Utmattningssyndromets förlopp

Jag fick en länk av en av mina fina läsare häromdagen. Tack! I den fanns bland annat den här bilden som beskriver utmattningssyndromets förlopp. Det fanns annat matnyttigt i länken också. Följ den om du är intresserad.
 
En vanlig fråga jag får av folk är såklart: Hur mår du? Vissa dagar svarar jag att det är riktigt dåligt. Andra dagar kan jag svara att det är ganska ok, men mesta mestadels är svaret att det är som det är. Ni förstår vad det betyder va? Man mår inte skit, men inte heller bra och man vet att om man förtar sig genom att göra något speciellt kommer man att må skit nästan omedelbart, eller om man har "tur" nästkommande dag. Man kan må hyfsat på morgonen för att senare på eftermiddagen inte orka ur soffan. Man kan prata med en vän på förmiddagen för att på eftermiddagen inte kunna svara telefonen ens för att man är så ångestfylld.
 
Det här här ett problem. Att det ändras så fort. Folk tror att man är frisk för att man är på ica. Det dom inte ser är att man vilat innan för att orka och att man måste ligga ner efteråt. Men skitsamma, det var inte det jag hde tänkt skriva om nu (tappade tråden och det drog iväg åt fel håll...).
 
Eftersom jag har varit sjuk så länge frågar folk om det är "normalt" att vara sjuk i utmattningssyndrom och depression så här länge. De frågar också om det är "normalt" att må ok och sen bli sämre igen hela tiden. Till och med min mamma frågar det. Hon undrar ideligen vad läkaren säger.
 
"Har du någon tid snart? Vad säger läkaren? Ska det ta så här lång tid? Kan dom inte göra något? Byta mediciner eller nåt?" Etc...
 
Det är ganska jobbigt att behöva svara på de här frågorna hela tiden eftersom jag inte har något svar själv. Vem fan vet vad som är "normalt"? Därför blev jag glad när någon skickade länken ovan till mig via en kommentar här på bloggen. Där fanns den här bilden av sjukdomsförloppet med och det finns inga tider utsatta. Bara förloppet. Och det bekräftar verkligen hur det var och är för mig. Först en lång uppvarvning som slutar med en uppspeedad period och sen en krasch rakt ner i djupa hålet. Kaos i kropp och själ under ganska lång tid. Sen kommer återhämtning och det går upp och ner hela tiden men den totala kurvan går sakta uppåt. Så då visade jag den här bilden för min mamma och nu hoppas jag att jag slipper få "normalfrågan" fler gånger. Hon undrade var jag befann mig i det här diagrammet och sanningen är att jag inte vet. Jag återhämtar mig så gott jag kan och jag rehabiliterar genom promenader, yoga och vila. Men jobbet är det en bit kvar till fortfarande. Men jag börjar acceptera det på ett djupare plan nu. Jag har haft en strategi som en annan läsare sådde ett frö till som fungerar riktigt bra. Jag får berätta mer om hur det går med det i ett annat inlägg.
Kram!
 
 
 
Anonym
2015-11-10 @ 16:01:51

Härligt att du också gillade bilden! Den har som sagt hjälpt mig mycket genom topparna och dalarna. Att det är så det är. Punkt liksom.
Det finns väldigt lite forskning kring behandling av utmattningssyndrom. Därför blir det svårt att förklara för sin omgivning känner jag. Om du orkar, titta gärna på en 30min ganska underhållande intervju med hjärnforskaren Agneta Sandström, som var den som upptäckte att det faktiskt blir hjärnskador av en utmattning. Hjärnskador som tar tid att läka eftersom vår hjärna och vårt nervsystem aldrig vilar helt.
https://youtu.be/Wi8I7V0i9eY
Kram

Svar: Stort tack!
Fröken Duktig

Christine
2015-11-10 @ 20:46:58

åhh vad detta inlägget berörde mig. Känner så igen mig i alla frågor kring mitt mående och det är precis som du säger, det pendlar. Att svara på frågan hur är det? är lika svårt som att svara på vilken färg har solen. Så många nyanser. Frågan varför det tar sådan tid är bara dum och sänker en ännu mer med tanke på frustrationen. Tror ingen person som får denna diagnosen är lata eller icke kompetenta på någotvis. Stora kramen till fig och är glad att jag hittat till din blogg👍

Svar: Kram till dig med och tack för att du läser.
Fröken Duktig

Anonym
2015-11-11 @ 08:37:32

En till filmsnutt om du orkar.
Smärta, ångest, utmattning: Varför blir jag inte bra? En föreläsning på 10 min av fysioterapeut
https://youtu.be/5MSBDxmoMwc

