Psykoterapi och mediciner mot utmattningssyndrom och depression

 
Ja men då var det dags igen. Tredje besöket på Psykiatriska kliniken hos psykoterapeuten. Jag har mått lite bättre den senaste veckan. Helgen var som ni vet bättre än på länge. Måndagen och halva tisdagen funkade också, men sen blev det jobbigt igen. Med ångest och trötthet. (Blev tvungen att inventera för sonens hockeylag. Det kan nog trötta ut vem som helst. Smet efter halva kvällen. Då var mitt mått rågat och ingen sa något om det. De andra föräldrarna vet hur jag mår.) Men ändå inte lika jobbigt som förut. Lite lättare i bröstet och i sinnet är jag fortfarande och det är skönt. Jag har fortfarande gott hopp om att snart må ännu bättre.
 
Psykoterapeuten tror att jag kommer att bli frisk och att han kan hjälpa mig, så då litar jag på det. Vi ska träffas ända fram till våren. En behandlingsperiod på tio månader beslutades det om. Det känns bra att min sjukdom tas på allvar och att någon ska hjälpa mig att bli frisk från utmattningssyndrom och depression. Och ångest förstås. Han frågade om jag ville ha behandlingen och informerade om att det kan bli stundtals jobbigt med mycket grävande för att hitta och arbeta med orsakerna till det inlärda "duktighets-beteendet" som jag haft i alla år. Ja! blev mitt svar. "Hjälp mig, snälla!".
 
Du kanske vill läsa om hur det var för mig när jag blev sjuk? Kanske behöver du få känna igen dig i någon annans berättelse. Följ länken i så fall:
http://frkenduktig.blogg.se/2014/august/insjuknandet.html
Det här är den första delen av fem, som handlar om det första halvåret av min sjukdomstid. Kolla under kategorier för att hitta de andra fyra.
 
Överläkaren på bedömningsenheten, som jag träffade för en månad sedan ringde igår och berättade att han från och med nu skulle skriva mina sjukintyg. Han var uppmuntrande och sa att han trodde att den nya medicinen i kombination med psykoterapi, skulle hjälpa mig. "Det är en kraftfull kombination av mediciner (Venlafaxin och Mirtazapin) och tillsammans med psykoterapi brukar de ha mycket god effekt." Tänk att det skulle ta två år och tre månader att få komma till Affektiva mottagningen på Psykiatriska kliniken.
Anonym
2015-09-03 @ 11:31:49

Du e fantastisk! Vilken kämparglöd du har och vet du hur mycket du betyder för mig och andra som oxå mår dåligt🌸. Ett steg i taget och det blir sakta bättre. Upplever själv en hel del svängningar i måendet vilket är både frustrerande och jobbigt. Acceptansen tar lång tid. Jag har laddat ner en app som heter Headspace och den e bland de bästa jag prövat. Ger kroppsmedvetenhet och paus i tänkandet. Pröva den om du orkar. Jag hejar på dig för du e så viktig för mig. Kram

Svar: Tack för de uppmuntrande orden. Det känns väldigt bra att någon annan kan känna stöd i mina texter. Jag ska testa din app och se om det är något för mig. Tack för tipset och heja dig också!Kram!
Fröken Duktig

Annukka
2015-09-03 @ 14:21:49
URL: http://timeoftiger.se/

Vad bra att du har fått hjälp!

Svar: Ja, äntligen. Tack för uppmuntran!
Fröken Duktig

A
2015-09-03 @ 21:12:07
URL: http://annmi.blogg.se

Är också lärare och kämpar fortfarande efter att för flera år sen ha drabbats av något liknande som du. Har inte blivit helt bra, är alltid "lite på gränsen".
Venlafaxin är en jättebra medicin (som jag dock slutade med efter ett tag pga många biverkningar) men den är inte kul att sätta ut, så var beredd på det.
Fortsätter nog att följa din blogg för jag är nyfiken på olika tips för att må bättre!

