Allergisk mot stress?

Kan man bli allergisk mot stress av utmattningssyndrom och depression? Om man kan det, kommer det att gå över sen när man blir "frisk"?
 
För mig känns det som om jag har blivit allergisk. Jag som förr gillade att ha många bollar i luften och ta snabba beslut har nu väldigt svårt att manövrera mer en en sak i taget ytan att hjärna och hjärta kokar över. Att bestämma saker är inte heller helt lätt numera. Att skynda mig är praktiskt taget omöjligt.
 
Här kommer lite exempel på vardagsaker som kan gå fel, trots de bästa intentionerna:
 
  • Tänk dig att du har en regel hemmavid som du haft i all evighet. Den har du alltid följt med väldigt få undantag. Det kan vara en skitsak som att vi inte äter glass på vardagarna (om det inte är sommarlov och stekhet dag...). Plötsligt frågar son nummer ett om han kan få ta en glass medan du försöker hjälpa son nummer två med läxan. Det självklara svaret är ju såklart nej, men det är som om förvirringen har tagit ett kraftigt tag om din nacke och du tittar förvirrat upp och svarar "Jag vet inte, du får fråga pappa". Son nummer ett ringer upp pappan som är på jobbet och ställer samma fråga till honom och han har vettet i behåll och säger nej till glass mitt i veckan. Sen undrar han såklart hur mamman tänkte...
 
  • Son nummer två undrar om han måste gå på träningen idag. Han har ingen lust. Svaret är egentligen solklart "Ja, det måste du. Spelar man en lagsport går man på träningen om man inte är sjuk eller har läxor." Men förvirringen eller ibland håglösheten tar tag igen och du svarar "Öhh, jag vet inte. Jag orkar inte bestämma allt hela tiden. Gör som du vill. eller fråga pappa förresten". Sen kommer du på att det där var fel svar. Attans! Son nummer två har som tur är lärt sig att det inte är någon idé att ringa pappa. Han vet ändå svaret på frågan och han går till träningen...
 
  • Någon ber dig om hjälp samtidigt som du lagar mat eller viker tvätt eller något annat du borde klara i sömnen vid det här laget. Du kan inte längre bara lugnt säga "Du får vänta tills jag är klar, så kommer jag och hjälper dig". Då känner du som bilden ovan visar. Och om du avbryter det du höll på med för att hjälpa någon kommer du högst troligt inte att gå tillbaka till din aktivitet efteråt eftersom du glömt vilken den aktiviteten var... 
 
  • Du ska iväg någonstans och måste skynda dig lite. Då flippar du ur enligt bilden ovan. Du KAN INTE stressa längre. Då kommer du inte iväg någonstans alls...
 
Tur att jag har börjat gilla läget nu i alla fall. Att jag vet att det kan bli så här och att jag kan vara smart och förbereda mig för situationer som dyker upp åtminstone ibland. Att jag har börjat acceptera min sjukdom genom att lära mig att leva med utmattningssyndrom. Det tog tid och jag är nog inte helt framme än. Men jag har i alla fall lyckats ta ut riktningen. Det känns bra.
Kram på er!
Mia
2015-11-18 @ 13:36:12

Fniss, typ. Ser mycket bekanta bilder framför mig. (fick nyss spel för att telefonen ringde samtidigt som jag stekte köttfärs...) En annan sak, får jag fråga hur länge du dragits med fysiska symtom. Min värk i kroppen och huvudet kommer och går likaså yrsel. Ingen bättring trots deltidsarbete 6 men + heltidssjukskrivning 6 mån. Tom doktorn börjar skruva på sig och tycker det borde vända. Stressande...

Svar: Jag har fortfarande mycket fysiska symtom, mest i form av spänningar, huvudvärk, tryck över bröstet, hjärtklappning och yrsel. Har haft turen att inte ha ont i leder och rygg och sånt. Symptomen har mildrats men kommer som ett brev på posten vid stress och ibland annars också. Och så klumpen i halsen som läkaren säger är ångest. Den är där fortfarande och känns väldigt fysisk även om den inte är det... Vi får härda ut. Du har väl fått en riktig fysisk undersökning och all tänkbar provtagning så att du kan släppa att det är fysiskt. Det har varit svårt för mig att acceptera det. Jag vill gärna tro att det är kroppen det är fel på och inte huvudet...Kram
Fröken Duktig

Mia
2015-11-18 @ 13:47:20

Jo allt är undersökt mååånga gånger. Det är bara den här väntan på läkning som varken jag (eller Försäkringskassan 😀) har tålamod med.