Svar: Tack för att du förser mig med värdefull information. Jag uppskattar det verkligen.Kram
Fröken Duktig

Anonym
2015-11-11 @ 10:17:38

Känner verkligen igen mig

Svar: Ja, det är tråkigt att vi är så många som känner så här...
Fröken Duktig

Lotta
2015-11-11 @ 19:21:41

Åååå vad jag känner igen frågor från mamma! :D Samma här: Vad säger doktorn? Vad säger de att du ska göra för att bli bra då? Mediciner då, har de föreslagit det? Ibland vill man ju bara säga VAR TYST! Men de menar väl väl och om de inte varit med om det här själva så kan de inte förstå hur det känns!

Det värsta tycker jag nästa när kompisar som man försöker förklara för hur man mår och sen får man till svar: Men jag är jäääättestressad hela tiden, åker som en skottspole mellan jobb och dagis! Eller Men jag har också mina problem! Eller Men jag hade också en period när det var jobbigt..Men jag mår bra! Då känner jag bara: Nää det går inte in i huvudet på dem. De förstår inte. Så jag har slutat försöka förklara.

Svar: Ja, mammor menar oftast väl. Det vet jag att min gör i alla fall. Men det är jobbigt ändå. Jag tycker nog att de flesta av mina vänner är mycket förstående och inte kläcker ur sig sånt som du beskriver. Men det finns alltid någon som säger sånt. Och det beror ju såklart på att de inte har upplevt det själv. De menar nog (oftast) inget illa. De vill bara jämföra och berätta hur det varit för dem. Kanske tror de att det kan hjälpa på nåt vis. Jag vet inte. Man får ignorera såna där kommentarer.
Kram
Fröken Duktig

Maria
2015-11-11 @ 23:00:41

Vilken bra och tydlig bild över förloppet i den här sjukdomen. Tack för den och länken som har bra och tänkvärd information. Jag tycker som du att det känns jobbigt att få frågor och påståenden om när jag egentligen ska bli frisk.... " Nä, men nu har du väl ändå varit sjuk rätt länge och nu är det väl på tiden att du blir frisk.", "Men du är ju egentligen inte sjuk för du ser ju glad ut..." Hur kan du vara så trött hela tiden??", " Vad gör du hela dagarna när du är hemma?", "Vad har du för plan för att bli frisk?" osv,osv. Jag får inte bara dessa påståenden och frågor från släktingar och bekanta utan även av FK och läkare. Att läkarna inte förstår tycker jag känns allra värst. I början av min sjukdom ifrågasatte jag mig själv ofta. Det är ju inte så konstigt för hela min självbild rasade ihop när jag hamnade i utmattningssyndromet. Jag kände inte alls igen mig själv längre. Jag var ju en person som fixat det mesta och nu kunde jag knappt ta hand om mig själv. När jag hade gått in i väggen (första gången) och sökte läkarhjälp träffade jag på en läkare som skrattade åt mig och sa " Nej du är inte tillräckligt sjuk än. Det är bara att bita ihop och kämpa på." Efter ytterligare två oförstående läkare träffade jag till slut en ängel till läkare som förstod precis vad det handlade om och sjukskrev mig på studs. Tyvärr är det nog så att en del allmänläkare på vårdcentralerna av olika anledningar inte har kunskaperna som behövs när det gäller utmattningssyndrom. Nu, efter ca 3,5 års sjukdom med 1,5 års sjukskrivning har jag lärt mig en hel del om sjukdomen. Mycket har jag fått hjälp med av min psykolog men lika mycket har jag lärt mig genom att leta information på nätet. Jag känner igen mig i mycket av det du skriver i dina inlägg och genom det ökar också min kunskap om sjukdomen och jag är inte lika förvirrad av det jag känner och hur jag mår.
Kram Maria

Svar: Ja visst var den bra. Jag fick den av en läsare. Vad hemskt att bli ifrågasatt av läkare. Det har jag tack och lov sluppit. Det är nog jobbigt som det är ändå. Att ifrågasätta sig själv känner jag också igen. Det är så lätt hänt att man gör det. Ja man hittar mycket info på nätet och jag tycker att det är skönt att veta att man inte är ensam och att kontakt med likasinnade kan "normalisera" tillståndet lite. Det är ju lätt att man undrar om det är något annat fel på en och om allt verkligen är normalt. Inte så konstigt att folk omkring undrar det när man själv tänker så ibland... Kram
Fröken Duktig




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

frkenduktig.blogg.se

Fröken Duktig - Vägen tillbaka från utmattningssyndrom och depression

RSS 2.0