Svar: Ännu en utmattad lärare... Det vimlar av oss verkar det som. Trist att vi inte kan få en normal arbetsbörda eftersom vi har ett så roligt och stimulerande yrke. Det där med att vara på gränsen har jag hört många som sagt väldigt lång tid efter att de blivit "friska". Man kanske aldrig blir sig själv igen... Har också hört att Venlafaxin är tuff att sätta ut, så jag är beredd på det. Jag har bara fått de biverkningar jag redan hade av citalopramen, som jag åt först. Så det känns inte som något nytt under solen om man säger så. Vilka biverkningar fick du? Kram!
Fröken Duktig

Erica
2015-09-03 @ 21:27:17
URL: http://faithhopelove.blogg.se

Tycker att det är så starkt av dig att be om hjälp, även när du vet att det skulle innebära att det stundtals skulle vara jobbigt. Jag har växt upp och mått fruktansvärt dåligt, och när det var som värst hade jag självmordstankar och depressioner. Jag hoppade av gymnasiet flera gånger. Jag orkade inte. Jag bad aldrig om hjälp. Istället låtsades jag må bra. Idag mår jag mycket bättre. Jag har tagit mig igenom mycket med hjälp av min tro på Jesus och många gånger har det vänt helt mirakulöst. Men jag har fortfarande saker kvar att jobba med, och jag mår fortfarande dåligt även om det är långt ifrån lika illa som det en gång var. Jag har bestämt mig för att ta hjälp, eller jag har börjat be om hjälp redan innan, men nu tänker jag ringa till en terapeut som jag har blivit tipsad om. Jag har bara skjutit på det väldigt länge. Men ska nog ta tag i det. Eller nog, jag ska ta tag i det. Att läsa det här hjälpte mig på något sätt att känna ännu mer att "Nä, nu ska jag verkligen göra det här!". Så tack för det! Och på tal om att vilja vara duktig och utmattningssyndrom... Jag har varit stressad mer eller mindre en längre period, och i våras blev jag tvungen att avbryta min sista praktik i skolan för att det inte funkade. Nu har jag vilat i fyra månader och ska snart göra om praktiken så att jag kan bli klar med min utbildning. Om jag bara hade fortsatt så hade det kunnat bli så mycket värre. Nu hoppas jag att jag har lärt mig något och är redo för praktiken, och så ska jag ringa den där terapeuten. Ta tag i saker en gång för alla...

Svar: Vad bra att du har bestämt dig för att kontakta en terapeut. Man måste ta hjälp ibland trots att det är jättesvårt. Heja dig!!! Kom ihåg att vara rädd om dig så att du inte faller in i stressen under din praktik. Kram på dig!
Fröken Duktig

Lotta
2015-09-04 @ 13:16:35

Vad bra att du får rätt hjälp nu! Man är ju lite sån, man vill ju bara köra på, för det tror man ju att alla andra gör! Alla fixar allt! Men gör de verkligen det? Nej, jag tror inte det .Börjar man prata om att man inte mår så bra, så är det snart nån mer som kommer med samma historia. Jag känner att jag börjar bli trött på att kämpa, trött på att ena dagen må ok för att nästa åka ner igen. Kan det aldrig få gå lite lätt? Har vägrat medicin, men börjar fundera på om det var rätt beslut. Bra att du mår bättre!

Svar: Jag håller verkligen med dig. Så många andra mår också dåligt men vågar inte prata om det. Jag har känt likadant som du så många gånger. Man vill ge upp. Man tror att det håller på att vända och så... ner igen. Det är så himla jobbigt att ta nya tag hela tiden. Men man har ju liksom inte så mycket att välja på känns det som. Jag undrar om jag inte hade gjort slag i saken och gett upp om jag inte haft mina mediciner... De hjälper mig mycket, men det finns solklart nackdelar med dem också, så var och en måste ta eget beslut om vad man tror är bäst för en själv. Kram på dig!
Fröken Duktig

Anonym
2015-09-07 @ 13:42:48

K




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

frkenduktig.blogg.se

Fröken Duktig - Vägen tillbaka från utmattningssyndrom och depression

RSS 2.0