När ska Fröken Duktig lyckas sluta var så jäkla duktig???

Det finns ju några grundläggande saker man måste sköta för att ha en chans att bli frisk från utmattningssyndrom och det är kost, motion, sömn och återhämtning i olika former. Det här lyckas man ju olika bra med olika dagar. Ibland försöker jag att lyckas så bra med de här sakerna att det i sig blir ett krav att uppfylla. Det ligger nog i min personlighet att känna krav att prestera på alla möjliga och omöjliga områden. Det här är något jag har blivit medveten om och försöker jobba med, men jag faller ofta tillbaka i gamla mönster. Arbetsterapeuten på Kommunhälsan sa för inte så länge sen:
 
-Men du gör ju allting rätt. Du promenerar, gör avslappningsövningar och mindfulness. Du äter bra och regelbundet och du sover. (I och för sig på mediciner, men ändå.) Du kanske försöker lite för mycket. Du kanske bara måste släppa lite på kontrollen och bara vara. Låt tiden passera och låt det bli som det blir. Att känna kravet att bli frisk så fort som möjligt är inte så framgångsrikt.
 
Hon har säkert rätt, men det är ju inte lätt för mig. Jag har kanske lite drag åt "några bokstäver" ibland för jag snöar in på saker så jäkla mycket. Det kanske puttade mig in i den här sjukdomen. Ofta fastnar jag i en sak i taget. Problemet är att jag sällan släpper det förra när något nytt kommer in i mitt liv. Det gör att kraven bara ökar och ökar.
 
Som barn hade jag ett okomplicerat förhållande till mat. Jag åt för att jag var hungrig och för att det var gott. Jag var inte direkt smal, men inte heller tjock. Men ju äldre jag blev desto rundare blev jag. Trots träning...
 
När jag var ung tränade jag fotboll, dansade och red. Bara för att det var kul. Som vuxen började jag träna för gå ner i vikt och sedan för att hålla mig smal. Träingen blev ett krav för att kunna äta. Jag läste på allt om mat och träning. Nu tränade jag så hårt att jag kunde äta ganska mycket gott. Då kom kravet att om jag skulle äta måste jag träna motsvarande. Inget fusk accepterades.
 
Sen kom barnen. Jag snöade in på graviditeter och senare barnuppfostran och annat som hör barn till. Läste allt och fortsatte samtidigt med mitt mat- och träningsfokus.
 
På jobbet ville jag prestera. Jag hade ett väldigt viktigt jobb. Ville utvecklas och tog på mig extra ansvar. Fortsatte samtidigt med mitt barn-, mat och träningsfokus.
 
Sen blev barnen äldre och började med idrott. Jag ville vara en bra förälder så jag tog på mig uppgifter i föreningarna. Tror ni jag släppte något av mina tidigare fokus? Nej! Istället utökade jag träningsfokuset till att börja springa lopp och träna efter träningsprogram och springa på tid. Avvek inte från detta en tum. Sen fanns ju alla andra fokus som man har i vardagen. Bra mat till barnen, läxläsning, städat och fint hus. Fin tomt med rabatter. Allt går ju att läsa på om och bli bättre på. Sen gick det ju som det gick. Krasch in i väggen för två år sedan. Utmattningssyndrom och depression. Ångest pch panikångest så in åt h-vete...
 
Idag klappar klappar jag mig själv på axeln för att jag lyckats släppa mitt träningsfokus. (Gjorde sig slälvt när jag blev utmattad och inte kunde träna i och för sig.) Kör bara promenader nu. Och bara när jag orkar. Jag har också slutat läsa på om barnuppfostran och annat som rör barnen. Litar på min egen intuition istället. Ett ok mindre att bära. Jobbet har jag ju släppt helt eftersom jag helt enkelt inte klarar att var där. Arbetsträning på en helt annan arbetsplats nu.
 
Huset och tomten jobbar jag på att ha en mer avslappnad attityd till. Matfokuset har jag inte klarat att släppa. Jag tänker alltid på vad jag äter och inte äter. Det känns helt omöjligt att släppa detta. Ätstörning???
 
Det nya fokuset nu är ju som sagt att bli frisk. Så nu måste jag hitta en väg där det inte känns som ytterligare ett krav i min vardag. Jag tänker att jag faktiskt inte behöver vara så himla duktig på det också. Jag har redan varit tillräckligt duktig i mitt liv. På allt möjligt. Skola, jobb, barn, föreningar, kost och träning... You name it! Så jag vet att jag inte borde ställa krav på mig själv eftersom det hämmar mitt tillfrisknande, men jag klarar det inte. Inte ännu. Jag får jobba vidare på det.
 
 
 
Lotta
2015-05-26 @ 12:21:51

Känner igen mig, igen! Det är väl vi som varit duktiga som hamnar här.. och när vi väl kraschat så ska vi vara duktiga under tillfrisknandet, vilket gör att det tar längre tid. Det är rent ut sagt s k i t s v å r t att bryta mönstret, men man måste ju. En dag i taget. Vi får stötta varandra!

Svar: Ja, vi stöttar varandra! En dag i taget...
Fröken Duktig

Lotta
2015-05-26 @ 16:44:50
URL: http://baralitetrott.blogspot.se

Ja men precis så! Jag har också tänkt på att jag agerar som om det här är ännu ett projekt att ta tag i. Något som jag kan lösa om jag bara gör rätt saker. Är så frustrerad just nu då jag har gjort stora framsteg men fortfarande halkar till. Känner mig "duktig" som mår så mycket bättre men undrar samtidigt om jag inte låtsas lite? Låter konstigt eller hur? Blev fortsatt sjukskriven idag och det känns både skönt men också som ett nederlag. Knasigt är vad det är. Knasigt.

Svar: Allt är lite knasigt med den här sjukdomen. Nederlag och skuldkänslor blandas med ångest och positiva känslor när man är på väg upp igen. Allt huller om buller. Man kan bli lite trött för mindre;)
Fröken Duktig

Annukka
2015-05-26 @ 22:08:18
URL: http://timeoftiger.se/

Intressant att läsa hur det blev så för dig. Önskar att du hittar en bra väg och får må bra!

Svar: Om du kollar bland de tidiga inläggen så får du hela historien. Om du vill alltså.Kram!
Fröken Duktig

Anonym
2015-05-28 @ 17:16:34

Jag känner igen mig så mycket i det du skriver! Jag har varit sjuk i 3år nu och är fortfarande inte frisk... All styrka till dig! Kram

Svar: Tre år... Hoppas att du snart får må bättre! Kram till dig med!
Fröken Duktig

Till syvende och sist
2015-06-02 @ 21:48:04
URL: http://tillsyvendeochsist.se

Hej!

Hittade precis hit, och vill bara säga att jag läst hit med total igenkänning.

Och den där kommentaren "Släpp lite på kontrollen och försök bara vara". Så oändligt lätt att säga, så oändligt svårt att göra...

Kram och lycka till på vägen mot liv och lust!

/Ännu en duktig medsyster

Svar: Alla råd man får är så himla bra och enkla i teorin. Likadant med dom råd man ger andra. Varför är trori och praktik så långt ifrån varandra egentligen? Kram till dig med!
Fröken Duktig




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

frkenduktig.blogg.se

Fröken Duktig - Vägen tillbaka från utmattningssyndrom och depression

RSS 2.0