Svar: Tell me about it... Denna eviga väntan på bättre tider...Kram
Fröken Duktig

Anonym
2015-11-18 @ 21:23:30

Ja, även om man såklart inte blir allergisk i medicinsk mening, så upplever många (också jag) att stresströskeln blir mycket lägre efter en utmattningssjukdom. Jag "smällde" (i väggen) första gången 2009 och andra (förhoppningsvis sista) gången 2013 och min stresströskel är fortfarande en bråkdel av vad den var innan. Och det är som att hela den hormonella responsen av stress (bl.a. kortisol, adrenalin och noradrenalin) blivit hypersensitiv så jag får liksom ett mycket kraftigare stresspåslag även vid småsaker än vad jag någonsin fick innan. Det är lite som att kroppen tror att det är ett lejon framför mig när det i själva verket bara är en liten tvestjärt. Just det med kraftigt stresshormonpåslag tror jag många med utmattningssjukdom dras med. Det är därför vi får huvudvärk, hjärtklappning, yrsel, m.m. Och tyvärr upplever jag att det är svårt att "vända" reaktionen/stressupplevelsen när man väl fått upp adrenalinnivån och då drar tankarna iväg och ångesten kommer som ett brev på posten.. Och det blir ännu svårare att bryta den onda cirkeln. Jag fick kontakt med en väldigt bra läkare förr ett par år sedan och hon skrev ut beta-blockerare Propranolol just mot detta oproportionerliga hormonpåslag. Det är egentligen en blodtrycksmedicin men den verkar genom att förhindra stresshormonerna från att utöva sin effekt på kroppens celler. Så detta tar jag direkt på morgonen om jag känner att det är en dålig dag. Effekten av medicinen är ett tydligare kroppsligt lugn och jag tycker faktiskt att det är jättebra. Önskar att jag fått detta utskrivet långt tidigare så hade man sluppit många jobbiga nervösa kroppsliga symtom. Sedan ska man ju självklart inte ta det som ett medel för att kunna pressa sig mer, utan mer just de dagar när adrenalinet far runt i kroppen. Förresten, är det någon här som fått tillbaka sin ursprungliga stresstolerans?? Kramar till alla er systrar och bröder där ute:)

Svar: Stort tack för att du delar med dig.Kram
Fröken Duktig

Anonym
2015-11-19 @ 14:32:33

Känner igen allergin mot stress..
Har två lägen när jag utsetts för stress numera:
går igång på alla cylindrar för minsta lilla, eller så blir jag som en zombie och KAN inte skynda mig eller agera snabbt.
Tycker mest om zombieläget, men det känns fortfarande väldigt nytt och konstigt att jag reagerar så. Vore skönt med ett mellanläge!

Svar: Ja, det här zombieläget har jag också. Det är som om det är ett skydd mot allt som händer runt omkring. Man går in i sig själv och bara gör det man måste som en sömngångare. Konstigt är ordet...Kram
Fröken Duktig

Helena
2015-11-20 @ 09:08:27

Så bra du skriver, jag känner verkligen igen mig. Detta inlägg ska jag visa min man. Något som är typiskt för mig att jag kan bli helt galet arg och irriterad över ingenting. Över skitsaker som är så små och fjuttiga att jag inte ens kan komma på någon situation att återge. Vet att jag kände irritationen börja bubbla i mig igår kväll precis i slutet av middagen, men kan inte komma ihåg vad det handlade om.Mer än att, precis som du beskriver, det bröt mot vad jag förväntat mig. Jag är också helt oförmögen att ta beslut, så skönt att läsa att jag inte är ensam. Har tänkt att jag blivit dum i huvudet. Just den där frågan som är et självklart nej, jag orkar inte säga nej längre. Konstigt.

Svar: Tack, det gör mig glad att du tycker det. Jag gillar att skriva... Inget vore bättre än om ett av mina inlägg kan hjälpa dig att få din man att förstå. Ja, vårt tillstånd är så konstigt att det är få som fattar vad det handlar om.Kram
Fröken Duktig

Anonym
2015-11-20 @ 09:38:25

Känner också igen mig allt för väl. Undrar också hur kommer det bli framöver. Hjärnan har tagit stryk.

Svar: Frågan är om det är permanent eller om det kommer att förbättras gradvis för att till slut bli helt bra? Man hoppas ju...Kram
Fröken Duktig

Maria
2015-11-21 @ 19:33:50

Man skulle absolut kunna säga att det känns som en allergi mot stress. Jag har blivit extremt känslig för stressiga situationer, andras stress och inte minst om jag blir stressad. Det känns som om jag inte har något skydd eller någon barriär som kan stå emot och skydda mot den allra minsta stress. Mycket ljud, flimrande bilder och ljus, mycket folk, hetsiga diskussioner och det allra minsta lilla krav sätter igång en stark stresskänsla. Jag kan riktigt känna att det går rakt in i bröstkorgen.... Jag backar direkt om det skulle uppstå meningsskiljaktigheter om något, för jag klarar inte konflikter alls. Då säger jag genast ifrån "Det här fixar inte jag..." Hjärnan stänger av och hjärtat fladdrar som en fjärilsvinge....

Svar: Ja det är konstigt hur man kan förändras av den här sjukdomen...Kram
Fröken Duktig

Sanna
2015-12-01 @ 21:42:12
URL: http://myfairytaleneverends.blogg.se

Jag klarar inte av stress längre, stress gör mig sjuk på riktigt, jag blir som ett monster av det..Jag hade jättemånga bollar i luften förut jobb, vänner, träning, sociala sammanhang, nu har jag knappt något kvar för allt är stressande för mig.
Kämpa på :)

Svar: Ja, vi kämpar på och försöker lära oss leva med en låg stresströskel.Kram
Fröken Duktig




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

frkenduktig.blogg.se

Fröken Duktig - Vägen tillbaka från utmattningssyndrom och depression

RSS 2.0