När hjärnan inte orkar - Om hjärntrötthet

Den här boken måste ni läsa. Jag läste den bara delvis men det räckte gott. Hoppade över delen som beskriver hur hjärnan fungerar. Den delen blev mig övermäktig, men resten var en enda lång igenkänning från min sida.
 
Boken beskriver en stor del av vad ett riktigt rejält utmattningssyndrom innebär. Fakta blandas med citat från människor som lider av hjärntrötthet, av olika orsaker. Enligt boken kan man bli hjärntrött efter en stroke, hjärntumör, hjärnskakning eller dylikt, men även som en följd av stressrelaterade sjukdomar, som utmattningssyndrom.
 
Här kommer en sammanfattning med mina tankar insprängda:
 
Hjärntrötthet är inte som en vanlig trötthet utan den "...uppstår när hjärnan inte klarar av att sortera och bearbeta inkommande information på ett effektivt och energisnålt sätt. Det som normalt går lätt kan istället ta mycket energi och energibrist uppstår." Det innebär att man kan göra saker men man orkar inte. Man kan alltså klara saker i stunden men energin tar slut väldigt fort och man orkar inte fortsätta en längre stund. "Förmågan att behålla uppmärksamhet och koncentration under en längre tid är kraftigt nedsatt." Jag klarar till exempel att skriva. Ibland. Om jag kan skriva när jag mår lite bättre. Om jag kan spara inlägget som utkast tio gånger och fortsätta imorgon, om det behövs. Om det är tyst här hemma och inget stör mig. Om, om, om... Så många om på så många områden i livet.
 
Situationer med mycket intryck är påfrestande och tar enligt boken lång tid att återhämta sig ifrån. Vardagsaktiviteter, som att handla, se på TV, läsa och delta i samtal blir svåra. Oförutsedda händelser, situationer med mycket intryck - folksamlingar, affärer, samtal med andra människor - ju fler desto värre, upplevs som jobbiga. Det går inte att styra hjärntröttheten. Man kan alltså inte göra det man gjorde innan man blev sjuk. Inte ostraffat i alla fall... Författaren beskriver att det är vanligt att familj och vänner försöker puffa på genom att säga saker som "Häng med, du behöver komma ut lite,få lite annat att tänka på, det piggar upp." Men det funkar inte så, även om de menar väl. Det funkar på en depression men inte på hjärntrötthet. Man kanske ändå hänger med ibland, fast man vet att man kommer behöva vila i flera dagar efteråt. För man vill ju vara med sina vänner. Men man får betala dyrt...
 
 "Karaktäristiskt för hjärntrötthet är att den kan slå an mycket plötsligt och oberäkneligt. Personen upplever då att all energi plötsligt är slut... Stresskänsligheten är påtaglig vid hjärntrötthet. Det går ofta bra att göra en sak i taget i egen takt, men så fort flera saker måste ordnas eller ett störningsmomnet uppstår blir det kaos." Dessutom blir de flesta stressade av att göra vardagliga val som till exempel vad som ska handlas i affären eller vilken mat som ska lagas.
 
En rad typiska symptom som till exempel snabb förlust av mental energi, onormalt lång återhämtning efter aktivtet, minnesproblem, ljud- och ljuskänslighet, stresskänslighet etc räknas upp i boken. Jag kan bocka av alla symptom utan att överdriva det allra minsta. Det står också att "hjärntröttheten varierar - ofta bättre på förmiddagen och sämre senare under dagen, även variation mellan dagar." Check på den!
 
"Om inte hjärntröttheten respekteras i tid menar författaren att en total och nästan förlamande trötthet, som man kan behöva dagar av vila att hämta sig ifrån, kan slå till. Check på den också, säger jag... Det hände senast förra veckan när jag gick på ett föräldramöte trots att jag var trött. Tre dagar tog det för att bli människa igen. Liggande vila var det enda som fanns på kartan. Som grädde på moset kan en försämring tydligen ske över tid om man inte vilar när hjärnan blir trött. Måste alltså verkligen bli bättre på att respektera tröttheten och vila på första signalen. Så lätt att säga, så svårt att göra när man är mitt upp i saker som händer omkring en. Livet bara pågår ju. Det väntar inte in mig och min trötthet....
 
Kända strategier för att bli bättre i sin hjärntrötthet är vila, struktur i vardagen för att spara energi och mindfulness. Därför bör vila planeras in som en viktig aktivitet varje dag. Man måste själv hitta vad som är en god hjärnvila eftersom det är olika för alla. En tyst skogspromenad i ensamhet eller vila i ett tyst rum, beroende på vad kroppen orkar är nödvändigt för mig. Författaren menar att för en frisk person kan vila vara att fika och prata med vänner, men samtal med andra är väldigt ansträngande för en hjärntrött och kan nog inte gå under kategorin vila.
 
