Ni läsare är underbara!

Att skriva är terapi för mig. Jag känner att jag kan plocka ur en sten ur min ryggsäck efter en del av mina blogginlägg. Jag vill från djupet av mitt hjärta tacka för att ni läser och för alla era kommentarer. De hjälper mig på min väg mot ett bättre mående genom att jag känner stöd från er som befinner er i samma situation som mig. Jag känner igen mig i det ni skriver på samma sätt som många av er känner igen er i det jag skriver. Ni ger mig goda råd och uppmuntran när jag behöver det som mest. Återigen, tack!
 
Jag är inte så bra på att prata om känslor. Att sätta ord på dem verbalt känns ofta nästan oöverstigligt svårt. Ibland bubblar det över och jag gör det ändå med vissa människor och det brukar kännas skönt samtidigt som det ger mig dåligt samvete. Sa jag för mycket? Var jag för självupptagen? Klagade jag? Blev det jobbigt för den andra? Nä, nästa gång får jag nog vara tyst. Men här i det här forumet kan jag skriva vad jag vill. Det går lätt för mig att uttrycka mig i skrift. Det ger inte dåligt samvete eftersom jag vet att ni kan sluta läsa direkt om ni känner att jag klagar, är för utlämnande, verkar självupptagen eller något annat. Ni bestämmer om och när ni vill läsa. Jag bestämmer om och när jag vill skriva. Och vad såklart.
 
Tack, tack och kram på er!
 
 
Anonym
2015-09-27 @ 16:22:55

Hej jag undrar om du tycker att mindfulness har hjälpt dig att komma tebaka.jag har det som du har få gärna mala mig evelinas408@gmail.com alltid bra att få råd av andra i samma sits .

Svar: Hej!Både ja och nej. Jag har tränat på det mycket i perioder och känner att det ger ett lugn i stunden. Man blir bra på att slappna av och koppla bort. Tyvärr glömmer jag hela tiden bort att använda det, speciellt när jag mår som sämst. Det är som att alla strategier flyger bort ut hjärnan då. Man fokuserar bara på att ta sig vidare till en bättre dag. Men jo, det har nog hjälpt mig en del. Nu har jag ju inte riktigt kommit tillbaka jag heller. Jag jobbar ju inte och är fortfarande väldigt sjuk i perioder men jag tror nog att mindfulness kan lindra symptom. Men man måste öva. Det är svårt i början.
Kram
Fröken Duktig

Anonym
2015-09-27 @ 18:23:55

Att vi alla med utmattningssyndrom är så lika!

Svar: Ja, visst är det konstigt. Man känner sig som ett ufo men den känslan är uppenbarligen inte riktigt rätt...
Fröken Duktig

Lotta
2015-09-27 @ 23:05:15

Tack själv!

Anonym
2015-09-28 @ 20:30:42

Hej fröken duktig
När det gäller låg självkänsla så har jag ställt precis samma frågor som du. Hur ska jag kunna tycka om mig själv, om jag inte kan göra någonting - varken jobba, vara pappa eller make?

De svar jag samlat på mig genom egna och andras insikter är ju att trots att jag bara ligger där i soffan så är jag i grund och botten en sjysst, snäll och omtänksam person. Jag ser det andra gör för mig och är tacksam för det. Säkerligen har du fina kvalitéer som kan odlas och blomstra från sofflocket. Kvalitéer som inte är beroende av fysisk eller psykisk prestation.

Min kloka moster sammanfattade mitt (och sakernas) tillstånd på ett intressant sätt. Hon menade att det är ett friskhetstecken att bli sjuk i dagens samhälle.

Dessa ord trängde in djupt och gör att jag, i större utsträckning, känner att det kanske inte bara är mig det är fel på. Visst har jag gjort misstag på vägen och hanterat saker på fel sätt men det rådande samhällsklimatet är pressande och ibland direkt skadligt för somliga.

Jag är en av dem som far illa i dagens samhälle. Men varför far just jag illa blev ju nästa fråga att fundera över. Även jag är en högpresterande, med juristutbildning och ansvarsfullt jobb. Hög ambitionsnivå på jobbet såväl som i hemmet (dock inte lika hög som dig fröken duktig).
Men jag är också en grubblare med hög moral och höga förväntningar på mig själv och övriga i samhället. Mina höga förväntningar på andra och samhället resulterar dock ofta i tunga besvikelser.

Jag tycker mig se att fel människor når nyckelpositioner i samhället. Människor som drivs av ambition, ärelystnad och egenintresse snarare än en vilja att förändra och förbättra. Perversa vinstintressen letar sig in överallt. Konsumtionshets, sms-lån, onlinecasinon etc. Nu ska jag inte bli politisk, utan det jag försöker säga är att jag far illa av att följa utvecklingen. Jag tycker vi går åt fel håll och fjärmar oss från varandra och det som faktiskt håller oss vid liv; vår jord.

Den besvikelse jag har känt och upplevt under många år har jag inte kunnat hantera tidigare. Med hjälp av min fru, min kurator och andra kloka personer i min omgivning har jag emellertid nu kommit en bit på en, i mitt tycke, sundare väg. Ett förhållningssätt som hjälper mig att må bra. För mig handlar det om att fokusera på det som jag kan förändra, att vara en förebild för mina barn, att umgås och vara tillsammans med min familj, att vara medvetet närvarande, att återvända till och vörda naturen samt att njuta av allt det ovanstående när jag gör det.

Krig, våld, kriminalitet, själviskhet och miljöförstöring kan jag i princip inte påverka. Det jag istället kan göra är att leva på ett sätt som får mig att må bra, i samklang och harmoni med min omgivning och den natur jag lever i. Jag kan bara hoppas att jag i slutändan kan inspirera andra och därigenom sprida min ande som ringar på vattnet.

Om du vill veta mer om att skifta fokus finns det en välgjord dokumentär/drama som behandlar ämnet. Men man bör nog vara intresserad av det jag skriver om och kanske även ha kommit en bit på väg för att kunna tillgodogöra sig innehållet. Man måste nog också vilja gå i en sådan riktning. Om du tycker att det jag skriver om låter som trams, att du enbart vill bli frisk och återgå till ditt tidigare liv då är nog detta inget för dig.

Hoppas du får den hjälp du behöver och att du snart får skratta igen. Ditt skrivande lindrar för fler än dig själv. Det finns en gemenskap i utbrändheten som skapar kraft och skänker lindring. Jag återvänder därför ofta till din blogg när jag mår dåligt. Tack för att du skriver och tack ni övriga för era kommentarer!

Svar: Vad fint att du har hittat en väg att slå in på. Jag tycker absolut inte att det du skriver är trams. Jag tror inte att man kan gå tillbaka till det tidigare livet, utan att bli sjuk igen. Man måste nog hitta andra vägar och det kanske finns många sätt att skifta fokus på? Tack för att du läser min blogg och tack för den inspiration din kommentar ger mig.
Fröken Duktig

Paulina
2015-09-28 @ 21:33:07
URL: http://nouw.com/100kitchenstories

Hej! :) Vill tipsa om att jag har en tävling just nu på min blogg där man kan vinna ekologiska matvaror d.v.s. superfood!)

Ha det så bra! :)

//nouw.com/100kitchenstories




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

frkenduktig.blogg.se

Fröken Duktig - Vägen tillbaka från utmattningssyndrom och depression

RSS 2.0