hela eftermiddagen och kvällen. Kram

Svar: Ja det gäller att planera in vila mellan alla aktiviteter, stora som små.Kram
Fröken Duktig

Caroline
2016-04-27 @ 07:50:51
URL: http://standardnina.blogspot.se

Tack för detta inlägg! :-)
Att försämring kan ske över tid kan jag garantera... Har själv märkt det flera gånger. Jag bygger upp energi under några veckors tid, mår då bättre och gör mer saker, och några dagar senare får jag en dipp med ökad trötthet och starkare symptom.

Detta med hjärntrötthet borde lyftas fram tydligare i symptomlistorna för utmattning runtom på internet. Man tror ju i början att man blivit knäpp eftersom man inte vet vad försämringen av sinnena beror på och jag tycker att det står så otydligt om det.

Svar: Ja men så har det nog varit för mig med men jag har inte fattat det. Inte tänkt på att man bygger på tröttheten utan mer tagit dagarna en och en. Ungefär som att man skulle orka lika igen bara för att det gått en natt mellan dagarna. Vad dum jag varit märker jag nu. Jag brukar ju aldrig orka aktiviteter två dagar i rad ju...
Fröken Duktig

Mia
2016-04-27 @ 11:40:26

Håller med dig Caroline! Då skulle det ju också bli enklare att få Försäkringskassan att förstå att det är förödande att gå och jobba för tidigt, att man behöver ha fått upp mer än näsan över vattenytan.

Svar: Men precis!
Fröken Duktig

Tankar om utmattning
2016-04-28 @ 08:51:31
URL: http://tankaromutmattning.blogspot.se

Jag har tittat igenom den boken en gång förut. (Läst hade varit en överdrift, för det orkar jag inte riktigt!) men det är verkligen mycket som stämmer.

Och vad härligt att du kände dig bra två gånger förra veckan. Det ger hopp om mer! Man orkar lite till när man märker att man mår liiite bättre nån gång emellanåt.

Hur går det med din yoga? Tar den sommarlov nu? Det gör min. Fast jag hade behövt den året runt.
Kram!

Svar: Ja det var skönt. Men nu har jag varit så där in i bängen dålig igen. Mest legat och varit nere. Min yoga har också tagit uppehåll redan. Tyvärr...
Fröken Duktig

Alldamnstories
2016-04-28 @ 19:27:43
URL: http://alldamnstories.blogspot.se

Tack för tipset!! Ska klicka hem en direkt. Sitter här med en ENORM hjärntrötthet som vägrar ge med sig så det är nyttigt att läsa på mer om det, lära sig om sin kropp. Kram på dig!

Svar: Roligt att kunna hjälpa. Kram kram
Fröken Duktig

bylittlenea.blogg.se
2016-04-30 @ 07:42:37
URL: http://bylittlenea.blogg.se/

Mycket intressant. Känner verkligen igen mig och inser att jag inte riktigt respekterat det senaste tiden. Har nyligen börjat med aktiv sjukskrivning (dvs befinna mig på jobbet 1-2 h/dag). Bara att köra fram och tillbaka är tot ca 50 min ansträngning, sedan vara i det öppna kontorslandskapet... När jag är pigg hemma vill jag ju utnyttja tiden på ett bra sätt...men oftast blir det ju värre i form av just plötslig hjärntrötthet och kraftig huvudvärk. Vill verkligen inte göra den biten ännu värre genom att slarva med vila...

Svar: Var rädd om dig. Vilan är vår bästa vän just nu.
Fröken Duktig

Fredrik
2016-05-04 @ 13:02:58
URL: http://www.dinresurs.se

Hej. Finns det avsnitt i boken som tar upp hur man hantera och strukturera upp saker i sin vardag för att må bättre? Mvh Fredrik

Svar: Ja det gör det faktiskt. Läs den!😊
Fröken Duktig

Cajsan
2016-05-21 @ 12:21:16

Vill gärna tipsa om två böcker som hjälpt mig mycket (tror inte du skrivit om dem tidigare).

"Nystart i livet. Hitta tillbaka till livsglädjen efter utbrändhet" av Madeleine Åsbrink. Klokt och varmt skrivet. Stark igenkänningsfaktor och många aha-upplevelser som leder en framåt. Boken är precis vad jag just nu behöver på min väg mot återhämtning. Den har blivit min "bibel".

När jag var som sämst hjälpte boken "Väggen: en utbränd psykiaters noteringar" av Pia Dellson mig mycket. Korta (men insiktsfulla) texter, så även hjärntrötta orkar med. Den kan även rekommenderas till anhöriga och andra som kan behöva sätta sig in i hur det är att vara drabbad av utmattningssyndrom.


Svar: Tack för tipsen! Jag ska kolla på den av Åsbrink vid tillfälle. Den andra har jag läst. Köpte den och bad min man läsa den. Sen gav jag den till mamma. Tror att det hjälpte dom att förstå lite mer vad det här handlade om.Kram!
Fröken Duktig

Lena
2016-09-23 @ 15:50:14

Nu när det gått en tid sedan du skrev om hjärntrötthet och tipsade om boken, vill jag passa på att verkligen tacka dig för att du skrev om det. Jag köpte och läste boken ganska omgående. Letade på nätet och hittade skattningsskalan Mental Fatigue Scale, MFS, gjorde testet och resultatet var långt över gränsvärdet. Lät resten av familjen gå igenom frågorna, som kontrollpersoner, två hamnde under gränsvärdet och en, ung vuxen dotter, hamnde över mitt värde. Hon har nyligen läst boken och kände väl igen sig. Hon har nu gått vidare för att få det mer undersökt inom sjukvården. Vi båda har mötts av förståelse för problematiken både privat och inom sjukvården. Så en än gång - tack för att du skrev om hjärntröttheten. Lena

Svar: Men gud vad glad jag blir att lilla jag kunde hjälpa dig. Och vad bra att ni mötts av förståelse. Kram på dig!❤
Fröken Duktig




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

frkenduktig.blogg.se

Fröken Duktig - Vägen tillbaka från utmattningssyndrom och depression

RSS 2.0