Det är ju på grund av allt det här som jag sällan träffar mina vänner nuförtiden. Som jag sällan åker någonstans, ringer upp någon, eller bjuder hem någon. Som jag på riktigt är med mina barn. Bara har dom här utan att riktigt vara med dom. För att jag oftast blir så himla trött av samtalen, ljuden och kroppspråken som ska tolkas i sällskap av andra. För att jag efter en stund inte hänger med i konversationen om den andra berättar en lång historia eller om jag pratar med flera personer samtidigt. För att jag inte minns själv vad jag redan sagt och vad jag bara tänkt. För att jag bara klarar att göra en sak i taget. För att jag inte kan fokusera när jag blir störd. För att jag inte kan skynda mig längre. Det går bara inte. Måste hålla mitt eget långsamma tempo. Hela tiden. Kanske har jag som brukade vara så rapp, rent av blivit sävlig? För att jag nästan alltid överraskas av den där plötsliga förlamande tröttheten då jag bara måste bort från alla intryck och helst ligga ner. Nu... För att många situationer jag hamnar i, i sällskap med andra kräver val som jag inte orkar göra. Svar som jag inte har. Åsikter som jag inte orkar tänka ut. Beslut som jag inte orkar ta. För att det mesta vi gör tillsammans med andra sker på kvällen, när min energinivå är som lägst. Men det går sakta framåt. Jag orkar lite, lite mer nu än för ett år sedan. Förra veckan kände jag mig faktiskt som innan jag blev sjuk, vid två tillfällen. Jag vet exakt när det var. Jag uppmärksammade det med hela min själ eftersom det innan dess inte har hänt på de här tre åren. Inte en enda gång faktiskt. Men förra veckan hände det alltså två gånger. Visserligen var det kort. När jag fortfarande låg ner, innan jag hade klivit ur sängen på morgonen. Visserligen ändrades känslan till att jag tydligt kunde känna sjukdomen så fort jag reste mig upp till sittande. Men ändå. Några ögonblick av att känna mig vanlig var så mycket värt för hoppet om att bli frisk en dag. Så vila, struktur i vardagen, mindfulness... och tålamod... är vad som krävs... Tålamod från mig själv, min familj och mina vänner. Tack för att ni ger mig tid och för att ni är så infernaliskt tålmodiga. Det betyder mycket för mig!
Kram på er!

Förlåt mig - dikt av Stefan Gunnarsson

Ibland känns det som om jag sitter mitt i en hagelstorm. Haglet är mina egna tankar. Obehagliga tankar. Andras tankar. Andras åsikter. Vad ska han tycka? Vad ska hon tänka? Tänk om han blir arg. Tänk om hon blir ledsen. Tänk om någon tycker att jag är lat. Tänk om andra inte tycker om mig. Så många tänk om. Så många krav ställda av ingen mindre än mig själv.
 
 De vita klumparna av hagel är hårda och iskalla och helt omöjliga att värja sig emot. De landar på min hud. De studsar inte därifrån utan de smälter sakta och rinner ner i kalla rännilar under kläderna. Ner längs hela ryggraden rinner de och inget har jag hittills gjort för att förhindra obehaget, utom att anpassa mig. 
 
Men från och med nu ska jag ta skydd när ovädret kommer. Jag ska tänka att jag är värd det. För jag har ingen skyldighet att handla efter andras vilja. Tvärtom är jag skyldig mig själv att handla utifrån vad jag behöver, så länge det inte skadar någon annan.
 
Jag har ingen skyldighet att prestera. Tvärtom är jag skyldig mig själv att vila nu. Att ta ett steg tillbaka och stanna där tills kroppen ger mig klartecken att ta ett steg framåt igen.
 
Jag har ingen skyldighet att säga ja när jag egentligen vet att jag både vill och borde säga nej. Jag behöver inte känna skuld gentemot andra. Jag har gjort det så länge utan att ha skäl för det. Jag har gjort mitt bästa och det borde räcka för att slippa känslor av skuld och skam.
 
Jag behöver inte jaga hälsan. Tvärtom verkar det som att den behöver få komma till mig i sin egen takt. Som om jagandet i sig bara fördröjer tillfrisknandet. Allt sökande efter sjukdomens orsaker. Allt sökande efter metoder för att bli frisk. Allt sökande efter olika botemedel. Istället ska jag förlåta mig själv för att jag har försökt att bli frisk så mycket att det i sig har blivit en prestation.
 
Från och med nu ska jag tillåta mig själv att vara där jag är, just nu. Att säga ja. Att säga nej. Att tycka det jag tycker, just nu. Att göra det jag kan, vill och orkar, just nu, utan att känna skuld för att inte räcka till eller vara till hjälp för andra. Utan att känna skuld för att inte kunna bidra till samhället utanför mina egna väggar. Från och med nu ska jag acceptera att jag gör det jag kan, just nu och att det måste vara tillräckligt.

Rehabilitering i naturen

Jag har förmånen att ha allt det här strax utanför min dörr. Att kunna vandra sakta i skog och mark. Att kunna se och känna naturen omkring mig precis när det passar mig och när orken finns. Igår tog jag en långsam promenad och fotade lite. Det vackra vädret och alla vårtecken gjorde mig gott. Jag ska bli bättre på att vara i nuet och uppskatta det lilla.

frkenduktig.blogg.se

Fröken Duktig - Vägen tillbaka från utmattningssyndrom och depression

RSS 2.0