Förlåt mig - dikt av Stefan Gunnarsson

Ibland känns det som om jag sitter mitt i en hagelstorm. Haglet är mina egna tankar. Obehagliga tankar. Andras tankar. Andras åsikter. Vad ska han tycka? Vad ska hon tänka? Tänk om han blir arg. Tänk om hon blir ledsen. Tänk om någon tycker att jag är lat. Tänk om andra inte tycker om mig. Så många tänk om. Så många krav ställda av ingen mindre än mig själv.
 
 De vita klumparna av hagel är hårda och iskalla och helt omöjliga att värja sig emot. De landar på min hud. De studsar inte därifrån utan de smälter sakta och rinner ner i kalla rännilar under kläderna. Ner längs hela ryggraden rinner de och inget har jag hittills gjort för att förhindra obehaget, utom att anpassa mig. 
 
Men från och med nu ska jag ta skydd när ovädret kommer. Jag ska tänka att jag är värd det. För jag har ingen skyldighet att handla efter andras vilja. Tvärtom är jag skyldig mig själv att handla utifrån vad jag behöver, så länge det inte skadar någon annan.
 
Jag har ingen skyldighet att prestera. Tvärtom är jag skyldig mig själv att vila nu. Att ta ett steg tillbaka och stanna där tills kroppen ger mig klartecken att ta ett steg framåt igen.
 
Jag har ingen skyldighet att säga ja när jag egentligen vet att jag både vill och borde säga nej. Jag behöver inte känna skuld gentemot andra. Jag har gjort det så länge utan att ha skäl för det. Jag har gjort mitt bästa och det borde räcka för att slippa känslor av skuld och skam.
 
Jag behöver inte jaga hälsan. Tvärtom verkar det som att den behöver få komma till mig i sin egen takt. Som om jagandet i sig bara fördröjer tillfrisknandet. Allt sökande efter sjukdomens orsaker. Allt sökande efter metoder för att bli frisk. Allt sökande efter olika botemedel. Istället ska jag förlåta mig själv för att jag har försökt att bli frisk så mycket att det i sig har blivit en prestation.
 
Från och med nu ska jag tillåta mig själv att vara där jag är, just nu. Att säga ja. Att säga nej. Att tycka det jag tycker, just nu. Att göra det jag kan, vill och orkar, just nu, utan att känna skuld för att inte räcka till eller vara till hjälp för andra. Utan att känna skuld för att inte kunna bidra till samhället utanför mina egna väggar. Från och med nu ska jag acceptera att jag gör det jag kan, just nu och att det måste vara tillräckligt.
Anonym
2016-04-18 @ 17:50:41

Amen på den😉 Jag tänker göra precis samma sak. Ska vi slå följe? Kram Christine

Svar: Gärna. Kram!
Fröken Duktig

Anonym
2016-04-18 @ 21:42:37

Helt rätt

Mia
2016-04-19 @ 14:49:44

Just, precis, exakt så. Bara så himla svårt...

Svar: Ja, man kör i diket hela tiden. Men vi får öva på det.
Fröken Duktig

Lotta
2016-04-19 @ 15:05:22

Varför är det så svårt att lyssna på sig själv? Just nu är jag nere i en riktig dipp, orkar inget, blir trött av att göra ingenting, mår skit helt enkelt. Och ä n d å gnager samvetet: varför är du inte på jobbet? Varför gör du inte si eller så? Man kanske blev bättre snabbare om man lyssnade mer på sin inre röst. Den brukar ha rätt..

Svar: Ja det måste vi bli bättre på!
Fröken Duktig

Helena
2016-04-19 @ 18:06:31
URL: http://livetuppochnerblog.wordpress.com

Det gör du alldeles rätt i, vi har gjort alldeles för mycket alldeles för länge. Jag gör precis likadant just nu. Det tog sin tid att acceptera men är nu på gång :), känns ganska skönt faktiskt. I början sökte man ju massor av information om detta, ville bli frisk fort, men det här går ju inte att skynda på på nåt sett. Det har man ju insett för längesen egentligen. Ha en ny skön vecka, koppla av och släpp det mesta. Kram

L
2016-04-19 @ 19:15:20

Tack för det här inlägget! Kram

Svar: Kram, kram!
Fröken Duktig

Anonym
2016-04-20 @ 09:20:54

Du är fantastisk att beskriva med ord hur det verkligen är! Har läst din blogg länge och känner igen mig i allt. Du och alla som skriver på din blogg ger mig styrka. Vi är alla så otroligt lika.

Svar: Tack snälla du. Kram!
Fröken Duktig

Linnéa
2016-04-20 @ 18:52:07
URL: http://bylittlenea.blogg.se

Låter väldigt klokt! Fin dikt och fint budskap :)

Svar: Tack!
Fröken Duktig

Sara (utbrandheten.blogg.se
2016-04-21 @ 18:46:07
URL: http://utbrandheten.blogg.se

Jag säger ofta till mig själv som du skrev - att jag ska tillåta mig själv att bara vara, att låta det ta tid. Jag hoppas att jag kan bli bättre på att verkligen följa det, dag efter dag utan att känna så himla mycket skuld och dåligt samvete. Men något som hjälper för mig är att läsa om hur många andra som går igenom och känner precis som jag, då känns det mer legitimt. Kram!

Svar: Kram
Fröken Duktig

ensekundtusentankar.blogg.se
2016-04-22 @ 22:43:05
URL: http://ensekundtusentankar.blogg.se/

Att säga, skriva och tänka det är en början. Du kanske har rätt men svårt att stå emot. Svårt att skapa nya tankar som man tror på.

Svar: Ja det är svårt, men jag fortsätter öva på det.
Fröken Duktig




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

frkenduktig.blogg.se

Fröken Duktig - Vägen tillbaka från utmattningssyndrom och depression

RSS 2.0