Advent? Nu till helgen?

Någon sa till mig i söndags att "Nästa helg är det ju advent också. Redan. Tänk vad fort det går." Och jag blev, tro det eller ej, förvånad på riktigt. Jag hade inte ens börjat tänka på julen än. Fram med alla kartonger med adventsgrejer och gardiner. Sen ringde telefonen och besked om min mormors hjärtstopp fick mig att lämna allt i en röra och åka till sjukhuset.
 
Hemma igen kände jag bara att, nej, just ja. Alla grejer. Det var rörigt som attans och allt låg utspritt på golvet. Ljuststakar, gardiner, dukar, julbeslysningar som inte funkade, kartoner och röda kuddar. Huller om buller... Det har tagit mig tills nu att få advent på en våning i huset. (Jag tror jag skiter i den andra...) Plocka, vila. Gardiner, vila. Ljustakar vila. Ljus, vila. Ja ni vet hur det är att ha utmattningssyndrom. Vila is the key to everything... Har förstås varit till sjukhuset också. Mormor mår lite bättre och har flyttats från IVA, men fortfarande vet vi inte om hon känner igen oss och hon kan inte förmedla sig. Man vet inte hur stor skada syrebristen under hjärtstoppet har orsakat hjärnan. Hoppas att hon blir bättre. Det känns inte bra alls om hon blir liggande så.  
 
Det känns som om jag har haft fullt upp trots att jag inte jobbar alls. Allt tar sån tid när vila ska läggas in mellan varje moment. Men så länge jag är sjukskriven så får det ta den tid det tar. Ett bra mantra att upprepa då och då. "Det tar den tid det tar."
 
Anonym
2015-11-27 @ 19:24:09

Har inte plockat fram en enda julgrej på flera år som jag varit sjuk. Det har tjatats från alla håll att det måste fram. I år har det än så länge varit tyst. Som det känns idag kan jag tänka mig att ställa en stjärna i fönstret under helgen. Andra fattar inte hur mycket man får kämpa när man är sjuk.

Svar: Ingen tjatar om julgrejer här. Om jag inte gjorde det skulle det nog inte bli av tror jag. Det verkar mest bara var jag i familjen som har behov av att ha det fint och mysigt omkring mig... Nä, det är nog svårt för andra att fatta det. När man har fått fram adventen och hållit på en hel vecka men en liten dutt då och då kommer nån och säger "Vad du har juligt då!" med det där tonfallet som gör att man tror att de tänker "du kan ju inte vara så sjuk som har bytt gardiner". Då vet ju inte dom att det tog en vecka att fixa till det lite mysigt... Vi kämpar på hörru. Kram
Fröken Duktig

Anna

Sänk kraven och delegera över ansvar hemma på din omgivning. Du ska bara vila nu. Vila, vila, vila. Om du gör saker mellan dina "vilor", läker inte kroppen.

Vet att det är jätte svårt, men du måste nog någonstans acceptera och tillåta dig själv att bara ligga i sängen. Jätte svårt. Jag vet. Tog sina veckor för mig att acceptera. Men nu ligger jag här, lämnar sängen en stund på eftermiddagen när familjen kommer hem. Annan tid är jag i min bubbla. Och gör just ingenting. Läser bloggar. Skriver av mig. Slötittar på ointressanta serier. Vila för att läka.

Stor styrkekram!

Svar: Jag tror att du kanske är i den första svåra fasen ännu och behöevr sängen mer än mig. Jag låg också hela tiden de första månaderna. Nu ligger jag i perioder och så vilar jag mycket på dagarna mellan aktiviteter som att hänga tvätten, åka till psykoterapeuten eller promenaden. Jag har ju varit hemma i två och ett halvt år och nog kommit lite längre i mitt tillfrisknande än du. Tyvärr mår jag riktigt skitdåligt ibland och då vilar jag som du skriver. Acceptans är skitsvårt. Jag jobbat fortfarande på det dagligen. Ta hand om dig!Kram!
Fröken Duktig

Maria
2015-11-29 @ 17:59:48

Visst är det samma förvåning vart år när julen närmar sig... "Har det redan gått ett år sedan sist?" Här går alla försök till adventspynt med en snigels hastighet och allt är huller om buller... Men det får vara som det är. Nästa år vid den här tiden hoppas jag att jag mår bättre och kan tänka att jag tog mig igenom allt det värsta ändå och nu mår jag bättre. Om jag finge önska mig det i julklapp så... :-)
Hoppas att lilla mormor mår bättre och att ni får en fin första advent.

Kram
Maria

Svar: Det är rätt tänkt tror jag. Om man tittar lite i backspegeln så ser man att det är sant också. Det blir lite bättre ju längre tiden går även om det går sakta. Första julen jag var sjuk funkade ingenting och jag orkade inte bry mig. Andra kunde jag i alla fall hålla fasaden uppe och låtsas att jag brydde mig och i år bryr jag mig faktiskt. Det känns bra att jag kan skratta på riktigt ibland och att jag kan känna ett visst engagemang igen. Som sagt, det blir bättre och du har snart tagit dig i genom det värsta. Ta hand om dig!
Fröken Duktig

L
2015-11-30 @ 12:33:30

Igenkänning! Det har tagit mig tre dagar att byta ett par gardiner, få upp en julstjärna, en adventsljusstake och en liten julgran. Och det får räcka så i år känner jag. Man ska ju orka plocka bort allt igen också;)

Hoppas att din mormor kryar på sig!
Kram

Svar: Vi är många med samma taktik. Ett litet jobb, en vila. Så blir det sakta klart i alla fall. Ja, och det är ju nästan värre att städa undan allt... Kram
Fröken Duktig




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

frkenduktig.blogg.se

Fröken Duktig - Vägen tillbaka från utmattningssyndrom och depression

RSS 2.0